Moderata arbetstider

Calle såg den här ute på stan. Röd ända in i hjärtat så reagerar han så klart och riktar en pungspark. Igen.

Det kan de gott ha, Moderaterna. Researchen hos vårt ”enda arbetareparti” har missat här kan man säga. Det finns inget trefika längre.

Nåväl. Vi andra som inte är fullt så övertygade om vad som är rätt och fel, bättre eller sämre, hopplöst eller trovärdigt, ja vi kan ju alltid fundera över andra vinklar på det här.

Det finns ingen trefika längre. Inte i byggbranschen, i alla fall. Inte på byggena.

—–

Jag förstår att korrekt information behöver gå ut här.

  • Arbetsdagen startar 06.45 och slutar 16.00
  • Första rasten är mellan 08.45-09.15 (den kallas frukost)
  • Andra rasten är mellan 11.15-11.30 (den kallas kaffet)
  • Sista rasten är mellan 13.30-14.00 (den kallas maten)

(OBS att lokala avvikelser kan förekomma)

—–

Faktiskt så fanns det trefika förr i tiden. Jag har inte koll på när den försvann men det var inte så många decennier sedan. Tre kanske.

Då var det så att man efter maten, alltså en stund efter klockan två, gick ut och jobbade ett ganska kort pass för att sen återigen parkera sig i byggbyssjan för en kopp och sen var det ju liksom inte mycket idé att göra något så då var det mest att packa ihop verktygen och bege sig hemåt. Typ.

Det var alltså bättre förr. Eller sämre. Lite beroende på hur man ser det. Typ.

Typ som nu 2010 när man kan välja arbetareparti på hela färgskalan.

—–

Sync är hetare än på länge

Jorå, såatte-e nu e man het. Jorå.

På Byggnadsarbetarens hemsida så listar man ”byggvärlden hetaste bloggare”.

Hetast alltså. Hetare än på länge. Lika het som en långhårig tjugotvååring på Palace för nitton år sen när de frånskilda förtiotreåriga madammerna suktade efter lammkött.
(Note to self – se till att förtiotreåriga sambon inte går på Palace och att hon förblir oskild).

——

Ett sånt smicker! Det gillar jag 🙂

Och vilket sällskap man hamnat i!

Snygg-Calle Fridén och jag sida vid sida. Den enda bild mig veterligen som jag lagt in på mig själv, den har man minsann letat fram där på Byggarbetareredaktionen. Listigt 🙂
(Note to self – ring frissan, boka tid hos fotograf, lära mig Photoshop, skaffa linser)

——

Den skånske terriern Byggblasket har fått en felaktig profilbild. Han skäller och skäller men är ju egentligen from som ett lamm. Såna huggtänder har han inte. Väl?

—–

Förresten.

Jag tycker nog det finns några till som förtjänar uppmärksamhet.

  • Jens Hoffman på Dipart är alltmer en favorit för mig. Hans höga svansföring kan lätt tas för ytlig präktighet men det verkar banne mig som han är en halvtokig eldsjäl som gett sig fan på att förändra världen. På sitt sätt. Respekt.
  • Lennart Wångström på Byggbloggarna är en annan stjärna. Han har varit folkpensionär i tio år men fortsätter undervisa oss om besiktningar och hur man skall sköta byggprojekt på ett korrekt sätt. Han kan vara snustorr emellanåt men jag gillar honom. Skarpt.
  • Folke på Mullbergaskolan gjorde ju en kort karriär som byggbloggare men han visade ju var skåpet skall stå. Dyrare är bättre än billigt helt enkelt. Så enkelt är det , liksom.

——

Sync har roligt idag

Konsumenttjänstlagen!
Sync ägnar dagen åt förkovran i juridik. Förhållandet mellan privatkunderoch byggare ju en ständig pulshöjare här på bloggen och i verkliga livet.

image

Sync Blog – utvecklas eller dö?

Jajaja, jag veeeet!.

Jag har sagt det förut, inte gjort något vettigt åt det, fortsatt i samma hjulspår.

Kollegan pikade senast idag. Han tycker det blivit mest bara luncher och annat trams i inläggen på bloggen. Och jag känner det också, mindre substans, mer Blondinbella.

En riktigt bra blogg som jag kanske  skall ta efter lite mer är Jens Hoffman på Dipart som blandar privat med jobb och inte backar för att visa upp innersta kretsen i sin omgivning. Han har fått intern kritik för att blogga lite väl snabbt om det som som kanske inte är lämpligt att outa riktigt än. Det finns trots allt ibland hemligheter som bör bevaras inom en mindre krets.

—-

Vi har pratat om att koppla bloggen närmare företagets hemsida. Vi har några projekt och uppdrag som skulle gå fint in på bloggen. Det är inte säkert att det skulle gynna besöksstatistiken men en mer dokumentär blogg om vad som händer och sker i ett byggprojekt och på en byggarbetsplats skulle nog sysselsätta mig mer än väl  i alla fall.

Jag är lite skeptisk ändå. Det känns som det lätt blir någon slags udda reklamportal för firman och mindre plats för funderingar och ifrågasättande.

Byggblasket hade ju en uppmaning till byggbranschen för ett tag sen – utvecklas eller dö.

—-

Tål att tänkas på även för en trött bloggare. Vi får nog fan åka på konferens och snacka om detta 🙂

—-

15 kvadrat ren glädje

Utställning Bod 2010 är snart slut. 16 friggebodar av skilda slag som fått en del uppmärksamhet. Syftet med utställningen har varit att visa på sätt att bygga med lokalproducerade byggmaterial.

Sync halkade in på ett bananskal här. Våra kompisar på Västsvensk Byggkonst var inblandade på ett hörn och det ena ledde till det andra som gav det tredje.

Vi missade seminarier och workshops och kom in på slutet när det skulle byggas. De andra deltagarna hade suttit och filurat länge, vridit och vänt på sina idéer. Vi körde från höften (nästan).

Eller, inte riktigt från höften kanske, bara nästan. Vi pratade med några av de arkitekter vi gillar bäst och bad dem komma med förslag på bodar. Det skulle vara friggebodar av det slaget som stack ut, som syntes i mängden och uttryckte något mer än bara förråd/uthus. Detta med en illa dold baktanke att faktiskt kunna både bygga och sälja dem dessa dessutom.

Själva bodbyggandet har vi visat här på bloggen tidigare, så det kan vi kanske lämna därhän.

Nu när utställning på Nääs närmar sig slutet så blir summering av erfarenheter och själva försäljningen mer aktuellt. Glädjande är att det varit mycket folk och tittat på plats. Lika glädjande är att några av dem ringt och frågat om de får köpa bodarna. Väldigt mycket glädje kommer vi nog också känna när någon av dem faktiskt köpt en bod och placerat den på en vacker plats och börjat använda den till något bra. Det blir fint det.

——

Så. Det här är ju annars en seriös byggblogg som normalt sett försöker förändra byggbranschen till det bättre, visa att allt i branschen inte är helt genomruttet och ibland också redovisa vad vi på Sync äter till lunch. Allt beroende på dagsform här på kontoret.  Just idag väljer vi därför att helt skamlöst sätta in annons för friggebodar som säljes.

—-

Uppdatering januari 2001 – bodarna är sålda och står på ett konstcentrum i Floda, Garveriet. Det går fint att se dem där live. De finns också tillsammans med andra bodar på en fristående blogg här.

—–

Vi bad Johan Casselbrant på Kanozi Arkitekter att rita en bod. Han levererade den här skissen.

Så byggde den här boden.

——

Sen frågade vi kompisarna på Artic Studio om de ville vara med. De hade en idé och ett koncept som passade som hand i handske.

Det skulle se ut så här.

Det blev så här.

——

Tack så hemskt mycket!

Ibland när vi startar faktureringsprogrammet på Synckontoret så händer det en lustig grej. Det poppar upp en ruta som roar mig lika mycket varje gång.

——-

Det kanske är intern humor, jag vet inte. Men det räcker inte med att vara duktig på sitt jobb och jobba mycket för att bli en framgångsrik företagare, man måste ju faktiskt optimera företaget också.

Det gläder mig att datorn så envist försöker göra det åt oss.

Hoppas den lyckas snart 🙂

——

Flickan och kråkan – i verkligheten

Jo, på riktigt.

En flicka som sprang (nästan) för livet. Fast det var inte en skadskjuten kråka i famn utan en burk målarfärg märkligt nog. Och flickan är arbetsledare på en byggarbetsplats. All övrig symbolik funkar fint.
(Sug på den – Mikael Wiehe!)

——

Saken var den att den unga arbetsledaren sprang från bygget i Annedal till en färgaffär vid Järntorget för att köpa en burk färg, sen sprang hon tillbaka. På vägen tillbaka hamnade hon lite vilse, ty hon är inte från stan. Hennes plan var att måla en hissgrop och det var bråttom.

Hon sprang i arbetskläder och skyddsskor (jajamän – stålhätta och spiktrampskydd!). Hon sprang ungefär enonhalv kilometer, köpte en burk färg, sen sprang hon enonhalv kilometer tillbaka igen.

Orsaken till språngmarschen var att en hissbesiktning var bestämd till kl 14 den dan och hissfirman påtalade en stund innan att hissgropen minsann inte var målad vilket var ett krav för godkännande. Man hade på bygget ansträngt sig rätt så hårt så dags för att få igång hissen. Det var angeläget, på gränsen till akut, att få den i drift. Så därför lubbade hon iväg en trekvart innan besiktningen för att hämta färg.

Jag tycker det ganska fokuserat och imponerande.

Den unga arbetsledaren är välutbildad, energisk, initiativrik och ambitiös. Hon verkar också vara en hyfsad medeldistansare. Hon är dessutom helt ny i branschen, gjort sina första månader på ett bygge och kan omöjligt värdera vad som viktigt i stunden.
(Hade det varit jag hade jag väl på sin höjd lyft luren och högröstat beställt en budbil och skrämt upp en målare att avsluta sin semester för att måla gropen:) )

——

Anekdot:

1989 var jag ung arbetsledare på stora byggbolaget, nyss utkommen från skolan och med ca noll koll på hur saker och ting funkar i byggbranschen. Jag hade tur och fick jobba med den bästa platschef jag vet. Han lärde mig helt ovärderliga saker, t ex den gången som jag åkte buss till jobbet, bakis efter en torsdagskväll på krogen med mina nya kollegor.

Att köra bil var inte tänkbart så jag åkte kommunalt från den allra yttersta förorten i öster till Sisjöns industriområde i väster. Jag hade nog varit hemma max ett par timmar innan jag i ottan klev på första bussen, sen skumpade jag åksjuk genom stan under mer än enonhalv timme. Väl på bygget sa min platschef bara:
-Det fattar du väl att taxi ingår?!

Nu vet jag det.

—–

Epilog:

Den unga nyss provanställda arbetsledaren blev fastanställd ganska snabbt, strax efter löpningen. Oklart om det hade något samband. Byggföretaget insåg att det var vanskligt med en provanställning, hon kunde ju få för sig att försvinna till annat.

Det komiska tvisten på det är att hon försov sig för första gången dagen efter det beskedet.
(Hon tog taxi till jobbet…)

🙂

——

Sync börjar om – imorgon

För ett par år sen körde vi en personalminskning som gjorde gott. Vi tappade många dödviktskilon. Nu känns det som det är dags igen. På lunchen pratade vi om vikten av att äta bra mat, inte för mycket och att vi skall röra på oss fysiskt då och då.

Vad vi åt?

Rårakor och stekt fläsk. Kollegan tog en Hof också.

——

Det känns som att det kommer gå bra.

——

Tidplanering härifrån och framåt

Jo, det kanske inte kommer som en chock för precis alla men är ändå inte helt självklart tydligen. Historierevisionister till exempel. Andra världskrigets judeutrotning förnekas fortfarande av några tokar. Utsvängda jeans, fårskinnsvästar och sniffning i limpåsar är nog fortfarande lite pinsamt för sjuttiotalets tonåringar. Själv har jag ett flertal tidplaner och byggkalkyler i bagaget som jag inte gärna vill påminnas om.

Vi kan inte få gjorda saker att bli ogjorda bara för att vi önskar oss det.

——

Min dator förklarade för övrigt detta för mig mer konkret kan man säga.

——

Detta faktum gäller även byggbranschen, tyvärr.

Vi kan alltså inte planera förfluten tid. Det vi kan göra är att stämma av tidplanerna och se hur det läget är, sen kan vi justera planen till verkligheten och jobba vidare.

Byggbranschen har för många projekt där man alltför länge suttit med en tidplan som inte stämt med verkligheten. Istället för att göra ett omtag och anpassa planen till verklighet med en rimlig sluttid så ägnar man energi åt annat.

(Som att träta om vem som för länge sen borde gjort vad och varför det som ändå gjordes inte blev så bra som man kanske kunde förvänta sig om det nu inte varit just så att förutsättningarna för jobbet inte var så goda för det hade ju faktiskt regnat och ritningen stämde ju inte heller och dessutom så ändrade sig kunden flera gånger och det var ingen som egentligen såg det som ett bekymmer förrän jobbet var klart fast blivit fel och lite för dyrt för då blev det tjat om pengar och när det redan blivit grinigt så började projektledaren ifrågasätta kvalitén fastän han stod jämte och såg jobbet utföras och redan då borde sagt ifrån. Ja, ungefär så.)

——