Sitter på tåget på väg hem, lite sent igen.

En tjej sitter bakom mig, hon gråter och pratar med pojkvännen som just i detta nu gör slut med. Han var taskig mot henne igår, ångerfull idag verkar det som med hjälper inte.

Framför mig sitter en skåning som hälsat på där hemma och nu är på väg till Mariestad. Han ringer någon och pratar med hög röst med denne om sin pappa som nästan tynat bort, som varken rakar sig eller byter kläder och som blivit så gammal och sliten. Han är tunn som en tredjedel av mig, säger min tågkupégranne. Han rundar av med att säga att han ringer varje kväll somvanligt innan inlåsningen. (WTF) snyftar lite och säger att han ringer innan han går innanför grindarna ikväll.

Själv har jag ägnat eftermiddan åt att lämna över en färdigbyggd vindslägenhet till ganska nöjda kunder, ett ungt par. Beställaren fick sköna miljoner banken och fick jag en kram.

Av köparen (a.k.a. kunden 🙂 )

Olika falla ödets lotter.

——

Efter köparen varit på banken och betalt alla miljonerna så kom de tillbaks och vi gick ner källaren för att titta på deras nya källarförråd.

Innanför dörren låg en halvkilos råtta, död och äcklig.

Som sagt – Livet är hårt.

——