Prolog i efterhand
Ok. Denna text klistras in 2024, så viss arkeologisk oklarhet kanske kan föreligga, men den fyller ett syfte. Det handlar som rubriken antyder om den rapport som Boverket publicerade sent 2018 och blev till ämne för seminarier och möten. Siffran 111 MDR har sitt ursprung här, den har använts flitigt sen dess.
Jag hade synpunkter då. Har kvar dem nu, till stor del.
Våren 2019
Jag inser att jag har ganska lite att stå på i akademiska sammanhang. Satt längst bak i skolan och bygger nu hela mitt case på en evigt pågående, anekdotisk berättelse från det jag sett, hört och gjort eller ibland tänkt liggande i soffan, pillandes navelludd. Just den tanken att vara ännu en medelålders vit man med en fast övertygelse byggd på fragmentariska fakta sorterade efter eget godtycke skrämmer mig lite.
I och för sig är jag för all del analyserande och betraktande med kunskaper i ämnet på Skill Level 8-10 i vissa väsentliga delar. Jag har blivit kallad analytisk kommunikatör, det har jag slickat i mig. Jag skall inte dissa mig själv.
Jag läser i rapporten (”…Fel, brister och skador…”) om vattenskador, utifrån kommande fukt, inifrån kommande fukt, oro för att dominerande byggmaterial och lösningar inte kommer hålla över tiden. Det skrivs om tandlösa regelverk och att alla i princip tycker att det är så. Det finns en del om, i mitt tycke, helt rimliga marknadskrafter. Kortsiktiga aktörer som jagar snabba cash i utbyte mot dålig (lägsta pris) kvalité. Allt det är välkänt, inga överraskningar.
– – – – –
Den höga siffran 111 MDR är smaskig så klart. Jag är lite mer försiktig och ser att kanske finns nyanser. Eftersom det inte finns någon annan planet är Jorden att benchmarka mot så vet vi inte hur bra det kan bli. Samma rapport i ett motsvarande lyckligt lottat I-land, (typ Norge) skulle vara lite grann till hjälp. Men ändå, om det i (bara) är 50 MDR som läcker ut på misstag, dumheter och inkompetens så är det ju mycket ändå..
Hur mycket kan vi rädda? Hur mycket är rimligt, sett till hela volymen? Hur mycket är det i andra branscher? Hur snabbt kan en sådan förändring ske? Vilka behöver vi påverka för att göra skillnad?
Samtidigt – Byggbranschen står inför en teknisk revolution, kanske har den redan börjat. Samhället ställer om till förnybar energi, byggreglerna sätter ännu hårdare krav på detta redan nu och än mer 2021. Samtidigt pågår en digitalisering som kommer (det måste den, det finns ingen annan) förändra sätt att arbete med byggnader. Att ens fundera på att ändra processer, föreslå nya roller och arbetssätt utan att ha det med sig är, som jag ser det, fel.
Hur ser Planeten Jorden ens ut om 5 år? Hur jobbar svenska byggbranschen då? Vad kan förändras på den tiden?
”Förändring är den enda vägen.”
2018 sen skrev jag en ledare i tidningen Husbyggare där jag skrev att ”förändring är den enda konstanten”. Det var/är knappast något vågat påstående.
Jag skrev också på temat digitalisering att ”Byggbranschen i Sverige får sig ibland en släng för att vara trög, dålig på att utvecklas och obenägen att pröva nytt. Det stämmer inte. Den som påstår att så är fallet är fast i sin egen bubbla.” Sen dess har ett år gått och det är lite upp till bevis också, inte bara digitalt.
Värmen under sommaren 2018 satte fingret på en av vår tids utmaningar, klimatet. Helt naturligt är inte alla helt överens om saken, det skiljer i ideologiska och politiska ställningstagandet. Jag väljer att tro på det stora allvaret i situationen men också på dem som försöker hitta lösningar. Jag tror på idén om att vi skall göra det vi kan. Gräv där du står.
Bygg- och fastighetsbranschen är en av de stora energitjuvarna i Sverige och i världen. Det går åt energi när vi hackar fram råvaror ur naturen, när vi bearbetar det, tillverkar och transporterar vårt material, monterar det på byggarbetsplatsen. Sen går det åt energi hela byggnadens livscykel. Uppvärmning, användning, verksamhet – allt.
Det har redan kommit en del ändringar i BBR och mer är på gång, det pratas NNE (näranollenergi) på olika håll. Min gissning är att det inte blir enklare att rita och bygga efter det. Det är knappast troligt att det leder till ett mer resurssnålt byggande men förhoppningsvis mindre energiförbrukning i drift.
Om man dessutom, som jag, läser Boverkets rapport, så börjar det göra ont på riktigt. Då tänker jag inte på de slutsatser om att 50 miljarder kronor som går upp i rök enligt undersökningen, eller ens de 111 miljarder som man kommer fram i en annan beräkning. Det där är ju bara pengar.
Det är förstås illa att någon (läs: alla) förlorar pengar. Än värre då att vi i samma ekvation gör åt resurser i onödan och belastar Planeten Jorden onödigt mycket.
Så om vi kokar ner alltihop. Bygg- och fastighetsbranschen måste förändras. Vi står inför, eller faktiskt kanske mitt i, en digital revolution. Vi skall dessutom bygga mycket mer energisnåla byggnader och samtidigt förbättra våra processer och sätt att utföra saker för minska spillet, felen, strulet, förseningarna, fuktskadorna och allt annat som kostar energi.
Förändring är den enda vägen. Frågan är det skall gå till.
Jag lyssnade för något år sen på en numera prisbelönt fabrikör som blivit lyckosam med att förändra sin verksamhet en LEAN-konceptet. Han sa att om man skall digitalisera så måste man första jobba med sina processer, hitta energitjuvarna och slöseriet. Om man inte har koll på det så tar man med sig felen in i sitt nya system och permanentar ett dåligt beteende.
Så utan att det finns en enda sekund att förlora på vägen mot att rädda Planeten Jorden så måste Bygg- och fastighetsbranschen se helheten, slipa bort det man vet blir tokigt, förenkla det som blivit för krångligt och bestämma sig för att bygga hus där det inte regnar in. Sen kan vi segla iväg på ett digitalt moln. Jag väljer att vara optimist, där också.
Det uppstår här några frågor, några frågor ställer Boverket delvis själva i rapporten i olika resonemang, andra kommer ju snart upp när en funderar lite själv.
- Hur mycket fel är det rimligt att vi har?
(Ingen kan väl riktigt tänka en absolut nollvision) - Hur ser motsvarande undersökningar ut internationellt?
(jämförelser finns med de närmaste grannarna, men de är ju så att säga i samma region/BNP/utvecklingsfas och verkar ha ganska samma erfarenheter) - Skall byggnader verkligen stå utomhus?
(det verkar ju vara problem hela tiden) - Kan man dela på nyproduktion, alltså det som sker just nu eller inom en snar framtid, och förvaltning?
(stor skillnad)
Planeten Jorden får vänta, tillbaka till rapporten
Tyvärr hänvisar många respondenter (det bygger på enkäter) till tidsbrist som orsak till problem, vilket rimligen måste vara bullshit. Tiden själv gör ju inte fel, den bara tuffar på. Det är den person som bestämmer tidplanen och de som följer den som i så fall är problemet.
Så problemen finns i BYGGANDET och i FÖRVALTNINGEN och än mer specifikt människors förutsättning och förmåga att göra sitt jobb (om vi undantar det som är helt random, olyckor – bränder, attentat, jordbävningar, typ).
Så krasst, i BYGGANDET. Det finns tekniska lösningar som projekterats och/eller utförts dåligt. Det handlar om entreprenörer och projektörer i första ledet, strax bakom dem står beställaren av projektet. Fuktproblem dominerar totalt. Inträngande fukt i relativt nya byggnader beror helt säkert dessa fenomen till del. Inträngande fukt i äldre byggnader kan bero på fler saker, bristande underhåll ändrade förutsättningar, ombyggnader.
Hur skall de lösa det?
Ja, det blir alltmer vanligt att byggen utförs under ett väderskydd och att man mer noggrant och systematiskt kontrollerar fukt under resans gång med fuktsakkunniga. Det borde minska byggfukten.
Sen 2007 har en ny standard, Säker Vatten, vuxit fram. Där regleras hur vatteninstallationer skall utföras och det tillsammans med våtrumsreglerna borde på sikt leda till en minskning av både antalet vattenskador och av effekten när det ändå händer.
Återstår då problemet med att det regnar in, tråkigt nog alltså även i relativt nybyggda hus.
Så, Boverket bjuder in till konferensen ”Tillsammans bygger vi bättre!” maj 2019
Med ovan nämnda rapport i färskt minne så samlade Boverket massa kloka människor med kunskap om och inflytande på byggbranschen. Jag var också där. Min inre, lite mer obstinata, personlighet fick bita ihop hårt för att inte skrika rätt ut. Det rådde ett i mitt tycke irriterande konsensus och en doft att vi nu hade koll på läget. Gott. Då kan vi mingla, kindpussas och äta bakelsebuffé.
Dagen efter Boverkets konferens startade SBR:s årliga förbundsstämma (jag satt i styrelsen för det förbundet vid denna tiden) och jag åt hotellfrukost med olika SBR:are. En diskussion tog sin början med att någon höjde på ögonbrynen åt att jag har sålt bilen och tänker sluta flyga. Jag åker alltså tåg som förstaval. Efter att de sannolikt tyst sorterat in mig som miljömupp var det märkligt många som direkt motiverade sina egna val (bil eller flyg, typiskt sett) med att tågen inte går att lita på, att det ofta strular, att SJ är kasst.
Få saker stör mig mer än människor som har en bestämd uppfattning om något utan att ha fakta. Vi som åker ganska mycket tåg vet ju att de allra flesta tågen kommer fram i tid. Alla som väljer flyg vet att det även där kan förekomma förseningar och ändringar.
Lustigt nog hade vi en parallell tråd över bordet som handlade om hur människor utanför branschen inte kan förstå att det kan bli fel på golvfallet till en golvbrunn. Jag berättade om reportern från Byggindustrin. Min tes är att den som står en bit utanför kan se ett problem och uppfatta det som helt överskuggande. Vi som jobbar mitt i branschen vet att det finns problem med vissa badrum, men långt ifrån alla. Det är faktiskt ganska sällsynt. Kanske är det samma sak för de människor som, med Facebookgnäll som huvudsakligt faktaunderlag, har bestämt sig för att tågen är försenade? Lite tråkigt, kan man tycka, när Google är uppfunnet och det är en högst mätbar grej (”nio av tio tåg är i tid, SJ är faktiskt lika bra på att hålla tidtabellen som världens punktligaste flygbolag”).
Kanske är det så att det förhatliga SJ håller tiden ungefär lika bra som vi bygger hus? Inte perfekt och med ständig förbättringspotential. Jag tror att vi kanske ska vara lite mer ödmjuka och inte anta att det inte är ordning bara för att vi inte ser eller uppfattar det.
Diskussionen vinglade vidare om branschen och byggen. En besiktningsman verksam i Norrbotten menade att det för henne framstår som rörigt. Hon vet inte vem som gör vad. ”Det är som en gröt”, sa hon på norrländska.
Kanske satte hon ord på det som ledarskap, engagemang och projektkultur ska fånga upp? Allt som sker mellan tydligt avgränsade block i ett flödesschema, en organisationsplan eller ett aldrig så elegant Ganttdiagram där aktiviteter och resurser är inlagda i en snygg skidbacke och ett perfekt flöde. Kittet, smörjmedlet, helhetssynen, omtanken, engagemanget, motivationen, glädjen.
Gästkrönika i ett måndagsbrev juni 2019
”Hur kan det bli så att vi ibland bygger badrum där vattnet inte rinner till brunnen? I en kaffepaus på Boverkets konferens tog en reporter från tidningen Byggindustrin upp det som en sak hon inte förstår att den kan bli fel. Det vi behöver veta är HUR det blir fel.
Ingen av oss som är inblandade saknar kunskap om gravitation, alla vet att vatten rinner nedåt. Om man absolut ska söla med vatten inomhus (till exempel duscha) vet vi alla att ett golv som lutar mot golvbrunn är en bra grej.
Men med lite insyn i byggprocesser kan man räkna upp flera yrkesgrupper som är med i ett badrumsbygge. Projekt- och byggledare, arkitekter, konstruktörer, fuktsakkunniga och VVS-projektörer är direkt inblandade i utformningen och förutsättningarna. Även entreprenörer kan vara med i det skedet. I utförandet kan det finnas snickare, betongarbetare och rörläggare som gör sitt för att få brunnen i rätt läge och höjd. Där kan också finnas utsättare, entreprenadingenjörer, inköpare, arbetsledare och platschefer. Vidare kan en entreprenör jobba med undergolv, typ flytspackling, och en mattläggare eller en plattsättare med tätskikt och ytskikt. Sedan kommer våra kontrollsystem med kontrollansvariga och besiktningsmän in i spelet.
Att det kan bli fel är alltså inte så konstigt, om man tänker på hur många olika människor och kompetenser som ska foga samman komponenter och material i rätt ordning på rätt sätt enligt en förutbestämd tidplan utan att någon skadar sig. Samspelet och kommunikationen mellan dessa aktörer blir ju avgörande, oavsett hur duktiga alla är på just sin lilla grej.”









