Senaste dygnen har mitt mailkonto spelat mig ett spratt som fortfarande pågår. Det tänder upp gamla mail som nya, olästa dito.

Drygt 2 600 st på några dar.

Det började i torsdag då jag plötsligt hade 204 nya mail. När jag kollade så verkade de ha en känd arkitekt som gemensam nämnare så jag ringde honom och sa att hans mailkonto gått bananas. Förstås.

Tji fick jag.

Det rullade det vidare, mer och mer – Du har 562 nya mail – och arkitekten gick fri från ansvar. (Återigen)

Jag tröttnade på att rulla igenom till slut. Som tur är har det varit lågfart och ledigt i helgen men några skarpa mail har ju också kommit och däri finns problemet just nu. Jag markerade just ett par tusen olästa mail och ändrade dem till lästa. Jag vet inte om det var gamla lästa som läst för länge sen eller nya olästa som jag alltså inte läst.

– – – – –

Det är för övrigt ingen promenad i parken att få tusentals mail från förr i tiden. Mailkontot är drygt fem år gammalt och 22 488 mailtrådar. Att öppna dem osorterat i tid och ämne är inget skoj. Eller också är det det. Det beror ju på.

Det blir lite som att röja ut ett förråd. Ibland bläddrar jag vidare utan reflektion, i några fall blundar jag snabbt och skäms lite, ibland stannar jag i upp och ler igenkännande, nostalgiskt. Några mail blir svårare, som det om min morbrors sextioårsdag – Har jag missat något nu?

Nej, som tur var träffade jag min morbror igår på ett dopkalas och kunde fråga, det visade sig att han hunnit fylla sextiotreochetthalvt så det mailet var gammalt 🙂 inte så gammalt som morbror själv men nästan.

– – – – –

Så om någon till äventyrs skickat mail till mig efter torsdagen den 15 augusti så beror det inte nödvändigtvis på nonchalans och slarv om jag inte svarat, det kan vara värre ändå. Det kan vara lättja.

– – – – –