Vad jag gjorde på Arkitekturmässan?

Ja. säg det.

Vi går på mässor ibland. Oftast så verkar det lite intressant när man får reklamen och nyhetsbreven. Ofta så är det ganske lite intressant när man väl är där.

Dagens behållning var nog en väldigt massa modeller skall 1:10 som arkitektstuderande på Chalmers gjort. Över huvud taget så är modeller riktigt coolt, även när de gjorts av mer utbildade arkitekter och designers. Många modeller blir just aldrig annat heller, idéerna och ambitionerna flyger högt över den ekonomiska verkligheten när bad-ass projektledare slaktar allt som inte lönar sig.

GP var tydligen också på plats. De uppmärksammade en grej som vi också hängde upp oss på – Archileaks. De är en idé om att skapa en portal där arkitekter kan lämna sina dokument och digitala modeller och hämta annat som andra gjort. Allt i syfte att slippa upprepa onödig admin och tråkig pappersexercis. Den vackra tanken är en slags Open Source för arkitekter. Arkitektbyrån Okidoki står för idén och första insättningen. ”Charmigt men naivt”, tyckte en mer cynisk kollega i branschen. Fan vet, jag gillar tanken.

—–

Jag och kollegan gick ju dit lite granna i egenskap av vår kommande hallickstatus i byggkonstvärlden förstås. Ett seminarium skulle hållas om graffiti och Jonathan Josefsson och Carolina Falkholt skulle vara med i panelen. Bägge två vill vi ha med när VSBK (Västsvensk Byggkonst) nystartar inom kort. Carolina hade dubbelbokat sig och uteblev, Jonathan deltog i en ganska torr diskussion som kunde livats upp lite om det svingats sprayflaskor i bakgrunden under tiden. Så hade vi gjort.

Jonathan var med en stund den trevliga kvällen för ett par veckor sen, han går även under namnet Ollio. Carolina fick kollegan upp ögonen för när hon målade väggarna på en restaurang i Gårda nyligen – grymt duktig. Hennes verk kan man se på väggarna på Tiger Deli, den ligger på Vädursgatan 2 i Gårda i Göteborg. det är värt ett besök både för maten och konsten.

—–

I övrigt var mässan rätt menlös. Tyvärr. Noll debiterade timmar idag alltså.

—–

Om man ger någon fingret…

Om man ger någon fingret så tar de ibland hela handen.  Mer ofta är det dock självförvållat.

Men men men. Man får göra det bästa av det. Kajsa Varg hade säkert löst det här smörfräst med peppar och salt. Jag kan tänka mig att det är relativt snabblagat och att det funkar med en ganska frisk kall sås av matlagningsyogurt, honung, senad och vitlök. Mineralvatten till tror jag.

—–

(bild snodd från Mrs Li)

—–

Jag har haft byggfirma

Jag hade det. Den som läst mycket här vet det.

Min bror har tydligen också haft det, det är lite mer överraskande. Han har haft mer med byggbranschen att göra än man kan tro.

Det får ta sin tid

Det får ta sin tid ibland.

Jag har bestämt för att inte skriva några såna där inlägg om att jag inte hinner blogga, det blir inget med det. Jag har annat för mig faktiskt.

Typ jobba jobba jobba. Och förstås hämta barn, lämna barn, leka med barn och lite till.

Det går fort dessutom. Barnen växer fort.

Jag som aktivt försökt smita undan det där med att växa upp passerar nu den ena efter den andra milstolpen på väg mot pensionens lyckorus (alternativt den sista pinan i sällskap med övriga hjonen hos Kommandoran – oklart vad gäller så dags, runt år 2035).

Det var ett år sen jag fick den härvänliga käftsmällen, jag har precis hämtat mig från den :).
Igår kom ytterligare en lök i lag med laxen. Från SBR.

SBR. Sveriges Byggnadsingenjörers Riksförbund.

Det är ett gäng gamla stofiler enligt vissa. Kanske, säger jag – nu finns det i alla fall nytt fräscht lammkött i lokalavdelningen här. Drygt hundra kilo faktiskt.

Jag får skylla mig själv, jag skickade in ansökan. Nu blir det möten och fikastunder med ärrade ingenjörer. Enligt en säker källa kan det faktiskt vara ganska bra, intressant och nyttigt. Vuxet alltså.

”Vitalt” sätter jag dock lite frågeteckan bakom – det återstår att se.

—–

Vi hörs. Det gör barnen också, fast mer.

”Vi hörs” är ju ett vanligt uttryck. Man slänger iväg det när man måste skiljas åt men inte hunnit prata färdigt. Eller så använder man det som en artighetsfras till någon skitjobbig telefonförsäljartyp som man trots sin irritation inte kan be fara och flyga. Oftast säger man det ändå till någon man gillar, någon som faktiskt kommer prata med igen för att man vill det.

Barn hörs också. Typ som en flygplansmotor, ibland.

I helgen var jag på Lek och Buslandet. Det lät en del därinne. Jag log gör mig själv åt ironin att vi lägger ner så mycket möda på att ljudisloera och att vi ibland inte får bygga bostäder bara för att det låter för mycket från trafik och annat. I en bostad skall man kunna öpnna ett fönster och vädra utan att få in mer än 55 dB. Det finns gränsvärden för allt, man ställer krav på människors arbetsmiljö också och på hur mycket ventilationen får susa.

Det här är allvarliga frågor som helt styr var vi får bygga bostäder. Kraven är dessutom oftast kostnadsdrivande. Men viktigt så klart. Människor skall ju må bra i hemmet och på jobbet.

Barn skiter dock helt i detta. Att visa hänsyn för föräldrar eller personal på stället finns inte.

På byggen kan det vara bulligt ibland, men jag har sällan vistats i en mer bullrig miljö än när vi byggde om daghem och nu i helgen fem timmar i något som jämförs med att stå jämte ett tunnelbanetåg. Ungar alltså 🙂
—–
Disclaimer:
Mätningen är gjord med en grej som i grunden är en telefon. Den är knappast särskilt väl kalibrerad. De här små änglabarnen kan alltså ha varit mer högljudda än vad bilden säger.

Solen lyser även på Sync och byggkonsten

Ikväll är det nystart på VSBK, Västsvensk Byggkonst, som ämnar göra det byggda Sverige lite vackrare.

Regnet öser ner men utsikten från kontorsfönstret är sanslös. Konstnärerna vi samla tjuter av glädje över det gudomliga ljuset och står på rad med sina mobilkameror.

Nu skall vi prata om hur vi kan sälja utsmyckning till fastighetsägare. Och bli klädsamt berusade på rödvin, mest för att vårda historien om myten om konstärer och byggarna.

Stoppa egoismen

Jerker Söderlind, stadsforskare och konsult, KTH/Stadsliv AB, har gjort ett debattinlägg i DN.

Jag gillar det här. Jag håller tillbaka en högst oväntad impuls att fösvara arkitekterna och håller i stället med till 100%.

Ogina grannar kan vara ett väldigt tråkigt problem, jag tror det går att lösa mycket (Obs – inte allt!) av det med en bättre kommunikation.

🙂

Klicka för att läsa inlägget.

—–

(DN´s artikel om hur man hittar rätt hantverkare  är däremot ganska kass, trots hjälp från Byggtjänst. Allt löser sig inte bra för att man skriver ett avtal. Livet är lite mer komplicerat än så.)

Kalla det vad du vill

Utbildning. Konferens. Studiebesök. Förkovran. Kickoff. Stimulanspaket. Lyxkonsumtion. Kalla det vad ni vill, det i alla fall ingen muta – vi har betalat den själva.

Sync är i Barcelona. Eller en bit utanför noga räknat.

Vi har i gammal god ordning hyrt en stuga. Precis som vi gjort förut, fast då i Danmark. Stugan är den här gången ett stort hus med pool och havsutsikt. Det funkar.

Planen är att kolla gamla kåkar och parker och en gata eller två. Det har vi gjort förut på andra ställen, bland annat i min favoritstad Rom.

Idag skall vi besöka själva staden Barcelona. Tydligen har man byggt ett hus som är alldeles snett och vinnt, sen har man dessutom ett kyrkbygge som spårat ur. Det har tagit alldeles för lång tid och, vad vi förstår, dragit över budget en smula.

Vi kommer kanske att lämna offert på uppdraget att fixa till det. Vi får se.

Urban stadplanerare

Förlåt men var det bara jag som tyckte det var roligt att han som pratade om Jernhusens ambitioner i stadsplaneringen hette Urban?

?

Ok. Vi går vidare.

Det var lunch på CMB i måndags, Jernhusen hade ett föredrag och gjorde på det sättet det hela avdragbart. CMB står för Centrum för Management i Byggsektorn. Det är ett samverkansprojekt mellan Chalmers tekniska högskola och Stiftelsen för byggandets managementfrågor. Fint skall det va´.

CMB kör någon sån grej varje månad, Sync besök dem emellanåt. En riktig dyrlunch är vad det är egentligen, 390 pistoler + moms! Maten är helt ok, sällskapet kan bli nya goda kontakter och föredraget som följer är i bästa fall intressant.

Måndagens lunch var lite småmysig. Närmast satt en gammal kollega från stora konsultbolaget, en återkommande beställare och på min högra sida den gamle stadsarkitekten Ronny Reinholdsson. Ett lustigt sammanträffande att jag ett timme efter att jag länkat till Reinholdssons debattinlägg i GP. En man som jobbat med stadsplanering i femtio år har en del repekt med sig.

Jernhusen då? De har tät kontakt med Älvstranden som håller ihop trådarna runt Södra Älvstranden och Jernhusen har förstås koll på vad som händer med Västlänken också, den är ju ganska fundamental. Ett statligt fastighetsbolag med ambitioner att bidra till samhällsutvecklingen och planeringen av den centrala delen av framtida Göteborg alltså. Inte illa.

Kanske inte så bra heller. Tidningen Fastighetssverige har en artikel om problemet med att statliga bolag konkurrerar på den kommersiella marknaden.

Dåligt/bra? Jag tycker det känns ok att en del av alla de pengar jag lägger på tågbiljetter används till såna kloka funderingar. Centralstationen är ett nav, en central plats med stor betydelse för staden och miljön. Om några årtionden måste många fler av oss åka kollektivt, då funkar det inte med varsin bil längre.

Urban Hammarlund är i det dunkla ljuset i en aula på Chalmers faktiskt lite lik Freddy i Solsidan. Han framstår som ungefär lika ödmjuk också. På ett bra sätt. Hans dragning var rolig att höra, men den kompenserade inte riktigt för den överprisade lunchen, så jag får sannolikt jobba tjugo minuter extra denna veckan. (Hellre det än att avstå mat i fyra dagar som var alternativet)

—–

Om 25 år är jag pensionerad

Om 25 år är jag pensionerad. Väl? 67 år gammal.

Yimby skriver idag om Södra Älvstranden i Göteborg. Det handlar bland annat om Stenas båtparkering och den kaj de disponerar.

Stena alltså. Möjligen en never ending story, tyvärr.

Åtminstone under min slutfinish fram till 2036.

—-

Från ett fönster på tredje våningen. Lite Roy Andersson-känsla är det allt.

Om vi sitter kvar i Lagerhuset på Heurlins Plats om 25 år är osäkert, så helst vill jag att det går lite snabbare än så. Mig hade det passat med ett gigantiskt storbygge med start i slutet på 2012. Fram till dess har vi det nog lite körigt med annat.

Johannes på Yimby skrev bra om detta på Debatt i GP och fick medhåll från GPs ledare. Före detta stadsarkitekten gav sin syn också.

—–