Inte konstigt det går tungt

Bly i kaffet?

Inte konstigt det går tungt ibland.

Sync har ju outat sig när det gäller en del missbruk, bland annat kaffe. Nu skriver DN (och SVD)att man läst på SVT.se som skriver om en undersökning där man kollat i en kaffemaskin på ett byggbolag och hittat förhöjda halter av bly.

Aaah, tänkte jag då. Är det därför vi är så tunga i röven och tröga i huvudet ibland?

—–

Annons

Byggbranschen är väldigt social

I DN redovisar man en undersökning som är viktig och bra.

Det handlar om hur mycket folk fikar i olika delar av landet.

Dessutom konstateras att man blir effektiv av fikandet! Tjohoo 🙂
(det har vi inte blivit anklagade för på ett tag)

Nu sitter jag här och väntar på att den undersökningen görs branschvis så kanske vi i byggbranschen kan få toppa något annat än korruptionslistan.

—–
Mer om kaffe i byggbranschen här, här och här.
—–

Tre-fikat kan avgöra valet. Not.

Idag är det fredag och jag har just gjort en dundermiss. Jag borde åkt tåg klockan 15.02 och hämtat mina barn före fyra på fritids.

Så kommer det inte bli.

Jag har ägnat eftermiddagen åt en bättre lunch, softat på kontoret, lullat runt på Systembolaget och valt några goda viner och ändå i god tid tagit plats på tåget 16.02. FAIL.

Personalen på fritids ler lite gulligt i telefon och säger att ”Nejdå, ingen fara, du kommer när du kommer”. När de lagt på luren så tar de bergis fram svarta boken och skriver sin rapport till Barnavårdsnämnden.

Håhåjaja.

—-

För övrigt verkar byggbranschen vända (M) ryggen nu när deras okunskap om det kanske viktigaste momentet i byggbranschen blir allmänt känd – Fikarasten.

De rödgröna har svarat på den klumpiga affischen med en egen.

Ironisk, grym, välgjord.

Vet inte om det skall bli den så får mig att välja sida, men poängen i just Tre-fikaaffischframställning är 1-0 till de rödgröna.

Trevlig helg

—–

Sync har inga fasta tider – vi fikar närsomhelst

Sync har inga fasta tider – vi fikar närsomhelst med bara minsta lilla anledning.

Den här till exempel var kl 16.22 i tisdags.

—–

Detta sagt som en inledning till fortsättningen av den kanske största stormen just nu i det minsta vattenglaset (a.k.a. byggbranschen). Det började med att vårt enda arbetareparti gjorde en affisch som Calle sänkte med ryggmärgen. Sen gjorde Sync sin version komplett med ordvits och allt. Vi försökte på ett mycket mer seriöst sätt forska djupare i den oerhört laddade frågan om rasttiderna.

Uppenbarligen är detta något som många tycker något om, och mycket riktigt så togs det snart upp i riksmedia. Självaste chefen för hela Byggvärlden hängde på. Han började jobba 1990, är alltså en ung pojk och är förlåten för sin okunskap om tre-fika. Som har funnits.

Well. Nu finns det ingen återvändo, allt måste upp på bordet. Vår gemensamma fikarastpolicy-byk måste tvättas. Janne Josefsson är härmed informerad. På Sync lägger vi allt annat åt sidan och kör igång detta.

—–

Repetition fakta

  • Arbetsdagen startar 06.45 och slutar 16.00
  • Första rasten är mellan 08.45-09.15 (den kallas frukost)
  • Andra rasten är mellan 11.15-11.30 (den kallas kaffet)
  • Sista rasten är mellan 13.30-14.00 (den kallas maten)

(OBS att lokala avvikelser kan förekomma)

Slut på fakta.

—–

Detta har vi att slåss mot/för
Fredrik fick några kommentarer, bland annat av Babar:

”- Sluta nu. Alla vet att bygglunchen är klockan 11 och fikat vid tre.”

WTF! Nu är det så att Sync Blog genererar skrivklåda så fort någon börjar  med ”Alla vet ju att…” följt av ett påstående som är tveksamt.

Nej, Calle är nog närmast sanningen trots allt. Tre-fika på byggen hänger i så fall ihop med vinterarbeten, blöta kläder, kyla och lidande människor. (detta helt utan vidare anspelning på moderater och deras arbetslinje bla bla bla)

Återstår för Sync att utreda och framlägga bevis om tre-fika, om man fikar mer på vinter, om någon byggare faktiskt ätit lunch klockan elva, osv. Prio på det alltså.

—–

Extramaterial
Faktiskt så gjorde vi för länge sen ju en (nästintill) doktorsavhandling om kaffevanorna i byggbranschen, det är nog bara disputationen som återstår där 🙂

Det var trams om dåligt med bra kaffe, problemen med bra kaffemaskiner och den allvarliga sidan av det missbruk som sker dagligen mittibland oss.

—–

67-procentig prishöjning i byggbranschen!

Nu jävlar är det allvar här på Synckontoret.

Vi har ju tidigare försökt reda ut kaffeproblemen i byggbranschen. Och vad är tacken för det?

Jo. Ett slag i ansiktet, en lapp på kaffemaskinen som förkunnar en sanslös höjning, en spik i den mentala byggbranschkistan här på bloggen. Det är vad det är.

Jag är just nu djupt besviken på kapitalismen, girigheten och konsumtionssamhället.

——

Skulle detta sprida sig till hela byggbranschen kan det blir stora problem. Jag röstar för en haverikommission som kör igenom allt på en gång. PBL, takrasen, energislöseriet, Berra, Timell och – naturligtvis med prio 1 – det totalt skenande kaffekostnaderna.

Lite gott i Syncvärlden…

…blir det ibland. Det går inte nöd på alla i byggbranschen uppenbarligen.

Belgiska Konfektbutiken ligger ganska nära vårt kontor. Där kan man om man vill köpa sig en ”espresso och pralin”. Då får man en utförlig beskrivning av godsaken på engelskt bruten svenska och riktigt bra kaffe dessutom. Lägg till känslan av ett bra lunchmöte i nytt projekt, några minusgrader utanför fönstret och ett par förbipasserande skönheter att lite blygt kolla in.

Så skall det se ut en fredag, när veckan gått i stort sett bra och väskan med helgarbetet  strax skall packas.

Trevlig helg då 🙂

Mer kaffe? – Nej tack, inte för mig

Jag (står upp): Hej, jag heter Sync, jag är koffeinmissbrukare.

Alla (på en gång): Hej Sync!

——-

I går var det fredag, då jobbade jag. Arbetet i gruvan är hårt och man får unna sig det lilla goda man kan. Till exempel kaffe. Som god representant för byggbranschen – byggentreprenör, egenföretagare, projektledare, byggstädare, byggbloggare –  så tänkte jag redovisa mitt kaffeintag under fredagen den 6 nov 2009.

——-

Jag började hemma vid halv sju med att koka halva 10-koppars moccabryggaren.

Första morgonkaffet

En knapp halvliter svart gift, mildrat lite av mjölkersättningen som vi har hemma i kylskåpet.
(det här är ingen blogg om hushållsarbete – så släpp den kladdiga köksbänken och gå vidare i livet!)

Första kaffet svepte jag stående i hallen, medans åttaåringen klädde på sig, letade efter sin skolväska, undrade var läxan var och förhandlade huruvida det var nödvändigt med mössa eller inte. Sen åkte jag tåg. Jag skulle åka vidare med en byggentreprenör norrut för att kika på ett möjligt projekt. Han skulle komma till stationen ”…så tar vi en kopp och en fralla där!” sa han också.

Han dröjde en kvart, under den kvarten tog jag en latte med extra styrka på Espresso House. 37 jävla spänn!

Andra morgonkaffet

När byggaren kom så skulle vi ju ha en macka också. Jag beställde en scones (?) och apelsinjuice. Vad säger killen bakom disken då? Jo, att om jag skall något pålägg på min scones (plural?) då är det billigare att köpa en hel frukost. Ok, visst, kör på det. Då frågar han vad jag vill ha för kaffe. Ääh, vanligt svart, svarar jag då utan större intresse.

Så, jag äter min scones, dricker min juice och när jag har gjort det så smuttar jag på min släta kopp svart kaffe.

Tredje morgonkaffet

Det finns ingen njutning kvar, inget koffeinsug att stilla, jag bara fortsätter för att det finns.

——-

Tre timmar senare – vi sitter på vårt nya kontor och äter hämt-sushi. Jag fixar kaffet i vår nya presso-bryggare. Vi har haft kontoret ett par dar och har inte hunnit släpa dit några grejor direkt, men ändå ser min mugg ut så här. Muggen som köptes på IKEA i onsdags, packades upp på torsdagen och är använd en gång. Jävla skitmugg. Geggan i botten och årsringarna på insidan behöver bara lite varmt vatten för att avge koffein.

Ny mugg, gammalt kaffe

Märkligt – Jag kan vara Kvalitetsansvarig (KA) för ett hundramiljonersbygge med ganska hårda krav. Kvalitetskravet på kaffet verkar inte hänga med i det uppdraget. Jag suger i mig vad fan som helst. Om jag hade varit på något bygge så skulle jag kunnat ta det sista ljumna kaffet i en plastmugg, mickrat det och druckit med en grimas. Om jag jag suttit på fina konsultkontoret med de små kopparna så hade jag slurpat i mig all espresso som ställts fram. Ställer någon fram en vattenkokare och gevalias pulverblask så dricker jag det med, jag gillar det inte men jag dricker det.

Kvantitetsansvarig. Så är det. Jag har blivit Kvantitetsansvarig för kaffekonsumtion.

——–

Det här är en blogg om byggbranschen, detta inlägg är inte på något sätt en generalisering om byggprojektledare.
Det finns ett flertal te-drickare på byggena, faktiskt.

Ge oss din kaffemaskin, hjälp oss vidare här

Sync forskar ju i ämnet byggkaffe eller snarare
”Kaffe i byggbranschen, nu och genom tiderna”.
Detta sker i vår ständiga strävan att förstå varför byggbranschen fungerar som den gör, eller varför den inte fungerar som den borde, eller hur den kunde fungera om den ville.

Igår så lättade vi lite på forskningsresultaten här på bloggen. Det blev liv i kommentarsbåset minsann. Och den eviga frågan kom som på posten

– ” Vem fan bryr sig e g e n t l i g e n om skillnaden på Caffe latte och Café a lauit?”

Jag är ledsen Olle, men jag vet inte. Jag jobbar på det, men är inte där än.

En sak är säker – Dåligt kaffe, chefer som snålar med bönorna eller idiotmaskiner som framkallar stressrelaterat raseri är saker som startar krig, väcker liv i gamla hundraåriga släktfejder och som tvingar ut människor på stan för att betala mer pengar till snobbcaféet för en liten sketen espresso än en stor stark på kinakrogen runt hörnet.

Nu för tiden är det ju inte helt ovanligt med kaffemaskiner som ser ut som en modern kombo av kondomautomat och flygplanscockpit. Man måste gå en kurs för att lära sig hur man får ut sin svarta kopp. Utan socker. Utan mjölk. Är man ny eller besökare så står man där som ett ynkligt fån, viftar lite osäkert med pekfingret, neurologisk hårddiskkrasch närmar sig, allt svartnar omkring en, hela omvärlden känns som den skall implodera och risken att bli kontorets åtlöje och driftkuku gör det svårt att andas. Bara för att man efter alla val måste trycka på Start längts ner. Som om det vore så jävla självklart.

Jag tror fanimej det är lättare att landa en jumbojet än att få en lagom stark dos koffein med en gnutta mjölk i. Piloterna trycker säkert på – LANDA – och så löser det sig. Hur svårt kan det vara? Och varför måste man välja mellan Kaffe och Kaffe Nymalet? Varför finns det överhuvudtaget annat än nymalet om maskinen ändå maler kaffet? Vem väljer vanligt Kaffe? – Nej tack, inte nymalet för mig, nej då.

——-

Förlåt, men jag behövde få ut det där.

——-

Nu till dagens önskan. Sync Blog läses ju av tusentals människor över hela värden. Du är en av dem. Nu vädjar vi till dig – skicka in din kaffemaskin!

Maila en bild och en förklaring varför den är bra/dålig/underbar/usel, skryt gärna om hur dyrt pulver ni använder och hur små koppar ni har, spy på din chef och griniga kollega. Du är helt anonym så lögner är helt jävla ok. Maila Sync Blog!

——-

Bästa bidraget vinner en chokladbit.

Dåligt med bra kaffe på byggena

Folke, min nya soulmate, slöjdläraren på Mullbergaskolan flashade ju att han får dåligt med bra kaffe på jobbet. Trist att höra, tyder på dåligt ledarskap, tycker jag. Vi på Sync har gjort en undercover-undersökning av kaffekulturen i byggbranschen, resultatet är bitvis skrämmande. Det finns bra med dåligt kaffe, den saken är klar.

Jag har ju lärt mig dricka kaffe i byggbodar. Jag har lärt mig mycket i byggbodar, t ex att spela skitgubbe, ganska många fula ord och att det är djävligt mesigt att diska sin mugg (beläggningen i botten skall skrapas ur i samband med månadsskifte eller finbesök).

Jag har också lärt mig att inte göra dubbelmacka. Just det avsåg för ovanlighetens skull inte någon sexuell aktivitet. Nej, man skall inte göra dubbelmackor för känns inte smaken på pålägget. Alla vet att hushållsost har en närmast obefintlig touch av sälta och en ganska avlägsen smak ost(?), så därför så blir det ett ganska meningslöst fettintag om man klämmer fast ostskivan mellan två vita formbröd.

Jag har alltså gått den långa vägen här. Tro mig.

När jag slutade klä om till blåbyxor på jobbet så fick jag vissa fördelar. Förutom att jag dubblade timpengen, slapp börja jobba mitt i natten och vara ute när det regnar, så fick jag ju nya kompisar. Konsultkompisar. På fina konsultkontoret där vi gärna hänger, kollegan och jag, där finns en kaffemaskin som är snäppet dyrare än min bästa bil. Den fräser och låter lite grann som min sämsta bil, men kaffet är sanslöst gott. Man får ju i och för sig kaffet i sådana där småkoppar. Det hade varit lite gay om det hade serverats i byggbyssjemiljö, men det får väl gå på kontoret då.
(översättning byggtermer: Gay är bara ett finare ord för bögigt, och det undviker alla i en byggbyssja att vara. Alla)

Och vinnaren är…

På byggena så finns det bara en kaffemaskin som gäller,
The King, The Real Stuff, The One and Only.
Japp. Nu fattar alla byggare vad jag syftar på. Precis.
Melitta Aroma Excellent (12 koppar, nu med inbyggd timer).
Den skall laddas och köras på Gevalia E-brygg. Inget jävla Skånerost eller något annat utländskt. Svenskt kaffe bara. Man sätter på en tolvkoppars kanna, vrider timern på en timme. Sen efter enochenhalv timme så är det perfekt. Lagom ljummet, aningens mogen eftersmak och med en behagligt balanserad beska. Till detta – Formbröd och hushållsost. Himmelriket på Planeten Jorden!

Mellitta Aroma Excellent

En kaffebryggare hämtad direkt ur verkligheten. Alla attribut är med:

  • Värmeplattan är så där grusigt kladdig av fastbränt kaffe,
    (det droppar ju alltid lite efter man dratt av den liksom.)
  • Oljiga fingeravtryck runt på/avknappen och påfyllningslocket
  • Plåtburk från Gevalia (den nötta texten ger den rätta känslan)
  • En mugg gömd lite bakom, komplett med öknamnet skrivet med tuschpenna
  • En lite finare mugg med bara en tunn brun hinna på botten – gäst-mugg kanske?
  • Sportbilagan med dålig ordvits i rubriken

————