På DN Debatt idag kan man läsa gammal skåpmat klädd i nya ord. Den för mig något oväntade kombinationen Gert Wingårdh (superarkitekt) och Barbro Hellman (ordf i Hyresgästföreningen) har slagit sig ihop och tar klivet upp på barrikaderna.
Ämnet är som vanligt kostnader för byggandet, mer specifikt kanske egentligen hyran på en nybyggd trerummare. Det är ett viktigt och intressant ämne, minst sagt. Människor måste ha någonstans att bo, vi i byggbranschen vill ha jobb och Planeten Jorden behöver få lite chans att andas också. Viktigt alltså.
Bäst är ju att läsa artikeln själv men kortfattat så skriver man att det visst går att bygga billigt med bibehållna arkitektoniska kvalitéer och en fräckt kök. Det behöver inte bli barackbyggnader av allt som skall bli billigt.
Lösning på problemet skall tydligen vara att i förväg sätta ett tak för kostnaderna och sen be branschen tala om vad man får för pengarna.
—–
Några citat:
”Det går alldeles utmärkt att bygga goda bostäder med högklassig arkitektur och komfort.”
”Hyreshusen som byggs i dag ska stå i hundra år. Gärna längre. Då måste vi ta steg framåt, inte bakåt.”
”Prispressen i byggbranschen är anmärkningsvärt låg och därför kan nybyggnadskostnaderna dra i väg. Det finns ingen sektor som har så låg produktivitet och där det händer så lite som i byggbranschen. Det har fastslagits i flera statliga rapporter med talande titlar som ”Skärpning, gubbar!” och ”Sega gubbar”.”
”Det går utmärkt att bygga goda bostäder som har höga arkitektoniska ambitioner. Och det ska göras med tydliga kostnadsramar och krav på kvalitet och komfort.”
—–
Jag tycker så här:
- Skåpmat alltså och ingen egentlig lösning på någonting. Debattartiklarna i ämnet håller ungefär samma standard/krativitet/bullshit som den bransch den berör. Same old story.
- Det blir lite rörigt när bostadspolitik blandas ihop med produktionskostnader för byggande. Det bir ännu stökigare när vi blandar ihop pris och kostnad.
- Referensen till projektet i Halmstad är lite blek. Sättet att sätta tak på kostnaderna gör man i princip i starten av alla projekt men oftast stannar det inom en mindre krets. När vi har prövat den varianten i upphandling på mindre entreprenader har det varit med gott resultat. I praktiken bestämmer du att du har hundra kronor att handla för och frågar tanten i affären hur mycket mat du får för det, inget nytt alltså.
- Det är pinsamt att så tunga spelare som Wingårdh och Hellman kan ha rubriken ”Så bygger vi högklassigt för vanliga inkomsttagare” utan att leverera någon lösning alls.
- Ingen säger emot det faktum att byggandet är för dyrt. Men jag ser inte att någon har lösningen på problemen. Vi behöver sänka 20-30 % av produktionskostnaderna och minimera belastning på miljön.
- Att vi behöver bli duktigare är klart, jag vill veta hur.
—–
Mer om : Stefan Attefall på DN, Fredrik svär i kyrkan, Sync spekulerar om bilar och tillgänglighet.
—–
Saxat ur debattinlägget:
”Kostnaderna för nybyggnation har med råge passerat 2.000 kronor per kvadratmeter på sina håll. 15.000 kronor i hyra för en nybyggd hyrestrea är inte ovanligt i Stockholm.”
Att producera en lägenhet på 77 kvm för 154 000 sek (77*2000=154 000 SEK) och att ta ut 15 000 SEK i månaden (180 000 SEK/år) kan inte vara en dålig affär, eller är det dåliga korrekturläsare på DN?
Konstigt nog fattas det en nolla i sammanhanget 🙂
Ja – beställaren!
Kunskapsbaserade krav på LCC, konsulter och entreprenörer saknas.
Det finns många som vet hur man kör bil från baksätet… Hur nära sitter Gert verkligheten?
Jag har googlat Gert, han har belägg för sina synpunkter 🙂
Jag har arbetat med Gert, och hans medarbetare, och han är närmare än du tror.
Du skall nog inte utmana honom på det Fredrik.
Utveckla punkt 2 , är du snäll!
Det blev långt och krångligt i ett helt eget inlägg.