Är mutaffärerna bara bluff?

Är det fler än jag som undrar det?
Är mutaffärerna bara bluff?
Finns det skäl för Göteborgs relativt färska rykte som mutornas huvudstad?
– – – – –

Man börjar ju undra ändå. TV-reportagen i Uppdrag Granskning och GP´s skriverier i ämnet är graverande. Den här bloggen, inte minst, har ju glatt hakat på i något slags drev.

Men utfallet för Schultz & Co är lite tunnt. Det har blivit friande domar i några fall, det har blivit ganska utspädda i andra fall. Vi vill ha något matigt nu – miljoner, svarta pengar, golfresor, sommarhus, vulgärlyx och smaklöshet.

Stefan Allbäck har ju fått ge den mutande byggmästaren ett ansikte, han är ärkeskurken. Dagens besked att Stefan Allbäck och några av hans hantverkare åtalas för skumrask till ett värde av drygt 30 000 kr känns lite….fiasko. Finns det inte mer? Vad hade Janne J och UG-redaktionen för underlag? Kommer det mera?

Frågorna hopar sig. Mut-Göteborg matchar inte förväntningarna så här långt, tycker jag. Om vi inte passar oss så kanske vi kommer betraktas som mer normalkorumperade inom kort.

Vi får nöja oss med humorn. GP-redaktionen måste ha haft roligt när man hittade en bild av en Allbäck med ett illa dolt flin och med Göran Johansson i oskärpan i bakgrunden, säkert från en mysig mingelsammankomst för stadens goa gubbar 🙂

– – – – –

GP. Mer på Sync Blog om Allbäck.

Bygg mindre bostäder

Den trägne bloggläsaren vet att jag under en period byggde mycket för en korvhandlare. Han var exeptionellt bra på att marknadsföra sina produkter. När han hade total dominans på ölkorvar modell 30-centimeter så lanserade han självplockkorv – små, korta stumpar av samma korv blev en ny produkt.

Marknadsföringen? – Ät mindre korv! eller – Min är mindre än din!

(vet inte varför jag kom att tänka på det, men det ger sig säkert längre ner i texten.)

– – – – – –

Så till allvaret – en debattartikel i dagens GP.  Anneli Hulthén och Anna Johansson (S) skriver om sin syn på bostadsbyggandet.

Jag tar mig friheten att skala bort den politiska pajkastningen, fokuserar istället på faktiska innehållet och kopplar det till min vardag och kanske till Syncinlägget om planer häromdagen. Here we go.

Hulthén/Johansson listar problemen, inget nytt i sig. Unga göteborgare har liten möjlighet att få lägenhet och bor kvar hos föräldrarna. Utsocknes studerande har lika dåliga förutsättningar förstås. Näringslivet har bekymmer att locka folk till regionen när det saknas attraktiva bostäder.

Dessutom är det ett socialt misslyckande att vi inte kan fixa bostad åt dem som flytt eller flyttat från andra delar av världen, det bromsar integration och förlänger tiden på flyktingförläggningar.
(OBS – (s) var mer försiktiga i sin formulering, jag är mer radikal i den frågan)

Så, bristen på bostäder drabbar i någon mån alla och kostar samhället duktigt mycket pengar i uteblivna intäkter (näringslivet) alternativt onödiga kostnader (sociala problem).

– – – – – –

Orsakerna som Hulthén/Johansson ser det är två. Överklaganden och bristen på statligt stöd.

Eeeh, statligt stöd är inte min favoritlösning.  Möjligtvis kackar jag i eget bo här men så fort det finns en reform som ger möjlighet att plocka hem bidrag så anpassar byggbranschen sig snabbt, dock utan att det egentligen blir så mycket billigare i slutänden eller för den sakens skull så mycket mer bostäder byggda. Nuff said.

Problemen med överklaganden av bygglov och detaljplaner är mer påtaglig. När vi satt på lunchsamtal i förra veckan med ett gäng fastighetsägare, ett par arkitekter och en politiker från Byggnadsnämnden, så var en annan fråga ännu mer aktuell – svårigheten att ändra en detaljplan överhuvudtaget.  I debattartikeln skriver man att man måste ”våga okonventionella vägar att komma igenom det snåriga regelverket. Det rimmar väldigt dåligt med vad vi i branschen upplever i realiteten.

Faktiskt så snuddar man i debattartikeln vid några lösningar som är intressanta.

  • ” Vi kan tillåta högre hus som ger fler bostäder på samma yta. Vi kan driva på ombildning av vindar och andra utrymmen till lägenheter.”
    Ja, det är poppis att kalla det förtätning. Jag gillar det jag med, men bromsen ligger i de sega detaljplanerna, höga krav på tillgänglighet och buller gör det ännu svårare. Det krävs mer mod hos dem som ger bygglov och de behöver uppbackning från politikerna.
  • ”Vi kan till exempel pröva att importera färdiga lägenhetsmoduler för snabb montering.”
    Ja, det är poppis att kalla det industriellt byggande när man hittar på system. Jag gillar det jag med, men bromsen ligger i att bygglagstiftningen ritar allt större, dyrare hus åt oss och att vi tycker att 50 m2 per person är en normal bostad, det alltså drar åt samma håll, dyrare. Moduler, industriellt, systemtänkande – whatever – skall vi bygga billigare så måste något mer fundamentalt ändras.

– – – – – –

Slutklämmen andas optimism – ”Vi tror dialogen med byggindustrin kan bli bättre om vi lägger manken till”.

Ja. Prata och äta luncher och sånt är viktigt.

Men sen måste man göra något också. Det är inte lätt.

– – – – – –

För länge, länge sen skrev jag detta om detta.

Sync Blog återgår till ursprunget – snart

Fredrik Karlsson, ex-chef på Byggvärden, var vänlig nog att på Twitter påpeka att det är dags att blogga om byggbranschen igen, faktiskt så är han just nu last man standing i byggbloggarbranschen. Och kanske är det så att det varit lite för mycket Indien på Syncbloggen sista tiden, lite trams in emellan och några veckors Julknytkalasbloggande  i december.

Byggblogga dårå.

Historik – Den här bloggen startade 2008. Jag försökte formulera då varför jag börjat blogga, de orden har levt kvar:

”…jag har gott om funderingar och tankar om byggbranschen, branschens problem och möjligheter. Det fanns då och det finns ibland även nu en grinig stämning runt branschen med mycket negativa nyheter, jag tycker det finns så mycket mycket mer att berätta.

Så bloggen kom till för att vädra ut missnöje, berätta om det roliga som händer och om de viktiga människorna, ställa frågorna och kanske också få reda på svaren.”

– – – – –

December 2008, alltså. Sen dess har Göteborg blivit mutornas huvudstad, Fuskbyggarna gått tre säsonger, Byggnads nästan strejkat, en ny PBL kommit och konjunkturen vänt uppåt och sen ner igen. Under tiden, drygt tre år, har jag skrivit 832 inlägg, oklart till vilken nytta annat än som egotripp och verklighetsflykt.

Just nu har jag svårt att få till det just nu – det att ”berätta om det roliga som händer”. Jag är bekymrad över läget i flera projekt. Jag vet att det löser sig, det gör det alltid, men vägen dit är inte alltid helt bekväm.

– – – – – –

Jag blir inte mer uppmuntrad av artikeln idag i GP om byggskandaler i Göteborg.

Bygget på Friggagatan är i tidningens version ett fiasko. Inte helt osannolikt om man ser det lite utifrån. Det projektet stod still under flera år i väntan på en segsliten detaljplaneprocess, sen när man väl fick bygglov så skulle man köra en platsgjuten stomme under värsta vintern i mannaminne. Bygget måste rimligen varit hårt pressat ekonomiskt, hyresrätter är svårt nog ändå. Det är inte helt otroligt att man förenklat tekniska lösningar lite för mycket, köpt entreprenörer lite för billigt och ägnat för lite kärlek åt kvalitetskontroll.

Mark Isitt kallar fastigheten ”ruttet byggd”, han pratar om ”bristen på yrkesstolthet” – vi får hoppas att han vet mer än jag om det faktiska problemen när han gör det omdömet. Att White Arkitekter får en släng av sleven är lite märkligt, jag tillhör inte deras främsta försvarare men felen som redovisas är knappast brister på A-ritningen.

Bygget är utfört som CM (delad entreprenad) med Byggfast som samordnare, i sig inget konstigt egentligen även om det i tidningen antyds att det är ett problem. Entreprenadformen är inte fel, man kan bevisligen bygga dåligt i samtliga förekommande entreprenadformer. Men jag känner till en del av de entreprenörer som varit på plats och är inte helt förvånad att GP utlovar uppföljning som handlar om svarta pengar, rumäner som inte fått betalt och annat skumrask. Tyvärr.

– – – – – –

HSB har ett olycksaligt bygge på Hisingen, Monsungatan. GP snuddar vid det projektet också, möjligen kommer det fler artiklar om det. Sync lite insyn i detta utan vara inblandad själv.  De stackarna som köpt sin bostad där har haft en pågående vattenskada sen de flyttade in.  Snacket på stan är att det är en ändlös felsökning som nu landar i en jätteåtgärd. Ryktet säger att tillverkaren av prefabelementen nu tagit på sig ansvaret för en konstruktionsmiss, nu plockar man ner och gör om det från början.

Skillnaden är stor, tror jag, på de bägge projekten. På Hisingen så handlar det om ett svårfunnet fel, en lång undersökning och nu till slut en åtgärd. Byggherren, totalentreprenören och prefabentreprenören har aldrig släppt taget eller avsagt sig något ansvar. På Friggagatan låter det mer som att man byggt fort och fel, att ansvaret spätts ut på många händer och att det är taffligt avslutat. Klasskillnad alltså.

– – – – – –

GP utlovar fortsättning, jag hänger på hoppas jag. Här finns lite och här, resten måste man betala för än så länge. Livet är hårt.

Update:

Det ”idag” som nämns ovan är i själva verket igår, det vill säge den 11 mars. Idag idag är det den 12 mars och  GP skriver om Gardera Bemanning, det har Sync gjort förut.

GP fortsätter krama ur sitt scoop, nu om att fastighetsägaren vill höja hyrorna. En helt annan fråga alltså.

– – – – – –

Just idag var det ingen som dog

En ganska bra dag idag alltså.

Igår morse hörde jag ett inslag på bilradion om olyckorna på byggena och hur man nu ”tagit första steget” mot en bättre arbetsmiljö. Det handlade om att Skanska certifierat sig för arbetsmiljö, så någon på pressavdelningen där måste lyckats med sina utskick. Thomas Emanuelsson på Byggtolvan fick kommentera och var naturligtvis positiv, han och alla andra vill inte att det skall dö 12 människor det här året, så som det gjorde i byggbranschen 2011. Det är bra, så långt. Nu är det dagliga arbetsmiljöarbetet i och för sig ett evigt tjat om enklare saker som städning, handskar, skyddsglasögon, hörselskydd, skyddsräcken och ställningar.

Att det skulle vara det ”första steget” är förmodligen en journalists olyckliga ordval, det har tagits både jättekliv och myrsteg som gjort mer nytta, tror jag. En certifiering är ett slags kvitto på att man har ett system. Det finns tyvärr mängder med exempel på system av olika slag som inte är värda mer är det tjocka, blanka pappret med guldram som det dyra diplomet är utskrivet på.

Jag är övertygad om att Skanska satsar stort på säkerhetstänkandet, man hade en ju bland annat ambitiös Safety Week i höstas. Alla arbetsplatser hade genomgångar och fokuserade på säkerheten, informationskampanjen internt lär ha varit massiv. Men när arbetsledaren på Skanskabygget intill oss måndagen efter ändå åkte med på hjullastarens nedersta fotsteg så hade knappast den föregående veckans säkerhetstänk satt sina spår. Då var allt som vanligt.

Skanska är i gott sällskap här. Jag har en god vän som jobbar enbart med arbetsmiljön på en av de andra byggjättarna, NCC. Han säger samma sak – det är attityder som är problemet. Vi har regler, hjälpmedel och kunskap. Men om vi inte använder det så är det spel för gallerierna.

– – – – –

Idag låg det en kran omkullvält på Lindholmen. Jag skulle på möte hos en byggfirma som sitter i grannhuset. Olyckan måste skett en kort stund innan jag kom dit. Bilden överst är tagen vid en entré där det rör sig mängder med folk.

Kranen hade vält från Skanskas hotellbygge, landat på en låg byggnad med ett konferansrum, kroken slog igen skärmtaket vid entrén. Ingen skadad. Från vad jag såg hade kranen gett med sig nära chassit, jag kunde inte se om det var en brusten vajer eller vad som fallerat. Det kan knappast varit för mycket last i kroken, det låg inga mängder vid skärmtaket. Kranen hade pajat, helt enkelt.

– – – – –

Det måste kännas motigt att jobba med arbetsmiljö på Skanska idag. Ganska orättvist så får de vara med i TV och tidningar idag också, fast då under tråkiga omständigheter. Bilden av den farliga byggbranschen späs på. Och kranen ägs ju faktiskt av företaget Kranexpressen , sannolikt är den besiktigad på rätt sätt. En kran som pajat på ett märkligt och oväntat sätt. Arbetsmiljöarbetet på det bygget kan ju ironiskt nog samtidigt vara av absolut världsklass.

Tur ändå att kranen hamnade där hamnade och att ingen stod under det där skärmtaket. Hade den svängt 45 grader åt vänster så hade det kunnat bli en hyfsad katastrof i kontorshuset intill där arkitekten fått fria händer och bjälklaget på några våningar kragar ut betänkligt. Hade den svängt 45 grader åt höger hade den landat på AF Byggs arbetsplats intill, fullt med byggubbar där då. Hade kranen svängt 90 grader höger och fallit utmed Skanskabyggets fasad hade den sopat med sig en eller ett par bygghissar och ett okänt antal människoliv i en fasansfull olycka. Hemska tanke.

– – – – – –

Man får skilja på äpplen och apelsiner. Vi kommer aldrig helt att kunna undvika den här typen av olyckor. Däremot finns det ingen anledning till att slarva med städning, handskar, skyddsglasögon, hörselskydd, skyddsräcken och ställningar. Det kan vi påverka.

– – – – – –

GP om olyckan.