Lågkonjunkturen har medfört att jag fått rucka på principen att bara ta uppdrag på dyra adresser inom vallgraven i centrala Göteborg. Detta har fört mig till Älvängen, Svenljunga och faktiskt ända till Gällivare. Verksamheten är med andra ord rikstäckande numera.

I Svenljunga har min farbror och hans fru en gård. De bor i Skåne men har gården som fritidsbostad, och nu bygger de till 80 m². Jag är KA enl PBL och väldigt blygsamt inblandad i själva byggandet. Farbror beter sig som en klok beställare på det hela taget, den lokala byggaren är anlitad på sitt goda renommé och han bygger med beprövad teknik och välkända metoder. Inget dramatiskt alls.

Som pigg och ganska nybliven pensionär så motiverar farbror projektet med att barnbarnen måste få plats när de kommer. Bra skäl att bygga hus tycker jag. Naturligtvis är det gott också att få en ny del i huset där det inte blåser rakt igenom väggar i november. Det blir lite mer komfort och bekvämlighet. Så här långt en helt vanlig historia. Då överaskar farbror.

– Har du sett vår ekplantering? frågar han.

– Va? Vadå för något? säger jag

– Vår ekplantering, det roligaste jag gjort på länge, säger min farbror då.

Han visar ett stycke mark där han planterat ekar. Och lite björkar som tydligen skall göra nyta på vägen. Runt alltihopa står ett stängsel typ viltstaket för att hindra rådjur och älgar från att käka upp plantorna.

– Staketet måste stå där i femton år, sen är ekarna så pass stora att de klarar sig från älgarna, säger farbror.

– Och när är ekarna klara att avverkas för att bli krigsskepp för Gustav Vasa? undrar jag.

– Om hundra år, kanske.

Det sätter lite perspektiv på det övriga i vardagen. Här planterar man något som har växt till sig lagom tills jag fyller 140 år. Risken är i och för sig överhängande att läkarvetenskapen inte kommit så mycket längre då heller och inte kunnat hålla mig vid liv (inte dig heller). Det troliga är nog att jag blivit kompost och mina barn sitter på ett hem, 105 och 108 år gamla.

Om hundra år så är det 59 år sen 2050, året då jorden i princip skulle gå under (och det kanske den gjorde). Om hundra år så har kanske min farbrors barnbarn egna barnbarn som möjligen är i den ålder jag är i nu – mittilivet – medelåldern. Om hundra år så kanske min farbrors barnbarns barnbarns barn springer runt och leker i en hundraårig ekskog.

Hundra år. Tillbyggnaden som byggs nu på huset kommer att renoveras och byggas om tre-fyra gånger under den tiden. Väldigt lite av det vi bygger idag står sig i hundra år.