Precis
Här sitter jag och tänker på jobbet.
——
——
Skönt att barnen kan fokusera på väsentligheter
——
Kategoriarkiv: Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld
Nya jobbarkompisar på Sync?
——
Shit. Tänk om vi i Sverige skulle ha samma förväntningar på landslagsledningen. Och samma bestraffning – Jobba i byggbranschen!
Då skulle jag bli jobbarkompis med Lars Laban Arnesson och Olle Nordin. Och Lasse Lagerbäck skulle nog titta förbi ibland och jobba extra.
——
Sync – konferens. Igen
Det är inte fel med utveckling.
Sync the cleaner
På måndag skall Sync städa och ställa i ordning.
——
Som vanligt så har röran på bilden inget med röran som är orsak till inlägget.
Bara så ni vet.
——
Ledarskapets 5 utmaningar
Jag är ju outbildad för nästan allt jag gör nuförtiden. Tur att ingen vet det.
Nu när jag satt och bläddrade bland grejor jag sparat i bloggmappen i datorn för att hitta lite inspiration hittade jag en skrift från Ledarskapscentrum. Vet inte varför jag sparat den men jag skummade lite.
Just det. Det var ju den som Viktoria tidsade om en gång för länge sen – Transformerande ledarskap.
Intressant.
—–
Man har sammanfattat så här – ”Ledarskapets 5 utmaningar”
- Vara förebild för värdegrunden
- Skapa gemensamma visioner
- Utmana och ifrågasätta
- Frigöra handlingskraft
- Uppmuntra och synliggöra
——
Mycket intressant eftersom det är just jag pysslat med ett par veckor nu. Helt på frihand och utan större eftertanke men med rätt okey framgång, tror jag.
Svindyra kurser det där, va?
Funderar på att höja timarvodet några snäpp 🙂
——
Viktigt att se bra ut i byggbranschen
Jepp.
Det är viktigt att se bra ut. Fåfäng som man är. Därför håller jag nu mentalt på att bearbeta dagens ganska överraskande insikt och vända den till något positivt.
——
Så här var det.
Vi trackade Michael, 47 år, för att han frågade efter läsglasögon när han inte kunde tyda en ritning riktigt. Skoj skoj. En stund senare tänkte jag larva mig lite och tog på mig brillorna jag med. Då fick se det här:
Med glasögon
Utan glasögon
Med glasögon
Utan glasögon
——
Ok. 41 år gammal. Dagen är kommen, åldersnoja triumferar.
——
Nu bearbetar jag detta och återkommer som en mogen man.
Sådär. Klart. 🙂
Follow that spårvagn
Jo, idag blev det dramatiskt i byggkonsultbranschen må ni tro. Väldigt dramatiskt. Lite ångestladdat också.
Så här var det.
Jag skulle träffa kollegan på en restaurang i Gårda för att luncha och sen kika på en kåk som en fastighetsägare möjligen skall köpa. Alltid skoj med nytt och ett möjligt uppdrag i några år framöver. Så långt positivt.
Jag åkte kollektivt från ett annat projekt med inte lika roliga förutsättningar. Ändå med bra känsla, det går åt rätt håll. Spårvagn till centralen, glömde nästan byta så jag hoppade av i sista stund. Smidig som en gasell. Känslan? Fortfarande positivt.
På nästa spårvagn, kändes bra. Ända tills jag kommer på att jag saknar min väska. Känslan. Förvirring, mental damage control.
Hoppar av vagnen och ringer spårvägens kundtjänst. Stigande ångest.
Går i huvudet igenom innehållet i min kära ryggsäck. Datorn (backup???!!), plånbok, nycklar, bilnyckel (reserven ligger på verkstan fortfarande efter 6 månader!!!), VISA-kort, VISA-kort, körkortet, bankdosan. Ångest, fyfanvaddumjagär, vadgörjagnu. typ.
Går in till kollegan på restaurangen, förklarar problemet för honom samtidigt som jag blir kopplad runt till samtliga anställda på Göteborgs Spårvägar. Samtalstid 15 minuter och 16 sekunder.
Kollegan ringer en taxi till mig och lånar ut sitt kort. Taxi kommer, jag hoppar in fortfarande med Spårvägens kundtjänst-whatever i luren. – Kör till Krokslätt!, säger jag. Chaffören kör. Då får jag besked att vagnen i fråga vänt i mölndal och kommer vara vid Korsvägen 13.54. Klockan är 12.59 och jag sitter på motorvägen mot Mölndal. Känsla – begynnande uppgivenhet, lite bitterhet och en gnutta ilska.
Ner på Mölndalsvägen, vi ser spårvagnen framför oss, jag säger att jag måste med den. Rött ljus. För oss, inte vagnen. Taxichaffisen drar om på insidan och startar en livsfarlig jakt på en spårvagn. Känsla – rädd!
—-
På Korsvägen hoppar jag på den bakre vagnen där jag suttit. Ingen ryggsäck. Skit!!! Nästa hållplats hoppar jag över till första vagnen, går fram till föraren och frågar: Har du fått i en …? Jaaa, säger han. en ryggsäck?. Känsla – lättnad.
Han visar att han samlat ihop VISA-kort och annt löst som någon slängt på golvet. Väskan var vittjad och tömd på exakt ingentin. Möjligen en hundring från plånkan. Känsla – Jag har osannolik tur. Oförtjänt och mycket.
——
En helt vanlig dag i byggkonsultbranschen alltså. 🙂
——
Det känns så där…
…lagom gott att åka till jobbet.
Sommarkänslan hann precis infinna sig, semesterlunken skulle kunnat startat. Avspänt och skönt, fint väder och bad i sjön.
Hembakt, picknickkorg, kaffe och åka badflotte. Sen fisk och potatis till middag.
För första gången på länge så ägnade jag en söndagseftermiddag åt annat än att tänka på kommanade vecka.
Det var igår det.
—–
Nu är det kommande vecka.
Mail om nedfallande byggmaterial från en arbetsplats, telefon om en styck avloppsstam som inte hittas på måndagsmorgon, halvångest över ej skickat besiktningsprotokoll.
Allt är som vanligt alltså. 🙂
——
Sync dementerar – kraftfullt
det är inte jag.
Jag är inte 39 år.
——
(dessutom – jag hoppar inte fallskärm, jag är inte äventyrlig, jag har inte varit i i Österike på länge och jag är ganska överens med Skatteverket om hur mycket de skall ha varje år – så släpp det nu. Gå vidare)
Sync firar midsommar…
…med rynkad panna.
—–
Nej, kanske inte. Men nästan.
Det jobbet som jag egentligen inte kan blogga om ger mig bloggvirke att skriva en roman varje dag. En osannolik rad av bekymmer, besvär och problem. En mix av oflyt, felbedömningar och jävelskap. Väldigt många som har det jobbigt, känner olust och vill bort. Några som är uttröttade och arga. Minst en som sitter hemma, stukad efter en rejäl krock med en hård vägg.
Konstigt nog så finns det ändå gott humör, en gnutta jävlaranama och en beställare som är vid märkligt gott mod.
——
Det kanske är det Planeten Jordens och projektets smala räddning – förmågan att se lösningar istället för problem. Det behövs ledare som säger detta klart och tydligt. Det som har hänt har hänt. Historien bakom problemet är inte relevant just för stunden. Vi letar inte efter syndabockar.
Vi skall lösa problemet.
(lustigt nog har jag läst samma förslag på tänkande om planetens klimatproblem – skit i vem som gjort fel, lös problemet.)
——
Ja, då återstår bara frågan – Hur?
——
Sync önskar glad midsommar och tänker inte älta det här offentligt.
Sannolikt.
Kanske lite.
Vi får se.
Nu. Fokus – Sprit, sill och potatis.
——
Sync Blog 