Arbetsmiljöverket behövs

Fundering med tanke på de arbetsplatsolyckor som uppmärksammats på sista tiden och mitt bloggande i skuggorna utav dessa.

—–

Jag har jobbat på byggen sen 1989. Först som arbetsledare, sen som platschef, en kort tid som hantverkare och numera som projektledare. En del har förändrats, annat är som det var då för 22 kg sen.

På byggen får vi ibland besök av en representant för Arbetsmiljöverket, AV. Antingen kan det skett en anmälan om dumheter eller så hade råkade det bara bli just ditt bygge. För länge sen hette detinte AV utan Yrkesinspektionen men fungerade väl ändå ungefär likadant. Besöket brukar i regel ske i positiv anda och med en vänlig ton från bägge parter. I mitt fall oftast även med ett inslag av nyvaken och genant medvetenhet om brister som jag blundat för.

Besöken brukar i regel resultera i ett inspektionsmeddelande som kommer dels till entreprenören, dels till byggherren. Jag minns inte exakt formuleringen men det brukar vara ett punkter som skall åtgärdas och att man, om man inte fixar till detta, riskerar böter eller möjligtvis får skaka galler ett tag framöver. Det är sällan någon större tvekan om att detta fixas till, och faktiskt tror jag att man inte gärna upprepar just det felet.

Om det är så att AV fått kraftigt minskade anslag och inte har resurser att göra dessa besök så är väl resultatet ganska solklart.

Någon gång har jag bett att få träffa AV innan vi kört igång ett projekt. Senast 2006 inför ett lite komplicerat projekt. Det var inte självklart att få till det mötet, den typen av förebyggande möten fanns inte med i deras budget då. Knappast heller nu. Sen dess har ju vi konsulter börjat sälja tjänsten Bas-P (byggarbetsmiljösamordning) men ärligt talat är det en ganska uddlös historia.

Nu har ju borgarna tillfälligt bromsat sin iver att sänka min skatt, det har de ju varit ganska lyckosamma med annars. Möjligen hänger detta ihop med indragna besök från AV. Härmed meddelar jag Anders Borg och Fredde att jag accepterar en skattehöjning om pengarna används på ett bra sätt, t ex av AV.

—–

En arbetsmiljöingenjör jag känner sa över en lunch i förra veckan att han har det lättare att få platschefer att sköta arbetsmiljöarbetet än vad man har att få dem att följa kvalitetssytemet. Risken att bli personligt ansvarig och få dagsböter funkar som hot där.

Det är nya regler på gång efter Statens offentliga utredning ”En bättre arbetsmiljö genom effektivare sanktioner”, SOU 2011:57. Om jag tolkar det rätt så styr man över från möjligheterna att straffa personer till att använda viten och sanktionsavgifter. Det skall svida i plånboken alltså. Att AV skall kunna hota med tyngre viten mot byggarna och byggherrarna kommer sannolikt speeda upp åtgärderna en hel del, en miljon är mycket pengar. Dock att det är nästan två år tills det kan bli verklighet.

Men då krävs naturligtvis att AV har pengar nog att besöka de arbetsplatser där de nya reglerna skall användas.

Här skulle till exempel AV kunna skriva ett föreläggande om att en traktorgrävare inte får användas som solskydd på rasterna. En fet sanktionsavgift borde få byggarchefen att köpa ett parasoll till gubbarna istället. Kanske.

—–

(En bättre arbetsmiljö genom effektivare sanktioner, SOU 2011:57)

Olycksstatistik och orsaker till död

GT/Expressen hade en ledare signerad Liv Landell den 19 augusti om byggbranschen olyckor och hur en byggnadsarbetares liv värderas. Det är en befogad frågeställning. Jämförelsen med om det skulle kola lika många journalister eller lärare i arbetsmiljörelaterade olyckor är intressant.

Statistiken på döda i byggbranschen har hanterats här på bloggen förrut och jag är inte helt klar över om olyckorna faktiskt ökar. Det kan man annars lätt få för sig när man läser de svartaste rubrikerna. Fast det är egentligen skit samma, en död per månad är en familjetragedi för mycket. Varje månad.

Man kan undra varför det är som det är. Igår refererade jag till en annan artikel i GT/Expressen. I den fanns en del matnyttigt som jag kan skriva under på. Bland annat att Arbetsmiljöverket har tvingats minska sina inspektioner på grund av minskade resurser. Det är synd för det det är definitivt en sak som fått mig att skärpa mig under åren som platschef. Besöken av arbetsmiljöinspektören har i princip alltid lett till en uppryckning.

Problemet med arbetsmiljön och säkerhetstänkandet på  de arbetsplatser där arbetskraften inte heter Johansson, Lundström och Andersson, det påtalas också i artikeln. Det finns många byggnadsarbetare och alltfler företag som tagit färjan över Östersjön till Sverige. Man har ibland med sig en arbetsmiljökultur som i vissa stycken är helt apart från den vi önskar uppnå. Det är ett problem som på vissa håll  förstärks av skumrask som ibland tangerar människohandel.

 

Men det är också en fråga om attityder bland svenska pojkar, män och en och annan kvinna. ”Grabbigheten, stressen och de korta byggtiderna påverkar säkerheten”, sägs det i Expressentexten. Jag håller nästan helt med. Kort byggtid funkar alldeles utmärkt om man planerat bra och har ordning på sin arbetsplats och sitt projekt. Stress genereras när det inte fungerar.

Jag tror att AV´s uppsökande verksamhet är viktig och att den borde förstärkas. Facket har en fortsatt viktig roll, jag tycker man skall hålla isär prat om löneformer och koncentrera sig på arbetsmiljön. Företagen måste jobba ännu mer med arbetsmiljön, för mig är det en självklar faktor för att få en långsiktig lönsamhet i byggföretag.

Sen är det förstås så att våra kära byggherrar har ett tungt ansvar även här. Byggherren kan ställa krav på entreprenören, även när det gäller arbetsmiljön för byggnadsarbetare, även om det råkar vara polacker, även om gubbarna konstant går med en cigg i mungipan och envist dissar hörselkåpor och skyddsglasögon. Förändringen kommer uppifrån och går nedåt.

—–

(GT/Expressens ledare)

Ackordssystemet tar inte livet av folk

Ackordssystemet tar inte livet av folk, knappast räddar det någon heller. Inte från att skadas på en byggarbetsplats.

—–

Expressen hade i fredags den 19 augusti en bra artikel och olyckorna i byggbranschen. Flera kloka människor intervjuas. Verkligheten blir grymt påtaglig av av att en nyligen förolyckad ung man och hans anhöriga får plats i artikeln. Han dog när trapphuset rasade i Stockholm i maj 2011. Han blev 26 år.

En som citeras i artikeln är Hans Tilly, Byggnads ordförande.

”Hans Tilly medger att byggvärlden är grabbig, trots att mycket blivit bättre jämfört med för 20 år sedan.

– Men våra medlemmar känner sig inte pressade av varandra att göra saker som kan ge ökad risk för olyckor. De framhåller i stället att stressen och slarvet som orsak.
– Och ett arbetslag som arbetar på ackord är väldigt starkt. Det finns inte en platschef som säger nej om basen exempelvis kräver hjälpmedel att lyfta. Arbetslagen håller ordning på grejerna och det betyder ökad lönsamhet och säkerhet, säger Hans Tilly.”

Va?

Fick han med just in ackordslönesystemet som en faktor som förbättrar arbetsmiljön?
Jag gissar att jag kan samla in rätt många objektiva och insatta personer som tycker precis tvärtom.

—–

Jag tycker så här.

Fackföreningsrörelsen i Sverige är viktig, den omtalade svenska modellen har gynnat alla vad jag kan se. Vi kan till stor del tacka facket för den trots allt goda arbetsmiljö som finns. Man behöver inte titta så långt bortom landets gränser för att se skillnaden. Sen kan man tycka vad man vill om lönenivån för byggnadasarbetare i förhållande till andra yrkesgrupper men det är ett faktum att Byggnads varit framgångsrika på den fronten, och det är självklart i medlemmarnas intresse. Jag tycker det är bra att man kan tjäna pengar i byggbranschen.

Sen tycker jag så här också.

Ackordslöner har inte minskat dödsfallen i byggbranschen, ackordslöner har knappast förbättrat arbetsmiljön i allmänhet och ackordslön skulle inte räddat Chrisse, 26 år, från att klämmas ihjäl när trapphuset rasade.

—–

(Artikeln i GT/Expressen + Byggvärlden om olyckan med Chrisse)

Fokus på noll

Noll döda i byggbranschen. Det är visionen. Gärna noll skadade också.

Tidningen Fokus har en artikel som inspirerar till den tanken. Det handlar om landets trafiksäkerhetschef Claes Tingvall som är pappa till nollvisionen. Riktigt bra läsning om en imponerande person.

Han får ett SMS för varje dödsolycka som händer. Hans gäng utredar allt, varje gång.

– Vi ser varje olycka som en kedja. En sak leder alltid till en annan och så vidare, fram till just den sekund där två bilar kolliderar eller någon kör mot ett träd. Vi försöker hitta en punkt i den kedjan som kan brytas.

Poliser frågas ut, bärgningspersonal intervjuas, vägar ska mätas och vittnen ska vittna.

De har ett uttryck för det i Borlänge: de möblerar om i olyckan. Vad hade kunnat vara annorlunda?

—–

Jag vet inte hur väl byggbranschen följer upp olyckorna som händer. Vissa av dem blir uppmärksammande och fortsätter upp i rättegångar och syns i media. Andra stannar synbarligen som en kort notis, som den polske killen som fick sin borrigg över sig och klämdes ihjäl.

Byggbranschen kanske behöver en CSI-avdelning som direkt efter en allvarlig olycka undersöker och utreder? Inte för att i första hand utkräva hämnd och utse en syndabock, utan för att en liknande olycka aldrig skall hända igen. Då måste de också få makt att besluta om tvingande åtgärder och ta beslut som kostar pengar. Tingvall fick bygga massor med rondeller och sätta upp vajerräcken. Funkar det i byggbranschen så röstar jag för fler rondeller på byggena. Direkt.

—–

Claes Tingvall har en nollvision men vet att det aldrig blir nollkommanoll.

Han säger:

– Noll kommer vi aldrig till, men det är inte svårt att komma nära. Det är inte ens särskilt dyrt. Det enda som krävs är tid och att komma runt vissa vanföreställningar.

—–

Läs hel artikeln.

Skärpning, Sync!

Ja, medans seriösa byggbloggare vi prata allvar så har Syncs bloggande fokuserat på en dassholk i flera dar. Det här går inte. Skärpning!

Vi kan konstatera att det kan kosta 15 000 kr att byta från golvstående till vägghängd, inbyggd WC i tillvalsskedet. Gör man valet redan i projekteringsskedet så gissar Syncs expertpanel på en kostnad runt 10 000 kr. Nog om det.

—–

Mats på Byggbloggarna tar upp ett stort problem – ”Erfarenhetsåterföring är inte lönsamt”.

Så är det ju. Erfarenhetsåterföring lönar sig inte i projektet du just håller på med. Inte nu i stunden. Vinsten kommer nästa gång du gör något likadant. Jag kan citera mig själv ur ett mail jag skrev igår apropå en gynnare som inte ser längre än näsan räcker:

”När jag jobbade på XXX så hade vi konferens. Vår avdelningschef stod och hamrade in att vi måste måste måste måste tjäna 10%. Det var det viktgaste målet.
Jag räckte upp handen och sänkte hela han föreläsning med – ”man måste få nästa jobb, får man det så är ok att tjäna 8%””

Budskapet är att vi måste använda någon eller några  procent till att grunda för nästa jobb, för nya kunder eller för att behålla de man redan har. På bekostnad av projektvinsten.

—–

Fredrik på Byggvärlden tar upp ett större problem. Han har med rätta reagerat på de sorgliga olyckor som hänt senaste veckorna. Hans artikel om företaget Botrygg har fått igång Michael Cocozza. Igen. Han har ju varit igång tidigare när han känt sig orättfärdigt påhoppad av sossemaffian (a.k.a. Calle Fridén). Svårt att avgöra om han har rätt utan att veta hela bakgrunden sättet Cocozza resonerar och debatterar på gör det lite svårt att känna någon sympati. Det är synd för vi behöver företag som kan visa att funkar att bygga med hög kvalitet och bra arbetsmiljö även med personal som kommer från andra länder.

Mer allvarligt är att snacket på Fredriks blogg och kommentarerna till artikeln kantrar till att bli sandlådekrig om vem som är dummast, vem som började och vilka andra som också är lika dumma. Nu är ju inte konflikthantering av dagisbarn min grej så jag lämnar det.

Det djupt tragiska är att många människor förlorat en anhörig, att arbetare mist sitt liv och att det finns medarbetare som är märkta för livet. När jag skrev mina första blogginlägg i december 2008 så handlade ett av de första om den sådan dödsolycka. En av kollegorna jag hade då, 1990, jobbar med mig på Sync idag. Två av snickare som var på bygget då blev senare mina anställda under flera år och är nu indirekt inhyrda av oss på en arbetsplats. Vi pratade om den förlorade Daniel senast i fredags.

—–

Fredrik och andra, Byggnads senast idag, kräver att något görs, att vi börja prata om det. Jag har svårt att formulera en vettig åsikt där, det är lätt att skrika att något måste göras men svart att säga vad som skall göras. Vi pratar om det, vi gör arbetsmiljöplaner och vi tänker på det.

Men. Det vilar tungt på entreprenörerna att göra bättre arbetsberedningar (NCC tappade betongpelare – 1 död), det vilar ett tungt på konstruktörerna att hålla koll på sin dimensionering (Skanska på Ådalsbanan – 2 döda), det vilar tungt på bilisterna att ge fan i att köra för fort förbi vägarbeten (Hur många är det?). Alla kan göra bättre.

Sen kanske jag är cynisk men tyvärr kan vi  planera bort otur. Jag hatar tanken på att det kan hända när som helst igen.

—–

Hur är arbetsmiljön på byggmässan?

Jag var en sväng på Scanbygg och Byggmaskinmässan i morse. Ett frukostseminarium om energislöserier på byggarbetsplatser och en reklamföreläsning om väderskydd hann jag med före halv tio. Intressant om energinåtgången på bodetableringar, det går åt sjukt mycket energi där och det verkar relativt lätt att göra besparingar.

Annars då?

Jo, tack.

En tur runt montrarna konfirmerade min uppfattning om dylika mässor, det är oproportionellt många saxliftar, paddor och bilningsrobotar i förhållande till mina intressen.

Mest intressant var att att det i en monter satt en skylt som sa att man kan dö även av ett fall från 2 meters höjd och att det alldeles intill, intill Byggnads monter,  pågick en tävling för byggelever som snickrade på någon variant av stuga.

—–

Vet inte – det känns som att det inte finns en arbetsmiljöplan?

—–