En artikel i Byggvärlden för en tid sen lyfte en svår fråga. Företrädare för både JM och Stockholms Studentkårers Centralorganisation (SSCO) säger att tillgänglighetskravet kostar pengar och gör bostäder dyrare. Jaså. Kom med något nytt, säger jag.
Det är klart att tillgänglighetskraven kostar pengar i utförandeskedet och lika klart är det att det medför dyrare bostäder. Det gör det också svårare att bygga riktigt billigt. Men det finns det mer som kostar pengar om man tänker på det viset. Kravet på dagsljus i alla rum till exempel, kravet på utsikt och begränsad insyn likaså. Kravet på en viss längd på köksbänken, kraven på ljudmiljö och, naturligtvis, kraven på energiutnyttjande. Allt kostar pengar, SUV:ar också. Bara vissa saker går att räkna hem direkt.
År 2010 skall alla publika lokaler göras tillgängliga om det bara finns ”enkelt avhjälpta hinder”, varenda liten trapp till butiker och restauranger skall ha en ramp eller hiss. Fast så blir det ju inte, åtgärden skall vara ekonomiskt rimlig och ibland funkar det helt enkelt inte med annat än en ringklocka och handgriplig hjälp till den besökande. Det är en otacksam uppgift för kommunens tjänstemän på stadsbyggnadskontoren att driva dessa ärenden, det finns väldigt många trappsteg in till alla lokaler i Sverige. Jättejättemånga.
Vid nybyggnad kan man nog hantera det hyfsat, det kostar något – visst. Men på ombyggnad av t ex en vind blir det orimligt. Om vi skall bygga lägenheter på vinden femte våningen så måste det byggas en hiss dit. Inte till våning fyra eller våning tre, men den måste gå till våning fem. Detta är ett hinder för förtätning i städerna. Det finns massor av kvadratmeter som kan bli helt ok bostäder, fast utan hiss.
Det finns mycket i BBR som kostar pengar, faktiskt allt. Handikappkraven är en del av det. Ideologiskt så tycker jag det är självklart att vi skall bygga för alla, men i Sverige bygger vi alldeles för dyrt och vi jagar pengatjuvar överallt. Jag vill gärna höra frågeställningen – Har vi råd att bygga allt i Sverige tillgängligt? Vad kostar det egentligen? Tjänar vi in det på kortare tid på ålderdomshemmen? Eller är det så att det faktiskt är en lönsam investering? Jag bara undrar.
Sync Blog 
Ett exempel från dagens Götelaborg som jag hörde från en bekant. Ägaren av Bokaffären vid Mariaplan ville kunna ställa upp några stolar på taket och bygga en trappa så att besökare skulle kunna köpa någon kaffe och ta med sin nyköpte bok och njuta av Göteborgs kanske charmigaste rondell. Det fick hon inte göra utan att hon byggde till en handikappshiss. En gigantisk kostnad för att hon ville tillföra en liten möjlighet för sina kunder som antagligen inte gått med någon direkt vinst heller.
All heder åt de handikappade men det finns någon gräns när alla dessa regler blir kontraproduktiva. Om ungdomar med friska ben har råd (vilket de kanske inte har om hissen skall betalas) att flytta in i en ny vindsvåning så kanske det blir en bra, handikappsanpassad lägenhet ledig.
Om jag, som inte är direkt brydd om solljus i hela lägenhen, kunde får en billigare lägenhet för denna lyx som jag inte efterfrågar så hade kanske en ljusgenomströmmad lägenhet blivit ledig för någon ljusdyrkare.
Det finns en gräns när omsorg går över i kvävande paternalism när staten skall lägga livet tillrätta.
Det finns gott om exempel i innerstadsmiljö där användning av lite ”udda” lokalytor kan vara väldigt attraktiv, men där olika regler stoppar de goda idéerna.
Jag tycker som princip att man inte får rucka på personsäkerhet, t ex utrymningsvägar, men annars måste vi använda det vi har på ett bättre sätt. Det gäller för både lokaler, glasflaskor och plastpåsar.
Hej alla!
Håller fullständigt med!
Grundtanken med alla handikappsanpassningar i ny byggnationer är väll att det finns ett stöd från vår kära regering när väl olyckan är framme.
Och detta stöd kostar förmodligen en del om året.
Men det kostar att bygga hissar också!
Har en del bekanta som är funktionshindrade och de får ett mycket gott stöd i anpassning i hemmet, fordon mm.
En del väl behövligt, en del har egen firma plus fast anställning och köper ny volvo v70 så fort de får nya bidrag för anpassningen mm.
Nu när det finns så många kunniga mäniskor som skriver dyra dokument och allt skall finnas på papper påskrivet och fint.
Så kan det ju inte vara en omöjlighet att få till en skrivelse att hyresgästen frånsäger sig att få sin lägenhet anpassad på tex en vindsvåning, om olyckan är framme.
Utan att han/hon då får så vackert flytta ifrån sitt olämpliga hem till ett annat mer lämpligt boende typ plan 1.
Hårt kanske och lätt att säga när man sitter här med 2 ben och 2 armar som än så länge fungerar, men vet man om det innan så?
Det finns som bekant ett par dokument som skall skrivas inför ett husbygge så varför inte ett till.
konsulter skall ju också leva!!!
En stor orsak att man driver handikappreglerna så hårt är att det kostar stora pengar att anpassa bostäder om man skall göra det i efterhand. Principen är att man inte skall tvingas bort om man blir rörelsehindrad under tiden man bor i lägenheten/huset. Förmodligen rätt så klokt tänkt, tror jag.
Men det måste finnas en break-even, åtgärder som sker i preventivt syfte måste vara rimligt stora i förhållande till risken att jag faktiskt blir rullstolsburen under min livstid.
Exempel – Om man ritar och bygger den minsta lägenheten man kan tänka sig blir den runt 27 m2, mindre kan du inte få den om du skall bygga badrum, kök, sovplats, mm enligt BBR. I badrummet i den lilla lilla lägenheten skall det finnas plats för en rullstol att vända. Det är möjligt att jag generaliserar nu, men jag ser en sån lägenhet som ett stort hotellrum, den som bor där gör det i sin ungdom, som tillfällig övernattning i karriärsjobbet. Sannolikheten att det skall rulla runt en rullstol där är ganska liten tror jag. Då kan vi använda den extra kvadratmetern i badrummet till något bättre.