Jobba, jobba, jobba

Den här veckan känns lite grann som en bortamatch mot Trelleborg – onödig, regnig och oavgjord. Så här långt i alla fall.

I söndags var jag smått taggad av av köra igång igen efter en månads ledigt. Visst. Måndagens offensiva outande på bloggen var helt ärligt. Men nu tar det emot.  Asså, va fan. Gå upp på morgonen? Gå och lägga sig på kvällen? Sjukt tråkigt att anpassa sig till det.

Det vägs upp av att träffa sköna människor och se byggen som rör sig. Det är på pluskontot. Plus att vi snart sjösätter en ny verksamhet under eget namn och att nya uppdrag ligger på lut. Och så förstås i morgon …

Thåström är em av min ungdoms hjältar. Köpte Ebbas vinyl Kärlek och Uppror i mellanstadiet, sen har vi haft ett ”fritt” förhållande, jag och Pimme. Några konserter, första gången 1983 (?) i Alingsåsparken av alla ställen(!). Imorgon ses vi igen i Slottskogen.

(Prince är också bra. Och Robyn)

Den här bloggarn har fortfarande semester

En vecka till.

Jag vet att byggsemestern slutar typ nu. Alla som haft de traditionella veckorna ligger och trynar så här dags, det är strax efter midnatt, klockan ringer tidigt. Måndag vecka 31.

Några skall sätta sig i en bil och åka långt, de flesta vill hinna med en kopp och en stund i byssjan också innan de går ut och svingar hammaren. De flesta ville nog hellre ha en vecka till men nästan alla tycker nog ändå om att träffar jobbarkompisarna igen. Det blir snack och campingplatser och grillkvällar, fyllor och barnkalas. En och annan kanske tycker det är gott att komma in i vardagen igen, det kan slita hårt på lever och relationer att vara ledig.

En vecka till.

Jag har en vecka till. Jag vet att den inte blir lika avslappnad som den som nyss gick.

Veckorna 27-30 som hos oss kallas byggsemestern är inte heliga längre. Det är alltid så att det sker en avstannande process i slutet juni och början juli. Man börjar prata om semestern, frågar folk av bara farten ”när skall du gå då?”.  Numera glider i stort sett all byggen in i vecka 27 och 28. Byggare är som folk är mest, man vill sprida semestern, man vill anpassa semesterdagarna till frugan, man vill ta tre veckor i Thailan till vintern. Dessutom har branschen en märklig förmåga att sätta slutdatum på projekt just v26 som sen spricker och några får töja på hemfriden och stanna i stan ett par veckor extra. Så även om jag varit ledig från torsdag vecka 27 så är det först i vecka 29-30 som friden infinner sig.

En vecka till.

Jag har en vecka till. Inget bokat, familjen är ledig tillsammans, det är varmt och soligt. Vi har redan klarat av en rundtur via Norrköping vidare till huvudstaden och hem igen. Norrköping bjöd på Dinosarium en utställning som inte på något sätt levde upp till sin marknadsföring (sämst spenderade pengarna på den resan) och på kvällen en konsert med Veronica Maggio på en hopplöst dumt vald plats. Vi hade ett träd, två betongpelare och ljudkillarnas tält framför oss. Norrping var sådär, Kolmården blev höjdpunkten förstås.
Vasamuséet däremot är sannerligen än höjdare, vi var där i nästan 5 timmar och alla i familjen var lika hänförda. Gröna Lund är helt ok, vi har ju Liseberg i stan så visst, men Grönan är bra. Vi bodde sjukt bra första natten, på en båt tid Kungsholmen. Poäng till Stockholm

Vi stannade till i Örebro på vägen hem och badade i Gustavsvik, tveksamt om de lever upp till reklamen, lunchen inne i stan var god dock. Barnen var nöjda, det är viktigt.

Fem dagars hårdsemester, några dagars gulligt kusinkollo hos farföräldrarna, sen har det bara varit lojt vilande. Tre bra veckor.

En vecka till.

Jag har en vecka till. Den skall jag använda till att fundera på hösten, kanske skriva några blogginlägg och lägga i utkorgen för senare användning. Sen kommer jag skänka en tanke till dem/er som börja jobba idag. Med glädje.

Ikväll är det piratfest på Storebacken

Det är en legendarisk gårdsfest. Mannen i mitten min suddiga bild kommer säkerligen blogga mer om detta. Han skriver Göteborgsbloggen på GP.se

image

Inget jobb i Umeå

Sync jobbar ju med en del kunder som finns i hela landet och i veckan pratade jag med en företagare i Umeå av alla ställen på jorden. Vi får se om det blir något för oss där, Umeå är en vit fläck på Synckartan än så länge.

Frågan är om det är någon idé att åka dit och försöka handla upp byggjobb?

När man skickade ut förfrågan om att rusta hamnen i Umeå som kom det inte in några anbud. Snopet?

Hon som chefar i hamnen där är nog lite irriterad nu, gissar jag. Eller?

—-

 

Twitter is the shit

Jag utrycker mig lite dumt ibland. Till exempel när jag säger att vi bedriver forskning. Det gör vi inte.

Sync bedriver ingen forskning i organiserad form, seriöst alltså. Jag menar i de fallen en annan lite mer amatörmässig och klåfingrig forskning mest för skoj skull. Typ Twitter i byggbranschen då.

För på det annars mycket viktiga området Twitter har jag ju från början sågat det som verktyg för oss byggare, det var faktiskt redan den 26 januari 2010 och det borde därmed vara preskriberat.

Sen öppnade jag lite ändå för att det kunde vara bra i vissa lägen, det var den 25 februari 2010  och borde ses som förmildrande omständigheter om någon, typ jag, skall hängas ut som bakåtsträvare i den nu pågående revlutionen.

Sen iscensatte ju Byggtjänst Trenddagen 2011 med supermodern Twitterskärm, egen hashtag och allt. Då föll murarna lite till. Det var den 7 april 2011.

—–

Så alltså för bara femton månader sen så var byggbranschens inslag på Twitter ett gäng trötta kanaler för PR-releaser från stora bolag. Det fanns någon enstaka som använde det till att mer aktivt kommunicera. Nu finns det en rad byggbranschrelaterade människor som tweeetar högt och lågt. Det har fått ett eget liv äntligen.

Jag kan erkänna att jag själv mest använder det att länka ut bloggen och fiska läsare den vägen. Men det händer att annat aktuellt hamnar där. Jag har min twitter vidarekopplad till Facebook och mina FB-vänner får glädjen att ta del av twittrandet även där.

Den som är mest aktiv som twittrare i byggbranschen just nu är @malena_b_morck på Byggtjänst. Hon och några till startade upp strax innan Trenddagen, de andra har varit ganska tysta men Malena har gått ut stenhårt och ökat efterhand.

Nu kryddar Mats Hultgren, Byggtjänsts egen lilla sociala mediemogul, Twittervärlden med en Samhällsbyggarlista också.

Var skall det hela sluta?

—–

Bristande upplag och en bra telefon

Det har ju varit snack om byggares bristande förmåga att använda sociala medier på ett modernt sätt. Jag lämnade i och för sig en replik här men vill gärna illustrera med ett exempel. Högst tveksamt vad som är socialt i sammanhanget och vilket som är medialt, men ändå. Det är faktiskt bara en vanlig jävla telefon, typ.

—–

Fördelar med en Iphone i handen på en platschef är till exempel att det går snabbt och lätt för en entreprenör att visa när han stött på problem. Typ rivit ett undertak och konstaterat att våningen ovanför vilar på typ inget.

Jaha.

Nackdelen är …..

(varsågod för egen fortsättning där:) )

—–

(Sync kämpar hårt för att få skriva in i våra AF-delar att daglig fotodokumentation skall ske istället för kontrollplaner med i praktiken ganska meningslösa signaturer. En bild på balken i fråga där upplaget är fixat smäller högre i min värld)

—–

For those who are left behind – sorry

Mitt Twitterflöde har ältat #jordensundergång i flera dar nu.

Besvikelsen över att livet efter apokalypsen verkar vara precis detsamma som innan är påtaglig. Jag tolkar det som att jag trots allt är en god människa som möjligen bodde i Paradiset redan i fredags, typ. Same same alltså.

Man kan skoja om det här men jag kunde kanske stoppat alltihop. Jag kunde backat allt till den 1 januari 1601.

Tänk tanken.

Jag kunde ha återskapat en excelkalkyl från 1601, justerat den och därmed förändrat allt. En fjärils vingslag etc.

Jag fegade ur.

—–

Utsiktfrånetttak

Jag saknar Utsikt från ett tak. Bloggen.

I brist på Calles byggrapportering så får jag rycka in. Utsikt från ett annat tak, typ.

I Västra Frölunda i Göteborg. Ett område som väl tyvärr blivit känt hos resten av Sverige som ett dåligt ställe att parkera sin bil om man inte absolut vill ha den medium to well done. Det är synd för Västra Frölunda är ett fint ställe.

Jag snurrade ett varv på taket.

—–
Det händer mycket i Frölunda. Förutom bilbränder så byggs det mycket, det växer så det knakar. Massor med nya bostäder, sanslöst mycket ny butiksyta i shoppingcentrat Frölunda Torg, det byggs nytt och det byggs om i alla sorters lokaler.

Sync är gravt insyltat i bygget av 39 st nya bostadsrätter. Från taket på vårt bygge kan man se 8-9 fasta byggkranar på andra byggen, idag var det dessutom 3 mobilare inom synhåll. Det är fullt fart i the hood vad gäller byggen i alla fall.

—–

(Bildserien ovan startat mot norr och vrider medsols, det var med andra ord inget roligt väder i Borås, knappast Kungsbacka heller men utåt kusten var det fint:) )

—–

Advokater och poliser tar genvägar de också

Jo, så är det.

Det är inte bara byggbranschen som gör det enkelt för sig. Förutom den yngre skaran medborgare som Sync tidigare avslöjat redan, barnen. Barnen skiter i systemet och gör det som är enklast, roligast och effektivast beroende på vad de vill ha ut just för stunden.

Så alltså även advokater och poliser. Bilden är tagen utanför vårt nya Rättscentrum i Göteborg hösten 2010.

Vad är detta! *indignerat tonfall*

Här har arkitekten och fastighetsägaen ritat och anlagt en gräsmatta med gångväg runt ett 90-graders hörn – och vad händer?

Jo, folk tar genvägen över gräset, förstör den fina planen på lite grönytor runt intill det stora tunga huset. Helt emot arkitektens vision om räta vinklar så trampar samhällets rättskipare  upp en stig. Suck.

—–

Namnet Fredrik är kraftigt överrepresenterat bland bloggarna i byggsverige just nu, vi får leva med det. Både Fredrik på Rotpartner och Fredrik på Byggvärlden skriver om allvarliga ämnen denna veckan, mer specifikt om segregation.
(på tal om segregation – ca 100% av de byggbloggar som syns skrivs av svenskfödda, vita män i förtioårsåldern med ca 2 barn och i genomsnitt 1 fru/sambo)

Det är ett faktum att befolkningen delas i fattiga/rika och svarta/vita i stadsdelar och bostadsområden. Jag tror inte heller att vi kan bygga bort segregationen. Det vi kanske kan bidra med är att bygga bostäder som folk har råd att bo i. Men å andra sidan – om vi fortsätter att bygga räta hörn runt en gräsmatta och fortsätter tro att folk rör sig som robotar enbart på asfalterade ytor, då kommer vi nog inte så mycket längre heller.

—–

En annan sak vi i branschen kan bli bättre på är samordning. Han som sprajade den rosa linjen utefter stigen på den övre bilden hann nätt och jämt gräva ur, lägga dit lite grus och plattor innan bamsebyggarn NCC kom och satte ett byggstaket för nästa bygge och all förbifart blockeras nu i ett år eller mer 🙂

—–

(jag vill fegt påpeka att det kan vara andra än lagens väktare som slitit ut gräset, skurkar och banditer frekventerar ju också området, jag passerar väldigt ofta själv)