Tack bra!

Byggindustrin undrar i sin ledare hur byggbranschen mår. Jag tar chansen och svarar för alla – Tack bra!

Mest för att det är det man säger när någon man inte känner så väl frågar hur man mår. Jag menar – Hur skulle det bli om man svarade ärligt på sånt hela tiden?

Orsaken till frågan är egentligen att det forskats om byggbranschen, sammanställt det i en antologi och kommit fram till att det nog inte är så illa ändå. Kanske till och med riktigt bra. Lite oklart dock.

Antologin av Anne Landin, Lunds Tekniska Högskola, LTH, och Hans Lind vid KTH heter ”Hur står det egentligen till med den svenska byggsektorn? Perspektiv från forskarvärlden.”

—–

Jag har inte lyckats googla fram antologin än, men det löser sig nog snart.  Då skall jag kolla vad våra forskare kommit fram till denna gången.

Det verkar glädjande nog som att man tagit fasta vid att att branschen spänner över så mycket att det inte går att uttala sig så generaliserande som det ofta gjorts och görs. I media blir det lätt en homogen krets med människor vilket ju är heltokigt. Stadskansliets skrifter Skärpning gubbar och Sega gubbar används gärna som något slags bevis.

Folk i stort har nog också sin bild av byggarna och byggbranschen, cementerad av TV4´s Fuskbyggarna, Byggfällan i TV3 och andra underhållningsprogram. Detta trots att det beskriver en liten del av en nisch i den stora byggsektorn.

Eller så är det jag som har har en generell uppfattning om folk? Fan vet.

Skönt i alla fall att forskarna har lite split vision. Jag var lite orolig.

—–

The Byggblasket Memorial Center

Ja, det är med sorg och saknad vi är samlade här idag *darr på rösten* för att ta avsked av en vän.

 

—-

Så är det. Han har checkat ut, stängt ner, deleatat (?), blivit en ex-bloggare, begivit sig till det virtuellt sälla jaktmarkerna.

Fredrik på Byggvärlden uppmärksammar att vår vän Byggblasket, eller som vi initierade sa – Blasket, har packat ihop datorn och lagt bloggkontot på hyllan.

Det var ett faktum redan i helgen som gick, han var här och snackade lite med Viktoria, GJ och Robban. Sen var han borta.

—–

Griftetal någon?

Sync kanske?

*host* Vad säger man en stund som denna?

Byggblasket var den som fick mig att börja blogga, eller egentligen en artikel på Byggvärlden.se om Blasket. Jag tyckte bloggen var skrikig och alldeles för genealiserande över problemen i branschen. Det var många versaler, massor av ord och väldigt stort stort typsnitt på den tiden *snyft*. Men med tiden så möttes vi i mittfåran, Blasket visade både känslor och storhet och trots sitt ursprung en viss humor och distans.

Men. Allvarligt talat.

Killen är inte död, han har släckt ner en blogg. Inte bra. Allting som stod i den borde finnas kvar på nätet för alla att läsa när andan faller på. Det finns ingen lag att man måste uppdatera.

Jag önskar – nej, kräver – att det blir ett The Byggblaket Memorial Center.

—–

(BB – skicka backupfilen till mig så fixar jag det, jag lovar 😉 )