Etikettarkiv: omtanke

Standard

Publicerat av

Publicerat den

05 november 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

8 kommentarer

Dåligt med bra kaffe på byggena

Folke, min nya soulmate, slöjdläraren på Mullbergaskolan flashade ju att han får dåligt med bra kaffe på jobbet. Trist att höra, tyder på dåligt ledarskap, tycker jag. Vi på Sync har gjort en undercover-undersökning av kaffekulturen i byggbranschen, resultatet är bitvis skrämmande. Det finns bra med dåligt kaffe, den saken är klar.

Jag har ju lärt mig dricka kaffe i byggbodar. Jag har lärt mig mycket i byggbodar, t ex att spela skitgubbe, ganska många fula ord och att det är djävligt mesigt att diska sin mugg (beläggningen i botten skall skrapas ur i samband med månadsskifte eller finbesök).

Jag har också lärt mig att inte göra dubbelmacka. Just det avsåg för ovanlighetens skull inte någon sexuell aktivitet. Nej, man skall inte göra dubbelmackor för känns inte smaken på pålägget. Alla vet att hushållsost har en närmast obefintlig touch av sälta och en ganska avlägsen smak ost(?), så därför så blir det ett ganska meningslöst fettintag om man klämmer fast ostskivan mellan två vita formbröd.

Jag har alltså gått den långa vägen här. Tro mig.

När jag slutade klä om till blåbyxor på jobbet så fick jag vissa fördelar. Förutom att jag dubblade timpengen, slapp börja jobba mitt i natten och vara ute när det regnar, så fick jag ju nya kompisar. Konsultkompisar. På fina konsultkontoret där vi gärna hänger, kollegan och jag, där finns en kaffemaskin som är snäppet dyrare än min bästa bil. Den fräser och låter lite grann som min sämsta bil, men kaffet är sanslöst gott. Man får ju i och för sig kaffet i sådana där småkoppar. Det hade varit lite gay om det hade serverats i byggbyssjemiljö, men det får väl gå på kontoret då.
(översättning byggtermer: Gay är bara ett finare ord för bögigt, och det undviker alla i en byggbyssja att vara. Alla)

Och vinnaren är…

På byggena så finns det bara en kaffemaskin som gäller,
The King, The Real Stuff, The One and Only.
Japp. Nu fattar alla byggare vad jag syftar på. Precis.
Melitta Aroma Excellent (12 koppar, nu med inbyggd timer).
Den skall laddas och köras på Gevalia E-brygg. Inget jävla Skånerost eller något annat utländskt. Svenskt kaffe bara. Man sätter på en tolvkoppars kanna, vrider timern på en timme. Sen efter enochenhalv timme så är det perfekt. Lagom ljummet, aningens mogen eftersmak och med en behagligt balanserad beska. Till detta – Formbröd och hushållsost. Himmelriket på Planeten Jorden!

Mellitta Aroma Excellent

En kaffebryggare hämtad direkt ur verkligheten. Alla attribut är med:

  • Värmeplattan är så där grusigt kladdig av fastbränt kaffe,
    (det droppar ju alltid lite efter man dratt av den liksom.)
  • Oljiga fingeravtryck runt på/avknappen och påfyllningslocket
  • Plåtburk från Gevalia (den nötta texten ger den rätta känslan)
  • En mugg gömd lite bakom, komplett med öknamnet skrivet med tuschpenna
  • En lite finare mugg med bara en tunn brun hinna på botten – gäst-mugg kanske?
  • Sportbilagan med dålig ordvits i rubriken

————

Standard

Publicerat av

Publicerat den

04 november 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

Lämna en kommentar

Min nya bygg-idol – Folke

Sveriges genom tiderna bästa byggbloggare – so far

Namn?

Folke Birgersson men kallas för ”träis” av eleverna.

Ålder?
42

Uppgift på skolan?
Träslöjdslärare

Hur länge har du jobbat på Mullberga?
6,5 år

Det bästa med Mullberga?
Eleverna, och den nya svarvmaskinen

Bästa TV-program?
Äntligen hemma, fast barnen och ibland även föräldrarna får en felaktig bild av vad yrket handlar om då den där Martin Timell fuskar så jävla mycket hela tiden.

Favorit-maträtt?
Isterband med stuvad potatis, serverat med kapris och rödbetor. Till detta en väl kyld starköl av märket spendrups och en liten snaps, helst Beska droppar.

Senaste inköpta CD-skiva?
Säkert något med Paul Mccartney, eller de andra Beatlarna.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

02 november 2009

Publicerat i

Nytänkande i byggbranschen

Kommentarer

14 kommentarer

Kom tillbaka Berra! Allt är förlåtet…

…eller nåt. Nästan allt. Vet inte riktigt.

Det var ju så här. En kommentator härjade på ett oförskämt sätt hos Byggblasket. Jag gjorde mig en smula lustig när jag försökte bemöta hans resonemang här på Syncbloggen. Han blev återkommande gäst här med en emellanåt ganska låg nivå på dumheterna men också med en viss insikt och sans ändå, han lovade faktiskt att återkomma. Jag bad honom göra så, fast bara om han hade konstruktiva förslag.

Vi behöver det i byggbranschen. Konstruktiva förslag. Ingen säger emot.

Så häromdagen i debattartikel i Expressen/GT så gjorde Gudrun Schyman och Barbro Engman (Hyresgästföreningen) ett debattinlägg av gammal skåpmat. Man hänvisade till utredning och undersökningar som talar om att byggbranschen fungerar ganska så uselt. Å fan säger alla förvånat. Not.

——

Så precis nu så tänkte jag så här – Vad är det som skiljer Berra och de bägge damerna åt? Berra med sina fördomsfulla slutsatser och inskränkta påståenden och Schyman/Engmans ganska lama men välformulerade plankning av kända fakta. Inte mycket. Schyman/Engman är inte otrevliga i och för sig, det var ju Berra ibland.

Det de har gemensamt är att det saknas konstruktiva förslag, goda idéer och positiva infall. Där är Berra är i gott sällskap.

——

Jag gillar Gudrun Schyman. Jag gillar inte allt hon säger och tycker, men det är en karismatisk och imponerande person. Jag gillar hyresgästföreningen också. Det behövs en tydlig förhandlingspart för fastighetsägarna, och det behövs en röst för hyresgästerna som inte hörs var och en för sig. Men deras gemensamma inlägg blir i det här fallet ungefär lika mycket värt som om jag hade skrivit ett inlägg om att jag bara tycker man borde minska på administrationskostnaderna i EU, att man borde ha mer lön kvar i slutet på månaden eller att SMHI skulle förutse lite mindre regn (generellt sett).

Så kom igen – det går att göra bättre.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

25 oktober 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

3 kommentarer

Ta bort väskan

Nästan varje dag så är det samma sak. På tåget till jobbet och på tåget hem. Väskan på sätet bredvid.

Trots att vi är ungefär samma personer som reser med ungefär samma tåg som blir ungefär lika fullsatt varje dag så händer det ungefär alltid. I plural också – vi snackar mångfald här fast på fel sätt. En random resenär sätter sig, placerar väskan på sätet intill, och ser sen direkt väldigt upptagen/nollställd/trött ut. Minspel och kroppsspråk skriker han/hon ut att han/hon vill vara ifred och definitivt inte ha någon jämte sig. Men allteftersom tåget fylls så kommer ändå traumat närmare, ögonblicket när någon frågar:
– Är det ledigt här?

Det är lika pinsamt varje gång, väskan flyttas undan och väskans ägare blir gärna lite förlägen och urskuldande medans den modiga medpassageraren tar plats. Ibland, men sällan, kommer en djup suck och en tydligt markerad ovilja när den stackars portföljen får åka tåg på golvet istället.

Svenskar är generellt ganska blyga, tror jag. Då är det lätt att hålla en ganska bister och kylig utsida som inte direkt bjuder in till spontana samtal. Jag är en god representant för detta. Det är väl ok, men lite märkligt ändå. Vad är man rädd för? En liten vardagskonversation piggar ju egentligen upp, en liten flirt så där på morgonkvisten kan ju göra dagen, ett skämt som träffar rätt kan glädja någon en lång stund.

———-

Stickspår
En gång på ett tåg på väg hem sent på kvällen, så satt det en vacker kvinna snett mittemot mig. Jag valde avsiktligt den platsen för att få bra spanläge. Tåget var nästan tomt och jag sneglade blygt, men tittade mest ner på min dator i vanlig ordning. Efter en stund kommer det på en kille som sätter sig mittemot henne. Han hälsar och börjar prata på knackig svenska, han frågar vad hon heter och vad hon jobbar med. Han konverserar och är intresserad. Hon mjuknar efter en blyg start, ovan vid situationen. När hon frågar tillbaka om honom berättar han att han bott i Sverige i sex månader, att han har lite svårt med språket. No shit. Konversation behärskar han däremot tillfullo.

Där sitter jag och sneglar. Verbalt begåvad och med språket komplett. Även om jag inte var lyckligt sambo och upptagen, utan singel och sökande så skulle jag ändå aldrig våga mig på det han gjorde. Heja Sverige. Det måste fattas något i genpoolen här i landet.

———–

De gånger jag kommer i spontankonversation med okända människor är lätträknade och det finns nästan alltid en omständighet som rubbar cirklarna. Påtagligt ofta är det ett barn eller möjligen en hund som bryter isen. Mina barn är som de flesta ungar, åker vi tåg så tar bara en stund sen så har de träffat nya kompisar, klappat alla hundarna ombord och gullat med bebisen längst bak.

Barn verkar ju ha lite roligare. Ibland suger vuxenlivet. Fett.

(alla som jobbar i byggbranschen är vuxna, de flesta som jobbar i byggbranschen är dessutom svenskar, tyvärr är vi nästan bara män. Så hur kul kan det bli? I rest my case)
Standard

Publicerat av

Publicerat den

23 oktober 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

2 kommentarer

Fredag på Sync

image

Sync hade en fin eftermiddag.
En håltimme spenderades väl, i väntan på att vi kunde gå till den där sena gratislunchen hos krögaren som vill bygga ny restaurang.

7:ans ölhall är en klassiker i Göteborg. En rutinerad flicka i baren hjälpte oss rätt. En kall porter, en rumsvarm porter, blandade till perfekt temperatur. Fantastiskt gott.

(Bilden föreställer en nöjd kollega bakom vår gemensamma porter, notera blåvittröja på väggen i bakgrunden. Bra dag)

Standard

Publicerat av

Publicerat den

21 oktober 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

Lämna en kommentar

Styrelsen och medlemmar i ljuv förening

Sync jobbar en del med bostadsrättsföreningar och det är känt problem bland byggare att just det kan vara krångligt. Många boende upplever inte sig själva som delägare (beställare) i projektet (man ser sig själv som konsument). Skillnaden mellan fastighetens krav och den enskildes intresse blir lite besvärande emellanåt.

Många styrelser har inte tiden eller kunskapen att driva projekt, att förvalta en fastighet är egentligen en lång rad av aldrig sinande små byggprojekt. Tyvärr börjar man ofta glatt utan projektledning och med tveksam prioritering med att vända sig till en entreprenör med en ofullständig förfrågan och vag uppfattning om vad som måste göras. Och som man frågar får man svar. Sen är cirkusen igång.

Det krävs en bra dos med pedagogik från vår sida och ännu mer tålamod för att det skall funka. Som projektledare kan det vara svårt att motivera alla timmar som går åt. Tusen kronor i timmen för att förklara saker om och om igen känns lite besvärligt ibland. Det är ofta mycket enklare att jobba för en professionell fastighetsägare, den saken är klar. Den enkla vägen är som bekant mindre spännande så Sync fortsätter träget att bearbeta sina brf-styrelser.

Det skiljer dramatiskt i storlek på föreningar, det finns små med bara några enstaka lägenheter och det finns stora med flera hundra boende. De allra flesta vi träffar på är någonstans mitt på skalan eller lite mindre. De föreningar som funkar bäst, som jag ser det, är de där de boende umgås, dricker vin och pratar med varandra. Då faller det sig naturligt att alla fattar hur badrumsrenoveringen och annat kommer att funka. Lite enkel vardagskommunikation och ömsesidig förståelse.

—————

Recept på framgångsrik förening. Mycket mat och dryck! Ordning och reda på underhållsplanen och stambytena. Mycket umgås och diskussion, då funkar det.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

17 oktober 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

1 kommentar

Styrelsen i förening

Sync Blog halkade i ett inlägg in på hur en styrelse i en förening kan funka. Fortsätter på det ämnet här.

Själv har jag just lämnat kassörsuppdraget i vägföreningen hemmavid. Vi har 4 km grusväg att underhålla, det kommer femton fakturor på snöskottning och sandning, två gånger om året kommer bidrag från stat och kommun. Föreningen omsätter kanske femtio tusen om året, det mesta bidragsfinansierat men numera så krävs det också ett mindre tillskott från medlemmarna. Egentligen ett pyttelitet jobb, men ändå betungande och skönt att slippa.

Jag tror att det är så ganska ofta i vägföreningar och bostadsrättsföreningar och andra föreningar som man oförskyllt hamna i på grund av sitt val av adress. Som ofta i här i livet så är det många i en förening som i efterhand vet hur saker borde gjorts, och emellanåt är det rätt många som tycker sig veta hur saker borde göras framöver. Men det är inte lika många som anmäler sig som frivilliga att göra det, att faktiskt ta på sig ansvaret eller bördan att sitta i styrelsen, att vara den som ringer till bonden som skall skotta snön och sanda den isiga vägen.

De som vet allra bäst efteråt hur saker borde gjorts är också av någon anledning samma personer som sitter tysta på årsmötet om de nu alls vågar sig dit. Personer som värjer sig in i döden att ta på sig något uppdrag eller ansvar, men behåller rätten att helt ogenerat gnälla och agera besserwisser in absurdum.

Sync jobbar en del med bostadsrättföreningar. Vi skojar ibland på jobbet om detta och säger att de som sitter i en bostadsrättförenings styrelse är de personer som vägrade minst på årsstämman. Så är det inte alltid, ibland är det duktiga, hängivna och intresserade människor. Det är då inte så sällan företagare och chefer, människor som är vana att bestämma och leda.

Byggbranschen kommer i kontakt med bostadsrättsföreningar eftersom de ju förvaltar en mängd fastigheter. Det byggbranschen är bra på funkar oftast ganska fint – lämna anbud, utföra entreprenader och underhåll. Men det som behövs innan dess är lite ömsesidig förståelse för hur saker och ting fungerar, en bra förklaring för varför det tar lite tid för styrelsen att fatta beslut och den nyktra självinsikten att man inte riktigt greppar allt själv. Samtidigt måste byggarna begripa vad som är viktigt för de boende, t ex att kunna sova till kl 7.15 eller gå torrskodd över gårdsplanen utan att riskera livet mellan schaktmaskinerna. Där skiter det sig, gång efter annan.

————-

Sync funderar på att öppna en efterlängtad hotline – jourhavande människa/byggprojektledare (1 000kr/tim).

Standard

Publicerat av

Publicerat den

14 oktober 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

5 kommentarer

Underlag för beslut – när hände det?

Började ju på det här med lämnade uppgifter häromdagen, får väl fortsätta på det.

Ibland uppstår en sanning som alla godtar och jobbar efter, t ex att stammarna i huset måste bytas. Ibland finns det grund för detta men inte helt sällan sker det utan att man egentligen har underlag för beslutet. Det kan vara någon med en förflugen tanke som sagt något till en annan som sen säger till en tredje att den förste sagt att (…) och att det verkar ju logiskt och den tredje inblandade tycker att i så fall är det väl ganska klart för den förste (som egentligen bara spånade lite) är ju en person som varit med förr, han vet ju vad han snackar om, liksom.

Förmodligen ganska vanligt. ett litet skvaller som växer från öra till mun och blir en allmänt känd sanning till slut. Lite inslag av Kejsarens nya kläder är heller aldrig fel. Om alla andra snackar stambyte så vill man ju inte vara den som inte begriper.

———-

Brf Gamle Svarten ligger i centrala stan, ganska nybildad förening, ganska färsk styrelse. Alla är överens – stammarna måste bytas. Ok. Vem bestämde det?

Jag jobbar som projektledare med den föreningen och deras underhållsplan och de jobb som skall utföras närmaste åren. Stambytet var för dem självklart. När jag frågade på vilken grund den övertygelsen vilade så blev det irrande blickar och svävande svar om vem som sagt vad. Det fanns egentligen ingen utredning eller ens ett utlåtande om stammarnas kondition. Någon hade i något protokoll sagt att stambyte var aktuellt och sen blev det ett faktum långt senare.

Det är inte lätt för lekmän att veta sånt. Jag får samma känsla när det gäller bilar. Jag tycker inte om bilar. Jag har en granne som gärna talar om exakt vad det är för fel på min bil. Tyvärr kör han en kombo han på dåligt minne och uselt ölsinne så ibland kommer det dessutom motstridiga uppgifter. Hela tiden väldigt initierat men tveksamt trovärdigt. Hur fan skall jag veta vad som är fyllesnack och vad som är sanning?

———-

Här har vi byggare ett enormt ansvar. Vi måste lämna rätt information och dessutom göra den lättsförstådd och komplett. Vi behöver också tänka ett steg längre och lista ut vad mottagaren skall ha informationen till, egentligen.

Ett bra sätt kan vara att bekräfta skriftligt istället för att gå omkring och babbla bullshit och fikonspråk som låter bra men innehåller luft och tveksamheter. Tydligt och enkelt istället. Jag börjar nog med det imorgon.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

12 oktober 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

2 kommentarer

Dagens x 3

Dagens fundering
Åttaåringen berättar för sin lillebror om hur hon lekt med Google Maps i min nya telefon. Hon berättade hur man kan se kartan och hur man ser en blå prick som rör sig på vägen där man kör. Femåringen är tyst en stund, men frågar sen:

–          Blå prick? Men tänk om man har en röd bil då?

Jo. Google kan lösa mycket, men där saknas lite fortfarande. Hehe.

———–

Dagens ironi
Jag stressade hem, sen till hämtning på skolan. När jag åkte förbi hemma hos Ebba, åttaåringens klasskompis, så stod deten älg där i trädgården och käkade äpplen. Lugnt och värdigt och väl synligt från vägen.

400 meter sitter längre bort sitter hela jaktlaget och hänger på uppfarten till bondgården. Det ser inte ut som det skjutits någon älg idag. Hehe.

———–

Dagens nyhet i byggbranschen
Det slarvas med säkerheten. Suck.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

11 oktober 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

1 kommentar

Stålspont – trädgårdsprydnad

I ett inlägg häromdagen frågade jag om vad bilden föreställde. Att  Viktoria skulle svara rätt var ju ingen högodsare, mer otippat att Moster Laila vill ha en sån på kolonilotten. Hon lär bli först med det 🙂

Bilden visar en stålspont. Den står invid ett hus som ligger vacker vid vattnet någonstans häromkring. Den tjänar som översvämningskydd när höststormarna piskar från väster och vattnet i älven stiger.

Det är en stålspont

Kanske kan vi få bygga träningsanläggning där. Det kan bli väldigt väldigt bra. Bra för Sync med träning.