Sync har haft konferens…

… och kommit fram till många kloka saker.

  • Teoretisk sett håller vi minst världsklass, så som vi uppfattar saken.
    (Om alla andra bara kunde fatta det också så är tredubbling av arvodet hemma och en årlig sexmånaderssemester inom räckhåll)
  • Moraliskt är vi förhoppningsvis över snittet för MVM (medelålders vita män).
    Här måste bättring ske omedelbart.
  • Självförtroendet är lite för lågt, BMI lite för högt.
    (Det går dock att fixa)

M.a.o. – samma bullshit som vanligt.
Men.
Vi har nu koncernbeslut på att i alla fall inte tänka så här:

——-
Saknar tyvärr källhänvisning till denna, men va fan den är för bra för att inte återges omochomigen

(Fixat – tack till Blasket)

Sync önskar sig själv och alla andra ett gott nytt år

Jo, då var det dags.

Gott nytt år.

2010. Bara förtio år kvar till 2050. Känns stressande.

——-

Denna bloggen har ju någon gång hävdat att man måste räkna in en del oförutsett. Jovisst. Så då gör vi det. Önskar oss lite oförutsett:

——-

Så, det var väl det väsentliga.

Gott nytt år då.

Sync önskar – Grymt god jul

Sync har kört på hårt sista månaderna. På jobbet alltså, bloggen har fått stå tillbaka lite. Konstigt ändå att det varje år är samma känsla – allt måste bli klart innan jul! Ofta helt i onödan.

Som svin vet man ju aldrig riktigt om man kan hoppas på ett liv efter jul, men nu har jag jobbat i mer än tjugo år och hittills har det ju gått bra. Nuförtiden har jag inte några uppdrag hos offentliga beställare. Där kan det annars vara ganska livat så här års. Jag pratade med en entreprenör igår om det. Det är lite sjukt egentligen, det där att man måste göra slut på sin budget innan året är slut.

Om man som kommunal förvaltare av byggnader inte gör åt hela sin budget så har man sparat duktigt. Belöningen kommer i form av sänkt budget nästa år. Tacksamt. Den logiska följden blir att man kör försiktigt fram till november, sen om det finns pengar kvar så kör man på rätt in i julstressen med ett par tveksamt förberedda jobb.

Entreprenörer med extra stort förtroende hos den enskilde tjänstemannen kan till och med få förskottsfakturera och göra jobbet nästa år. En vacker win-win-situation (förmodligen tycker någon tråkig controler att man inte skall låna ut offentliga medel till byggentreprenörer, men men men).

Nåväl, vi löser inte det problemet på den här bloggen. Inte det heller.

———-

Sync önskar istället alla en grymt god jul med en bild på mig själv.
(En bild där min älskade sambo fångar det viktigaste av mig och granen vi bestämt oss för att stjäla)

———-

(Återkommer nog snart med fånigt ordvitsande årskrönika, omöjliga nyårslöften och fler naiva infall från byggbranschens innergård.)

Sync – inside edition (navelskådning)

Den här bloggen är just yrvaket medveten att den föddes för ett år sen och lite till. Det var ju avsikten att den skulle handla om byggbranschen. Frågan är om det gick så bra? Undra vem som egentligen läser här?

Några har ju gett sig tillkänna – Blasket, Viktoria, Glasmästarn, Mats, Olle, Berra. Jag tror nog att farsan, brorsan och min alltför avlägsne vän nere i Sölvesborg läser ganska frevent. Några beställare och en del andra i närmaste omgivningen verkar också hålla koll här.

Men vem sladdar in här helt oplanerat? Är denna bloggen det stöd som byggbranschen behöver?
Sökorden som leder till denna bloggen, fritt valt en vecka i december

———

billiga vinterkängor
kontrollplan
köttbullar på nötfärs
bebis
pepparkaksslott ritning
utvecklingsstörd
entreprenadformer
hönan eller ägget
årets sämsta bygge
snyk felicka
trivsel arbetsplats
min stora leksakskatalog se
hur utvecklingsstörd är du
nötfärs köttbullar
vad är skillnaden på utförandeentreåenad
rolig historia ledarskap
årets arkitekt 2009
dålig sync
pepparkaksslott ritningar
pepparkakshjärta
kickback avtal
uefa cupen 1982 blåvitt
glad bebis

———-

Analys på det, tack.

———-

(på årsstatistiken är det kontrollplan som etta med 134 träffar, bebis som femma med 34 träffar – varför då? finns det bebisar i byggbranschen?)

Förlåt mig, Torbjörn Nilsson – Jag trodde inte det skulle gå så illa

Det här är inte relaterat till byggbranschen överhuvudtaget.

Saken är den att vi i Familjen AB skaffade ett gratisnöje när vi fick fyra små gulliga kaniner. Tji fick vi. Eller jag.

Nu är det så att det är fyra killar. Killar som likt kaniner är över måttan pilska mest hela tiden. De är så pass pilska att kilkompisarna får känna av det. Faktiskt så är de värsta myterna om duschrummen i fängelserna relativt beskedliga jämfört med vad som pågått.

Detta försökte kanin mamman motverka med en lätt snöpning på de två styggaste i kaninburen.
Det kostade 1 600 kr! Gratisnöje my ass!

———

Nåväl pengar är en förbrukningsvara, vad värre är den ena numera snittade kaninhannen är min. Jag hade naturligtvis döpt den till det vackraste och mest självklara namnet. Som en hyllning liksom. Torbjörn Nilsson.

Trodde inte det skulle gå så illa att Torbjörn skulle få släppa till kulorna direkt. Förlåt mig, Torbjörn.

——–

(och sicken jävla tur att den inte hette Zlatan – han hade inte tagit det lika beskedligt)

Ny byggbloggare

En nykomling kommer in på arenan. Fredrik Karlsson är chefredaktör på Byggvärlden och startar Byggbloggen.
(Egentligen fusk – killen är ju proffs, han få bildbyline och allt, direkt från start.)

Namnet är ju fantasifullt värre. Men bra att det händer något ändå. Det börjar bli lite enkelspårigt häromkring, ByggBlasket kämpar ju på men vi ältar rätt mycket same same.

Nej, det hänger på dig, Fredrik – Ge oss några smaskiga ämnen att tänka på och få en nystart. Bring it on.

Byggmöte typ 1 – Startmöte

Sync är projektledare i byggbranschen.

I byggbranschen har vi en massa möten, ofta kallat byggmöten av den som inte vet bättre. Så jag gör det också – kallar alla möten för byggmöten. Det är bara i undervisningssyfte. Promise.

I varje projekt i byggbranschen vill man ha ett startmöte. När entreprenaden startar så skall man ha det, det står i AB04/ABT06.

Men det är inte så lätt och självklart som man tror. Ibland händer det att det att någon åker till fel adress, ibland skall det hämtas kaffe ur en långsam apparat, ibland skall någon dra en alldeles för lång och poänglös historia om sin senaste semester. Samla tio konsulter så kostar det mötet tio tusen i timman, då är den första kvartens strul dyr men trevlig. Om inte deltagarna är väl förberedda och införstådda med vad som skall ske på mötet, då har man ju verkligen spenderat sin beställares pengar på sämsta sätt från start.

Så det kan vara varierande bra startmöten. Galenskaparna har visat hur det kan gå till, det är inte byggare i inslaget, men bra jävla nära:

Vi har en del gemensamt med ekonomerna, det är helt klart.

(Budskapet idag – alla skall fatta vad de håller på med. Fattar ni? Förstår ni vad jag säger? Förbered mötet – koka kaffe i tid, var tydlig med adressen, skicka ut en agenda)

Möjligheter med vindslägenheter

Läste på Byggnadsvårdsbloggen om risker med vindslägenheter.

Suck.

Kerstin Westerlund Bjurström är ordförande Samfundet S:t Erik. Man värnar om Stockholm står det på hemsidan. Det är säkert så. Hon har skrivit en lååång kommentar på Byggnadsvårdsbloggen om vindslägeneter.

I koncentrat så verkar hennes budskap vara att det rent tekniskt är så svårt att bygga på vindar att man skall låta bli, risken är närmast uppenbar att huset kommer få rivas i sin helhet.

Sync håller med helt och hållet. På ett villkor – att vi stoppar allt annat byggande också. För vi i byggbranschen kan inte ens bygga nya hus utan att det läcker in, blir kondensproblem och annat jävelskap. Förbjud tilläggsisolering och exteriöra förändringar på samtliga byggnader direkt. Nej, vi får helt enkelt knõ ihop oss i de hus som finns och hoppas på att dessa kåkar håller in i evigheten.

Bostadsbrist, energislukande hus och en stadsplanering som bygger på bilberoende? Skit i det. Barack Obama kommer ju föresten till Köpenhamn nu i dagarna och fixar miljön och visst är mysigt med tre generationer i samma hyrestrea.

——

Jag tror att Kerstin Westerlund Bjurström´s avsikt är att bevara fina bebyggda miljöer. Lustigt nog så har vi i så fall ett gemensamt intresse där. Sen tror våra åsikter och sätt att bevara skiljer sig åt. Lite.

Sync Matchmaking

Gjorde just min morgonrunda på bloggrullen. Mona hävdar att maken är hopplös på byggandet.  Fan vet, killen kan inte ha det så lätt. Men han verkar faktiskt vara en klassisk starter som får sina byggarbehov tillfredsställda genom att ställa till oreda med en kofot och ett glatt humör. Själva färdigställandet och finishen är det inte så noga med liksom. Det har Sync sett på många ställen. Hemma till exempel.

Nej, jag skall jaga tag på Spik-Harry och be honom flytta in hos Mona. De kommer trivas bra ihop, bygget blir klart och Mona får köpa allt nytt i smyckeskrinet när han är borta.

Nu är jag snart ett geni på riktigt 😉

Spik-Harry – en ärlig skojare

Det finns en del miljöer kvar som påminner om ett gammalt leverne. Jag fick en bok i present om ett område i Stockholm som skulle rivas, det var gamla verkstäder och skjul med obskyra verksamheter och allmänt skumrask. En kåkstad mitt i det svenska medelklassgettot. Där blandades lyckligt hippieflumande utanförmänniskor med dem som inte helt självvalt stod bredvid samhället, det var istället missbruk och sjukdom som stängde dem ute, inte alls lika romantiskt och vackert.

Nåväl. I Göteborg vill vi ju inte vara sämre. Vi har några sådana områden kvar, men de blir mindre och färre efterhand. Egentligen kanske det inte är så mycket att romantisera om, det är risiga kåkar och verksamheter som borde gått ur tiden för länge sen. Ringön är ett sånt litet miniområde med allsköns bråte blandad med ganska modern bizniz. Om tjugo år är det borta. Jag kommer sakna människorna som finns där.

——

Där på Ringön längst in på bakgata vid en stökig brygga bodde världens snällaste mobilkranförare. Han bodde på en pråm. Jag lärde känna honom 1992 och han körde kran för oss många gånger efter det. Någonstans runt 2003 var jag av en tillfällighet ute på Ringön och visste att ett par av mina snickare hjälpte kranis med hans pråm, så jag åkte ner och hälsade på. Då hade han bott där med sambon i femton år och började så smått få ordning på badrummet och en antydan till sovrum. Innan dess hade man löst mer spartanskt.

Det krävs ett stabilt förhållande och en tålig kvinna för att sånt skall funka 🙂

——

En annan skön lirare har en husbåt, eller snarare han har ett hus på ett skrov. Det är en villa i lagom storlek byggd på en stor flytbrygga. Säkerligen är det stans finaste svartbygge. Den här mannen driver en liten verkstad som rent logiskt inte borde gå runt, men han fixar det ändå. Hans kontaktnät och hans sätt att tänka och jobba är – annorlunda.

Han är singel dessutom, en redig karl i femtioårsåldern. När han fått napp på Palace* fram på småtimmarna så bjuder han damerna på en vådlig resa i motorbåt över Göta Älv och en sängfösare i sitt guppande hus vid en kaj på Ringön. Sånt måste man älska.

*lokal krog för äldre och desperata

——

Men. Det är ju Spik-Harry som är huvudperson i detta inlägget. Han kom från ingenstans och knackade på när det tidigare nämnda svartbygget var i sin linda. Han sa att det såg ut som han behövdes, han skakade hand med den tidigare nämnda kvinnokarlen och började jobba. Det skrevs inga anställningsavtal eller så, om ni fattar, det löste sig på annat sätt. Harry bosatte sig på plats och jobbade för mat och husrum.

Vi hade i ett projekt en liten verksamhet för renovering av fönster och dörrar i anslutningen till detta och kollegan som är en social jävel med tycke för udda existenser blev naturligtvis kompis med Harry. Harry fixade alla kollegans småmaskiner, han skruvade isär, lagade och smorde. Harry fixade allt.

Att någon 2007 knackar på och erbjuder sina tjänster för mat och husrum är ganska fantastiskt. Det känns så Astrid Lindgren på något sätt. Att han dessutom jobbade som en tok, riktigt bra och effektivt, förstärkte ju känslan av det här är för bra.

Yes, mycket riktigt. En morgon när mannen i huset på bryggan kom till sin verkstad var alla av värde borta. Även Harry var borta. Man kan tänka sig en viss ångest med tanke på vad som försiggått och hur bra det går ihop med försäkringsbolag och polisanmälningar och sånt. Men hursomhelst, han lyckades hitta några personuppgifter på Harry och polisanmälde ändå stölden. Då fick han veta att Harry var efterlyst.

Harry hade haft lite bekymmer. En tidigare kompanjon hade gett sig på Harry rent fysiskt, Harry hade kontrat med att skjuta den forne kompisen med en spikpistol!

Så, vi vet inte varför, men Harry hade lämnat min kollegas dyra maskiner i en snygg rad på bänken, sen hade han förmodligen dragit i sig något starkt, lastat allt annat i en liten båt och långsamt glidit bort i natten. Om jag minns rätt så hittades grejorna ganska snart, men Harry var väck. Förmodligen hade han en ny anställning. Samma villkor, samma Harry.