Denna veckan har inte varit bra för byggbranschen, trots byggmässa i Stockholm och allt. Tre hemska olyckor med dödlig utgång på byggen i Sverige.
Ett av de första blogginlägg som jag skrev var i december 2008, det handlade om en olycka på en arbetsplats där jag jobbade som yngling för snart 20 år sen. Killen blev 18 år. Allt det rullar upp i minnet varje gång jag läser om en ny olycka.
Rubrikerna far förbi så snabbt, dödsfallet blir snart bara statistik summerat per år och inget mer med det. Så är det för oss som lever på lite avstånd.
Men för de här killarnas familjer, kompisar och närmsta omgivning så förändrar sig livet för alltid. Det syns inte i statistiken.
——
Jag minns krampen och tystnaden som la sig sig över bygget, jag minns en oändligt sorglig begravning, jag minns känslan. Jag vill inte känna den igen.
Calle skriver också, Mats med.
Sync Blog 
Sorgligt och helt sanslöst.
Jag undrar hur många sekunder det skulle få gå innan något gjordes om de som omkommit varit ekonomer? Tanken är helt absurd. Om redovisningsprogrammet helt plötsligt inom loppet av några dagar skulle börja utdela oåterkalleliga dödliga stötar. Eller om det istället skulle vara poliser som dödades i tjänsten. De skulle se ut som pansarvagnar med ben och inbyggda kulsprutor.
Varje år är det människor som sätter livet till på jobbet Det finns inget som är värt den risken. Sjukt är vad det är.