Prolog i efterhand

Ok. Denna text klistras in 2024, så viss arkeologisk oklarhet kanske kan föreligga, men den fyller ett syfte. Det handlar som rubriken antyder om den rapport som Boverket publicerade sent 2018 och blev till ämne för seminarier och möten. Siffran 111 MDR har sitt ursprung här, den har använts flitigt sen dess. 

Jag hade synpunkter då. Har kvar dem nu, till stor del.  

---

Våren 2019

Jag inser att jag har ganska lite att stå på i akademiska sammanhang. Satt längst bak i skolan och bygger nu hela mitt case på en evigt pågående, anekdotisk berättelse från det jag sett, hört och gjort eller ibland tänkt liggande i soffan, pillandes navelludd. Just den tanken att vara ännu en medelålders vit man med en fast övertygelse byggd på fragmentariska fakta sorterade efter eget godtycke skrämmer mig lite.

I och för sig är jag för all del analyserande och betraktande med kunskaper i ämnet på Skill Level 8-10 i vissa väsentliga delar. Jag har blivit kallad analytisk kommunikatör, det har jag slickat i mig. Jag skall inte dissa mig själv. 

Jag läser i rapporten (”…Fel, brister och skador…”) om vattenskador, utifrån kommande fukt, inifrån kommande fukt, oro för att dominerande byggmaterial och lösningar inte kommer hålla över tiden. Det skrivs om tandlösa regelverk och att alla i princip tycker att det är så. Det finns en del om, i mitt tycke, helt rimliga marknadskrafter. Kortsiktiga aktörer som jagar snabba cash i utbyte mot dålig (lägsta pris) kvalité. Allt det är välkänt, inga överraskningar.

– – – – –

Den höga siffran 111 MDR är smaskig så klart. Jag är lite mer försiktig och ser att kanske finns nyanser. Eftersom det inte finns någon annan planet är Jorden att benchmarka mot så vet vi inte hur bra det kan bli. Samma rapport i ett motsvarande lyckligt lottat I-land, (typ Norge) skulle vara lite grann till hjälp. Men ändå, om det i (bara) är 50 MDR som läcker ut på misstag, dumheter och inkompetens så är det ju mycket ändå..

Hur mycket kan vi rädda? Hur mycket är rimligt, sett till hela volymen? Hur mycket är det i andra branscher? Hur snabbt kan en sådan förändring ske? Vilka behöver vi påverka för att göra skillnad?

Samtidigt – Byggbranschen står inför en teknisk revolution, kanske har den redan börjat. Samhället ställer om till förnybar energi, byggreglerna sätter ännu hårdare krav på detta redan nu och än mer 2021. Samtidigt pågår en digitalisering som kommer (det måste den, det finns ingen annan) förändra sätt att arbete med byggnader. Att ens fundera på att ändra processer, föreslå nya roller och arbetssätt utan att ha det med sig är, som jag ser det, fel.

Hur ser Planeten Jorden ens ut om 5 år? Hur jobbar svenska byggbranschen då? Vad kan förändras på den tiden?

---

”Förändring är den enda vägen.”

2018 sen skrev jag en ledare i tidningen Husbyggare där jag skrev att ”förändring är den enda konstanten”. Det var/är knappast något vågat påstående.

Jag skrev också på temat digitalisering att ”Byggbranschen i Sverige får sig ibland en släng för att vara trög, dålig på att utvecklas och obenägen att pröva nytt. Det stämmer inte. Den som påstår att så är fallet är fast i sin egen bubbla.” Sen dess har ett år gått och det är lite upp till bevis också, inte bara digitalt.

Värmen under sommaren 2018 satte fingret på en av vår tids utmaningar, klimatet. Helt naturligt är inte alla helt överens om saken, det skiljer i ideologiska och politiska ställningstagandet. Jag väljer att tro på det stora allvaret i situationen men också på dem som försöker hitta lösningar. Jag tror på idén om att vi skall göra det vi kan. Gräv där du står.

Bygg- och fastighetsbranschen är en av de stora energitjuvarna i Sverige och i världen. Det går åt energi när vi hackar fram råvaror ur naturen, när vi bearbetar det, tillverkar och transporterar vårt material, monterar det på byggarbetsplatsen. Sen går det åt energi hela byggnadens livscykel. Uppvärmning, användning, verksamhet – allt.

Det har redan kommit en del ändringar i BBR och mer är på gång, det pratas NNE (näranollenergi) på olika håll. Min gissning är att det inte blir enklare att rita och bygga efter det. Det är knappast troligt att det leder till ett mer resurssnålt byggande men förhoppningsvis mindre energiförbrukning i drift.

Om man dessutom, som jag, läser Boverkets rapport, så börjar det göra ont på riktigt. Då tänker jag inte på de slutsatser om att 50 miljarder kronor som går upp i rök enligt undersökningen, eller ens de 111 miljarder som man kommer fram i en annan beräkning. Det där är ju bara pengar.

Det är förstås illa att någon (läs: alla) förlorar pengar. Än värre då att vi i samma ekvation gör åt resurser i onödan och belastar Planeten Jorden onödigt mycket.

Så om vi kokar ner alltihop. Bygg- och fastighetsbranschen måste förändras. Vi står inför, eller faktiskt kanske mitt i, en digital revolution. Vi skall dessutom bygga mycket mer energisnåla byggnader och samtidigt förbättra våra processer och sätt att utföra saker för minska spillet, felen, strulet, förseningarna, fuktskadorna och allt annat som kostar energi.

Förändring är den enda vägen. Frågan är det skall gå till.

Jag lyssnade för något år sen på en numera prisbelönt fabrikör som blivit lyckosam med att förändra sin verksamhet en LEAN-konceptet. Han sa att om man skall digitalisera så måste man första jobba med sina processer, hitta energitjuvarna och slöseriet. Om man inte har koll på det så tar man med sig felen in i sitt nya system och permanentar ett dåligt beteende.

Så utan att det finns en enda sekund att förlora på vägen mot att rädda Planeten Jorden så måste Bygg- och fastighetsbranschen se helheten, slipa bort det man vet blir tokigt, förenkla det som blivit för krångligt och bestämma sig för att bygga hus där det inte regnar in. Sen kan vi segla iväg på ett digitalt moln. Jag väljer att vara optimist, där också.

---

Det uppstår här några frågor, några frågor ställer Boverket delvis själva i rapporten i olika resonemang, andra kommer ju snart upp när en funderar lite själv.

• Hur mycket fel är det rimligt att vi har?
  (Ingen kan väl riktigt tänka en absolut nollvision)
• Hur ser motsvarande undersökningar ut internationellt?
  (jämförelser finns med de närmaste grannarna, men de är ju så att säga i samma region/BNP/utvecklingsfas och verkar ha ganska samma erfarenheter)
• Skall byggnader verkligen stå utomhus?
  (det verkar ju vara problem hela tiden)
• Kan man dela på nyproduktion, alltså det som sker just nu eller inom en snar framtid, och förvaltning?
  (stor skillnad)

---

Planeten Jorden får vänta, tillbaka till rapporten

Tyvärr hänvisar många respondenter (det bygger på enkäter) till tidsbrist som orsak till problem, vilket rimligen måste vara bullshit. Tiden själv gör ju inte fel, den bara tuffar på. Det är den person som bestämmer tidplanen och de som följer den som i så fall är problemet.

Så problemen finns i BYGGANDET och i FÖRVALTNINGEN och än mer specifikt människors förutsättning och förmåga att göra sitt jobb (om vi undantar det som är helt random, olyckor – bränder, attentat, jordbävningar, typ).

Så krasst, i BYGGANDET. Det finns tekniska lösningar som projekterats och/eller utförts dåligt. Det handlar om entreprenörer och projektörer i första ledet, strax bakom dem står beställaren av projektet. Fuktproblem dominerar totalt. Inträngande fukt i relativt nya byggnader beror helt säkert dessa fenomen till del. Inträngande fukt i äldre byggnader kan bero på fler saker, bristande underhåll ändrade förutsättningar, ombyggnader.

Hur skall de lösa det?

Ja, det blir alltmer vanligt att byggen utförs under ett väderskydd och att man mer noggrant och systematiskt kontrollerar fukt under resans gång med fuktsakkunniga. Det borde minska byggfukten.

Sen 2007 har en ny standard, Säker Vatten, vuxit fram. Där regleras hur vatteninstallationer skall utföras och det tillsammans med våtrumsreglerna borde på sikt leda till en minskning av både antalet vattenskador och av effekten när det ändå händer.

Återstår då problemet med att det regnar in, tråkigt nog alltså även i relativt nybyggda hus. 

Så, Boverket bjuder in till konferensen ”Tillsammans bygger vi bättre!” maj 2019

Med ovan nämnda rapport i färskt minne så samlade Boverket massa kloka människor med kunskap om och inflytande på byggbranschen. Jag var också där. Min inre, lite mer obstinata, personlighet fick bita ihop hårt för att inte skrika rätt ut. Det rådde ett i mitt tycke irriterande konsensus och en doft att vi nu hade koll på läget. Gott. Då kan vi mingla, kindpussas och äta bakelsebuffé. 

Dagen efter Boverkets konferens startade SBR:s årliga förbundsstämma (jag satt i styrelsen för det förbundet vid denna tiden) och jag åt hotellfrukost med olika SBR:are. En diskussion tog sin början med att någon höjde på ögonbrynen åt att jag har sålt bilen och tänker sluta flyga. Jag åker alltså tåg som förstaval. Efter att de sannolikt tyst sorterat in mig som miljömupp var det märkligt många som direkt motiverade sina egna val (bil eller flyg, typiskt sett) med att tågen inte går att lita på, att det ofta strular, att SJ är kasst.

Få saker stör mig mer än människor som har en bestämd uppfattning om något utan att ha fakta. Vi som åker ganska mycket tåg vet ju att de allra flesta tågen kommer fram i tid. Alla som väljer flyg vet att det även där kan förekomma förseningar och ändringar. 

Lustigt nog hade vi en parallell tråd över bordet som handlade om hur människor utanför branschen inte kan förstå att det kan bli fel på golvfallet till en golvbrunn. Jag berättade om reportern från Byggindustrin. Min tes är att den som står en bit utanför kan se ett problem och uppfatta det som helt överskuggande. Vi som jobbar mitt i branschen vet att det finns problem med vissa badrum, men långt ifrån alla. Det är faktiskt ganska sällsynt. Kanske är det samma sak för de människor som, med Facebookgnäll som huvudsakligt faktaunderlag, har bestämt sig för att tågen är försenade? Lite tråkigt, kan man tycka, när Google är uppfunnet och det är en högst mätbar grej (”nio av tio tåg är i tid, SJ är faktiskt lika bra på att hålla tidtabellen som världens punktligaste flygbolag”).

Kanske är det så att det förhatliga SJ håller tiden ungefär lika bra som vi bygger hus? Inte perfekt och med ständig förbättringspotential. Jag tror att vi kanske ska vara lite mer ödmjuka och inte anta att det inte är ordning bara för att vi inte ser eller uppfattar det. 

Diskussionen vinglade vidare om branschen och byggen. En besiktningsman verksam i Norrbotten menade att det för henne framstår som rörigt. Hon vet inte vem som gör vad. ”Det är som en gröt”, sa hon på norrländska. 

Kanske satte hon ord på det som ledarskap, engagemang och projektkultur ska fånga upp? Allt som sker mellan tydligt avgränsade block i ett flödesschema, en organisationsplan eller ett aldrig så elegant Ganttdiagram där aktiviteter och resurser är inlagda i en snygg skidbacke och ett perfekt flöde. Kittet, smörjmedlet, helhetssynen, omtanken, engagemanget, motivationen, glädjen.

Gästkrönika i ett måndagsbrev juni 2019

”Hur kan det bli så att vi ibland bygger badrum där vattnet inte rinner till brunnen? I en kaffepaus på Boverkets konferens tog en reporter från tidningen Byggindustrin upp det som en sak hon inte förstår att den kan bli fel. Det vi behöver veta är HUR det blir fel. 

Ingen av oss som är inblandade saknar kunskap om gravitation, alla vet att vatten rinner nedåt. Om man absolut ska söla med vatten inomhus (till exempel duscha) vet vi alla att ett golv som lutar mot golvbrunn är en bra grej. 

Men med lite insyn i byggprocesser kan man räkna upp flera yrkesgrupper som är med i ett badrumsbygge. Projekt- och byggledare, arkitekter, konstruktörer, fuktsakkunniga och VVS-projektörer är direkt inblandade i utformningen och förutsättningarna. Även entreprenörer kan vara med i det skedet. I utförandet kan det finnas snickare, betongarbetare och rörläggare som gör sitt för att få brunnen i rätt läge och höjd. Där kan också finnas utsättare, entreprenadingenjörer, inköpare, arbetsledare och platschefer. Vidare kan en entreprenör jobba med undergolv, typ flytspackling, och en mattläggare eller en plattsättare med tätskikt och ytskikt. Sedan kommer våra kontrollsystem med kontrollansvariga och besiktningsmän in i spelet.

Att det kan bli fel är alltså inte så konstigt, om man tänker på hur många olika människor och kompetenser som ska foga samman komponenter och material i rätt ordning på rätt sätt enligt en förutbestämd tidplan utan att någon skadar sig. Samspelet och kommunikationen mellan dessa aktörer blir ju avgörande, oavsett hur duktiga alla är på just sin lilla grej.”

År 0-35 år avklarade, mycket har hänt.

Jag själv har så klart förändrats som ständigt äldre människa så kanske att framtiden redan varit här länge utan att jag sett tecknen.

Ändå, det är alldeles uppenbart att en platschef på ett byggföretag, en fastighetsägare eller för den delen en fastighetsförvaltare ställs inför annorlunda utmaningar nu. Det är svårt att sammanfatta i rubriker – Allt hänger ihop☝🏻 – men begrepp och ämnen som hållbarhetsfrågor, cirkularitet, klimatförändringar, energianvändning, ledarskap och arbetsmarknaden, samhället i stort, kriminalitet i vår bransch, internet och BIM/AI har antingen kommit till eller förändrats i grunden.

–

Så, jag sorterar det så här med vetskap om att det inte går att hålla isär något – jag skriver det en gång till – Allt hänger ihop!

–

Detta får bli del 1 av 3 (tro mig, ingen orkar läsa så mycket i ett streck)

---

Klimatet, hållbarhet, cirkularitet, energi

Varningsklockorna ringde tidigt, de lärde larmande för länge sen vad som kunde hända. Carl Sagan vittnade inför USAs kongress 1985 om växthuseffekten, om riskerna och vad som kunde (kan) hända. Klimatförändringarna, 40 år senare, är på riktigt. Det har inte saknats påminnelser på vägen.

Det påverkar allt – för en fastighetsägare, förvaltare, annan aktör i bygg- och fastighetsbranschen eller för all del alla som använder byggnader på något sätt (läs alla människor).

Så, vi kan helt enkelt inte fortsätta kan pumpa upp olja och gas, bränna den med vetskap att vi förstör våra barns framtid. Vi kan inte med gott samvete fortsätta stjäla naturresurser och tro att Planeten Jorden är en evighetsmaskin. Det går inte.

–

Zoomar vi in på en byggnad i Sverige så får detta flera effekter – i kravställande, i tekniska egenskaper, i ekonomisk realitet.

Kraven från samhället på oss som planerar, bygger och förvaltar byggnader har ökat och kommer fortsätta öka framöver. Interna krav på grund av samvete eller ren och skär överlevnadsstrategi gör att vissa företag anstränger sig ännu mer. Kraven på klimatdeklaration kom för ett par år sen och skruvas upp efterhand, kraven på energianvändning har blivit högre allteftersom och kommer fortsätta mot näranollenergi-hus. Kraven på hållbarhetsredovisning får stora bolag att släppa in hållbarhetsansvarig i styrelserummet. Det händer grejer, det händer snabbt.

Klimatförändringarna kommer visa sig i kraftigare regn (skyfall =stora vattenmängder), kraftigare snöfall, extrema värmeböljor, stigande havsnivåer. Det blir med andra ord jävligare på de flesta sätt man kan komma på. Vi har redan problem med att det regnar in genom tak och fasad (Boverket 2018), det blir ännu värre framöver. Lägg till att avloppssystem blir svårt utsatta, dagvattenhantering måste uppgraderas och mer energi krävs för att värma/kyla (om vi ska envisas med att ha ett exakt reglerat inneklimat). Allt detta kostar pengar, både i nyproduktion och ännu mer i det redan byggda beståndet.

Insikten om att vi måste hushålla med resurser har lett oss fram till krav på cirkularitet. På bara några år har det gått från okänt begrepp för de flesta till dagsaktuellt (för den som inte satt sig in i skillnaden på linjär och cirkulär ekonomi/verksamhet är det hög tid). Jag vänder mig mot att det är ny grej, vilken småländsk bonde som helst för 150 år sen var försiktig med resurserna och använde påhittigt saker om och om igen. Det som är nytt är att vi nu ska tänka så i stor skala, att vi ska göra klimatdeklarationer och återbruka byggprodukter om vi kan.

Jag erkänner, jag är en av dem som i historien tagit beslut att riva och slänga på kortsiktigt ekonomiska grunder utan omsorg om Planeten Jorden (Förlåt mig, Moder Jord😪).

På tal om byggprodukter. Det har funnits faktablad så länge jag kan minnas. Som besiktningsman och kontrollansvarig har jag säkert ögnat igenom tusentals under åren. I ärlighetens namn har jag mest bara konstaterat att de finns, inte att de stämmer eller att produkten faktiskt är bra. Men tiderna förändras, nu ska produktbladen vara uppdaterade med fler egenskaper, typ miljöpåverkan.

Förändringarna ställer högre krav på projektörer och entreprenörer att välja rätt, att väga in fler aspekter än pris och leveranstid. Det blir en drivkraft för tillverkare och grossister att vara i framkant vad gäller kunskap och teknik. Produkterna ska designas för att kunna användas igen, för att kunna återvinnas, för att inte bli till ett problem när det inte längre gör nytta.

Energianvändning blir/är en avgörande del i förändringen. Dels att de stora energisystemen går från fossil förbränning till förnyelsebar energi (helst sol och vind, som undertecknad ser det). För en fastighetsägare blir det fundamentalt att byggnaden är så effektiv som möjligt, det vill säga byggnadens fysiska egenskaper (isolering och täthet) och tekniska system (värme/kyla och ventilation) påverkas. Man kan lägga till att allas vårt beteende och hur vi använder våra byggnader också har betydelse.

Ett företag med seriös ambition att vara med i matchen är redan i full färd med att förändra sin interna kultur, uppgradera sina system och sitt mindset. Det stora saker som krävs – långsiktigt tänkande trots korta projekt med krav på ekonomiskt resultat och ansvar för Planeten Jordens fortlevnad trots att månadsprognosen ska göras som vanligt och pengarna ska ju in kontot. De vilar tungt på ägarna i toppen på pyramiden att hålla fanan högt, både genom att ställa krav på hållbart byggande men också att vara beredda att betala för det.

Och – Alla vi som programmerats med …

”§4 – Om förfrågningsunderlaget förekommer mot varandra stridande uppgifter eller föreskrifter, skall den uppgift eller föreskrift gälla som medför lägsta kostnad för entreprenören, om inte omständigheterna föranleder annat.”

… måste fundera ett varv till.

---

Kort sagt – den välbeställda delen av jordens befolkning (vi) lever (har levt) enligt principen töm kontot och sup upp pengarna, YOLO!

Framtiden (också vi + våra barn och deras barn) ska betala det kalaset nu och framöver.

---

Del 2 av 3 kan nog handla om typ Ledarskap, samhället, hållbarhet, arbetsmarknad, kriminalitet.

Del 3 av 3 kan möjligen avhandla Internet, BIM/AI, Matrix och utsikterna till evigt liv.

När fan blir gammal blir han generös. Så jag (55 år måste anses gammalt) ska bjuda på en spaning efterfrågad av ingen.

Nånstans i juni 2024 när tiden för företagens firmafester klingat av och åtminstone några hunnit författa ett syrligt out of office-reply så samlades ett gäng folk på Gotland för ytterligare ett avlönat mingel. Säkert bra.

Under den perioden kom ju en del utspel och inspel som var för för sig hade en del intressant innehåll. Jag behövde typ sjuåtta veckor för att processa det 🤦

1 – Vänsterpartiet ville påverka matpriserna genom ÖKAD KONKURRENS.

(Marknadskrafterna skulle alltså hjälpa folket att få en rimligt balanserad ekonomi, vilket får mig att åter överväga V som alternativ)

2 – Liberalerna vill ha ordning och reda på skolan, så de vill STÄLLA MER KRAV på alla, typ föräldrarna.

(Hårdare tag, fler pekpinnar och tydligare regler skulle alltså främja det liberala idealet, vilket får mig att börja formulera argument för flumskolans överlevnad och överväga FP som alternativ)

3 – Kristdemokraterna vill ÖKA STATSSKULDEN och spendera på lite olika saker.

(Finansiering nämndes nog inte men rimligtvis måste det med höjda skatter som konsekvens, vilket i och för sig är ok med mig men ändå får mig att återigen inte överväga KD för något alls så länge Alf Svensson inte får inflytande)

– – – –

OK?

OK.

Detta får mig att putsa en spåkula och fabricera en profetia. Glöm inte var ni hörde (läste) först:

Under 2024/2025 är det så gott som klart att:

1 – Boverket* kommer meddela att de kommer damma av SBN80 för att skapa tydligare byggregler som inte leder till sämre hus byggda av prispressade, kortsiktiga optimister.

(Att en generaldirektör vågar säga att “Det där med frihet under ansvar var ingen bra idé” är uppseendeväckande, men men men … Svensk Byggtjänst har säkert några exemplar i källaren som de köra i stencileringsapparaten så det räcker till alla)

2 – BKK** kommer meddela att ändrar på begreppet besiktningsman till besiktare och att man byter färg på omslaget på både AB och ABT samtidigt som de lanserar nästa förändring som Agenda 2050 med hållbarhetsfokus på sitt eget arbete där återbruk av samma paragrafer. Inga fler engångsartiklar.

(Pressreleasen kommer diplomatiskt nog att framförallt handla om valet av färg och att man nu tillåter kvinnor utför besiktningar)

3 – Jag kommer träna regelbundet och äta rätt, göra klart saker i tid och inte använda opassande ironi eller ens övertrassera mitt sarkasmkonto.

Inte alls. Nope. Never again.

(Vem vet – jag kanske till och med slutar med poänglösa anekdoter, kvasifilosofi och apofeni. )

Tack för visat intresse (allt nedan detta är trams)

---

Fotnötter^

*Boverket jobbar på med Möjligheternas Byggregler och för den som vill göra sig rolig över något i Byggbranschen kan samla sitt stoff i den debatt som går de flesta förbi. Man kan säga att det råder olika strömningar av liberalism, åt ena hållet att det ska detaljstyras mindre och typ att – “nej, det där kan vi inte lämna till branschen att bestämma”.

** BKK är alltså Byggandets Kontraktskommitté, en sammanslutning av branschens företrädare som tillsammans skriver allmänna bestämmelser (AB och ABT) som allt som oftast läggs till grund för svenska entreprenadavtal. De nuvarande reglerna börjar bli 20 år gamla bygger på gamla versioner från efterkrigstiden. Det är en mix av bondepraktikan, sunt förnuft och avsiktliga otydligheter för att överhuvudtaget kunna få till en trycksak var tjugonde år. (Tips, följ Rogert Andersson för underhållning i ämnet och studera gärna bondepraktikan som är baskunskap för den odlingsintresserade)

***

Apofeni? Den mänskliga önskan att skapa samband mellan helt orelaterade data eller händelser. Drivkraften bakom alla konspirationsteorier. Mycket talar för att jag är riktigt bra på just det. Skumma rubriker, partiellt betraktande, anedotisk bevisföring byggd kryddad med fantsi och egna antagande. Som denna texten. Typ.

---

Förtydligande

^Fotnötter är så klart fel, det heter fotnoter, men det är ju inte utan att man tänker på nötter i sammanhanget.

---

Disclaimer

Alla vad som kan tyckas är stavfel, eventuella förvrängda talesätt och andra otydligheter med drag av antydningar om att värden är på väg i okänd riktning är till allra största delen avsiktliga otydligheter.

Och. Seriöst. Kvinnor har sen länga haft patriarkatets tillåtelse att agera besiktningsmän. Ingen av dem jag känner har haft speciellt mycket emot titeln, i alla fall inte så jag hört det. Jag antar att kvinnors storsinthet gör att de kan kliva ner ett pinnhål och kalla sig så en stund (så länge det är kontraktsenligt). Ping Annika Berg, Susanne Lindström, m fl

11 juli 2024

Perspektiv – som människa i den mest välbärgade delen på Planeten Jorden och på så vis i hög grad del av problemet med klimatförändringar så måste jag damma min sällan använda ödmjukhet lite grann. Lite bara. Att ämnet som följer nedan inte är mitt mest bekväma kunskapsområde hindrar ju inte mig från att läsa, dra slutsatser och skaffa mig en åsikt eller två. Som medelålders man med tillgång till ett tangentbord så kan jag ju typ faktiskt skriva vilken gallimatias som helst.

OBS1 (Det faktum att du läser detta av egen fri vilja gör att både ditt och mitt omdöme nu måste ses som tveksamt.)

OBS2 (Det är den enskildes eget ansvar att konsumera ordvitsar med ankytning till el i balanserad mängd☝🏻Läs vidare längst ner eller låt bli🤷)

---

Ämnet? Energisystem – på global nivå, hur de förändras på nationell nivå och ända ner i apparatrum och ställverk i våra byggnader där energin används för att upprätthålla liv, driva verksamheter och ladda telefoner.

Det kan inte ha undgått någon (eller ja, det kan det ju; en del fastnar i sina reels om fotvård, katter, personlig utveckling, roliga byggskämt (!), snusförnuftiga memes och en ändlös rad av roligheter) att klimatproblematiken satt fokus på energisystemen. Jag väljer att tolka det så även om en del mer fokuserat på att de under vissa månader fått betala mer på sin elräkning än för sin Thailandsresa (och så klart blivit gediget kränkta över denna orättvisa).

Det borde inte ha undgått någon att det nånstans på vägen har vaknat en kärnkraftslobbyism, som i alla fall för mig var oväntad. Nu är inte detta en politisk text, men min värdegrund kanske ändå lyser igenom, take it or leave it. Min uppfattning är att det skett en märklig politisering av åsikter om att just kärnkraft är lösning på framtida energibehov (möjligen också ett sätt att polarisera ytterligare en fråga av princip). Detta sker trots att kärnkraften visat sig vara extremt dyr att bygga, kostnaden för en producerad TWh är inte försvarbar. Jaja, jag vet att det finns tekniska argument. Kärnkraft är bra på att reagera snabbt och möta effektbehov som förändras på millisekunder, vilket är helt nödvändigt för att nätet ska funka för oss användare. Den förmågan har vattenkraften också, och om jag förstår det hela rätt, så även den batterikapacitet som nu allt snabbare byggs in utspritt i nätet.

OBS, OBS, OBS att jag alltså inte använder den för mig ideologiskt mer problematiska delen. Den att kärnkraftsavfall är giftigt i tusentals år och att vi, om vi blandar in etik och moral, kanske inte ska ta oss rätten att lämna en giftig bajsbåse nedgrävd för all framtid. Nej, argumentationen är ekonomisk och rationell. Tidsaspekten är också en faktor, att bygga traditionell kärnkraft tar tid. Tid vi inte har. Att få igång minikärnkraftverk verkar möjligt tekniskt men är inte testat i så stor skala, det kommer också troligt att ta lång tid att göra så säkert som vi vill ha det och så lönsamt som det då behöver vara. Gissar att det blir bajspåsar av SMR också.

Nej, jag tycker att vi kör på Ted Gärdestads gamla dänga – Sol, vind och vatten

Sol, vind och vatten? Eller ja, den svenska vattenkraften är ganska långt utbyggd, den kan byggas ut mer men naturmiljöer måste värnas. Det är landet Sverige som råder över det. Vi släpper den.

Sol och vind? Ja, vindkraftsparker både på land och till havs byggs i rasande fart runt Planeten Jorden. Vad jag kan förstå behövs det massor med vindsnurror till omställning av vår växande industri i norra Sverige och det det planeras massor, men naturmiljöer måste värnas och tillståndsprocesser tar tid. Man kan dessutom ana ett ideologiskt motstånd hos högerpartier (syfte; polarisering?). Svårt att lösa för den enskilde fastighetsägaren i större skala annat än som delägare eller investerare. Ok, vi lämnar den också.

Sol, då. Det kan den enskilde fastighetsägaren installera – solceller och batterilager – och producera (eller skörda, som vissa säger) sin egen energi i form av elektricitet samt lagra energi för eget bruk och/eller bidra till att balansera nätet med sina batterier (win-win). Solcellsteknik har funnits länge, åtminstone under alla mina första 35 år, men varit för dyr och ineffektiv (läs som alternativ; energi har varit för billig och inte gynnat annat än fossilt). Nu, när solceller och batterier blir billigare, bättre och mer lättillgängliga blir också energin billigare och överkomlig även för fattigare länder (bonus!). Det kan bli en demokratiseringseffekt på köpet. Vacker tanke.

Hur? Om man extrapolerar tanken och ser ett decentraliserat kraftsystem så kan näten bli mer lokala och inte längre beroende av ett centralt placerat kraftverk med begränsad överföringskapacitet, som kanske också drivs i monopoliserade marknader styrda av suspekta krafter. Jag kanske flaggar upp ytterligare en värdering här men jag övervägt det noga och ser det som en bra grej att minska inflytandet från amerikanska oljejättar, Putins lakejer och saudiska prinsar när det gäller Planeten Jordens överlevnad. (Norge har också mycket olja, om någon nu vill bredda urvalet.) (Och, ja, det finns så klart en risk att någon Bond-skurk tar kommandot över alla solcellsfabriker, visst.) (Japp, nödvändiga jordartsmetaller kan även fortsatt orsaka lokala krig i Afrika och andra ställen, I know.)

Ok, nog med globala problem. Kom hem till mig.

Vi tar oss ner till min hemmaplan – fastigheten, byggnaden, kåken. Den delen av ekvationen som en fastighetsägare eller förvaltare råder över. Tekniska system, klimatskal och olika varianter på cykelställ.

Det borde inte ha undgått någon i ledande befattning att både marknad, eget samvete och lagar (CSRD) kräver hållbarhetsfokus. Det är till och med krav på en hållbarhetsredovisning där energi utgör en väldigt viktig del. Det kan inte ha undgått någon (eller ja, det kan det ju; en del fastnar i sina reels om hundvalpar, gördetsjälv-byggen, odling, självhjälpsbotanik, andra världskriget, tredje världskriget, andra krig och en ändlös rad av underligheter) att klimatproblematiken satt fokus på energianvändningen i byggnader. Ja, faktiskt så pratar vi nu om hela kedjan från det att vi bryter malm ur berget och krossar det till grus, transporterar och tillverkar material som blir till produkter som som byggs in och som används innan hela skiten till slut rivs och göms på en tipp om hundra år i ett linjärt flöde (om våra förfäder kan se oss genom tiden så skrattar de åt oss – vi på nytt uppfunnit cirkularitet och lanserar det som ett nytänkande – det är en annan historia och får inte plats här, det får bli en egen text).

Så, energieffektivisering är en stor grej. Vem som helst som gått klart halva mellanstadiet ser matematiskt att kostnaden för att genomföra en effektivisering har en kortare (mer gynnsam) avbetalningstid när energipriserna är högre (ergo; bra med högre priser, det blir en drivkraft till förbättring som i förlängningen gynnar klimatet).

Som besiktningsman av nyss färdigställda entreprenader så ser jag en tydlig skillnad i kravställandet på bara några år. Dels är det i praktiken alltid någon slags certifiering (Byggherrens egenambition) som ställer högre krav än samhället (BBR) gör, dels är det  i mycket högre grad inbyggt en egen energiproduktion i form av solceller på taken (ibland också på fasaderna). På en DD (Due Dilligence) ganska nyss så var det aktör som ville komma åt en gammal datacentral med överdimensionerad elservis och många oanvända kvadratmeter, den kåken skulle kunna husera en batteribuffert modell större. Så, min rapport från verkligheten är att framtiden har varit här länge. Lokal energiproduktion och lokal lagring är redan i rullning.

Som lärare i fastighetsteknik (ok; nu kommer alltså ödmjukheten) så försöker jag utefter min enkla förmåga guida i dels vad som stjäl energi och dels vad vi tekniskt kan göra åt det. Det handlar då till exempel om att förbättra klimatskal. Vi pratar om nyttan med att byta, uppgradera eller komplettera värme- och ventilationssystem. Vi missar inte chansen att tipsa om relativt enkla åtgärder i styr- och reglerfunktioner och värdet av ett bra underhållsarbete.

Wrap it up, plz

Så, på det globala planet pågår en rasande snabb förändring. Driven både av klimatproblematik men sannolikt också av att klimatsmart energi faktiskt blir (redan är?) det billiga alternativet. I bästa fall med bättre hållbarhet x 3 som resultat. Ekologiskt hållbart är att inte elda dinosaurier, socialt och ekonomiskt hållbart att solenergi kan bli varje människas självklarhet, att energin inte (för)blir en monopoliserad handelsvara styrd av suspekta statsmän eller ägd av cyniska krafter i stängda rum.

Stora ord. Stor planet.

För fastighetsägaren nånstans i Sverige blir (läs:är) det vardag att planera in solceller i sina byggnader och att, så klart, ständigt se hur man kan effektivisera sina kåkar. Dessutom, rimligen försöker man se på möjligheter att lagra energi, både för eget bruk och för att kanske vara en del av balanseringen av nätet. Ord för dagen – koldioxidneutralt, fossilfritt. Allt för att inte paja mer än vad som redan gått sönder, för att man kan och vill, för att kommande generationer ska ha det om inte bra så åtminstone drägligt. Allt måste ske med en rimligt bibehållen lönsamhet. Ekonomisk hållbarhet för fastighetsägare kräver förutsägbarhet och att hjulen snurrar i alla delar av samhället, och vice versa.

Stora saker. Stor bransch.

Så, barn, att välja rätt värmepump och ta kloka beslut om tekniken i huset har betydelse för framtida generationer, tänk på det.

–

Planeten Jorden hälsar och tackar för visat intresse. Tackar också på förhand för de åtgärder som planeras just nu. (läs; det var fanimej på tiden!)🔥

–

Källa till påståenden? Underlag för slutsatser?

Ja, nätet är generöst med fakta och analys, man behöver knappt ens leta, det finns i flödet. We Don´t Have Time är en plats, här i samtal med Johan Rockström. En del inspiration finns helt klart hos Mattias Goldman på på 2023-sekretariatet och den alltid mentalt spänstige Tomas Kåberger. Zoomar man in lite så skriver Björn Berggren, Sveriges Allmännytta, en del om energieffektivisering på branschnivå och Peter Tesarz, Fastighetsklimat, hjälper till ända in i apparatrummet. Dessutom, jag lärde mig en del om ESG, CSDR och massa andra förkortningar hos Nina Björstrand för bara något år sen. 🙏

Kathrine Kilos skrev i DN ganska nyss om detta. Väldigt bra skribent för övrigt👍

En del snappade jag upp på en kvällkurs – Klimat och Fysik – på Uppsala universitet, den började för 14,6 miljarder år sen och pågick under våren fram till nutid. En del om oljan och framtiden minns jag från en dokumentär serie på SVTPlay som jag tyvärr inte hittar längre.

Och, det finns böcker för den som vill. För länge sen läste jag några kapitel i Mark Lynas bok Sex Grader, sen la jag den åt sidan (gillar inte skräckgenren). I mer modern tid finns en nästan lika läskig bok som bland andra Johan Rockström har skrivit – En Jord för Alla. Jag läste inte ut den heller, det kom upp kattunge-reels på min telefon och jag är inte hårdhudad nog att dissa dem. 😪 (om jag inte redan retat upp 40 % av de vita medelålders män som läser detta så slänger jag in Greta Thunberg som joker – jämte Hans Rosling är hon den viktigaste svenska rösten under min livstid) ♥️

#energi #klimat #framtidenärhär #underhållsplanering #planetenjorden

---

OBS2 från ingressen (Det är alltså den enskildes eget ansvar att konsumera ordvitsar med ankytning till el i balanserad mängd, lagom laddad☝🏻. Ledning till och motstånd mot resonemanget ovan finns ackumulerat och vi kan väl säga att polarisering är en del av såväl problemet som lösningen. Bra om vi kan komma i fas med varandra. Som åtminstone alla elektriker vet så är det nödvändigt med bra kontakter. Och kom ihåg att det finns både plus och minus med allt. )

Hur det började

Ingen sa grattis för att knappt någon visste (eller kom ihåg) att jag i juni för 35 år sedan, 20 år gammal, klev in på mitt första riktiga bygge, på det då ganska nya bolaget NCC.

Första ”riktiga” bygget på så vis att jag innan dess hade sommarjobbat på föregångaren till Bergman & Höök Byggnads AB, företaget Betongbyggen way back när det begav sig, mitten åttiotalet. Så, min kära farbror Anders Höök var viktig för inkilningen i byggbranschen, han öppnade dörren. Vi ses för sällan, farbror.

Så, juni 1989, i den högsta högkonjunkturen blev jag ung arbetsledare och fick Susann Lindqvist , Bo Hedén och Magnus Krus till kollegor. Susanne träffade jag igen som kollega på WSP en kort period (verkar vara pensionär nu). Bosse är för alltid en av de viktigaste människorna i mitt liv (han har semi-emigrerat till franska rivieran och närheten till vingårdarna där). Magnus Krus är i evigheten en god vän. (Besökte honom i förra veckan, han har grävt ett hål på Korsvägen i Göteborg, stort nog att parkera fyra pendeltåg i bredd. Eventuellt kommer tågen kunna åka fram och tillbaka och troligtvis kommer Magnus få pensionärsrabatt redan på premiärturen). Vi ses för sällan, kamrater.

Min start i byggbranschen och den kollaps som följde strax efter har aldrig kopplats samman och jag är tacksam om vi inte följer det spåret vidare. 1993 var jag i vart fall typ disponibel för arbetsmarknaden, jobbade timmar på en plåtfirma, Göteborgs Förenade Plåtslageri AB med kompisen Stefan Simonsen. Då, lustigt nog, blev jag headhuntad till ett ALU-jobb (*host* preskriberat) och fick bli arbetslös på riktigt (det var för en god sak). Olle Lindkvist, tidigare på NCC men vid den här tiden på Norra Älvstranden, hade fått mitt namn i en korridor nånstans, han var engagerad i frisksportklubb som skulle få lite statlig hjälp som följd av krisen. Jag var 24 år gammal när jag i en arbetsmarknadsåtgärd blev platschef för bygget av en motionscentral, bemannad med arbetslösa lärlingar som inte hunnit få fäste i branschen.

Jag spikade dit de sista trappnosarna samma söndag som invigningen var av Finnsjögården. Dagen efter klev jag in på Byggframs kontor i Lagerhuset, inlotsad av kamraten Örjan Lans, och började som arbetsledare men blev ganska snabbt befordrad till resultatchef (vilket ju var en fancy titel men som innebar att du fick göra allt själv – räkna på jobb, arbetsleda, vara platschef och leverera in pengar till kontoret. Det var en nyttig skola). Min närmaste chef, Hans Östlund, är ännu en av den här planetens bästa människor; 30 senare är han fortfarande en kär vän. Vi ses för sällan.

Nittiotalet var en tuff tid att driva verksamhet, det har jag förstått i efterhand. När det pågick var det ju precis som vanligt för mig, jag visste inget annat. 1996 satt jag i en soffa mittemot två av delägarna, Rolf Johansson och Bengt Jonsson (som bägge, kan vi säga så här långt efter, var ganska skickliga på att som entreprenörer hantera ”göteborgsandan” vilket kan vara denna textens största understatement) och de meddelade att de fyra delägarna på grund av dåliga tider skulle gå åt olika håll och att de tyckte att jag skulle starta eget. – ”Du är ju entreprenör. Du får låna det du behöver till aktiekapitalet, så fortsätter du jobba för oss men på faktura!”. (ergo; man kan få sparken på olika sätt!)

Hur det tog en ny riktning 1996

På listan över life changing moments (händelser jag oftast fattat betydelsen av först senare) så ligger den stunden högt. Jag hade fram till den stunden aldrig tänkt tanken att starta eget. Några veckor senare startade jag mitt första företag – Byggnads AB Machinator.

WTF? Varför Machinator.

Jo, så här var det – min kära flickvän (som ju har och hade en djupt grundad humor = nödvändig förutsättning för att ens överväga att vara min flickvän) kom upp med ett roligt och genialt namn (inspel; här måste man veta att jag kallades för Mackan av typ nästan alla). Hennes förslag – ByggMac & Company.

Så, varför (!!) i så fall Machinator?

Jo, som den fegis jag är så vågade jag inte gå på det geniala, så jag rådfrågade det latinska lexikonet på ord som började på mac…

Så, ja (förlåt om det långrandigt, men jag måste förklara mina misstag ibland) jag tog helt blygsamt betydelsen uppfinnare, uppfinnare, skapare, arkitekt och konstruktör som en bra beskrivning av en naiv, oerfaren pojkvasker med ett lånat aktiekapital nollkommanollkoll på företagande. Döm om min förvåning när min gode vän Henrik Björklund tillfälligt fakturerade sina timmar via mitt bolag och en av hans kontakter sökte (gissar Alta Vista, Google fanns väl knappt 1998/99) och fick veta vad Machinator betyder på engelska.

Ja, vad säger man? Machinator på engelska = schemer, conspirator, plotter, criminal, crook, felon, outlaw. Ridå.

Om jag ändrade namnet? Fuck no, det blev ett asgarv (och utebliven satsning på marknaden i anglosaxiska länder) från en ödmjukt kaxig 28-åring som åkte runt i pickup och blåkläder, duckade för jobbiga samtal på sin Nokia 3310 och käkade baguetter från Café Skåne. Pondus (och diabetes skulle det så småningom visa sig) byggs från grunden. Vitt bröd med rostbiff och potatissallad är en hörnsten. En stekefrukost på Ringöbaren var på den tiden för övrigt det sannolikt bästa ratiot av kalorier/pengar.

Företag eller social verksamhet?

ByggMac. Åtta år som byggföretagare modell mindre. Under en period med brorsan som delägare, ett gäng anställda och väl valda f-skattare så tokade vi runt och levererade kärlek och omtanke med hjälp av hammare och skruvdragare. Vi jobbade dagar, nätter och helger – inget var heligt, undantaget möjligtvos fika, det slarvade vi inte med. Kanske att vi hade lite för mycket fokus på annat än att tjäna pengar om vi ska uttrycka det milt.

Om det finns en lista på Grupp med människor som är särskilt goda, omtänksamma och kloka kamrater med extra stor kommunikativ förmåga så vill jag ändå få in de här gossarna på topp tre (Tänker att Gandhi, Greta och Moder Theresa kanske ändå som grupp kan konkurrera). Om det finns en lista för Grupp med människor som regelbundet borde ha verbalt kompanistryk för uselhet i tidrapportering, fakturering och planering av kommande dag så är det mer givet en förstaplats. (Lars Winnerbäck sjunger i Solen i Ögonen om den här typen av gossar).

Den största sponsorn (läs; Beställaren) av de här galenskaperna (läs; byggarbetena) var i sanningens namn inte helt vid sunda vätskor, de heller. Det då snabbväxande företaget Ridderheims Delikatesser, som typ skapade marknaden för inlagd vitlök och soltorkade tomater, var min största kund under 10 års tid. De två grundarna och delägarna måste läggas till lista över människor som betytt extra mycket. Christer Ridderheims kreativa galenskap och Peter Gronvalls (förmodligen helt normalgalna) personlighet mixades till ett extremt roligt företag som växte så det knakade de åren, innan vi skildes åt hade de växt från 70 MSEK till 500 MSEK i omsättning.

Ny vändning

Så, om vi skriver 2003 och jag har varit i drift i 14 år så sitter jag i en annan soffa med den ovan nämnde Peter Gronvall mittemot mig. Och om det alltså faktiskt fanns en lista över life changing moments (händelser jag alltså oftast fattat betydelsen av först senare) så skulle den stunden stå med. Jag som hade byggt allt för Ridderheims i 9 års tid, ibland också ritat och planerat. Nu hade vi jobbat fram en idé om en stor tillbyggnad. Bygget skulle kosta runt 25 MSEK (min gissning), jag med min lilla firma omsatte 5 MSEK.

Peter frågade: – Hur vill du göra det här?

Kanske det var ett vägval, kanske inte. Peter och Christer var inga fegisar och de kände mig väl, men hade de vågat låta mig bygga det själv? Om ja; hade jag i så fall kört på, ökat omsättningen gånger sex och blivit entreprenör på livstid? Man kan inte veta. Vad jag gjorde? Jag fegade ur, avrådde min största och viktigaste kund från att anlita mig som entreprenör. Jag blev konsult.

Så, jag släppte verktygen och skrotade flakbilen. Pär Lundeflo på Bergqvists Bygg fick entreprenaden och jag debuterade som vice projektledare, guidad av en veteran, Claes Grimslätt. Fabriken stod klar 2004 och på sätt och vis var jag därmed klar med den eran i mitt liv. Vackra minnen.

Fortfarande i gränslandet mellan tvättäkta (oklar definition av vad det kan vara) konsult och ärrad (det fattar alla) entreprenör så svarade jag i samma veva (i ett av min flipperspelsinspirerade karriärs alla tillfälligheter) på ett samtal från den gamle vännen från ungdomsåren, Lennart Hamström. Hans arbetsgivare, Astor Bygg, hade ett jobb där det behövdes en platschef, jag signade upp och – tada – då träffade jag Björn Taube på Bra Boende Centralt AB . (Vi ses för sällan, vännen ♥️)

Tycke uppstod (milt uttryck) och vi jobbade tillsammans under nästan tio år. Björn Taube är möjligen den som varit den viktigaste personen i mitt yrkesliv – som inspiratör, kompis, sanningssägare, stöd, expert, galning. Som grädde på laxlöken och mosbrickan så kom Ulf Carlsson in och utgav sig för att vara specialist på att montera kök (vilket han ju så klart inte var men han blev trots det eller på grund av – oklart vilket- ändå min närmsta vän och kollega, still going and twenty more years to come). Vi körde ett serie riktiga roliga projekt, kronan på verket är och förblir ombyggnaden av Hasselbladska Huset 2006-2008 (GP har en färsk artikel). Jag satt för första gången i en styrgrupp – med Björn Taube, Oscar Taube , Johan Casselbrant , Victoria Ask och Stefan Wennerö –  ett dream team i stunden.

Allt runt det projektet är i efterhand inte smickrande. Krisen hösten 2008 och 2009 blev jobbig för alla, speciellt köpare i en haltande BRF. Inte blev det bättre av att jag (och en del av tidigare nämnda galenskapare) de facto hade gjort åt lite mer pengar än vad som var budgeterat. Men det får inte förta att det var det roligaste, mest älskade bygget nånsin. Än idag, 17 år senare, så får jag höra att det är så (bevis: Fråga den alltid lika kloka Linda Dahlin , hennes brorsa, hennes farsa eller nästan vem som helst). Det bygget förtjänar en egen text snart.

Vuxen vid 40?

Jag vet inte om det var då det hände – 2009. Kanske. Om jag gått från naiv skolpojk till obetänksam slyngel de första tio och sen etablerad mig som charmigt (?) tankspridd genomförare nästa decennium så var nästa fas redan igång. Första barnet kom till världen 2001 och andra 2004, jag byggde (nästan klart) ett hus för familjen att bo i. Vuxet.

Jag rekommenderar väl egentligen inte någon att bli äldre än 39 år, men alternativet att vara evigt fast i något är kanske ändå inte är min grej. Förändring är den enda konstanten var rubrik på en ledartext jag skrev i Tidningen Husbyggaren för några år sen. Det gäller fortfarande. Så jag fortsatte, blev äldre mer eller mindre motvilligt.

Men stopp vänta, allvarligt talet, om du läst ända hit så har du också insett att det fortfarande fattas 15 år. Tiotusen tecken så här långt. Det här går inte. Rappa på, ByggMac!

Ok, jag komprimerar väl den på sätt och viss mest omvälvande perioden i mitt liv då då. (jag kan sväva ut en annan gång om efterfrågan tornar upp sig i kommentarerna nedan)

Vuxen (och snudd på mogen) vid 55?

Jag har sålt tid som projekt- och byggledare till stora och små. Göteborgs Spårvägar AB , Specialfastigheter Sverige AB och RISE Research Institutes of Sweden (ännu pågående) – stora offentliga aktörer. Jag har sålt besiktningsuppdrag i mängd. NCC, Peab, Riksbyggen – Rum för hela livet, Vasakronan, Castellum för att nämna några – både industri, kontor och bostäder, nybyggnad och ROT. Jag har sen snart tio år förmånen att för leverera kunskap som föreläsare – flera aktörer som JENSEN education och Fastighetsakademin i korta sekvenser + Newton Kompetensutveckling som återkommande älsklingsbeställare. Bygg- och projektledningen nästan alltid i par med Ulf Carlsson och ibland (RISE) kompletterad av Mohamed Kiswani 🍉.

Femton år som riktig (!) konsult alltså. Drygt två tusen timmar om året. Borde bli ungefär typ ca 38 tusen timmar (räknar som asfaltsgubbarna på Byggfram en gång lärde mig). Så även om jag kan vara grandiost trögfattad så har jag fått minst en trippeldos av vad som krävs och jag vill därför anhålla om att få bli kallad expert.

Det spelar egentligen inte så stor roll vad jag blir expert på. Variationen på och det betydande antalet av de syltburkar som jag, mer eller mindre obetänksamt, kontaminerat på min väg genom arbetslivet är svåra att överblicka. Det enda jag vill ha är ett diplom. Av kungen.

Mvh

Frans Mattias Johansson

Expert på allt och inget

---

Grattis till alla som stått ut, bidragit, drabbats, glatts och berörts ♥️

---

Nästa artikel kommer utförligt redovisa hur jag tänker mig de nästa 35 åren, fram till 2059. Den som lever får se. (och skylla sig själv om den läser)

Eller ja, nästan alla är klara. Studenterna har sommarlov men läraren sitter kvar med ett berg av inlämningsuppgifter och redovisningar som vill ha sin rättmätiga uppmärksamhet.

Jag har under läsåret 23/24 återigen fått förmånen att utbilda blivande fastighetsförvaltare på Newton Kompetensutveckling. Min första klass för Newton hette FFG2, nu lämnar jag YH-klassen FFG8 vidare. (För att få VG här och nu måste man i kommentaren nedan redovisa hur många år jag gjort detta och förklara hur man kom fram till resultatet).

Så är det, under ännu längre tid har en hel drös redan aktiva i branschen mött mig på vägen till diplomering som förvaltare av fastigheter. Nästan så jag frångår min personlighet och blir lite ödmjuk. Det är bortåt 400 studenter som mer eller mindre ansträngt fått skratta åt mina skämt, höra anekdoter och min version av hur allt hänger ihop. Med tanke på hur många som blivit lyckosamma i sitt yrke så har lite skoj inte skadat (OBS: min slutsats, byggd på ingen som helst fakta).

Så det betyder att jag har förhoppningsvis kunnat bidra både till människors utveckling och till att göra bygg- och fastighetsbranschen lite mer kompetent. Alldeles i dagarna har både vårens diplomklass och min YH-klass FFG8 redovisat sina Ämnesövergripande projekt. Innan dess har jag plågat dem i ett helt år med grunderna i Byggteknik, Fastighetsteknik, Energieffektivisering, Besiktningsmetodik och Underhållsplanering.

Alla som känner mig någorlunda vet att jag inte är specialist på något alls av det där. Jag är specialist på samordning och att förstå hur det hänger ihop, projektledare i speciella projekt om jag får be. Möjligen kan jag blygsamt också säga att jag med säkerhet vinner en tävling i entreprenadjuridik om andra besiktningsmän är villiga att återigen försöka. Jag tänker ändå att blivande fastighetsförvaltare framförallt behöver förstå sammanhang och vad som påverkar vad (jag får hålla mig från mina nörderier och paragrafer och att gå i medsols varv). Förhoppningsvis får studenterna också med sig verktyg och förmåga att påverka i den riktning de vill att deras framtida projekt ska röra sig.

Nu har inte studenterna i FFG8 sluppit undan expertis ändå. De har fått lära sig om energiberäkning och byggfysik av Andreas Helenius, VVS-kunskap från Magnus Ceder och nästan allt som finns att veta om brandsäkerhet från Ingvar Svensson. Kollegan Eric Wallin är väl heller inte expert på något (som jag då?) men han var också med under närmast succéartade former. (Student; Nätverket är din största tillgång, glöm inte det)

Studenterna i FFG8 förstår helt säkert inte hur pass komplicerat och brokigt deras senaste uppdrag egentligen var. De skulle föreslå en projektutveckling av ett bostadsområde med fokus på hållbarhet, försöka nå koldioxidneutralitet och fossilfritt boende i en hållbar ekonomi. De hade fått god hjälp med en timmes vägledning av arkitekter, Wingårdhs och Studio Orto delade på den uppgiften, och av den alltid lika engagerade Per Andersson på Sustainacon för att få hållbarhetsvinkeln. Undertecknad bidrog en del också, t ex med ett försök att få grupperna att mäta sitt känsloläge, att observera sig själva i resan från förvirring och förtvivlan via insikt och struktur till high five och ”det här blir bra”-känslan. (Officiellt är jag extra bra på juridik och struktur – med ett hjärta av sten – men i hemlighet är jag en blödig nallebjörn som vill alla väl. I alla fall mina studenter.)

Vid den muntliga redovisningen så fick de dessutom träffa och en chans att imponera på ett par riktiga projektutvecklare – Daniel Hedberg på BBC och Tobias Larsson på Densify, som i verkligheten ju sitter med liknande utmaningar. Jag tror på riktigt att det var imponerade – Skill level 5.

Så. Jag säger stort tack till hela FFG8 och till DFF VT24 + detta årets deltagande experter och inspiratörer. Jag hoppas att alla får en riktigt bra sommar 🌞

Epilog

Alltså, betygsättningen är ju inte klar än och möjligen ligger FFG8 ändå lite risigt till. Dagen efter den muntliga redovisningen, när jag skulle grilla dem på innehållet i deras inskickade projektarbete, så kom första gruppen in med en överdådig korg. Flytande godsaker som jag kanske eventuellt nånstans på vägen avslöjat att jag gillar vid sidan om mat och annat.

Att få korgen innan betygsättning, är det ok? Måste alla få VG nu?

Tur jag har mitt hjärta kvar (… och min diabetes-medicin, det kunde ju inte studenterna veta att sockermängden i den korgen kräver lika mycket Metformin)

–

BTW, på tal om sockersött – att jobba med godbitarna på Newton är som nyttigt godis, fast godare. Exakt hur långt tålamodet hos Josefin De Blanche och Åsa Lindén räcker vet man ju inte men jag hoppas jag får fortsätta att testa de gränserna i höst ♥️. Hoppas få luncha vidare med kollegorna Jessica Andersson och Stefan Skålberg också. (De människorna vet kanske inte om det, men de har varit mina favorit-kollegor mycket längre tid än vad jag är van vid i min projektorienterade och ombytliga värld annars. Det är fint.)

Yoko Ono skrev de fantastiska orden. Imagine. John Lennon gav dem sin röst och hela världen har sjungit med sen dess. Inte alla och inte hela tiden. 

Imagine there’s no heaven
Imagine all the people living for today

Tänk om vi inte hindrades av gamla påhitt och traditioner, daterade regler och vanor.
Tänk om vi kunde jobba med det vi har, gräva där vi står  

Imagine there’s no countries
Imagine all the people living life in peace, you

Tänk om vi inte stänger in oss med gränser
Tänk om vi med samarbete och samverkan kan lösa vår bästa framtid

Imagine no possessions
Imagine all the people sharing all the world

Tänk om vi alla blir så fattiga som aldrig trodde möjligt
Tänk om vi då måste tänka rätt

– – – –

Det är inte lätt att vara en medelålders medeltjock man som försörjer sig på besiktningar och kontrollansvar, på mansplaining och erfarenhet utan att framstå som besserwiesser. Ett av mina utslitna mantra – om jag lär mig av mina misstag så kan jag väldigt mycket nu – är sen länge uttjatat, men också helt sant. 

Det är inte lätt att vara en någorlunda ärlig besserwiesser när man inget vet. ingen vet vad som kommer hända, hur världen omkring oss ser ut om ett halvår eller ett år. Ingen vet om/när/hur hjulen rullar igång. Jag är gammal nog att minnas kriserna både 1990 och 2008 men också medveten om att jag just där och då inte såg skogen för alla träd.

Det är inte lätt att dessutom outa sin romantiska drömmarpersonlighet och vilja att leva en i John Lennon-värld. Kombon med pösmunkig välfärdslakej blir en lite för stor kontrast för att kännas bekväm. 

– – – –

Ok. Det är inte mig det är synd om. Det är de som blir sjuka nu, som blir sjuka snart. De som dör, de som lämnas efter. De som befinner sig i en mycket mindre skyddad del av världen, de som sitter i ett läger där uttrycket ”social distans” blir till ett hån. 

Inte heller som företagare lider jag någon större skada, troligtvis i alla fall. Jag har en del som rullar på, mycket som kan ske på distans. Men jag lider med alla de som ser sitt bolag, anställning och sin verksamhet i fritt fall, ser framtiden i en endaste nyans av kolsvart.

Så, det är inte mig det är synd om.

– – – –

Jag och mina närmaste kollegor slipar nu på vad vi skall göra i höst, hur vi kan göra nytta, var det behövs hjälp. Hur kan den svenska byggbranschen starta om? Vilka projekt kommer stå still? På vilket sätt får vi in John Lennon i den biden? Tänk om vi kunde tänka rätt.

Födelsedag. Igen. Femtioelfte gången.

Jag kommer få massor av grattis och i Whatsappen, på FB, i mess. Virtuella kramar och lyckönskningar. IRL så kommer jag bli ompysslad och bortskämd, med kärlek och omtanke.

Presenter? Vad jag önskar mig?
Hmm, fred på jorden så klart. Standardsvar.
Inget mer?
Jo, men, faktiskt, om jag får tänka lite och sväva ut så har jag några önskningar idag.

– – – –

Det här som pågått ett tag nu, att alla är så tvärsäkra och övertygade om just de har rätt och ännu mer att alla andra har fel. Att vanliga, lagom kloka människor väljer att hata, håna och spy sina tangentbordskaskader. Påhittade problem och motsättningar får stå i vägen för ett sansat samtal om klimat, mänsklighetens framtid. Så dumt.

Min önskan: Att den dumheten går över, att den tar slut

Det här som pågått ett tag nu, att människor på flykt samlas utanför vår gräns, i förtvivlan och misär. Att de lämnas att dö i Medelhavet. Att människor som gömmer sig för hundar och gevär, våra hundar och våra gevär. De som redan är i den värsta mardröm man kunnat tänka ut.

Min önskan: Empati återinförs som ämne i Livets Hårda Skola

Det här som pågått så kort tid att den som varit eremit ett par veckor kan ha missat. Världen har gått från en mental och ekonomisk högkonjunktur till ett undantagstillstånd. Ett mikroskopiskt litet virus fick alla att växla till panik.

Och nu. Flygen står stilla, människor slutar slutar resa och röra på sig. Affärer stannar av, verksamheter går under, delar av systemet kraschar.

Själv oroas jag för mina närmaste och min egen del i en smittspridning som redovisas i grafer. Grafer som alla förväntas förstå, men som fick västvärldens bortskämda människor att börja bråka och dasspapper och handsprit. Det kommer bli värre innan det blir bättre.

I flyktingläget i Turkiet och Grekland, i Libanon och Syrien. Människorna på flykt. De får också virus. De kan inte isolera sig, de kan inte bunkra dasspapper och kolla Netflix. Där kommer smittan bli snabb och brutal. Redan utan viruset var det en skamfläck för oss som låter det ske och ett helvete för dem som är fast i det, när ännu värre.

Prognosen är att de flesta ska bli smittade, några miljoner kommer att dör. Ett vaccin kommer om ett år eller så.

Min önskan: Att världen vaknar upp i en ny insikt

Tänk om världens alla människor vaknar upp, efter en period av rök och damm, om ett halvår i spillrorna av Coronapandemin, ser solen utan smog. Tänk om människorna inser att vi inte behövde flyga så mycket som vi gjort. Att en industri på lågfart gjort underverk för miljön. Att ekonomin bara precis räcker till det nödvändigaste och att slöseri med pengar, energi och klimat blir otänkbart.

Tänk om allt fler länder då rapporterar att kurvan har vänt och att spridningen stannat av, sörjer sina förlorade och tänker att det här skall inte hända igen.

Kanske att världens ledare och befolkningar tillsammans redan då insett att det krävs samarbete, samverkan, gemensamhet för att hantera kriser. Att samma samarbete, samverkan, gemensamhet är bra i en framtida vardag, när världen skall byggas upp igen.

Kanske är det ok att på sin födelsedag att drömma om en jättesal där stadsmän sitter på rad. Att de skriver på ett konvolut. Kanske inte så drastiskt som att alla soldater försvinner, kanske att det kommer finnas kvar något heter militär men att den är primärt till för att hjälpa, lindra och vårda.

Men, ändå, att en värld som fick in ett virus, tvingades starta om, och gjorde det lite bättre.