Etikettarkiv: miljö

Standard

Publicerat av

Publicerat den

23 november 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

Lämna en kommentar

Sync med stormsteg på väg in i framtiden

Jag startade veckan med ett besök på arkivet. Stadbyggnadskontoret har nästan alla gamla ritningar på nästan alla gamla hus som vi nästan alltid skall bygga om eller ändra på.

Jag har besökt arkivet ganska regelbundet i tjugo år och blivit lite skadad. Jag har slutat klaga på att allt ligger på mikrofilm. Ett ålderdomligt system med maskiner som säkert var nya när arkivet öppnade någon gång under andra världskriget. När allt annat finns på nätet, CD-skivor och fotoalbum är hopplöst ute, vi mailar och läser ritningar kors och tvärs med våra telefoner – då är det här nästan overkligt gammalt.

Så plötsligt händer det.

Kvinnan bakom disken som jobbat där i mer än tjugo år frågar om jag inte vill se dem på skärmen istället (alltså datamaskinsskärmen!)

– Gärna, säger jag, har ni äntligen skannat in allt nu? (med min allra vänligaste ironi)

– Fast, det finns ju inga datorer lediga, säger hon då lite sorgset. Nä, alla tre var upptagna. Jag fick snällt starta upp ångmaskinen.

(Alla andra ca en miljard datorer i världen är väl upptagna med internet så att använda dem var ju inte att tänka på.)

 

Standard

Publicerat av

Publicerat den

20 november 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

6 kommentarer

Sync fick just ett riksintresse

Sync följer vad som som skrivs på Yimby. I Göteborg alltså. Stockholm har jag inte haft koll på förut, det känns så långt bort på något sätt.

Men. Nu har det hänt. Ett länktips om Jan Jörnmark ledde till ett inlägg på Yimby Stockholm som han gjort nyligen. Det handlar om hur riksintressena för kulturvården är en tickande bomb för fastighetsägare och i förlängningen förkommuner och skattebetalare. Har man en väldigt lång stund över så kan man läsa hela inlägget, men också kommentarerna. Det är många som har åsikter och Jörnmark svarar flitigt och tålmodigt.

Fan vet om Jörmark har rätt i allt, men det verkar ju onekligen underbyggt med forskning. Tyvärr har jag lite för mycket annat att tänka på just nu, men så snart det blir tid så skalla jag skaffa mig en egen åsikt i ämnet.

Yimby Stockholm åker in i bloggrulladen och Sync börjar studera en tidigare helt vit fläck på kartan i östra Sverige.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

18 november 2009

Publicerat i

Arbetsmiljö och trivsel

Kommentarer

8 kommentarer

Vem knarkar – jag eller rörläggaren?

Sync har nytt kontor, som sagt. Där finns mycket roligt folk i huset. Alla är inte i byggbranschen.

Nu är det så att jag har jobbat länge i byggsvängen, sett ganska mycket och provat på en del dumheter. Ändå blir man förvånad. ibland.

Idag när jag stormade in på kontoret så mötte jag en installation som direkt väckte den här tanken

– Någon har knarkat och gjort ett rörjobb!

Inte jag – nej – jag gör ju inte rörjobb.

Nej, ingen nykter rörläggare sätter ihop sina rör på det här sättet. Ingen rörläggare jag känner målar sina avloppsrör ljuslila. Alla rörläggare jag känner verkar plötsligt ganska tråkiga.

Våra nya grannar på kontoret däremot, det verkar vara sköna lirare.

———

Nästa vecka så får vi glögga med dem också, Sync funderar på att ha efterfest för att röka in det nya kontoret och få det ännu mer hemtrevligt.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

07 november 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

7 kommentarer

Mer kaffe? – Nej tack, inte för mig

Jag (står upp): Hej, jag heter Sync, jag är koffeinmissbrukare.

Alla (på en gång): Hej Sync!

——-

I går var det fredag, då jobbade jag. Arbetet i gruvan är hårt och man får unna sig det lilla goda man kan. Till exempel kaffe. Som god representant för byggbranschen – byggentreprenör, egenföretagare, projektledare, byggstädare, byggbloggare –  så tänkte jag redovisa mitt kaffeintag under fredagen den 6 nov 2009.

——-

Jag började hemma vid halv sju med att koka halva 10-koppars moccabryggaren.

Första morgonkaffet

En knapp halvliter svart gift, mildrat lite av mjölkersättningen som vi har hemma i kylskåpet.
(det här är ingen blogg om hushållsarbete – så släpp den kladdiga köksbänken och gå vidare i livet!)

Första kaffet svepte jag stående i hallen, medans åttaåringen klädde på sig, letade efter sin skolväska, undrade var läxan var och förhandlade huruvida det var nödvändigt med mössa eller inte. Sen åkte jag tåg. Jag skulle åka vidare med en byggentreprenör norrut för att kika på ett möjligt projekt. Han skulle komma till stationen ”…så tar vi en kopp och en fralla där!” sa han också.

Han dröjde en kvart, under den kvarten tog jag en latte med extra styrka på Espresso House. 37 jävla spänn!

Andra morgonkaffet

När byggaren kom så skulle vi ju ha en macka också. Jag beställde en scones (?) och apelsinjuice. Vad säger killen bakom disken då? Jo, att om jag skall något pålägg på min scones (plural?) då är det billigare att köpa en hel frukost. Ok, visst, kör på det. Då frågar han vad jag vill ha för kaffe. Ääh, vanligt svart, svarar jag då utan större intresse.

Så, jag äter min scones, dricker min juice och när jag har gjort det så smuttar jag på min släta kopp svart kaffe.

Tredje morgonkaffet

Det finns ingen njutning kvar, inget koffeinsug att stilla, jag bara fortsätter för att det finns.

——-

Tre timmar senare – vi sitter på vårt nya kontor och äter hämt-sushi. Jag fixar kaffet i vår nya presso-bryggare. Vi har haft kontoret ett par dar och har inte hunnit släpa dit några grejor direkt, men ändå ser min mugg ut så här. Muggen som köptes på IKEA i onsdags, packades upp på torsdagen och är använd en gång. Jävla skitmugg. Geggan i botten och årsringarna på insidan behöver bara lite varmt vatten för att avge koffein.

Ny mugg, gammalt kaffe

Märkligt – Jag kan vara Kvalitetsansvarig (KA) för ett hundramiljonersbygge med ganska hårda krav. Kvalitetskravet på kaffet verkar inte hänga med i det uppdraget. Jag suger i mig vad fan som helst. Om jag hade varit på något bygge så skulle jag kunnat ta det sista ljumna kaffet i en plastmugg, mickrat det och druckit med en grimas. Om jag jag suttit på fina konsultkontoret med de små kopparna så hade jag slurpat i mig all espresso som ställts fram. Ställer någon fram en vattenkokare och gevalias pulverblask så dricker jag det med, jag gillar det inte men jag dricker det.

Kvantitetsansvarig. Så är det. Jag har blivit Kvantitetsansvarig för kaffekonsumtion.

——–

Det här är en blogg om byggbranschen, detta inlägg är inte på något sätt en generalisering om byggprojektledare.
Det finns ett flertal te-drickare på byggena, faktiskt.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

06 november 2009

Publicerat i

Arbetsmiljö och trivsel

Kommentarer

4 kommentarer

Ge oss din kaffemaskin, hjälp oss vidare här

Sync forskar ju i ämnet byggkaffe eller snarare
”Kaffe i byggbranschen, nu och genom tiderna”.
Detta sker i vår ständiga strävan att förstå varför byggbranschen fungerar som den gör, eller varför den inte fungerar som den borde, eller hur den kunde fungera om den ville.

Igår så lättade vi lite på forskningsresultaten här på bloggen. Det blev liv i kommentarsbåset minsann. Och den eviga frågan kom som på posten

– ” Vem fan bryr sig e g e n t l i g e n om skillnaden på Caffe latte och Café a lauit?”

Jag är ledsen Olle, men jag vet inte. Jag jobbar på det, men är inte där än.

En sak är säker – Dåligt kaffe, chefer som snålar med bönorna eller idiotmaskiner som framkallar stressrelaterat raseri är saker som startar krig, väcker liv i gamla hundraåriga släktfejder och som tvingar ut människor på stan för att betala mer pengar till snobbcaféet för en liten sketen espresso än en stor stark på kinakrogen runt hörnet.

Nu för tiden är det ju inte helt ovanligt med kaffemaskiner som ser ut som en modern kombo av kondomautomat och flygplanscockpit. Man måste gå en kurs för att lära sig hur man får ut sin svarta kopp. Utan socker. Utan mjölk. Är man ny eller besökare så står man där som ett ynkligt fån, viftar lite osäkert med pekfingret, neurologisk hårddiskkrasch närmar sig, allt svartnar omkring en, hela omvärlden känns som den skall implodera och risken att bli kontorets åtlöje och driftkuku gör det svårt att andas. Bara för att man efter alla val måste trycka på Start längts ner. Som om det vore så jävla självklart.

Jag tror fanimej det är lättare att landa en jumbojet än att få en lagom stark dos koffein med en gnutta mjölk i. Piloterna trycker säkert på – LANDA – och så löser det sig. Hur svårt kan det vara? Och varför måste man välja mellan Kaffe och Kaffe Nymalet? Varför finns det överhuvudtaget annat än nymalet om maskinen ändå maler kaffet? Vem väljer vanligt Kaffe? – Nej tack, inte nymalet för mig, nej då.

——-

Förlåt, men jag behövde få ut det där.

——-

Nu till dagens önskan. Sync Blog läses ju av tusentals människor över hela värden. Du är en av dem. Nu vädjar vi till dig – skicka in din kaffemaskin!

Maila en bild och en förklaring varför den är bra/dålig/underbar/usel, skryt gärna om hur dyrt pulver ni använder och hur små koppar ni har, spy på din chef och griniga kollega. Du är helt anonym så lögner är helt jävla ok. Maila Sync Blog!

——-

Bästa bidraget vinner en chokladbit.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

04 november 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

2 kommentarer

Bästa byggbloggen!

Jag har ju en gediget kristen uppfostran, är projektledare inom byggsvängen, har varit byggentreprenör , läser gärna bloggar och uppskattar en viss form av humor. Mullbergaskolan är en blogg för mig, den är klockren i sin form. Jag är djupt imponerad av persongalleriet, träffsäkerheten och produktiviteten.

Dessutom utvecklas bloggen hela tiden. Häromdagen fick rektor Waldemark fick in en debattartikel på Newsmill och idag kom peaken när slöjdläraren startade sin byggskola.

Man blir ödmjuk inför riktiga proffs.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

01 november 2009

Publicerat i

Nytänkande i byggbranschen

Kommentarer

9 kommentarer

Skärpning ni också, kärringar!

I dagens Expressen så finns en debattartikel om byggbranschen. Det är ju bra. Barbro Engman och Gudrun Schyman har upptäckt att det funkar lite dåligt i branschen, det slösas och slarvas.

Så är det. Det borde inte vara så, men det är det.’

Jag har stört mig här tidigare på hur man rubricerat detta, Skärpning Gubbar, jag tycker det antyder att gubbarna på bygget ställer till problemen och det är fel. För den rent korrekta benämningen på den samling hantverkare du har på bygget är gubbarna. Arkitekter, konstruktörer, entreprenadingenjörer, ekonomer och annat löst folk räknas alltså inte in i här.

Engman och Schyman har gjort researchen väl och har koll på Chalmers rapport om slöserierna. Men det framgår inte så tydligt att det är på ritbordet och konsultkontoren som de stora dyra felen börjar. Vår planprocess som drar ut flera år och stoppar många goda projekt är en gigantisk broms för snabbare bostadsbyggande. Så långt innan det är ett fysiskt bygge ute i verkligheten så har man slarvat bort många sköna miljarder.

I jobbet innan det blir bygge så sölas det bort tid och pengar, man gör korkade tekniska lösningar och tar tveksamma genvägar, man ägnar ibland oändligt mycket tid åt själva byråkratin utan att bry sig om själva målet. I den fasen är det sannolikt en större andel kvinnor (förlåt, kärringar) som deltar än i övrig byggverksamhet.

På byggena är vi fortfarande 100%  gubbar

(tyvärr också nästan 100% män, men man kan inte få allt på en gång, Gudrun:)).
Standard

Publicerat av

Publicerat den

26 oktober 2009

Publicerat i

Nytänkande i byggbranschen

Kommentarer

3 kommentarer

Vad är det som händer?

När jag jobbade på stora konsultbolaget så hade vi konferans i Uppsala en gång. Då samlades alla olika avdelningar i Sverige och hade lite pliktskyldigt föreläsningsprogram följt av en rejäl fest förstås.

Det roligaste föredraget hölls av en ekonomifarbror som jag glömt namnet på. Han ämne var ekonomisk historia. Han hade enligt egen uppgift Sverige äldsta kända overhead-bild. Den visade födslotalen under nittonhundratalet här i landet. Det fanns en peak på kurvan runt 1943, den återkom sen ungefär vart tjugofemte år, inte lika kraftig men den fanns där. Han hade forskat på vad som orsakade den peaken. Lite överraskande kom han fram till införandet av bruksvärdessystemet! När unga gifta par fick möjlighet att flytta ifrån kammaren hemma hos svärföräldrarna så hände det grejer i sänghalmen minsann.

Slaget vid Kaliningrad (eller om det var Stalingrad – minns inte) gjorde i och för sig också sitt till – Hitler fick på pälsen för första gången och folk blev glada och positiva, gick hem, rullade runt bland lakanen och gjorde ännu fler barn. Livat värre tydligen.

Jag tycker det är grymt intressant att man kan dra sådana slutsatser av händelser som påverkat så stora skeenden.

Jag undrar vad som påverkar oss och Planeten Jorden nu i våra dagar, saker som vi inte ser effekten av förrän om många år. Klimatdebatten kanske. Eller Idol 2009.

——–

Jag undrar vad som egentligen påverkar oss i byggbranschen just nu.

  • Väderleksrapporten kanske. Inte femdygnsprognosen förstås – det känns avlägset att planera hela veckan på en gång.
  • Hjälpmedel kanske. Nya fina dyra dataprogram som skall hjälpa oss bygga billigare bättre snabbare – har väl sällan funkat förut men byggbranschen minne är likt en guldfisks dito (=inte så bra).
  • Samverkan kanske. Partneringavtal och nya sätt att jobba tillsammans entreprenörer och beställare. Nya? Vi har uppfunnit något som måste funnit i tusen år. Igen.

——–

Nej, hjälp mig gärna här. Vad är det som påverkar och förändrar vår bransch?
(Hitler är ju död så han kan inte bidra med något…)

Standard

Publicerat av

Publicerat den

25 oktober 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

3 kommentarer

Ta bort väskan

Nästan varje dag så är det samma sak. På tåget till jobbet och på tåget hem. Väskan på sätet bredvid.

Trots att vi är ungefär samma personer som reser med ungefär samma tåg som blir ungefär lika fullsatt varje dag så händer det ungefär alltid. I plural också – vi snackar mångfald här fast på fel sätt. En random resenär sätter sig, placerar väskan på sätet intill, och ser sen direkt väldigt upptagen/nollställd/trött ut. Minspel och kroppsspråk skriker han/hon ut att han/hon vill vara ifred och definitivt inte ha någon jämte sig. Men allteftersom tåget fylls så kommer ändå traumat närmare, ögonblicket när någon frågar:
– Är det ledigt här?

Det är lika pinsamt varje gång, väskan flyttas undan och väskans ägare blir gärna lite förlägen och urskuldande medans den modiga medpassageraren tar plats. Ibland, men sällan, kommer en djup suck och en tydligt markerad ovilja när den stackars portföljen får åka tåg på golvet istället.

Svenskar är generellt ganska blyga, tror jag. Då är det lätt att hålla en ganska bister och kylig utsida som inte direkt bjuder in till spontana samtal. Jag är en god representant för detta. Det är väl ok, men lite märkligt ändå. Vad är man rädd för? En liten vardagskonversation piggar ju egentligen upp, en liten flirt så där på morgonkvisten kan ju göra dagen, ett skämt som träffar rätt kan glädja någon en lång stund.

———-

Stickspår
En gång på ett tåg på väg hem sent på kvällen, så satt det en vacker kvinna snett mittemot mig. Jag valde avsiktligt den platsen för att få bra spanläge. Tåget var nästan tomt och jag sneglade blygt, men tittade mest ner på min dator i vanlig ordning. Efter en stund kommer det på en kille som sätter sig mittemot henne. Han hälsar och börjar prata på knackig svenska, han frågar vad hon heter och vad hon jobbar med. Han konverserar och är intresserad. Hon mjuknar efter en blyg start, ovan vid situationen. När hon frågar tillbaka om honom berättar han att han bott i Sverige i sex månader, att han har lite svårt med språket. No shit. Konversation behärskar han däremot tillfullo.

Där sitter jag och sneglar. Verbalt begåvad och med språket komplett. Även om jag inte var lyckligt sambo och upptagen, utan singel och sökande så skulle jag ändå aldrig våga mig på det han gjorde. Heja Sverige. Det måste fattas något i genpoolen här i landet.

———–

De gånger jag kommer i spontankonversation med okända människor är lätträknade och det finns nästan alltid en omständighet som rubbar cirklarna. Påtagligt ofta är det ett barn eller möjligen en hund som bryter isen. Mina barn är som de flesta ungar, åker vi tåg så tar bara en stund sen så har de träffat nya kompisar, klappat alla hundarna ombord och gullat med bebisen längst bak.

Barn verkar ju ha lite roligare. Ibland suger vuxenlivet. Fett.

(alla som jobbar i byggbranschen är vuxna, de flesta som jobbar i byggbranschen är dessutom svenskar, tyvärr är vi nästan bara män. Så hur kul kan det bli? I rest my case)
Standard

Publicerat av

Publicerat den

24 oktober 2009

Publicerat i

Anledningar att jobba i byggbranschen

Kommentarer

Lämna en kommentar

Sync kan bygga också

Sync är byggkonsult. Penna, papper, dator, kamera och varsin bred käft med len tunga. Det är våra verktyg. Både kollegan och jag har söner i femårsåldern som är måttligt imponerade av att deras byggarfarsor inte ens spikar en spik på jobbet. Det finns ju inga plankor!

Så Sync har tagit på sig något så ovanligt som ett riktigt byggjobb. Vi snickrar själva. Inte mycket, inte avancerat, inte bråttom. Det passar oss bra.

Idag fick Ludde åka med mig dit, inte helt frivilligt men efter förhandling om villkoren så gav han med sig. Jag tror inte han ångrar sig för det var roligt att köra pallyftare, väldigt skoj att åka saxlift och stensketafräckt att sitta i gaffeltrucken och hissa gafflarna ända upp i taket.

Ludde i verkstan

Så har glad är man när pappa faktiskt har ett byggjobb igen.

Godis

Det enda som krävdes i övrigt var en megastor godispåse, lunch på McDonalds och en paket pepparkakor. Den killen kan bli fackbas på Byggnads anytime.