Fokus på tak

Jag är ju tveksam till Twitter som bekant.

En orsak till min tvekan är att jag, eftersom jag följer Fokus på Twitter och på Facebook, snart kan läsa allt på nätet innan tidningen kommer hem till brevlådan. Nästan.

Det är liksom min vuxenstund hemma på fredagarkvällarna att få läsa en bra tidning, dricka sprit och äta chips. Jag vill inte ha läst halva tidningen innan dess. I-landsproblem de luxe. Skit.

Nåväl. Denna veckan gör Fokus en kortis om tak som rasar. Samme gubbe på Boverket säger samma saker som i övriga tidningar. Så man lyckas väl inte direkt hitta orsaken till problemen. Inte de heller. Tyvärr.

——

Jag tycker så här – Det går inte att skylla på snön.

Om det legat mer snö än taket klarat av att bära borde man skottat – en fråga om underhåll.
Om taket rasat under en snölast som det egentligen borde klarat – då är det felbyggt.

——

Det finns hundra varianter på fel och tusen ursäkter för att felen begåtts men det är fastighetsägare, konstruktörer och byggare som är ansvariga. Det är inte BBR och inte Någon Annan.

Och det är inte Ingen.

Oj då! Det hade jag ingen aning om

Nej.

Knappast någon fastighetsägare kan väl säga att han inte kände till att det var och är risk för snöras. Ändå händer sånt här. Jag som har svårt att undvika att tänka fram olika katastrofscenarier och jag får ont i magen av att det kunde gått en mamma där under med sin barnvagn eller kanske en dagisgrupp sådär gulligt hand i hand i sina reflexvästar och ryggsäckar.

Så nära.

Bilen på Kobbarnas väg fick taket krossat av fallande ismassor.

Bilden är från GP.

Min bror bor på den gatan. Hans pizzeria ligger i huset där, tror jag.

Så nära.

Facebook-nytta? Nej, men gulligt är det

Jag var väl snudd på positiv till Twitter nyss, nu måste delge en Facebook-sekvens också. Det är inte bar trams där trots allt.

Min kära sambo har fått nog nu. Nog med snö. Så när dagens snöfall kommit igång skrev hon:

PLEASE!! PLEASE!! Alla vädergudar/gudinnor…jag ber allra ödmjukast…låt det sluta snöa nu…jag orkar inte mer…PLEASE!!”

Vår femårige son låg i hennes knä, måttligt intresserad men undrade ändå vad hon skrivit och om skickat iväg det.

”Ludde undrade vad jag skrivit. Jag läste upp och han svarar -”Jahaa..-har du skickat iväg det nu?” -”Jaa”

-”…till himlen?””

Klok kille. Det kommer mera.

..mamma, du kan ringa kyrkans barntimmar också, de vet väldigt mycket om gudar!! ♥”

——

(sicken pojk – kanske skall be honom lösa lite problem på pappas jobb snart)

Vem vill betala för vintern?

Inte jag.

Någon Annan? Knappast, det är en snål jävel.

Alltså betalar Ingen för vintern. (Skönt att få det utrett)

——

Jag har full förståelse för den ilska man känner när man suttit på ett tåg i 10 timmar utan mat, vatten och toalett. Utan att få information om när man kan rulla igen, och hur långt. Jag kan också begripa att den som står/sitter/ligger och väntar på ett tåg som aldrig kommer kan bli ganska less, frusen och trött. Det är klart att det är jobbigt att missa det där flyget, föreläsningen eller viktiga mötet på jobbet.

Men

Jag kan inte riktigt förstå dem som just nu spyr galla över SJ och deras framgång de senaste dygnen, som Peter Kadhammar i Aftonbladet:

Jag säger inte att allt var bättre förr, men jag säger att SJ hade folk som kunde hantera piassavakvast, skyffel och spett. Fram till 1950-talet fanns det banvaktare, statliga tjänstemän med personligt ansvar för en bestämd bit av järnvägen. De kontrollerade sträckan varje dag och höll spåret i ordning. Om det behövdes kallade banvaktaren på hjälp.”

Håhåjaja.

Det var bättre förr. Eller hur, Peter.

Om SJ bara får betalt så kan de självklart fixa så det finns banvaktare på varje kilometer, då hade väl tågen rullat som vanligt genom det här vädret? Eller? Kanske inte.

Kadhammar hånar ju de som sliter för att få igång tågen i denna stund, han efterlyser ”folk som kunde hantera piassavakvast, skyffel och spett”. Det är förjävla lågt, tycker jag.

——-

Jag undrar så här – Hur många vill betala högre biljettpriser för att tågen skall gå, no matter what?

Kadhammar?

Nehej, tänkte väl det.

I byggbranschen har vi paralleller till detta, minst sagt.

Återkommer i ärendet.

——

Roligare att läsa Britta Svensson i Expressen då:

”Det är naturen som gripit in i allas våra liv och vi kan inte göra ett dugg åt det.
Bara att gilla läget. Och skotta taket.”

Hon läser nog Sync Bloggen 🙂

——

Nu är mitt tak skottat – huset säkrat

Jag har skobbat från byggkonsultjobbet idag.

Måste erkänna att jag varit lite nervös för egen del hemma. Inte för nedfallande is och snö men för tyngden. Jag har ett ganska stort flackt parti på taket, där låg det mycket snö.

Mycket snö, alltså.

140 kvm med 66 cm snö är djävligt mycket snö. Och tungt också. Eftersom kaosteorier och katastrofscenarier ganska frekvent besöker min hjärna så började jag fundera på hur jag byggt huset, vilken sidostabilitet huset har, hur mycket snön väger och tänk om det börjar storma också.

Kort sagt – Var går kåken sönder när snön blir för tung?

——

Nu behöver jag inte ligga sömnlös för det, för nu är skiten nere på backen. Snön. Inte huset.

Det är nog en del fastighetsägare som ligger sömnlösa på nätterna nu, det ser läskigt ut på många håll. Det verkar som man stängt av de flesta hallar häromkring i alla fall. Kållereds ishall är stängd för gott, hoppas att ingen ligger under den bråten.

Byggvärlden uppmärksammar det också. Det kommer bli en följetong ett tag framöver helt klart.

——

Ansvar för vintern? Någon? Någon annan?

Läser med viss förskräckelse om takras och olyckor. Det är bilder i GP, vackra som motiv men förfärliga ändå. Det är inte så svårt att tänka sig de olyckor som kan hända närmaste dagarna.

——-

Taket rasar på Centralen i Göteborg (GP, GT). Is och snö rasar ner från hotellet intill. Det finns många sådana ställen nu.

Det kommer att bli mer. Man kan bara hoppas att det inte blir värre personskador.

——

Den här bloggen har ju raljerat om vem som är ansvarig och kommit fram till att det är Någon Annan. Inte idag. Nu är det allvar.

Dags att skotta taket, alltså

GP kör med rejält typsnitt på artikeln men har väl inte riktigt täckning för den?

BOVERKET: BYGGARNA FUSKAR

och visst, det har rasat fler hallar på ett par dar än det gjort på flera år (mer om det Aftonbladet, GTGT, GTDN). Men Nikolaj Tolstoy, chef för Boverkets bygg- och förvaltningsenhet, säger väl inte det riktigt så rätt ut. ”Därför är min tro att man har missat i dimensionering, utförande eller underhåll”, säger han.

Fusk är en medveten handling och det kanske inte är problemet. Inte varje gång.

Inkompetens däremot, det är ett problem. Att vi som bygger och förvaltar byggnader inte fattar allvaret. Att fastighetsägare och de som han utsett att underhålla kåken har svårt att ta rätt beslut när det plötsligt snöar mer än på tjugo år.  Men märk väl – det låg inte mer snö på de här hallarna än att det skulle klarat sig, det är något annat som är fel.

——

Fastighetsägare har alltid ansvaret för sina kåkar. Men snöröjning på tak är dyrt men också farligt. Arbetsmiljömässigt skall man helst låta bli. Jag har sett mycket dumt de senaste veckor runt om i Göteborg. I innerstan handlar det mer om risk för fläckvisa ras som kan skada människor, inte om hus som rasar. Det hade varit bättre att spärra av trottoarer och stänga butiker, rent arbetsmiljömässigt.

Jag tror inte det är pengar som är problemet, snarare bristen på liftar, kranar och den skyddsutrustning som krävs för att komma åt istapparna.

Möjligen finns det också fastighetsägare som är ute i sista stund, som inte tecknat avtal med någon om att hålla efter snö och is. Där har man problem nu.

——

Tillbaka till GP-artikeln om ihoprasade hallar:

”…missat i dimensionering, utförande…”

Mer troligt, va? Man har optimerat konstruktionen, byggt den lättare, slankare och glesare. Man har tänjt på gränserna och möjligen, inte säkert men möjligen, så har någon räknat fel. Systemet kanske inte var helt rätt, konstruktionen kanske inte funkade just på den spännvidden. Fan vet.

——

Sen lyckas man få med ett stycke i GP-artikeln om att Kvalitetsansvaret som ligger på byggherren kanske skall återgå till myndigheterna igen. Yippie, ropar jag i så fall. gärna för mig. Knappast för att det kommer rasa färre hallar i fortsättningen, men av andra skäl. Att Boverket och kommunala tjänstemän skulle lyckas höja höja kvalitén och minska konstruktionsmissarna i den omfattningen är närmast en utopi.

Jag är inte gammal nog att komma ihåg hur det var – men visst rasade det hus även när kommunen hade tillsynen på byggena?

——

Jag tycker man gör det väldigt enkelt för sig om man skriker ut att det är byggfusk, att det löser sig om kommunen tar över kvalitetsansvaret. Jag har ingen medkänsla för fastighetsägare som underlåter att sköta sitt ansvar för människors säkerhet men han  måste kunna lita på dem som bygger åt honom.

Vi måste vara att lita på.

Byggbranschen + kompetens = Förtroende.

Extrainsatt meddelande – Det snöar! Gilla läget!

Den här bloggen är ju inte till för väderrapportering direkt. Och det borde välknappast undgå någon att det snöar. Det roar väl ganska få av oss. Om nu inte någon nånstans i norraste Norrland sitter och myser och tycker att sörlänningarna gott kan ha det. 🙂

Min sambo skulle jobba idag. Hon tillhör den trägna, pliktskyldiga typen som mår fysiskt dåligt och får gå i terapi om hon kommer en kvart försent till jobbet. Så i morse så skulle det skottas en väg för att hon skulle kunna styra volvon mot staden och jobbet. Höhö.

Jag trampade ut 6.45, konstaterade ca 20 nya cm snö sen jag skottade sist (igår kväll vid niotiden). Jag kunde väl ha fixat det, vår uppfart är ju bara 100 meter lång, men vägen från oss och till bebodda trakter var inte skottad och i drivorna en bit bort mätte jag 60 cm djup. Dags att köpa bandvagn.

Att åka bil var i alla fall inte att tänka på.

Jag ringde den gode grannen som kör snöröjningen. Det hördes genom luren hur han flinade gott åt frågan om hur det går. Han sa att det vanliga snöbladet inte funkade idag, då skulle man inte bli av med snön. Nu är det snöslunga som gäller.

Min sambo vill fortfarande åka till jobbet.

Lustigt hur insnöad man kan bli. Rent mentalt alltså. Hon ser inte det orimliga att hon skall rulla iväg på småvägarna här på landsbygden samtidigt som tåg, bussar och resten av världen står still och hämtar andan. Att det dessutom fortfarande snöar verkar inte heller få henne på andra tankar. Hon skall ju jobba, gubevars.

——

Jag var också insnöad en gång.

Den 17 november 1995. Då snöade det också.

Jag jobbade sent kvällen innan, när jag kom ut vid tiotiden så var det snöstorm och det var nog mer tur än vinterdäck som hjälpte mig hem från Sisjön till Redbergsvägen.

Den natten snöstormade det som värsta Astrid Lindgren-filmen. Jag vaknade flera gånger och stod och tittade ut, jag visste ju att jag lovat min chef att hämta honom på morgonen och köra honom till Mölnlycke. Han skulle åka på en bussresa till Skåne med grabbarna.

Lustigt nog så var det helt omvända roller då. Samma sambo låg och sov, hon stönade när jag vankade omkring
– Det fattar du väl att du inte kan åka ut när det ser ut så här!

Nej, märkligt nog fattade jag inte det. Jag var helt inställd på att åka hemifrån till Frölunda och sen vidare till Mölnlycke. Detta för att Hasse skulle åka buss till Skåne. Att det låg meterhöga drivar på gatan utanför och inte en vare sig bil, buss eller spårvagn rörde sig, nej det var inget som var märkligt. Jag skulle ju hämta chefen, gubevars.

Det blev inte så.

——

Jag skottade fram bilen och lyckades ta mig ungefär 200 meter upp på Redbergsvägen, sen fick jag backa tillbaka och till slut kapitulera.

Istället blev det en fantastisk dag i Olskroken. Inte ett motorfordon störde tystnaden. Stormen var slut och stan låg inbäddad i snö. Alla vi som inte kommit iväg till jobbet eller skolan eller vad det kan ha varit för viktigt i vuxenvärlden – alla verkade ha insett att det inte var någon idé att stressa eller ens gnälla. Det var bara att gilla läget.

Gillade läget gjorde vi, det var löksoppa, levande ljus och vuxenmys hemma hos oss. Möjligen även alkohol. ICA-handlarn som normalt var en ganska dyster butik hade fått lite lanthandelskänsla, det var begränsat med personal och det hade inte kommit in några varor, men ändå var det glatt och mysigt. Ute på Redbergsvägen gick folk i en helt annan takt än normalt, det var ingen som riktigt var på väg någon speciell stans. Man strosade omkring, pratade med främlingar, skrattade åt det hopplösa och övermäktiga och att det kanske inte var så farligt i alla fall.

Vi bodde länge i Olskroken, det är mina hemtrakter. Aldrig, vare sig förr eller senare, har jag känt den känslan av idyllisk småstad anno 1900.

Så. Nu har snöat igen och mer är på gång.

Gilla läget.

——

(det är märkligt många som envisas med att ge sig ut ändå)

Detta är vinter, Berra

Bygga hus = Kostnader

Bygga hus + Vinter = Extrakostnader

Bygga hus +Vinter 2010 = EXTRAKOSTNADER

Det skall bli spännande om någon kan räkna ihop vad byggbranschens merkostnad blir för vintern 2010. Sync kommer inte fixa det, det får bli någon med glasögon (som Wayne brukar säga).

Jag tror det är fler än Sync som glömt att dec-mars kan vara vintermånader. Vi roddar en uppfräschning av en innergård i centrala stan, där skulle entreprenören igång med präglad betong den 12 december. Det är ganska lustigt att han skjutit upp det en vecka i taget och hela tiden trott att snart så är världen normal igen, dvs göteborgsväder +/- 0 grader och kall jävla blåst från havet.

Jag gissar att det finns betydligt större projekt som har haft betydligt större bekymmer. Eller rättare sagt jag vet att det är så.

En kille på maskinuthyrningen skrattade gott åt att allt som har med uppvärmning och snöröjning har varit 100% uthyrt i två månader nu. Grattis till honom 🙂

——

Själv fick jag hjälp av King Bore att ta beslutet att stanna hemma med barnen idag. Femton nya centimeter snö att skotta. Ironiskt att jag får skotta snö som värsta Hulken när jag för första gången i mitt liv har ett gymkort, fått en gyminstruktion och sen dess varit där exakt noll gånger.

Snöskottningen är för övrigt viktig för grannsämjan häromkring. Grannen som är yrkeschaufför backade för en vecka sen nerför vår uppfart, fastnade i kanten och körde fast. Bilen är fyrhjulsdriven och grannen (som sagt – yrkeschaufför) ville inte gärna gå ut och bli kall om fötterna. Så han gjorde det enda han kunde – han matade bilen vidare för att komma ur snödrivan!

Grannens fru hade sen försökt dra loss makens bil och fastnat hon med, med andrabilen. Livet är hårt.

Alltid lika glad och positiv hade hon stått med framhjulet i diket på morgonen, tolv timmar tidigare, när jag körde till jobbet. Hon grävde glatt ur diket och väntade på att bli bärgad. När hon ringde maken så fräste han att det där fick hon lösa själv om nu är så dum att kör  diket. När han själv plöjt ner sin bil tillräckligt djupt ner i den meterdjupa snön så lät det annorlunda. 🙂

Tyvärr jobbade jag den kvällen och missade hela föreställningen. Sambon ringde och var smått förtvivlad efter tre timmars bilbärgning. Showen innehöll så dags en grinig granne, hans trots allt glada fru, två (!) traktorer körda av behärskat glada grannar och min inte helt glada sambo.

——

Så på förekommen anledning har vi anslagit en skylt på Facebook  – för grannen och alla andra att notera.

Grannen skällde lite på sambon för att hon skottat för smalt, så därför tyckte vi att det var på sion plats att förtydliga lite…

——

(grannen har ingen anknytning till byggbranschen – men det är inte svårt att hitta liknelser där byggbranschens aktörer kört lite i diket, fortsatt utan att ta sig upp, fastnat rejält, skyllt på någon annan och sen spelat offerrollen) 🙂