Tillgänglighetskravet kostar pengar

En artikel i Byggvärlden för en tid sen lyfte en svår fråga. Företrädare för både JM och Stockholms Studentkårers Centralorganisation (SSCO) säger att tillgänglighetskravet kostar pengar och gör bostäder dyrare. Jaså. Kom med något nytt, säger jag.

Det är klart att tillgänglighetskraven kostar pengar i utförandeskedet och lika klart är det att det medför dyrare bostäder. Det gör det också svårare att bygga riktigt billigt. Men det finns det mer som kostar pengar om man tänker på det viset. Kravet på dagsljus i alla rum till exempel, kravet på utsikt och begränsad insyn likaså. Kravet på en viss längd på köksbänken, kraven på ljudmiljö och, naturligtvis, kraven på energiutnyttjande. Allt kostar pengar, SUV:ar också. Bara vissa saker går att räkna hem direkt.

År 2010 skall alla publika lokaler göras tillgängliga om det bara finns ”enkelt avhjälpta hinder”, varenda liten trapp till butiker och restauranger skall ha en ramp eller hiss. Fast så blir det ju inte, åtgärden skall vara ekonomiskt rimlig och ibland funkar det helt enkelt inte med annat än en ringklocka och handgriplig hjälp till den besökande. Det är en otacksam uppgift för kommunens tjänstemän på stadsbyggnadskontoren att driva dessa ärenden, det finns väldigt många trappsteg in till alla lokaler i Sverige. Jättejättemånga.

Vid nybyggnad kan man nog hantera det hyfsat, det kostar något – visst. Men på ombyggnad av t ex en vind blir det orimligt. Om vi skall bygga lägenheter på vinden femte våningen så måste det byggas en hiss dit. Inte till våning fyra eller våning tre, men den måste gå till våning fem. Detta är ett hinder för förtätning i städerna. Det finns massor av kvadratmeter som kan bli helt ok bostäder, fast utan hiss.

Det finns mycket i BBR som kostar pengar, faktiskt allt. Handikappkraven är en del av det. Ideologiskt så tycker jag det är självklart att vi skall bygga för alla, men i Sverige bygger vi alldeles för dyrt och vi jagar pengatjuvar överallt. Jag vill gärna höra frågeställningen – Har vi råd att bygga allt i Sverige tillgängligt? Vad kostar det egentligen? Tjänar vi in det på kortare tid på ålderdomshemmen? Eller är det så att det faktiskt är en lönsam investering? Jag bara undrar.

Ny bloggkompis i kryprumsgrunden

Trygghetsvakten heter ett företag i fuktochmögel-branschen som överaskar med en riktigt intressant blogg. Välskrivet och inte så mycket mumbojumbo om mögelsporer på latin och RF-halter som det lätt blir när man pratar fukt i hus. Faktiskt inget alls  tror ja. Mycket bra.

Jag har ju tidigare avslöjat en del av mitt förflutna i den nischen, och har en viss klockarkärlek till just kryprumsgrunder och dess problem. Det blir sannolikt läge att berätta mer om det med tiden. Tills vidare så läser ni här.

Uppdatering:

Lustigt att man sammanfattar bloggens fokus som ”blandad kompott”. Hyfsat avancerad fokusering det:)

Lägg energin på något vettigt…

…typ sänka kostnader i byggbranschen, rädda Planeten Jorden, ordna stora kalas. Sådana saker. Inte på energideklarationer.

Byggvärlden skriver : ”Enligt Boverkets beräkningar kostar energideklarationerna fastighetsägarna 700 miljoner kronor om året. I 25 procent av fallen har byggnaderna besiktigats utan att åtgärdsprogram har lämnats. I 7 procent har råd lämnats utan att fastigheterna har besiktigats. Det sistnämnda ska enligt lagstiftningen inte få förekomma.” (Hela artikeln)

Jaha. Är fastighetsägarna kallhjärtade, cyniska snåljåpar? Eller skiter de i miljön? Eller är der så att man hittat på en regel som inte funkar riktigt, och lagt ytterligare en administrationskostnad på toppen av allt annat?

Några lyckas väl, vissa konsulter och företag vill gärna berätta att de sänkt kostnader för sina kunder avsevärt. Det stämmer förmodligen i vissa fall. Några konsulter såg chansen att ta duktigt betalt för ett enkelt uppdrag utan större ansträngning. Danskarna ligger före oss, där har man konstaterat att energideklarationer inte sänker förbrukning av energi. Kanske denne killen är på rätt spår, man kan lätt tro det om man läser lite i hans blogg.

Jag tycker att tanken var god men det blev fel. Vi måste ju ändra på vår energianvändning, vi måste renovera vårt fastighetsbestånd vettigt innan Planeten Jorden kokar över, vi måste göra annorlunda.

Om det kostat 700 miljoner så ligger väl 650 miljoner på bankkonton hos konsultbolagen, ackriditeringsorganet och  utbildningsföretagen. Rikrevisionsverket kritiserar hela hanteringen, men invändningara är naturligtvis av formell typ, det är deras uppgift. Det vore roligt att höra en representant från framtiden (anno 2050) som kunde berätta om det var väl spenderade pengar.

Uppdatering:

Byggtjänst är inne på samma spår (fast lite efter Sync;)

Slöseri att ignorera en sån bra rapport

Jag vet inte om det är EU.valet eller VM-kvalet som stått ivägen. Rapporten kom för mer än en vecka sen och hela Sverige låtsas som ingenting. Pinsamt.

Ni vet vad jag tänker på – Chalmers nya rapport

”31 rekommendationer för ökad lönsamhet i byggandet– att minska slöserier!”

Jag vet att jag är sent in på den här bollen, ni har säkert läst alla 65 sidorna och startar måndagen med ett leende på läpparna och känslan av att nu dj-vlar skall jag minska slösa med resurser. Nähä. Inte det. Synd, för det är bra läsning. Inte så lite inspirerat av Sync Blog (lite torrare format bara) men det bjuder vi gärna på härifrån.

Själv orkade jag med 23 sidor nu på söndag kväll.  När barnen somnat och sambon jobbar för hushållets skull så sitter jag med laptoppen på magen. Ihop med en riktigt rökig whiskey så kan Per-Erik Josephsons och Lasse Saukkoriipis redovisning forskningsresultat kännas långtråkigt, trist och, och, och helt nödvändig.

Det är en lång upprepning av kända sanningar och en viktig påminnelse om det som inte funkar så bra i byggsvängen. Sync Blog tar härmed på sig bördan att motivera varenda ett av de 31 rekommendationerna! (Men det tar ett par dar…)

31 rekommendationer för ökad lönsamhet i byggandet
– att minska slöserier!

Projekteringsledaren – übermensch

Skojigt att Sync Blog får Byggtjänst att förlänga kaffepauserna för att disktuera lite. Min nya favoritbloggare Lennart Wågstöm finns på Byggtjänst, han hade ett inlägg om projekteringsledning. Det är förmodligen den mest kvalitetskritiska och kostnadsstyrande rollen överhuvudtaget. Det är i den fasen beställaren har maximal kostnadspåverkan, och det är i den fasen det riktigt dyra felen görs. Tuff skit alltså. Läs gärna vad Lennart säger om det.

Jag kör min kommentar till det nedan, i sann miljömedveten återvinningsanda.

Jag tror det är en pedagogisk fråga till stor del. Man måste börja med att informera projektören om projektet. Då tänker jag inte på det vanliga tjafset om databaser, dokumenthanteringsrutiner, bla, bla, bla (sånt skall funka bara).
Nej, den som ritar och projekterar måste veta vad det skall bli, man måste veta vad det är för entreprenadform, man måste veta hur ritning skall användas – Är det en konkurrensupphandling eller skall du bara på bästa sätt beskriva en funktion? Den som ritar måste veta vem som skall använda ritningen, till vad den skall användas och hur den används.

Ett exempel – jag var biträdande projekteringsledare för ett stort ombyggnadsprojekt. Gammalt hus som skulle fyllas med modern teknik, nya stammar, badrum, rubbet. VVS-projektören hade en yngre ambitiös tjej som satt vid datorn och ritade rör och ventilation. Vi hade på A-ritningen markerat var schakterna fans, och hon satt och flyttade runt sina rör på den begränsade ytan, orolig att det ont om plats. Hon la en hel del tid på att få rören i snygg ordning, på ritning alltså. Jag försökte förklara att det där måttet som finns på hennes digitala ritning – det kommer inte stämma. Lagen om alltings otrevlighet (gäller vid ROT-jobb) säger nämligen att digitala mått inte stämmer med hundraförtio år gamla hus. Vad värre är – verkligheten kommer alltid överst i rangordningen (vad vi än skriver i vår AF-del). Livet är hårt.

Jag tror att projekteringsledaren måste teknisk och ekonomiskt överdjävlig. Hon (det kan vara en han också) måste dessutom vara en klockren ledare och organisatör. På toppen av det skall projekteringsledaren vara en lysande kommunikatör som är omtänksam, tuff och tålmodig intill döden.

Den som har de egenskaperna borde ha högsta timpengen;)

Kommunikation ur kurs

Sync Blog tar tillfällig paus i rekryteringsarbetet och irriterar sig på annat istället.

För ett par år sen var jag på kurs. Jag skulle lära mig att skriva byggbeskrivningar enligt HUS-AMA. Den kursen behövde jag för jag kan inte det, och det är förmodligen ganska många som skulle behöva just en sån kurs. Oftast är det ju arkitekter som skriver beskrivningen så där satt jag som ensam projektledare omgiven av en massa arkitekter.

Så vi körde igång. Hus-AMA är väl möjligen en av de tråkigaste böckerna på Planeten Jorden, men den fyller naturligtvis ett syfte. Det tog ett par timmar, men sen fanns det ett tydligt mönster. Det blev en småputtrig familjär jargong där kommentarerna och skämten nästan hela tiden ledde till ungefär samma sak. Andemeningen blev att – ja ja vi kan väl skriva bättre beskrivningar, men de läser den ju inte på bygget ändå!

Så de på bygget alltså – de läser inte ändå! Faktiskt så kunde man ana att de där byggnadsarbetare i allmänhet knappt var läskunniga, och om de ändå kunde läsa så kastade byggarna ändå beskrivningen i en byrålåda och sen byggde de som de brukar.

Eftersom jag hamnat i en sen trotsålder och plötsligt kände att jag fick försvara hedern för alla mina kollegor och gamla kompisar så sa jag, (bara lite provocerandeJ), att det skrivs in så mycket skit i beskrivningarna att det på bygget inte blir användbart. Beskrivningen är helt enkelt alltför ofta en ganska dålig produkt. Det är anledningen till att den inte används. Jag fick inga applåder alls.

Om man tar en normal byggbeskrivning så är den på 30 sidor och jag kan nästan osynat kasta bort sida ett till tio och sida tjugo till trettio utan att förlora någon vital information. De sidorna i mitten med det verkligt nyttiga innehållet kan komprimeras till hälften. Någon sitter och copy/paste-ar en gammal beskrivning för ett annat objekt, skriver in saker som bara skall finnas i AF-delen, ser till att ha ryggen fri genom klyschor som ”utförs i erforderlig omfattning” eller ”enligt fabrikantens anvisning” eller varför inte ”alla mått kontrolleras på plats”. Någon som känner igen sig?

Nej, mina kära projektörsvänner, jag tror det är bevisat sen tidigare att de dyraste felen i byggsvängen kommer från felaktig eller bristande projektering. Vi kan inte fortsätta leverera dåliga projekteringar och skylla allt på slarviga byggjobbare. Byggarna är läskunniga och definitivt skrivkunniga.  De kan t ex skriva extraräkningar och avvikelserapporter.

P:S:

Läs gärna Lennart Wågström på Byggbloggarna, han kan verka old-school och lite tråkig, men han har rätt nästan hela tiden.

 

Uppdaterat: Göran W heter Lennart. Det hade jag sett om jag var läskunnig och noggrann.

Rekrytering pågår – nästan klar

Förra helgen så gjorde Sync ett gott försök att rekrytera lite yngre ungdomar till byggbranschen. Eller åtminstone kolla deras intresse. Det gick väl sådär. Den dåvarande sjuåringen, nu känd som den numera åttaårige sjuåringen, var den som var mest negativ. Synd med tanke på genusperspektivet och vinklingen på Sync´s kampanj.

Nu är uppgradering klar, vi har haft kalas och hon kallas nu officiellt åttaåringen i Sync Blog. Och oj vad hon gladde sin far i fredags kväll när vi satte oss i soffan för att skriva inköpslistor och planera lite. Jag tog fram papper och penna, hennas mor förtvivlade över hur vi skulle hinna med dubbla barnkalas och släkten på samma dag, alltså ungefär som vanligt. Då tar åttaåringen ett av mina papper, min penna och sätter sig och gör ”en plan”.

Ok. Hon sitter tyst en stund. Hon ritar ett rutnät och numrerar rutorna, sen skriver hon vad som skall hända på lördagen.

Amandas kalasplan

  1. Vi vaknar kl 7
  2. Vi äter frukost
  3. Mamma och Ludde vaknar kl 8
    (hon vet att vilka som är tröttast på morgonen)
  4. Amanda och pappa åker och handlar
  5. Amanda och pappa kommer tillbaka
  6. Mamma och ludde och Amanda bakar
  7. Vi fixar godispåsar
  8. Halv tolv skall allt vara klart
  9. Nu kommer alla barn
  10. Vi har ett roligt kalas
  11. Fiskdamm
  12. Kalaset slut
  13. Nu kommer alla släktingar
  14. Vi har kul och badar
  15. Planen slut

Sådärja. Pappas flicka avslöjar sig. Här är det projektplanering på hyfsat avancerad nivå. Många byggprojekt skulle må bra av en såpass nogrann planering som denna. T ex borde det stå i en bra tidplan att ”Vi har ett roligt kalas”, det tycker i alla fall jag.

Jag ger mig inte nu – jag skall övertyga henne om att det är kul att rita/planera/bygga hus.

Men först lite erfarenhetsåterföring. Fiskdammen blev inte av och hamnar alltså i avvikelserapporten, i övrigt gick projektet helt ok. Hon fick dessutom en hundring i cash vilket uppskattas mer av en nybliven kapitalist än något annat (och hon fick inte sälja kakor till sin farmor).

Rekrytering måste ske i unga år

Jo, Sync Blog kämpar på för att förse den framtida byggbranschen med nya talanger och arbetshästar. Åldersgruppen 5-9 år har visat sig något motvillig men kan bli något ändå. Det krävs hursomhelst en del tjat och träget övertygande att få de små glinen på rätt spår. Jag tror att jag har en bättre idé. Det grundar sig på min erfarenhet av indoktrinering.

Blåvit bebisSå här ser jag det. Jag ser mig själv som ganska vidsynt, jag tycker det är ok med vilken religion som helst, jag hoppas att jag inte sorterar folk efter etnisk härkomst eller sexuella preferenser. Men en sak skall vara helt klar – det finns bara ett fotbollslag – och det har mina barn fått med sig från modersmjölken (eller parallellt med modermjölken snarare).

Den förstfödda fick en napp som jag döpte till Blåvitt. IFK Göteborgs klubbmärke som prydnad på en bebismun. Hon visste inte att det hetter napp förrän i fyraårsåldern – hennes första ord var mamma, pappa och blåvitt. Det är vackert så änglar gråter när en ettåring ropar ”blåvitt, jag vill ha blåvitt!”

Åttaåringen för fem år senNär hon växte och tandborstningen kom på tal så var det inte tandtrollen som skulle bort – det var gajsare. Vi borstade bort gajsare, öisare och akiare och en och annan djurgårdare. Så mina barn har välborstade tänder och en grundlig uppfattning om fotbollslaget Blåvitt.

I lördags var det kalas och barnens blåvita farbröder som var fyra timmar sena (eftersom Blåvitt slog Brommapojkarna hemma med fyranoll, hehe) men de hade en present med sig som bygger på det hela lite till. En luftmadrass formad som ett blåvitt-matchställ.

Blåvitt och blåvita barn

Mina ungar är fullständigt ointresserade av fotboll, men de vet att de håller på Blåvitt. Indoktrinering var ordet.

Så varför vill inte unga tjejer jobba på byggen – kanske för att vi har en rosa avdelning på leksaksaffären och en blå? Det kanske finns för få rosa vertygsväskor och borrmaskiner på Toy´s R Us? Kanske, men bara kanske, så är det så att vi grundlägger machoattityden i byggbranschen lagom till inskolningen på dagis?

”Min mage är så tjock och f…”

Sjuåringen fyller åtta idag den 28 maj.

Igår struttade hon runt hemma, som vanligt naken, och konstaterade glatt: – Min mage är så tjock och fin!

Jag skrattade gott. Då sa hon: – Den är ju så fin!

Hon blev nu en förebild för alla de kvinnor, tjejer och andra som inte tycker om sin kropp. Jag tycker det är märkligt och lite sorgligt att så många inte är bekväma med sin egen lekamen. Om man som jag följer en del bloggar så är det tydligt. Tjejbloggare droppar alltsom en bisats ibland om sig själv som lite för tjock/tung/fet/stor.  Det här är kvinnor med humor, distans och insikt. Ändå kan de inte låta bli att dissa sig själva.  En kvinna väldigt nära mig (som inte bloggar) gör samma sak. När hon uppfostrar vår f.d. sjuåring låter det annorlunda däremot, då är den tjocka magen helt ok.

…och nu följer en något krysta övergång till byggbranschen…

Jag tror att byggbranschen också kan lära av sjuåringen. Vissa hanterar branschens problem på ett maniligt sätt – förnekelse, skojar bort det, sysslar med annat. Andra gör på det kvinnliga sättet – ältar extrakilona för sig självmen fortsätter käka godis som förut.

Kanske vi skulle kunna vara mer distanserade? Vi kan väl konstatera att vi har vissa brister, men vi är faktiskt bäst i Sverige på det vi gör. Typ

Anledning att välja byggbranschen – del 8

Tribute to en gammal chef.

En väldigt bra anledning att jobba i byggbranschen är att man träffar på de mest märkliga personligheter, och ibland får man jobba med dem också. En av dem var min chef på medelstora byggfirman, Bengt Johnson. Bengt lever fortfarande, men jag vet inte om han kan till sig en sån häringa blogg längre, en alltför tidig strokeskada satte stopp för det, tror jag.

Bengt var VD på firman när jag började där 1994, delägarna hade hängt ihop länge, långt innan dess. Firmans arbetande styrelseordförande startade sin verksamhet som stensättare i femtonårsåldern (om nu det där rövarhistorierna stämde någorlunda med sanningen) alltså runt 1960. Bengt hade väl hakat på där någonstans efter grundskolan på sjuttiotalet. Jag tror inte han slösade så mycket tid på vidareutbildning efter det.

Han hade den förmodligen skarpaste hjärna jag kommit i närheten av. Att multiplicera tresiffriga tal och blixtsnabbt räkna i huvudet kan ju många göra (?) men den helt sanslösa förmågan att se sammanhang och begripa funktioner var påtaglig. Han var dessutom skolad i affärstänkande, argumentation och förhandlingsteknik i den högre skolan, av anläggningsbranschens bästa – asfaltsgubbarna.

Ett exempel på det. Jag var platschef på en kontorsombyggnad, och mattläggaren ville ha en massa pengar för att fräsa ytan innan han skulle flytspackla. Han hävdade att underlaget satt för dåligt fast. Jag argumenterade lamt utan framgång, sen kom Bengt och klippte av:

– Hur fan kan det kosta något extra alls? Antingen sitter det fast och då spacklar du uppepå eller också så sitter det löst och då ingår rengöring i priset. Förstått?
(Mattläggaren blev tyst och jag lärde mig lite till)

När vi hade totalentreprenader så var Bengt i sitt absoluta esse. Ingen annan jag träffat kunde som han ta knäcken på projektörerna, det spelade ingen roll vilken specialist som satt vid bordet, alla levde lika farligt. Nu är det 2009 och vi har  just uppfunnit 5D och BIM – yippie! Bengt Johnsson hade minst 5 dimensioner i huvudet samtidigt som han förhandlade och manövrerade projekten till sin fördel. Det finns fortfarande ingen dator i världen med den känsliga styrningen inprogrammerad.

Jag begrep inte allt jag lärde mig då på några år med Bengt som chef, det har tagit en 10-12 år innan polletten trillat ner. Det är sorgligt att han fick sluta för tidigt, jag är tacksam att jag fick jobba med honom, jag hade gärna fortsatt med det.