Detta är based on a true story, det utspelade sig sommaren 2013 vid en badsjö, min två barn var huvudpersoner, övriga närvarande hade som vanligt biroller.

Prinsessan och Prinsen badar. Prinsen loskar på prinsessan och får tillsägelse från följet att låta bli.
Han lätt uppbragt: Men hon är ju med på det!
Vi: Du får inte ändå.
Prinsessan inställsamt: Men jag ÄR med på det.
Vi: Ni får inte spotta på varandra, det är äckligt.
Prinsessan besviket: Men jag hade ju samlat ju!
– – – – –

Jag förstår känslan. Man har precis harklat sig, grundligt, hämtat slem längst bort i bihålorna och djupt ner bland gomseglen, sen fått ihop en skön loska. Att i det läget bli avbruten kan ju inte vara kul. Snopet.

Rätt så ofta får jag ta den rollen i byggprojekten – att dräpa älsklingar, kväsa roliga idéer och avstyra till synes charmiga små upptåg av kreativitet.
Inte sällan använder jag mig då av min lilla bild på MåsteBordeVillSkullekunna-diagrammet (antingen Filosofiskt, Ekonomiskt eller Helt enkelt)

Oftast i mitt jobb handlar det om pengar ellerom lagar och regler. Mer sällan om uppfostran och hyfs.

Snorloskor kostar förvisso inte så mycket men går bort ändå. Så gammelmodig är jag.

– – – – –

Så hur opassande det än kan vara att använda uttrycket Kill your darlings i berättelser om sina barn så vill jag ju dem inget ont. Aldrig. Men de får nog trots allt lära sig att man inte spottar på varandra.