Platschef sökes – Paus

Fick frågan igår:

– Har du nånsin avslutat någonting?
(betoningen på första stavelsen, sista ordet)

—–

Det var i ett annat sammanhang men gäller ju för bloggen med. Så jag tänkte stänga ett ämne/projekt tills vidare.

Min analys av platschefandet kommer fortgå i lönndom men pausa här på bloggen.

Och hur konstigt det än låter så har inte allt skrivet godkänts för publicering här på redaktionen. I kolumnen för utkast ligger följande:

Det här går ni alltså miste om.
(Ni får läsa det som slank igenom censuren/omdömet)

—–

Sync redovisar publikt

Liten rapport från verkligheten på det lilla konsultbolaget.

—–

Bloggen gör nytta.

Min favoritkommentator boostade min självkänsla i en kommentar här för några dar sen. Jag är glad för det. Jag är glad och tacksam för att jag har några som faktisk gör det, alternativt som säger ifrån när det inte är så bra. Jag hoppas att ger tillbaka lika mycket på mitt vis.

—–

Vi fick ett smickrande uppdrag i fredags. Kunden ville absolut träffas på fredagen, jag hade det tajt och fick justera kalendern men det var det värt. Sen åkte kunden på semester och jag tog helg – Win-win 🙂

Vi fick nog ytterligare ett uppdrag idag som löser eventuella problem med överskottsfritid över december och januari.
En utmaning – det gillar jag.
(jag lovar på hedersord att blocka tid i kalendern för jullov också, både sportlovet och påsklovet kom som överaskningar för mig i år och sommaren gick åt i ett nafs – det skäms jag för fortfarande)

—–

Vi hade månadsgenomgång med vår styrelseordförande idag. Det gick ganska bra. Hade vi varit ett börsbolag så hade vi skrutit om god orderingång, att vi står väl rustade för 2011, att det finns utrymme och planer på expansion och att vi har en godtagbar lönsamhet. Nu är vi bara en liten skutt så sammanfattningen fick bli:
– Det ser väl ok ut.

De här mötena är nyttiga och numera känns det bra, det har det inte alltid varit. Osäker beläggning, bristande likviditet och oknutna soppåsar i hörnen som luktar illa blir väldigt påtagligt i den sitsen. Jag tror jag delar den egenskapen med ganska många, just det att låta små problem bli onödigt stora. Vi jobbar på det.

—–

Lunchade idag med en gammal vän, en vän med en medelstor byggfirma. Han suckade och sa att en de stora gått in med ett ramavtal hos Göteborgs Kommun med 200 kr/tim. Min vän som räknar tioöringar när han fakturerar sina 270 kr/tim är borta där.

Det skulle vara intressant och höra hur resonemanget går inne på storbolaget. Man har ju både kollektivavtal, centrala kostnader och en ambitiös arbetsmiljöpolicy. Hur fan går det ihop?

—–

Mer allvarligt nu:

Inbjudan till vårt grandiosa julknytkalas den 9 december gick ut i en farligt massa mail igår. Anmälningarna har börjat trilla in 🙂

Totalt en (1 st) bloggläsare har hittills fjäskat sig till en inbjudan och jag räknar med att han kommer.
(Jag förväntar mig en ass-kissing-contest här med motivering varför man skall få komma på kalas. )

—–

Sen finns det några som önskar Sync till ett varmare ställe, men man vet inte hur det skall gå till.
(vi funderar just nu på om någon kan hjälpa dem med det…)

—–

Byggbranschen är väldigt social

I DN redovisar man en undersökning som är viktig och bra.

Det handlar om hur mycket folk fikar i olika delar av landet.

Dessutom konstateras att man blir effektiv av fikandet! Tjohoo 🙂
(det har vi inte blivit anklagade för på ett tag)

Nu sitter jag här och väntar på att den undersökningen görs branschvis så kanske vi i byggbranschen kan få toppa något annat än korruptionslistan.

—–
Mer om kaffe i byggbranschen här, här och här.
—–

Om klockan, kalendern, karriären och kroppen?

Jag jobbar ganska mycket, det är ett faktum.
Jag försöker ändå vara duktig på att utbilda mig, gå på seminarier, läsa byggmedia och sånt.
Det går sådär oftast.

Idag tänkte jag försöka mig på att bevista en massa skojiga seminarier när Ledarna ordnar Kunskapsdagar.

Bland annat:

Tid: 13:25-14:15
Titel: TimeOut – Om klockan, kalendern, karriären och kroppen
Föreläsare: Görhan Hellström

—–

Det slutar alltså 14:15 och om jag lubbar ganska snabbt så hinner jag till byggmötet 14:30.

Enligt Google tar det 14 minuter, så om jag sitter närmast dörren med jackan i famnen, skiter i att mingla med alla jag känner och träffar på och i stället drar direkt så har jag nästan en minut till godo.
( det måste gå)

—–

Är det så konstigt att folk blir gamla egentligen?

Läser i Byggindustrin om hur många som slutar i branschen inom kort. Eller rättare sagt – inom femton år.

Jag vet inte – jag kanske tänker fel – men om ett yrkesliv är ca förtio-förtiofem år så är det väl helt jävla statistiskt att en tredjedel slutar inom femton år?

Ibland låter det som jorden/byggbranschen skall gå under i samband med alternativt på grund av pensioneringen av förtiotalisterna. Nu verkar det som prognosmakarna säger att även femtiotalisterna skall åka Harley Davidsson och spela golf på heltid, fast tio år efter -40.

No shit.

Det är lika bra jag släpper bomben direkt. Jag representerar sextiotalisterna och jag tänker fan inte sitta på kontoret på söndagarna från år 2034 och framåt. Då har jag lagt av.  Så sätt igång och planera för det.

—–

Kommentarer som stöttar, peppar och uppmuntrar

Han går under flera namn, på denna bloggen GJ, hos Blasket Johansson, hos Byggbloggarna heter han G Johansson. Kommentarerna han lämnar är många, initierade och ibland väldigt kloka. Ibland alltså.

I mitt inlägg häromdagen där min åldersnoja skymtade fram igenm efter långtidsfrånvaro så lämnad GJ följande rader:

”Livet är som en rulle toapapper – det går j-t fort på slutet!
Du är dock i den åldern då det fortfarande är övervägande positivt att tiden går sin gilla gång; bara du hänger med.
Du kan börja fundera när dina sanna vänner inte gratulerar på din födelsedag utan beklagar.
Det är tufft att bli gammal – men alternativet är oftast inte bättre.”

Jag har levt ungefär 41,72 år och kolar när jag är 71,73 enligt SCB och har alltså 30 år prick kvar statistiskt. Känner det lite stressande faktiskt.

Så jag vet inte, GJ, kommentaren hjälpte inte min hantering av åldersnojan. Inte något. Toapapper?

—–

Sync blir oroande snabbt äldre

Typ tio år äldre på bara ett telefonsamtal.

Jag pratade i telefon med vår styrelseordförande/mentor/moraliska kompass.
Vi pratade nog om erfarenhet och komptens och han sa:

– Du har ju hållit på i snart trettio år nu.

WTF!! Trettio år?
När jag startade bloggen skrev jag att jag snart hade jobbat i tjugo år. Det var i december 2008
Hur kunde det gå så fort från tjugo till trettio?

—–

Men kanske ändå. Jag var tolv år 1981 när vi började tilläggsisolera sommarhuset. Farsan var med på första gaveln, sen tror jag jag och min bror fick lösa resten i stort sett själva. Jag hann bli fjorton innan vi slog på de sista locken på andra gaveln.

Så trettio år som byggare, visst – om jag började som tolvåring, så ok.

—–

Så man börja fundera.

Jag var tjugo år gammal 1989 när jag började på stora byggbolaget, ett par år senare rasade branschen ihop. Jag var en av få som fick vara kvar och under mer än tio år kunde jag vara den unga killen. Det fyllde inte på med nya rookies på ett långt tag så jag behövde inte bli vuxen förrän ungefär vid trettiotre, tror jag. Det blev en utdragen uppenbarelse för min del.

I nutid har jag känt av det mer tydligt. När chalmeristerna var på besök och intervjuade mig om KA-jobbet så var det tjugo långa år och en ocean av erfarenhet som skilde oss åt.

Ibland känns det som livet tar ett skutt, åldrandet går uppenbarligen inte linjärt.

—–

Sync funderar på att börja med utbildningar

Jo, det är sant. Ambitionen finns, vi har faktiskt haft några uppdrag i den vägen och har ett riktigt skojigt på gång.

Jag har själv suttit dagen lång och fått en info om PBL och för det pröjsat minst fyra sköna tusenlappar. Så det finns pengar i den nischen.

—–

Sen får man ju mat också. Ca femtusen fler kalorier än vad man gör åt …

I DN får man ju dessutom lite extra inspiration idag, det kan ju faktiskt bli riktigt lönsamt.

—–