Anledning att välja byggbranschen – del 7

En bra anledning att jobba i byggbranschen är man kan få göra skillnad. Sweco är stort konsultbolag (som jag inte jobbat på) som låter sina anställda få åka på volontärtjänst om de vill. Det utvecklar de anställda, fyller på CSR-kontot och gör företaget mer attraktivt. Vackra och kloka tankar tycker jag. Och smart. Har man som jag varit med på Planeten Jorden sen månlandningen 1969 så är man mindre benägen att säga upp sig och dra till Afrika för biståndsarbete, huset skall betalas ändå och barnen skall gå i skolan. Att säga upp sig and go crazy finns inte på kartan. Jo, kanske om man vet att det finns ett jobb som väntar därhemma.

En annan som tänker stort och vackert är The Garbage Warrior. En märklig och smått obstinat man som bygger hus av överblivet välfärdsavfall. Kolla in länken, han är rätt rolig. Han visar att det går att tänka annorlunda, det går att vara driftig och påhittig, det funkar alldeles utmärkt att bygga hus med gamla bildäck och lera.

Det blir till humor när han kör hårt med det lokala Stadsbyggnadskontoren i USA. För det är klart – där precis som här – att man inte får bygga som man vill. För det är klart att man måsta följa lagar och regler, och gärna administrera bort hälften av sin tid. Men man får lite perspektiv när han hyllas som en hjälte i Thailand, efter tsunamin var behoven oerhört stora och han sätt att tänka och jobba var plötsligt det ultimata. Tänkvärt.

Så nu går det med andra ord, kära ungdomar, bra att gå ur skolan, få jobb på stora konsultbolaget, tjäna lite pengar, åka ut i världen och göra biståndsarbete, komma hem till sin fastanställning och tala om för byråkrater, stofiler och jurister hur man bygger hus på Planeten Jorden. Egentligen.

Anledning att välja byggbranschen – del 6

Jag har ju den stora förmånen att fått prova på nästan hela linan i byggbranschen. Jag har varit arbetsledare på stora byggbolaget, resultatchef på mellanstora byggbolaget, entreprenör med eget företag, anställd projektledare på konsultbolaget, projektledare på det lilla konsultbolaget. Stora byggen och små byggen. Vill man jobba i byggbranschen så finns det oändligt många arbetsuppgifter och plats för alla sorters personligheter.

I efterhand är ju allt roligt, men jag tror tiden med egna firman hade flest high-lights ändå. Vi var några stycken som jobbade ihop, jobben var små och oftast korta, aldrig någon längre tid på samma plats. Vi hade Smulans Café i Västra Frölunda som centralpunkt. Marit stängde egentligen tidigare på dagen, men om jag ringde och sa att vi kommer åtta man klockan tre, så stod det åtta stora räkmackor där på bordet. Vi älskade henne, lika mycket som vi älskade hennes mackor, och jag tror att den kärleken var besvarad.

Livet som kringflackande är annorlunda än storbyggets mer inrutade tillvaro. Skillnaden är framförallt att du inte tar rast enligt Skalmans mat-och-sovklocka, du äter när det passar. Regnar det så passar det att fika i två timmar. Hänger regnet i luften och taket är nästan-klart, då skiter du i raster och telefonsamtal. Då är det hets, det är adrenalin och laddning, det är jävligt roligt helt enkelt.

Så under en kort period i min karriär fuskade jag som snickare/betongare/armerare på lediga stunder och lite till. Ingen större skada skedd, tror jag, och ganska nyttigt som projektledarutbildning betraktat. Fler borde göra den resan. Dessutom säger min sambo att jag är snygg i blåbyxor. Snyggare än konsultjeansen och skjortan antagligen. Nåja, vad är väl en bal på slottet?

Fredagarna på Smulans Café är i vilket fall en viktig post i mitt mentala CV.

Rekrytering påbörjad – åldersgrupp 5-9 år

Jo, Sync tar detta på allvar – rekryteringen till byggbranschen. När 40-talisterna (man skulle kunna kalla dem köttberg – om man var riktigt plump) har lämnat av så uppstår ett vacuum i svenska samhället. Åtminstonen har det låtit så ganska länge – att det skall bli en smärre katastrof när den generationen börjar golfa på heltid. Möjligt.

Svensk Byggtjänst och Universum har gjort en ganska gedigen undersökning om ungas attityd till byggbranschen. Jag insåg att Sync låg efter på research så jag tog mod till mig, gick rätt ut i verkligheten (min altan) och träffade på en sjuåring som jag intervjuvade.

Så är det hemma hos oss . Det här kommer inte bli lätt.

Könsbarriärerna sitter som gjutna innan förskolan. Men mina egna barn kanske inte är normativa. Jag bestämde mig för att gå ut bredare, fråga flera. Och de har ju kusiner…

Vad gör man? Vi har ju stöpt dessa stackars flickor i mentala Barbie-formar. Och sjuåringen som blivit kapitalist nappar inte på bete med bra betalt. Jag kämpar vidare.

Yes, en tjej som med viss övertalning kan tänka sig jobba på bygge. Ludde är ju inte direkt svårövertalad, han är djupt imponerad av alla typer av maskiner, verktyg, byggkranar och byggställningar. Ludde är självskriven som byggslusk, han kliar sig i röven framför kameran och kan inte stå still nån längre stund – kan det vara genetiskt?

Jag gör ett sista test – en kille som jag trodde på – men ack vad det blev fel.

Precis – Pappa är konsult – fattar inte ungarna att man kan göra mer än bara spika spikar och bära brädor? Fattar de inte hur stor byggbranschen är?

Anledning att välja byggbranschen – del 5

En fördel med byggbranschen är att man kan få resa till olika platser, t ex till Svenljunga. Så jag satt på ett byggsamråd på kommunkontoret i Svenljunga. Vuxengrejor igen, ja ja ni vet, vuxna allvarliga män och många viktiga papper. Då ringer det hemifrån. Det har ju hänt förut. Jag svarar inte på första, låter det ringa klart. Det ringer igen. Jag svarar på andra påringningen: – Hallå.

Sjuåringen: – Hej pappa.
Jag: – Hej, du jag kan inte prata nu…
Hon avbryter barskt: – Jo det kan du!
Nu låter hon lite lenare: – Pappa, kan vi få ta träbitarna under altanen? Vi skall bygga en lådbil.
Jag: – Visst älskling, men vi får prata sen. Puss puss. Hej.

Nåja, ingen skada skedd med pappas möte, kontrollplanen blev godkänd och jag var snart på väg ifrån Svenljunga igen, mot bebodda trakter. När jag kom hem så låg den här på altanen.

Lådbilschassi

Lådbilschassi

Det är ju för sött! Sjuåringen har byggt ett lådbilschassi, eller rättare sagt ett embryo till ett lådbilschassi. Att det skall bli en fungerande bil är svårt att se, ungefär lika svårt som att fatta att Saab sitter på produktionsfärdiga bilar som plötsligt skall sälja hundratusenfalt över världen. Faktiskt så känns sjuåringens bygge lite mer trovärdigt ändå.

Så nu kom jag att tänka på Sync’s ansvar för rekrytering av Sveriges unga byggtalanger och på en fin historia som Snickarn O berättade. När hans lille pojke gick på dagis så tog O med ett par bärkassar med spill från sågen på bygget. Det var regelbitar, brädlappar och sånt. Skräp alltså. Personalen på dagis blev överlycklig, utsåg snickarn O till hjälte, och alla barnen snickrade som små tokar. Vårt skräp från bygget blev till glädje och lådbilar på dagiset.

Nu slipar Sync på nästa kampanj – Ge ert skräp till våra barn!

Medans vi överväger om det är en bra slogan så kommer jämförelsen i krypande huvudet. McDonalds har ju lyckats snärja varenda unge. Ingen tror väl att Happy Meal lönar sig så bra, men det är ju en briljant investering i barnets framtida ätande. Så om McDonalds kan servera skräpmat och få en livslångt betalande matgäst, så kan väl vi skänka lite byggavfall till samma ungar och få dem att bli byggare även i vuxen ålder. Jag tycker detta verkar logiskt, eller?

Anledning att välja byggbranschen – del 4

En vanlig dag i ett helt vanligt byggprojekt kan vara som min dag var i onsdags. Historien börjar lustigt nog redan tidigare. Jag och femåriga sonen var på macken förra helgen för att handla lite bensin. Sonen är av den sortens som nästan kissar på sig om det kommer en fräck bil, cabbar och racerbilar är bäst. När vi kliver ur bilen på macken så svänger det in en bil som till och med jag tycker är stencool. En Maserati – muskler och blänkande lack för miljoner. Femåringen går i spinn, springer exalterat runt benen på mig. I Maseratin den sitter en man i min ålder.

Några dagar senare, några mil därifrån. Två män kliver på onsdagsmorgonen in på ett möte i en fastighet som möjligen skall säljas. Den ene har jag träffat förr, den andre är killen i Maseratin. Jag jobbar på uppdrag av fastighetsägaren och skall visa dem runt lite, huset står tomt, de är spekulanter på ett köp, vi går runt och snackar möjligheter och utsikter. Vi kollar på fjärrvärmecentralen, snackar om ljudklasser och cykelrum. Han är en framgångsrik och driftig kille som har byggt upp en smärre koncern i bygg- och fastighetsbranschen. Trevlig verkar han vara också. Han skulle gå hem och räkna, och kanske återkomma med ett bud.

Lite senare så knackar det på dörren, jag öppnar och två andra män står utanför. Ingen av dem har kört Maserati dit, förmodligen var det länge sen någon av dem ägde en bil.

Den ene frågar: – Känner du igen mig?

Jag: – Nej, det gör jag inte.

Han igen: – Det mig du kastade ut härifrån, jag bodde ju här förra vintern.

Oups. Så var det ju. Förra vintern så hade uteliggarna hittat in i huset. Vi var där och byte lås och täppte till så gott det gick. Vi snackade med dem och förstod, motvilligt gick de tillbaka ut i kylan. Vi hade en del samvetskval – varför kan de inte få bo där? Huset står ju tomt! – men vi gjorde som man brukar. Vi körde ut böset på gata, det får någon annan ta hand om liksom.

Nu vet jag inte om det är svaret på mina böner eller straffet för min stora käft. De två männen, f.d. uteliggare/alkoholister/mm, har ett förslag om användning av huset. På måndag kl 11 kommer de tillbaka och presenterar sin variant. Egentligen har vi ju tänkt att bygga om själva, men man vet ju aldrig – allt har ett pris. Så nu får vi snart två förslag till – ett från den framgångsrike företagaren i Maseratin och ett från stans uteliggare – på helt olika sätt att gå vidare i projektet. Snacka om spännvidd.

Jag är så oändligt glad för mitt jobb ibland.

Vemod och omöjliga förväntningar

Mats på Svensk Byggtjänst har startat helgunderhållning. Sync pausar från rekrytering av dagisbarn och ingenjörer och lägger in en vemodig eftertanke.

Jackson Brown är en gammal hjälte, han debuterade 1972 tror jag. Halva Sync var i London för ett par år sen för att gå på konsert. Jackson ensam med gitarrer och piano är magiskt. Jämnårig med Springsteen, men mer romantisk och vemodig. Här är hans exit song, den spelades sist på konserterna, The Load Out/Stay live 1978.

En text från låten Farther On som ligger nära hjärtat på mig när jag försummat min familj, misskött mitt jobb och bara ägnat mig åt navelskådning och helt fel saker:

“To those gentle ones my memory runs
To the laughter we shared at the meals
I filled their kitchens and living rooms
With my schemes and my broken wheels
It was never clear how far or near
The gates to my citadel lay
They were cutting from stone some dreams of their own
But they listened to mine anyway

I’m not sure what I’m trying to say
It could be I’ve lost my way
Though I keep a watch over the distance
Heaven’s no closer than it was yesterday
And the angels are older
They know not to wait up for the sun
They look over my shoulder
At the maps and the drawings of the journey I’ve begun”

Anledning att välja byggbranschen – del xxx

Jag är lite orolig nu. Sync har tagit på sig ansvaret för all framtida rekrytering till byggbranschen. Jag sov ganska dåligt i natt kan man säga. Jag får göra som jag brukar. Jag får skriva en lista och börja sortera problemen lite.

Frågor:

  1. Vad är byggbranschen?
     
  2. Vilka jobbar inom byggbranschen?
     

fan, det blir en jobbig lång helg det här…

Positiva Veckan bara fortsätter och fortsätter

Japp, Sync Blog har nu tagit över ansvaret för all framtida rekrytering till byggbranschen. Till vår hjälp har vi en massa andra bloggare, Svensk Byggtjänst´s kafferastöverläggningar, en dagisgrupp och en sjuåring som moraliskt bollplank.

Vi tar tacksamt emot fler kommentarer på anledningar att börja jobba i byggbranschen, helst inga om motsatsen men gärna några bra tips om hur vi skall gå vidare.

Uppdatering:

Jo, vi går vidare med rekrytering och börjar med dem som borde vara lättast att påverkar. Småglinen.

… och Sync’s upprop och tjat har gett ett visst genomslag i ankdammen, i alla fall. Calle släppte politiken en kort stund och droppade en fin kommentar, en viss Glasmästare fyllde på i samma kommentar. Byggtjänst förlängde en fikarast och samlade in fördelar med byggbranschen, Rörmok är ju inte svårstartad i ämnet, han heller. Bäst hittills är ändå Victoria som fick med så mycket i sitt fina inlägg. Byggblasket gjorde ett tappert försök, men så kom verkligheten emellan, tyvärr.

Anledning att välja byggbranschen – del 3

Jag tar mig friheten att bli lite tramsig så här, det är ju lillelördag fast känns som fredag före semestern,  för i byggbranschen slutar man alltid tidigt innan man skall vara långledig:)

En anledning att bli hantverkare är att du blir snygg. Jag vet inte varför det är så men hantverkare kommer alltid högt upp på snyggast-listan, sexigast-listan och förmodligen ganska bra på Fuckability-listan.

Är det så att det bara är snygga killar som blir snickare? Eller är det så att snickarn blir snygg när han drar på sig blåbyxorna, snickarbältet och lite sololja på den bara överkroppen? Fan vet.

Nä, min forskning pekar på att byggbranschen rekryterar enligt en normal fördelningskurva, alltså några riktigt snygga, de flesta helt ok och några som kanske bara får komplimanger från sin mor. Sen inträffar det fantastiska – rent generellt blir alla snyggingar som vrider nackar ur led, får busvisslingar efter sig och rentav skamliga förslag att ta ställning till. Coolt.

Det finns ingen anledning att bli popsångare, tandläkare eller jurist. Ingen alls.

Anledning att välja byggbranschen – del 2

En bra anledning att jobba är i byggbranschen är att man träffar på de mest osannolika och märkliga människor man kan tänka sig. Det gör man förmodöligen i övriga livet också – vad vet jag om det? – men jag vet att vi har gott om dem i branschen. Och jag vet att det kan avar så fantastiskt roligt emellanåt att sitta i en byggbyssja och tramsa sig igenom en rast med tokstollar som borde få betalt för sin humor och briljans.  I mitt allra första blogginlägg någonsin skrev jag om den originellaste jag mött.

Jag kan skriva några till om samme man. Som att han skrev på en bok där inledningen skulle handla om ”min första orgasm”, han sa det med ett långt betonat aaasm. Vet inte varför.

Det första kapitlet skulle heta ”Hur jag förlorade min oskuld i en grusgrop i Skellefteå”. Detta direkt följt av kapitlet ”Hur jag släpade Elsa Svensson ädlaste kroppsdelar mot en grusgrop i Skellefteå”.  Naturligtvis skulle sista kapitlet heta ” Min sista orgaaasm” 

– Men det har jag inte skrivit än! flinade han glatt, gubbtjyven. 

Så kom igenom nu byggbloggare – berätta om människorna som roar och underhåller, som är duktiga och fantastiska.

Upprop – är Mats här? är Erik här? är Byggblasket här? är Viktoria här? är Calle här? är Rörmok här? är Peter här

är Krusbeth här? nähä, var är hon då?

Har vi några nya här? Glasmästarn kanske? Kom fram till podiet och berätta om det som är så roligt kl 6.45 varje dag.

Nån annan?