Ny Teknik skrev häromdagen om efterdyningarna i fallet med Hälsans Hus i Ystad. Kåken rasade en natt, ganska överraskande och säkert ovälkommet för alla inblandade. Lyckligtvis kom ingen människa till skada. Det kunde varit väldigt mycket värre om huset tagits i drift och raset skett med personal och besökare på plats. Hemska tanke.
NyT citerar Carl-Johan Johansson på SP, Sveriges tekniska forskningsinstitut, som gjort en utredning på uppdrag av Statens haverikommission:
– Alla har berömt sig för att ha väldigt fina kvalitetssystem. Men det visar sig att de inte är värda så mycket. Det är mest papper och snack, säger Carl-Johan Johansson.
Som besiktningsman, certifierad kontrollansvarig och mångårig byggare i alla dess former borde jag naturligtvis vara förfärad och säga att det där är ett undantag. Men det är det inte, inte vad gäller formalian i kontrollen. Dock så är det ytterst sällan vi får den här typen av svåra olyckor vilket trots allt tyder på att vi bygger bra hus generellt sett.
Jag har gjort en del försök att göra mig rolig över vår egenkontroll både här och där. Det är egentligen inte så skoj. Jag kan tänka mig hur jobbigt de inblandade människorna har haft efter det här. Konstruktören, platschefen på PEAB, den kvalitetsansvarige, chefens chef som bär ansvaret, de som monterat huset och sagt att något var fel men inte hörsammats. Det är inte skoj för någon av dem.
Jag är själv inte något föredöme vad gäller att vare sig göra eller fylla i egenkontroll, så jag kan inte slå mig för bröstet här. Men jag tror mig ha fattat att den som kan utveckla, implementera och underhålla ett kvalitetssystem som de anställda faktiskt ser som ett nyttigt verktyg, den vinner matchen. Allt annat blir en administrativ börda som görs pliktskyldigt i sista stund.
En kommentator till artikeln på NyTeknik skrev angående haverikommissionens utredning är ”När ni läser den, kommer i säkert att känna igen vardagen i många svenska byggprojekt”.
Det var också min reflektion också när jag läste den, att det inte är ett projekt som går att avfärda med att det inte var ”riktiga byggare” och somna om. Hade man inte underdimensionerat pelarna i källaren så hade de andra bristerna (tänker framförallt på raskopplingar) förmodligen ej upptäckts. Jag skulle vilja påstå att inom husbyggnadsprojekt så är det väldigt få projekt som skulle gå igenom en ordentlig granskning av beräkningar utan anmärkningar pga dimensioneringen inte uppfyller kraven fullt ut. Utan att det direkt visar sig genom att huset rasar ihop, men fortfarande uppfyller man inte samhällets krav.
En annan kommentator skriver:
”Det som brukar vara bäst är att för varje punkt i specen kunna visa hur den konstruktion som ska möta specpunkten är konstruerad/beräknad, via verifierande simulering och praktisk mätning/verifiering av hur det blev i verkligheten. Om inte annat än att visa för kunden så för det oslagbart för den egna dokumentationen. Att läsa i gamla kvalitetsdokument brukar sällan ge något i jämförelse med dokumenterade beräkningar och mätningar.”
Ganska säkert att detta är en ingenjör som dimensionerar för fasta industrin och serieproduktion, men det är nog mycket där skon klämmer. På 90-talet och 00-talet har det sällan varit några krav på att lämna in beräkningar, vilket har gjort det till ett tacksamt område för att ”effektivisera” då man sett det som icke värdeskapande att noggrant redovisa beräkningar som ingen ändå läser (att göra ordentlig beräkningsredovisning tar tid!). Snabba överslag blev istället regel. Detta funkade hjälpligt när det fanns mycket gamla ”rävar” som byggt upp viss känsla för vad som är rimliga dimensioner från tidigare år när man faktiskt var tvungen att redovisa sina beräkningar och det inte fanns program som automatiserade arbetet. Det förvånar mig inte att det börjar knaka i fogarna nu när det gamla gardet går i pension och ersätts av personer som i många fall har ganska begränsad arbetslivserfarenhet (stor lucka som uppstod under fastighetskrisen, sena 50-talister, 60-talister och tidiga 70-talister försvann nästan helt och har inte återkommit).
Rutiner som tvingar fram redovisade beräkningar (i en rimlig omfattning) skulle vara av godo på många sätt, det är en förutsättning för att överhuvudtaget kunna göra någon ordentlig egenkontroll.