Familjen AB har projektmöte

Familjen AB hade projektmöte på altanen i morse. En av få dagar i år där vi känt för att sitta ute och äta och frukost.

Det är lyxigt för oss i Familjen AB att vara lediga samtidigt, det händer inte så ofta,  så jag frågade glatt vad vi skall hitta på idag. Det kom snabbt massa förslag.

Som tråkminister så sa jag att vi måste handla, i alla fall.

– Jaha, sa nioåringen, måste borde vill skulle kunna!

Ack, vad det värmer skönt i hjärtat på mig när hon plockar upp pappas käpphästar och klockrent gör till sina. Hon skall ju bli projektledare även om hon förra sommaren tyckte annorlunda.

——

Sen la hon bredvid sin bror på altanen och började skriva:

Måste

  1. Handla

Borde

  1. Städa tomten och klippa det nu halvmeterhöga gräset
  2. Städa huset
  3. Tvätta
  4. Riva dasset

Vill

  1. Leka med Olivia (nioåring)
  2. Leka med Gustav (sexåring)
  3. Bygga något (pappa)
  4. Gå på långpromenad (mamma)

Skulle kunna

  1. Åka till lekplatsen

——

Så där ja. Barnen har ringt och kollat, det blev inget lekande med kompisar idag. Alla var på annat håll :´(

Så nu blir det lekplatsen/djurparken. Alla mammas och pappas vill och borde strök med i ett nafs. Men men men, det är viktigt när man startar sina projekt att man har en rimlig chans att klara det och att det ger något tillbaka.

——

Och. Det där med att städa tomten är ju ändå överskattat. Och dasset har en viss karaktär ändå.

och poolen? Ja, det är ju ändå ingen värme, vi tar när värmeböljan kommer…

Där dörrar dör

Sync jobbar en del mad gamla hus. Ibland kommer ju den där floskeln ”…om väggar kunde tala”.

Ibland kan väggar det, ibland talar väggarna mycket.

Om man skrapar bort ytan så kan det finnas lager av historia och minnen därunder. Det är få förunnat att få uppleva det och skithäftigt när det händer. Det kan bli till en bok om dem som bott i huset, om kärlek och människor genom tiderna.

Även dörrar kan säga en del om historien.

—-

När vi byter tamburdörrar i hyreshus däremot är romantiken ganska långt borta. Då är det rationell logistik, säkerhetsklass, ljudklass och lägsta pris som gäller. Typ Daloc Standard Classic Basic med fejk-ekfanér och sjutillhållarlås. Inte mycket myspys där inte.

Fram till nu då.

Min bror Anjo har precis tagit adjö av sin dörr.

Vackert och värdigt. Jag har passerat den dörren många gånger, okänslig som jag är har jag missat dess personlighet. Jag ber om ursäkt för det.

——

Viktigt meddelande till byggbranschen

På förekommen anledning vill Sync meddela följande:

Jorden kommer inte (*) gå under inom de närmsta veckorna
(alltså före semestern)

Livet kommer fortsätta ungefär som vanligt
(alltså efter semestern)

——

Så här är det i vår del av världen.

Det är sommar och sol och koskit i hagen. Lilla Ida hor gjort ett gott jobb, blommorna blommar och vattnet i bäcken hoppar och far. Fulla studenter åker runt stan på allt större lastbilsflak med allt större ljudanläggning och allt mer alkohol. Med andra ord – Det går bra nu 🙂

I byggbranschen har vi en lång fin tradition att pumpa upp en ballong av ångest för allt som skall vara klart före semestern. Det är ganska ironiskt för efter semestern, i augusti är det ofta lite lojt innan saker och ting tar fart. Så vi tokjobbar en månad mellan hägg och syrén för att kunna vara lediga innan det blir augusti och inskolning igen på kontoret. Konstigt.

I byggbranschen uppstår också ett annat fenomen så här dags på året. Sommarjobben. Inte för ungdomar, utan för stora byggföretag och och på uppdrag av professionella beställare. Jag har skrivit om det förut här, exemplet nedan är fanimej en kopia det jag raljerade om då. Det  är ett förfrågningsunderlag som kom förra veckan. Sync blev tillfrågad av en större byggare om hjälp att hålla i det, man har inget resurser till platsledning över sommaren och funderade ändå på att räkna på jobbet.

När man läser AF-delen blir det snudd på komiskt. åtminstone om man är någorlunda byggnörd.

Förfrågan skickas ut den 27 maj med komplettering den 1 juni, anbudet skall vara inne den 11 juni, jobbet skall (helst) klart den 3 augusti. Suck.

Man skall vara bunden till sitt anbud i 60 dagar, alltså längre än hela byggtiden, förbi färdigställandedatum  🙂

——

Sync-analys på det tack!
Ja, jag vet inte bakgrunden men att döma av mängden handlingar på ett relativt litet jobb så har några konsulter och en beställare suttit och funderat ett tag hemma på kammaren. Det kan vara ett akutprojekt som kommit som en överraskning. Det kan det. Men det tror inte jag.

Det är märkligt om man som beställare tror att det står resurser på kö att få ett panikjobb som startar lagom till midsommar och skall vara klart innan de flesta normala människor masat sig tillbaka efter sina veckor på stranden, i sommarstugan eller på båten. Det är väldigt märkligt om beställaren tror att det gynnar projektets ekonomi att driva det på den tiden. Det är ytterst märkligt att jag dessutom är så jävla skadad att jag blir sugen på att räkna på jobbet och ge mig in i getingboet (borde väl förmodligen söka läkarhjälp för det).

——

*Disclaimer:

Om ovanstående påstående inte stämmer och Planeten Jorden faktiskt går under inom de närmsta veckorna har Sync ändå inget ansvar i frågan eller skyldighet att ställa det hela till rätta. Om det ändå står inom Syncs makt att undvika Harmageddon så kommer vi noga att fundera över saken och lämna ett fast pris som innefattar en fet förskottsbetalning och extremt kort garantitid.

——


Medelålders vita män – igen

Sync har egentligen inte så mycket mer att tillägga om Allbäck och hans relationer till kommunala beställare.

Vår lokala tidning GP har dock till sist gjort lite eget jobb i frågan och kan bjuder på några intressanta artiklar. Tänkte att Sync kan länka till dem här eftersom vi trots allt går ut worldwide.

Bland annat kan man läsa en intervju med den försmådda kvinnan. Sen lite fakta om Stefan Allbäcks konkurs och att hans fru sen länge äger allt, möjligen också att sonen Marcus har fått skjuta till en del av sin intjänade proffslön för att täcka farsans affärer.

Sen har man pratat med Bo Rothstein och med hans hjälp konstaterat att även om korruptionen är ganska beskedlig i stort sett i Sverige så är byggbranschen ändå överrepresenterad. Smickrande. Och att när det busas så är det medelålders män som gör det.

——

”En övervägande del av dem som är delaktiga i korruptionsbrott är män och snittåldern är 53 år”

Jag är 41 år.
Jag fortsätter min forskning
.
Återkommer med inside 2022.

——

(Fredrik på Byggvärlden drar paralleller till andra medelålders/äldre män med samma osunda umgänge)

Rädda Kinesiska muren – Sync äter ju där ofta

OBS detta upprop gäller lokalt i Göteborg – det finns ytterligare en mur som är kinesisk. Den ärr vad jag vet inte rivningshotad.

——

En debattartikel i dagens GP tar upp det igen, det är Yimby som ligger bakom den. Den eventuella rivningen av ett hus som härbärgerar restaurangen Kinesiska muren. Jag tror väl att Merkurhuset strax intill har ungefär samma läge, har dålig koll på det..

För den som bor utanför 031-området så är det alltså gamla kåkar som några vill riva för att göra plats för nya hus, och som några vill bevara för att vi oftast uppskattar historien och kvalitén i det gamla. Alltså ungefär precis som vanligt. Det har upprepats hundratals gånger och kommer att ske igen.

——

Som projektledare med erfarenhet av ombyggnader av gamla hus och dessutom ofta sittandes på fastighetsägares högra sida i budgetarbetet så kan jag avslöja att det hela inte är så enkelt. Det kostar fläsk att bygga om, helt enkelt. Det är mycket enklare att räkna nytt. Man maximerar yta (=pengar) och bygger rationellt (?). Att äga en fastighet är en ständigt pågående affär som har en direktavkastning på sista raden. Avkastningen bestämmer värdet på fastigheten, det är väldigt enkelt. Det ryms på ett ganska simpelt excelblad.

Som tur är så är inte allt lika enkelt. Men att låta byggprojektledare och fastighetsekonomer sköta stadsplaneringen hade varit en smärre katastrof.

Gamla hus uppskattas av många för att de är just gamla, de har fått en viss patina, de äger en själ, de har en historia. Med väldigt få undantag så lyckas man inte bygga något nytt med någonting i närheten av den känslan.

Att rädda  huset Kinesiska muren kräver en kostsam grundförstärkning och en rejäl renovering, det kommer att kosta många sköna miljoner. Kravet att bygga för att klara vatenståndet om 20-30 år är inte enkelt att lösa. Så att kräva det av en fastighetsägare för att bevara stadsmiljön och kulturhistoriska värden åt oss andra är inte helt självklart. Det problemet är inte nytt på något sätt.

Men. Det är min absoluta övertygelse att stadsdelen blir mer trivsam om man bevarar de befintliga husen och smyger in det nya på ett bra sätt. Om man dessutom slutar med att planera in massor av parkeringsplatser så blir det bättre ändå.

——

Jag är som sagt inte glasklart övertygad än. Det argument som just väger över till bevarandet är att det i restaurangen Kinesiska muren faktiskt serveras en av det bättre luncherna i området.

En generöst tilltagen buffé med sushi, thai/kinamat, glass till efterrätt och finska pinnar till kaffet! Allt detta för 75 spänn!

Samtliga på företaget Sync står på barrikaderna för att bevara det. Både jag och kollegan alltså. Detta trots våra uppenbara problem med ökande gravitation och hängbröst på medelålders vita män. 🙂

——

Uppdrag granskning – Grattis Janne!

Igår kväll var det dags att slakta de högst ansvariga. Kommunstyrelsen ordförande Annelie Hulthén fick förmodligen oförtjänt några ganska jobbiga stunder med Janne Josefsson. Man kan bara gissa hur de möten hon måste haft med ansvariga partikamraten Helena Nyhus däremellan måste varit.
(Jag tror att en av dem var rasande arg och en av dem gråtfärdig och knäckt.)

——

Helena Nyhus (s) verkar vara ansvarig för mörkläggning och eventuellt brott mot grundlagen. Hon fick väl sina sista minuter i rampljuset där i Uppdrag granskning. Hennes fortsatta karriär som politiker måste vara tämligen osäker efter gårdagens program. Det var ju liksom illa nog det hon sa under intervjun men när hon sen trodde att kameran och mikrofon var avstängda så blev det katastrof.

Hon sa att alla är rädda för UG´s reportrar till skillnad från annan media. På frågan varför svarade hon retoriskt:

”Kanske att vi lyckas dribbla bort dem, men inte er?”

Just då förstår man att hon tycker det hör till att man är van vid att prata med media på ett annat sätt, ett sätt där alla är kompisar och ingen stackars politiker blir uthängd för sina dumheter. Goa gubbar i Göteborg fick en ny talesman i Helena Nyhus. Pinsamt.

——

Alla som jobbar med Uppdrag granskning måste ju jublat när det klippet med Nyhus spelades upp hemma redaktionen. Svårt att få bättre betyg som grävande reportrar.

Grattis igen.

——

Tyvärr kantrade UG´s besök i byggbranschen denna gången till att handla om tjocka mutade gubbar och klantiga politiker. Det är lite synd.

Byggbranschen behöver den granskningen. Tänk om Janne J hade gjort samma djupdykning i ett vanligt byggprojekt, konstaterat precis som Chalmers gjort att vi slösar bort 35%, och sen gjort att bra TV-program om det. Det hade jag gillat.

Även om många inte tror det så kanske en sån granskning hade handlat om annat än mutor, skattebrott och byggfusk.

Dålig planering, bristande logistik, orimliga tidplaner, vilda idéer, smarta lösningar och en brokig samling engagerade människor hade det däremot blivit. Jag lovar.

——

Länkar till Uppdrag granskning, GP, GT

Jag mötte Lassie

I senaste numret av  Fokus så är en av mina tidigare beställare med på en mycket smickrande lista. Jag byggde allt för honom under tio år som entreprenör i liten skala, så jag tar åt mig pyttelite av äran också..

Han är med på lista över de som betalade mest skatt till svenska staten 2009. Tung skit alltså.

——

Det är väl det närmast jag kommer den listan. Någonsin.

Tyvärr 🙂

LOU – Det fattas en hundring

Jag vet inte riktigt hur man skall tänka.

Orsaken och upprinnelsen till den förhållandevis lilla skandalen om Mölndalsbostäder känns lite som när jag skall mäkla fred alternativt döma någon hemma till rumsarrest. Alltså när barnen ställer till jävelskap, någon gråter, någon annan är skamsen (ibland).

——

I Uppdrag Granskning så drog Janne J ner byxorna på Mölndalsbostäder. Redaktionen hade plöjt igenom rätt många fakturor på utförd byggservicejobb i november 2009. Man hittade några godbitar där.

I inslaget verkade det ju ganska uppenbart att timmarna på fakturorna var saltade. Jag gissar att verkligt utförd tid ligger någonstans mellan de boendes uppfattning om hur lång tid det tog och den slutligt fakturerade summan. Nedlagd tid är ofta mer än vad folk tror.

——

Men.

Om Göteborgs upphandlingsbolag har skrivit ett ramavtal med byggaren om att köpa byggarbeten för 260 kr/tim då är det lite skumt. Samma verklighet gäller för Husbyggen som för alla andra, timpriset ligger normalt en hundring högre. Minst.

Om Husbyggen skall kunna köpa en underentreprenör, t ex en mindre byggfirma, och inte gå back så skall den byggfirman fakturera 240 kr/tim. Det går inte, det fattar alla.

Om Husbyggen skall betala sin anställde en lön enligt kollektivavtal som facket tycker är ok, då hamnar de direkta kostnaderna inklusive sociala, försäkringar och intern administration högre än 260 kr/tim. Det vet alla, också

Skumt

——

Hemma hos oss är grannpojken normalt sett förövaren när det sker dumheter, mina egna barn spelar alltid rollen som offer ypperligt väl. Jag kan aldrig veta säkert men det borde rimligen vara så att även mina små gullegrisar ställer till sattyg ibland.

Grannpojken får representera byggaren i det här, skyldig till allt annat bevisats.

——

Det är inget att skoja om, det läcker iväg massor med skattepengar i hanteringen. Det är fel på systemet eller på hur systemet används. Det är klarlagt.

Men jag vet inte vem som gör mest fel – den som lämnar det låga priset eller den som köper det eller tjänstemannen som attesterar fakturorna.

——

Det är LOU-vecka här på Syncbloggen, läs mer. 🙂

LOU – Dags för nya grepp kanske?

Erik på Byggbloggarna skriver om ett intressant försök att göra upphandlingar enligt LOU med annat än priset som avgörande faktor.

——

Vi har gjort enstaka upphandlingar på det sättet, med ett gott resultat.

Låt vara att vi inte behöver jobba med LOU i kommersiella projekt, så gör vi ändå oftast en traditionell upphandling med sedvanlig förfrågan/anbud/bullshit/prutning/bullshit/avtal. Kvalitén kommer inte alltid med när man jagar lägsta priset. Tyvärr.

Några gånger har vi gjort annorlunda, t ex när vi köpt kök till större bostadsprojekt med lite lyxigare framtoning. Då är det viktigt med varumärke och yta. Det funkar inte att fråga på lägsta pris då. I de fallen har vi satt en limit på xxx kr och talat om vad som skall ingå. Sen har entreprenörer/leverantörer fått presentera vad de kan prestera för den pengen. Det funkar fint.

Det blir ett visst mått av godtycke och bedömning, jag vet, men i privata projekt kan vi kosta på oss sånt. Den som handlar enligt LOU däremot behöver mätbara parametrar för att motivera urvalet. Det är väl där problemet ligger, att mäta rätt saker. I vårt fall med köksupphandlingen så visste vi att just kökens varumärke är viktig för en lägenhetsköpare i den högre prisnivån. Det var vår bedömning att projektet totalt sett blev bättre (=mer lönsamt) på det sättet vi gjorde.

Exemplet med Micasa som Erik skriver om gör väl just så, man mäter andra värden än bara pengar. Vad jag hört om LOU är det helt ok att göra så länge det är rättvist. Vi får hoppas att Micasa får fullfölja, att man lyckas och får efterföljare.

——

Vi får också hoppas att inte någon framtida reporter står i Uppdrag Granskning och slaktar Micasas försök som en orättvis, dyr och misslyckad upphandling. Det behövs nya grepp :)

Uppdrag granskning – jobbigt

Så det var så som ryktena sa. Allbäck.

——

Jag har aldrig jobbat med öisarna för all del och har ingen sympati för byggmästare Allbäck, men jag har en gammal skolkamrat som jobbar där på firman numera. Han sliter stenhårt som platschef på ett bygge (som flashade förbi i bild), jobbet växer i omfattning och han har små resurser omkring sig. Uppbackningen från cheferna kan ju knappast varit på topp om krishantering och mörkläggning varit överst på dagordningen sista tiden.

Där på det projektet är det inte en kommunal beställare är kanske bäst att tillägga.

Jag lider med kompisen och det han kommer få utstå nu, det måste varit slitsamt senaste månaderna ändå med allt tissel och tassel. Nu när det ligger uppe på bordet på är nog inte Allbäck-loggan så rolig att använda på anbud och offerter.

Livet är hårt.

——