Uppdrag Oberoende Blogg

Den här bloggen är oberoende.

Oberoende av tid och rum, oberoende av inkomster och pengar, oberoende av relevans och  krav på objektivitet.

Bloggaren däremot är beroende av att det fylls på med bloggvirke. Jag är dessutom på olika sätt knuten till olika människor via vänskapsband, delägarskap, betalning för tjänster, tacksamhetsskuld, blodsband, medkänsla, någon enstaka antagonism och i väldigt stor omfattning av kärlek.

Jag är vid enstaka tillfällen i mitt jobb besiktningsman, vi utför dock inte överlåtelsebesiktningar av småhus. Återkommer till orsaken.

Uppdrag Granskning gjorde igår ett inslag om det de husköparbranschen. Besiktningsmän och mäklare ställdes inför skranket. Ordet ”oberoende” är dessutom utsatt för extra granskning.

Ovanstående var mer en ingress till ett blogginlägg om det men det hinns inte med just nu.

Sug på det så länge så kommer resten senare.

—–

Uppdrag granskning jagar besiktningsmän

Det gör vi på Sync med. Ibland. Sannolikt av andra skäl. Typ att vi vill ha något besiktigat.

Janne Josefsson har en annan agenda 🙂

Det blir blogg om detta imorgon 😉

—–

Som medlem i SBr känner jag min plikt att föra vidare pressmeddelandet.
Rätt bra bloggmaterial det med…

—–

Bonusmaterial i kategorin ”Knäckta husköpare med förstörd privatekonomi” finns här.

—–

Trappnosar, tegelstenar och nu alltså salami

Ja, det har osat hett runt vissa i byggbranschens Göteborg senaste året. Allbäck som skruvat fast uppskattningsvis 8 kilometer trappnosar i centrala Majorna och ett gratis lass tegel som hamnade på en villatomt nånstans. Det kan ha varit ett garage insprängt i ett berg också, minns inte riktigt allt. Mutor och bestickning.

Det känns sååå 2010, det där.

Nej, i år skall det mutas med salami. Salami går nu upp i topp som bestickningsvaluta i bygg-göteborg. Dotterns skolklass säljer delikatessen och Sync har tydligen just beställt 26 x 800 gram. Detta på grund av ett bonusavtal som en cynisk tioåring utnyttjade.

Dryga 20 kg köttråvara.

Cirka 18 löpmeter bollträ.

Finns det en hederlig, möjlig, avdragsgill användning för detta? Ja, om vi får ca 2 000 gäster på vårt Julknytkalas blir det ganska ok med 10 gram var. Annars vet jag inte.

Vilken byggare har tagit över Allväcks kunder? Köpa?

🙂

Fars Dags-chansningen

Dottern är bagare och konditor. 10 år gammal i och för sig, men ändå.

Hon är dessutom lurig och påhittig.

(jag menar – har man inte bokstäverna så skriver man ändå och hoppas att ingen ser något)

Att hantera missbruksproblem

Många som driver företag har fått den ganska tråkiga erfarenheten att hantera missbruk, familjeproblem och effekter av helgslarv på stan.

Oftast gäller detta då den anställda personalen. Nu verkar det som man får passa på maskinparken också. Det har ju också känslor och en eller annan dålig dag. Kanske.

Hoppas Cramo och andra har ett bra program för att stödja sina liftar det händer.

—–

Inte så usla som man kan tro

Vi som jobbar i byggbranschen är inte så usla som vi tror, och definitivt inte så ruttna som Berra tycker.

För Berra har gjort comeback i kommentarsfältet. Vi har ju egentligen avslutat vårt förhållande men Henrik lockade fram B när hans namn användes i en skämtsam utvikning om hur argentinare uttrycker sig, detta på tal om min avsiktliga felskrivning av ett talesätt om givna fingrar. Det ena ledde till det andra.

Berra är en minst sagt missnöjd privatkund med ett, lindrigt uttryckt, ansträngt förhållande till byggbranschen.  Han har en lång historia med många kommentarer här på bloggen och säkerligen en ännu flera inlägg  på andra sighter. Jag vill minnas att han anklagade Bygghus.se för att censurera bort honom – Kanske har han varit alltför burdus där?

Syncbloggen har dock aldrig redigerat eller tagit bort något han skrivit, trots de stundtals nämast rasistiska hatet mot människorna i byggbranschen och speciellt då mot pojkarna som i skolan satt längst bak i klassrummet och nu är byggbusar by default. Jag önskar att han istället använt sin energi till att föreslå förbättringar, komma med kreativa förslag eller någon slags pytteliten uppmuntran. Det oresonliga hatet han visar mot människorna i byggbranschen är samma hat som frodas i kommentarsfält över hela nätet och som i mitt tycke omöjliggör en vettig diskussion.

Henrik gör ändå ett gott försök att diskutera. Jag gissar att det blir samma återvändsgränd som OlleCalle, Erik på Byggtjänst och undertecknad hamnat i gång efter annan, tyvärr.

—–

Mycket konstigt sker i vår bransch. Det är delvis därför denna bloggen fortfarande rullar.

Det görs onödiga fel, dumma fel och tyvärr upprepade fel som kostar mängder med pengar. Orsaker till detta är allt från okunskap till slarv. Byggen har också en mystisk förmåga att bli dyrare och dra ut på tiden. Det slarvas dessutom med arbetsmiljön och säkerheten. Människor som Berra blir offer i havereraade villa projekt. Sen finns det en mörkersida där skattefiffel, mutor och skumrask råder. Allt ifrån svarta pengar i ett kuvert hos privatkunden till organiserad brottslighet med miljoner i potten och människohandel som värsta scenariot. Det finns en del att jobba med. Eller jobba mot om man nu hör till dem som tycker glaset är halvtomt.

Jag har slutat försöka övertyga Berra om att allt i branschen inte är genomruttet, det kommer inte att hända. Jag gläds istället åt de goda exempel som kommer fram, för de finns om man vill se dem.

Fackförbunden jobbar hårt för en renare bransch. ID06 är ett viktigt steg på vägen mot detta. Kravet att Skattemyndigheten skall få göra oanmälda besök på arbetsplatser (från bland andra Jens Hoffman på Dipart) är ett annat sätt. Arbetsmiljöverket gör ett mycket bra jobb, till exempel att de har information på en rad olika språk för att inte utestänga våra gästarbetare från säkerhetsarbetet. Byggtjänst med fler ligger bakom en ny sight som gör ett gott försök att få med de boende när miljonprogrammet skall renoveras. Chefen på Veidekke fick tillfälle att skryta lite, de hade fått ett gott betyg från en av de största beställarna. Omdömet från Trafikverket är verkligen hedervärt. Det lyckade projektet Citytunneln i Malmö fick än mer uppmärksamhet i veckan som gick, grattis till det.

—–

Kan man säga att byggbranschen är på ena eller andra sättet, egentligen? Nej, det blir tokigt när vissa egenskaper skall tillskrivas så många människor samtidigt, det funkar inte. Det blir ännu mer metafysik när någon enskild skall bevisa vad majoriteten tycker med  hjälp av sina egna erfaranheter.

Det är svårt att säga vad branschen tycker om sig själv och nästan lika svårt att veta vad folk i allmänhet tycker. Det blir så klart enligt principen ”som man frågar får man svar” och färgat av det forum man frågar i. Sannolikt vinner vi inte listan i omröstningen om de mest trovärdiga om man frågar alla svenskar. Helt klart blir det mer negativt om man frågar de som rör sig på de internetforum de missnöjda samlas. Förmodligen får man en mer positiv bild om man frågar nykläckta ingenjörer som har barnasinnet i behåll och framtiden för sig, de ser möjligheterna och det fina. Alla har sin verklighet.

I tidningen Byggindustrin för ett tag sen så hade man intervjuat Ulf Perbo. Byggindustrin följde upp sig själv med en ledare på samma tema. Nu är det väl inte så konstigt om en moderat statssekreterare är inställsam till näringslivet och en byggtidning till sina ägare men jag väljer att tro på det lite ändå.

Ok, vi är inte genomusla i alla fall enligt vissa. Kanske inte jättebra i alla delar men inte heller usla.

Gott så.

—–

Konsultens drivkrafter

Måste haka på ett ämne som fladdrade förbi på Twitter i helgen. Livslängden på en Tweet är ju sällan värd att räkna mer än i minuter. Ibland är det bra, ibland är det korthuggna twittrandet värt att spara och fundera över. Det handlade bland annat om konsulter och deras (dvs vårt) sätt att ta betalt. Timdebitering. Igen.

—–

Det var Fredrik på Byggvärlden som startade tråden. Jag hajade till på en Tweet från Helena Johnsson, (Ass.prof. in Industrialised house-building, Luleå Universitet). Det blir naturligtvis ryckt ur sitt sammanhang här och det kanske vinklar det annorlunda än Helena avsett, men jag hävdar konstnärlig frihet alternativt oförstånd i så fall. Hursomhelst.

”De som gör modellen (proj) är inte de som tar hem vinsten (prod). Alltså ingen drivkraft för BIM.”

Verkligen?

Jag blev lite nyfiken, följde deras mellanhavanden och hittade en till.

”Finns tusentals konsulter inom bygg som säljer per timme. Att säga att de ska fokusera kundvärde är lätt, men hur kommer vi dit?”

Jaha?

—–

Konsultens drivkrafter – vilka är de?

Jag tror, efter att ha diskuterat detta med mig själv en lång stund, att jag känner till dem rätt bra. Här är en lista utan egentlig rangordning.

  1. Pengar är naturligtvis en drivkraft för att jobba, men mer faktiskt för att kunna betala räkningar och kanske en Thailandsresa ibland, alltså inte på det där affärsmannamässiga sättet där fokus ligger på vinsten i kronor och ören.
  2. Avtryck. Man vill göra ett avtryck, bygga något som syns och går att ta på, något man gillar. Det är påtagligt att många i byggbranschen nördar in sig svårt i sina projekt, man blir lite kär i dem ibland. Husen och broarna.
  3. Utveckling är en bra grej. Det triggar alltid att testa nytt, uppfinna och utveckla. Jag har svårt att tro att en normalt funtad konsultnörd skulle backa för att testa BIM när tillfälle ges och efterfrågan finns. Vi som rör oss i det relativt sett lilla formatet får kanske vänta lite, men jag ser det som framtidens verktyg även i de minsta ombyggnadsprojekten. Men man skall inte glömma att vi sen Jesus gick i kortbyxor faktiskt byggt i 3D irl och i alla tider hanterat pengar och tid i förhållande till detta. BIM är ingen frälsning, det är ett verktyg.
  4. Bekräftelsen. Positiv feedback och beröm från en nöjd kund och andra i omgivningen är grymt mycket värt och det leder i bästa fall också till det bästa av allt – nästa uppdrag!
    Att se någon bli lycklig över sin nya bostad eller se barn lyckligt leka på sitt nyrenoverade dagis är också rätt ok.

—–

Man skall väl passa sig för generaliseringar. Och kanske vara tydlig med vem man pratar om när man säger ”konsulten”. Om man med det menar WSP eller Sweco som aktör i stort med sina tusentals anställda eller om man menar den enskilde personen som sitter på deras kontor och älskar just sin del av ett gigantiskt projekt. Det är två vitt skilda betydelser.

Jag är i det sammanhanget den lilla lilla konsulten på det lilla lilla kontoret men med insyn i mycket.

Jag tror alltså inte att timdebitering tar fokus från kundvärde. Jag tror inte att konsulterna är en broms när BIM introduceras, vi kommer bara vänta till det gör nytta för våra kunder.

—–

(nu vet jag ju att den bloggen besöks frekvent av en del konsultnördar, jag blir extra glad om de också skriver om sina drivkrafter i kommentarsfältet nedan)

—–

Vad jag gjorde på Arkitekturmässan?

Ja. säg det.

Vi går på mässor ibland. Oftast så verkar det lite intressant när man får reklamen och nyhetsbreven. Ofta så är det ganske lite intressant när man väl är där.

Dagens behållning var nog en väldigt massa modeller skall 1:10 som arkitektstuderande på Chalmers gjort. Över huvud taget så är modeller riktigt coolt, även när de gjorts av mer utbildade arkitekter och designers. Många modeller blir just aldrig annat heller, idéerna och ambitionerna flyger högt över den ekonomiska verkligheten när bad-ass projektledare slaktar allt som inte lönar sig.

GP var tydligen också på plats. De uppmärksammade en grej som vi också hängde upp oss på – Archileaks. De är en idé om att skapa en portal där arkitekter kan lämna sina dokument och digitala modeller och hämta annat som andra gjort. Allt i syfte att slippa upprepa onödig admin och tråkig pappersexercis. Den vackra tanken är en slags Open Source för arkitekter. Arkitektbyrån Okidoki står för idén och första insättningen. ”Charmigt men naivt”, tyckte en mer cynisk kollega i branschen. Fan vet, jag gillar tanken.

—–

Jag och kollegan gick ju dit lite granna i egenskap av vår kommande hallickstatus i byggkonstvärlden förstås. Ett seminarium skulle hållas om graffiti och Jonathan Josefsson och Carolina Falkholt skulle vara med i panelen. Bägge två vill vi ha med när VSBK (Västsvensk Byggkonst) nystartar inom kort. Carolina hade dubbelbokat sig och uteblev, Jonathan deltog i en ganska torr diskussion som kunde livats upp lite om det svingats sprayflaskor i bakgrunden under tiden. Så hade vi gjort.

Jonathan var med en stund den trevliga kvällen för ett par veckor sen, han går även under namnet Ollio. Carolina fick kollegan upp ögonen för när hon målade väggarna på en restaurang i Gårda nyligen – grymt duktig. Hennes verk kan man se på väggarna på Tiger Deli, den ligger på Vädursgatan 2 i Gårda i Göteborg. det är värt ett besök både för maten och konsten.

—–

I övrigt var mässan rätt menlös. Tyvärr. Noll debiterade timmar idag alltså.

—–

Att hyra ut sin kropp per timme

(hakar på en grej som fanns på Twitter i helgen, en diskussion om konsulters sätt att ta betalt)

—–

Vi på Sync är konsulter, konsulter i byggbranschen. Vi tar betalt per timme.

Det är en betalningsform som förmodligen kom till i den stund världens älsta yrke startade sin verksamhet. Där har man, vad jag förstår, till stor del gått över till fast pris på uppdragen. Vi ligger lite efter i konsultledet med andra ord. Byggkonsult – världens näst äldsta yrke?

Vi vill gärna jobba på fast pris, vi också.

Sannolikt hade våra kunder tyckt det var bra också, så varför inte? Jo, för att vi inte riktigt har koll på vad som skall utföras. Kan man inte bestämma omfattningen och förutsättningarna innan jobbet så går det ju inte att sätta ett pris på det. Då får man köra på löpande räkning. Timdebitering alltså.

Hörde jag någon hosta?  *host-lyxproblem!-host*?

Ja, det kanske går upp som ny etta på topplistan över I-landsproblem, men jag släpper bomben ändå – det är svårt att skriva tid och ta betalt på det sättet!

Visst, vi skriver ner allt vi gör i tidrapporten, i bästa fall jobbar vi koncentrerat med ett projekt i flera timmar i sträck, då är det enkelt att skriva sin tid. Det blir svårare när det flyter ihop, ett telefonsamtal, en kort fundering på en teknisk lösning, spårvagnsresan till arbetsplatsen som ägnas åt Spotify eller Wordfeud men enligt avtal kan debiteras. Tiden som snackas bort när alla på mötet skall stå i kaffekön en lång stund, hur gör man med den? Och lunchen som ägnas åt prat om jobb borde ibland vara debiterbar, många goda idéer kommer i sällskap med god mat och dryck. Inte så lätt alltså.

Ett annat sätt att ta betalt skulle vara välkommet.

Häromdan hade vi besök av en konsultkompis med egen verksamhet likt vår. Han satt i vår soffa på Synckontoret och sa att han hatar timdebiteringen. Han vill ta betalt för ett värde, inte för nedlagd tid i kalendern utan för det värde som kunden kan dra nytta av.

Precis. Vi tillför ett värde och vill gärna ta betalt för just det.

—–

Betalt efter kundvärde? Tanken svindlar. Återkommer när jag dokorerat färdigt på ämnet 🙂

—–

Om man ger någon fingret…

Om man ger någon fingret så tar de ibland hela handen.  Mer ofta är det dock självförvållat.

Men men men. Man får göra det bästa av det. Kajsa Varg hade säkert löst det här smörfräst med peppar och salt. Jag kan tänka mig att det är relativt snabblagat och att det funkar med en ganska frisk kall sås av matlagningsyogurt, honung, senad och vitlök. Mineralvatten till tror jag.

—–

(bild snodd från Mrs Li)

—–