Etikettarkiv: barn

Standard

Publicerat av

Publicerat den

16 februari 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

3 kommentarer

Konversation – 7-åring vs 4-åring

Sjuårig storasyster frågar:
– Ludde, vem byggde Eiffeltornet? (Tonfall som en redig skolfröken)

Fyraårig bror svarar:
– HM, Gustav… (paus för fundering)… kanske, jag vet inte.

Systern:
– Gustav var rätt. Gustav Eiffel heter han. Eiffeltornet! (fortfarande lika redig)

Hon fortsätter: – I vilket land står Eiffeltornet?

Gissning nr 1: – Sverige!

Fel, gissning nr 2: – Alingsås!

Fel igen, gissning nr 3: – Legoland!

Fyraåringen hade nu täckt hela världen så som han ser den. Sjuåringen som vet mer utropar:
– Det ligger i Disneyland! I Paris.

Hennes uppfattning om Paris är alltså att där ligger Disneyland, och förmodligen inget annat tillräckligt intressant värt att nämna. Då måste ju rimligen tornet finnas i Disneyland, logiskt.

Som överkurs så frågar nu sjuåringen sin bror:
– Vet du vad Disney är?

Nej det vet han inte. Hon förklarar:
– Disney är alla filmer med Kalle Anka, Nalle Puh och sånt. Filmerna görs där – i Disneyland!

Nu skall jag inte förstöra den söta historien med sensmoral. Men jag har ofta den rollen som sjuåringen tog i detta fallet. Det vill säga – man vet bäst i egenskap av ålder, erfarenhet eller bara störst käft och ego. Så tro för den skull inte att jag vet vad jag pratar om. Inte alltid.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

14 februari 2009

Publicerat i

Nytänkande i byggbranschen

Kommentarer

2 kommentarer

Prefab är självklart – För en sjuåring

Mina barn är lego-barn. Den ena bygger hus, den andre bygger bilar och andra fordon. Det gläder en faders hjärta.

Idag ville sjuåriga dottern ha hjälp att bygga upp slott. Hon hade byggt det två gånger dagen innan, men konstruktionen höll inte för förflyttning. Så nu skulle pappa hjälpa till.

Chefstalangerna ligger genetiskt, så ordern var tydlig: – Ta fyra åttor och en fyra (det är ungarnas fackspråk för olika legobitar), och så bygg fyra såna här, säger hon och visar hur jag skall göra. Det visade sig att jag skulle bygga grunden till de fyra tornen. Under tiden började hon att mura upp ytterväggen på slottet. Hon murar i förband med en materialbesparande teknik, eftersom hon har begränsade resurser (när det gäller Lego alltså:)).

Så slutsatsen är att beställaren (sjuåringen själv) har skaffat sig en tydlig bild vad hon faktiskt vill ha, hon har dessutom projekterat fram den möjliga prefabriceringen och en snål byggmetod som effektivt utnyttjar tillgängliga resurser. Mitt bidrag blev att visa henne ett sätt att förflytta konstruktionen till lekrummet med hjälp av en pizzakartong (man är ju logistik-fantast).

Den utveckling som jag har sett i byggbranschen på mina tjugo år är ungefär jämförbar med sjuåringens utveckling fram till tredje varianten av slottet. Skillnaden är att hon går lite snabbare fram bara. (Avstår från genusperspektiv denna gången).

Standard

Publicerat av

Publicerat den

13 februari 2009

Publicerat i

Nytänkande i byggbranschen

Kommentarer

4 kommentarer

Leksakskataloger för barn men också för fastighetsägare

Mina barn är som ungar är mest. Kommer det en leksakskatalog (det gör det!) så läser de den. Om och om igen. De vill ha allting i den, och önskelistan blir lång som ett kassakvitto på ICA.

Innehållet i sån katalog känner de flesta till. Kvalitén på leksakerna i katalogen är usel, det vet alla vuxna, men barnen tycker det ser helfräckt ut. Det är plastiga och färgglada grejor, oftast med batterier i sig. Enligt min forskning är intresset för att köpa såna leksaker betydligt större än intresset att leka med samma leksaker, som då är ganska kortlivat. Faktiskt så kan tiden som leksaken används bli kortare än pappas och mammas slit för att dra in pengar till att köpa föremålet i fråga.

Märkligt nog så visar min forskning en helt annan sak. Om sonen vill ha ett garage så uppskattar han det mer om vi byggt det tillsammans av en skokartong. En sax, en vass kniv och en spritpenna behövs, och en skokartong förstås. Livslängden och lektiden på garaget överstiger alla köpta parkeringshus och bilbanor.

Jag har sett säljmaterial för stora befintliga fastigheter. Det är inte helt olikt en leksakskatalog. Det finns fina färgbilder, och smickrande data, egenskaper som hyresintäkter, andelen höginkomsttagare i närområdet och goda framtidsutsikter. Orkar man läsa hela vägen igenom så kommer också lite tekniska data och andra tråkiga grejor på slutet.

Gäller det ett hus som inte är byggt ännu, så är materialet mer visionärt och mindre tråkigt ändå, kan man säga.

Fastighetsägare (beställare) prioriterar ungefär så här:

1.      Pengar – räntor, direktavkastning, vakansgrad och andra ekonomisiffror.
Pengar rakt av är det i vilket fall.

2.      Miljösamvete och image – ökar de flesta beställares krav på vad de köper.

3.      CSR-program – fina deklarationer där man särskilt tänker på företagets sociala (mänskliga) ansvar.

4.      Några beställare har faktiskt den fingertoppskänslan att de kommer ut på bygget med vetebröd till gubbarna som bygger på deras hus. Det tycker jag är bra.

Sällan kan en beställare ta sig tiden att grotta ner sig i alla detaljer och aspekter i ett projekt, men kanske skall han ägna en stund åt att fundera de verkliga kvaliteterna. Jag tror inte det görs i tillräcklig omfattning. Om en beställare nöjer sig med att läsa i leksakskatalogen, så får han (för det är oftast en han) lägsta möjliga kvalité till högsta möjliga pris. Plastigt och färgglatt.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

08 februari 2009

Publicerat i

Nytänkande i byggbranschen

Kommentarer

Lämna en kommentar

Kylskåp som inte behövs

 

Detta utspelades sig runt 1995, jag var platschef på medelstora byggfirman. Vi byggde om ett daghem i Göteborg, vi rev ut varje avdelning och bytte golv, sen återställde vi befintligt.

På en avdelning fick vi inte igång kylskåpet efter återmonteringen. Vi försökte på alla sätt men skåpet var 20 år gammalt och kompressorn ville bara inte funka mer. Föreståndaren jagade mig för att få det åtgärdat. Jag menade att vi inte ansvarade för funktion på ett så gammalt kylskåp. Jag vände mig till kommunens ansvarige, han var på semester men hans chef tog beslutet, han bad oss fixa ett nytt. Sagt och gjort. När jag fakturerat så ringde han som egentligen skulle tagit beslutet och förhörde sig om fakturan. Jag förklarade läget, han blev nöjd, vi la på luren. Det tog nog inte mer än en kvart, så ringer dagisförståndaren och säger upprört att nu får hon betala kylskåpet, och så sa hon det som är själva budskapet idag:

– Om jag hade vetat att jag skulle få betala kylskåpet, då hade jag inte beställt det. Så mycket behöver vi det inte.

Så vad säger detta egentligen. Jag tycker det är utryck för att man inte ser helheten, dagisföreståndaren hade bara sin lilla enhet i tanke, med mycket begränsad budget förvisso. Jag har jobbat på stora byggbolaget och stora konsultbolaget, det är samma snack överallt. Misstro, gnäll och dåligt samarbete inom företaget för att man inte ser helheten. Man slarvar bort samordningsfördelarna som skulle bli med en stor organisation. Konstigt va?

Standard

Publicerat av

Publicerat den

19 januari 2009

Publicerat i

Nytänkande i byggbranschen

Kommentarer

1 kommentar

Ett pepparkakshjärta kostar ju 20 kr

En liten historia om vad pengar är värda är aldrig fel. Detta utspelades sig runt 1995, jag var platschef på medelstora byggfirman. Vi byggde om ett daghem i Göteborg, verksamheten var igång så vi umgicks dagligen med personalen och barnen på plats.

En dag så kom en i personalen in till oss på bygget och frågade om vi hade någon som kunde svetsa. Jag svarade att vi nog inte hade det, men rörläggarn kan ju löda. Jag frågade vad det gällde. Då höll hon fram ett pepparkakshjärta modell större. Hon ville att vi skulle bygga om det till ett mindre hjärta. Problemet var att det stora hjärtat var för svårt att flytta från bänken till plåten. Pepparkakan gick sönder och barnen blev ledsna. Att köpa ett nytt mindre hjärta skulle kosta 20 kr, det fanns inte i budgeten för verksamheten. Jag vet inte vad som är mest sorgligt i historien, men ledsna barn klara inte vi tuffa byggare av.

VAd hade hänt om vi utfört arbetet på löpande räkning? Vid den här tiden så kostade rörläggarn 300 kr/tim + moms. Vi hade väl 10 % påslag så han kunde ägna totalt 2,91 minuter åt uppgiften om vi lämnat fast pris på 20 kr. Alla som jobbat med byggverksamhet vet att man inte gärna delar på en timma, så slutkostnad hade landat på 450-500 kr om arbetet gått utan strul.

Många gånger har jag funderat över pengar värde för olika människor och olika verksamheter. Dagispersonalen i exemplet är säkert i gott sällskap. De har inga marginaler, där finns ingen kassa för oförutsett. De får trolla med knäna för att hitta på saker som kan förgylla vardagen för våra barn. I byggbranschen bjuder vi gärna varandra på lunch, även om lunchpriset kan bli över 6-7 pepparkakshjärtan på ett bra ställe. Jag debiterar numera nästan 50 pepparkakshjärtan i timmen med moms.

Jag tycker absolut inte att vi skall sluta äta, en gemensam måltid är alltid ett bra sätt att umgås och hitta på bra saker. Men vi kanske skall vara lite ödmjuka och uppmärksamma på pengarnas värde för våra kunder, och för våra kunders kunder. Även dagisbarn räknas in i det sistnämnda.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

17 december 2008

Publicerat i

Nytänkande i byggbranschen

Kommentarer

Lämna en kommentar

Baka kaka = bygga hus

När hon bakar så upprepar min dotter något hennes mamma lärt henne:

”Man får inte glömma att blanda i lite kärlek, också”

(Åh, pappas flicka)

 Sen har hennes mamma visserligen lärt henna andra saker också.

”Man får inte glömma av att smaka på smeten”

säger hon och slickar glatt i sig halva skålen. (Då är hon mammas flicka)

Vi som bygger hus måste komma ihåg att blanda i lite glädje, kärlek och omtanke i våra projekt. Vi måste tänka på att vi bygger för människor som skall bo eller arbeta i huset. Vi måste tänka på att det är människor som skall bygga huset, människor som ägnar en stor del av sin vakna tid med att arbeta i ditt/mitt projekt. Människor mår bra av att skratta och äta tillsammans och få vara synliga och uppskattade. Inte synliga som en siffra i en arbetskraftsstapel på hur många som behövs nästa vecka/månad/år, utan synliga som en viktig del i stort sammanhang.

Jag tror att om man tar hänsyn till dagishämtningar, sjuka barn, farmors födelsedag och fredagsfikat så får man mångfalt tillbaka.