Uppdrag Granskning – Ingen överraskning

Såg halva Uppdrag Granskning på SVTPlay alldeles nyss. Jag bor ju mitt ute i skogen och kör datorn på 3G-modem så det går lite knackigt men hyfsat ändå.

Hursom. Halv besvikelse idag tycker jag, det var för min del ett stort – jaså.

Att så att låga kommunala ramavtal ger skruvade tidrapporter är väl känt i alla led sen länge. Det är sjukt och inte bra för någon, men så är det. Vem som helst med någorlunda räknesnurra på bordet kan multiplicera lönen, skatter och sociala, kläder och skor, försäkringar och utbildningar och konstatera att det inte funkar.

Sen verkade det ju i och för sig lite skumt ändå i exemplen som Janne Josefsson drog upp. Diffen mellan folk de boende hade uppfattat och vad byggarna debiterat var ju lite mer än vad som går att förklara med låga ramavtal.

——

Jag har ändå svårt att se de kommunala tjänstemännen som skurkar i sammanhanget. Snarare då det kommunala upphandlingsbolaget som så gärna skriver avtal som i praktiken inte fungerar.

Att skylla på LOU (Lagen om offentlig upphandling) är tveksamt. Är det verkligen så illa att man inte kan teckna ramavtal som funkar?

——

Nästa vecka då smäller det – Janne lovade – och jag tror min informers har rätt. Tyvärr.

——

Ikväll – Uppdrag Granskning

Ikväll är det dags för Uppdrag Granskning att påskynda pensionavgångarna på Familjebostäder i Göteborg och möjligen få en och annan entreprenör att framstå som smått ohederlig.

Om nu ryktena stämmer.

Just idag önskar jag att jag hade en TV.

——-

Min vilja att se det kommer nog ur samma drivkraft som när man stannar för att titta på en trafikolycka. Jag skäms i förväg.

——-

Livet är hårt

Sitter på tåget på väg hem, lite sent igen.

En tjej sitter bakom mig, hon gråter och pratar med pojkvännen som just i detta nu gör slut med. Han var taskig mot henne igår, ångerfull idag verkar det som med hjälper inte.

Framför mig sitter en skåning som hälsat på där hemma och nu är på väg till Mariestad. Han ringer någon och pratar med hög röst med denne om sin pappa som nästan tynat bort, som varken rakar sig eller byter kläder och som blivit så gammal och sliten. Han är tunn som en tredjedel av mig, säger min tågkupégranne. Han rundar av med att säga att han ringer varje kväll somvanligt innan inlåsningen. (WTF) snyftar lite och säger att han ringer innan han går innanför grindarna ikväll.

Själv har jag ägnat eftermiddan åt att lämna över en färdigbyggd vindslägenhet till ganska nöjda kunder, ett ungt par. Beställaren fick sköna miljoner banken och fick jag en kram.

Av köparen (a.k.a. kunden 🙂 )

Olika falla ödets lotter.

——

Efter köparen varit på banken och betalt alla miljonerna så kom de tillbaks och vi gick ner källaren för att titta på deras nya källarförråd.

Innanför dörren låg en halvkilos råtta, död och äcklig.

Som sagt – Livet är hårt.

——

Avtal om svartjobb i våtrum

På förekommen anledning

– OBS – Detta är endast ett utkast! –

——

1        Parter

Bygggaren – Han som bygger och

Köparen – han som äger kåken, typ.

Två snubbar, bara.

2        Omfattning

Arbete omfattar att bygga xxx xxx badrum xxx på något sätt. Underlag för omfattningen är möte på plats där man i och för sig inte riktigt kom fram till något vettigt men som ända kändes okey och bra sådär.

Exakt hur det blir vet man ju fan inte ändå, eller hur?

Han som äger kåken är härmed informerad om att han som bygger har full rätt att använda tätskikt och andra produkter som han har hört talas om. Blir det krångligt så skiter man nog i tätskiktstramset i vilket fall.

3        Organisation

Han som bygger löser det med sina polare, han som äger kåken skulle ju hjälpa till men det vet man ju hur det blir med sen liksom.

Arbetsmiljö och annat sånt gäller ju inte i detta läget.

4        Tider

Jobbet påbörjas någon gång och avslutas kanske en annan gång, men det kan också bli så att det inte blir klart.

Alltid svårt det här med tider.

5        Säkerhet, försäkring, vite

Säkerhet är prioriterat. Verkligen. Jätttemycket. Och garantier också.

6        Ekonomi

Det kostar i runda slängar skitmycket, fastpris visst, men strular det så drar det mer deg, den saken skall han ha klart för sig – husägarn alltså.

Betalning skall ske senast två timmar efter att betalning påkallats. Femhundralappar i ett kuvert går bra. Inga jävla banköverföringar och sånt.

7        Tvist

Tvist löses i första läget genom att man hotar varandra lite, kör tysta leken, sen arga leken och slutligen löser det sig genom att jämföra vem som har bäst kontakter med den lokala motorcykelklubben.

——

Detta avtal upprättas i två likalydande exemplar som kastas bort, mals ned eller eldas upp och kommer aldrig att undertecknas.

För köparen xx xx

För byggslusken xx xx

——

Detta kan bli början på en affärsgren för Sync, välkommet 🙂

Det var inte Sync som sa det (denna gången)

Läser en artikel i Byggvärlden skriven av juristen Peter Dagerfeldt.

”I konsumententreprenader ställs det stora krav på tydlighet hos entreprenören. Det är komplext att bygga, men det är få konsumenter som förstår det.”

”Många konsumenter är också för snåla för att ta hjälp av en konsult för att handla upp och styra sitt bygge.”

Som sagt.

Med vänlig hälsning
Sync

67-procentig prishöjning i byggbranschen!

Nu jävlar är det allvar här på Synckontoret.

Vi har ju tidigare försökt reda ut kaffeproblemen i byggbranschen. Och vad är tacken för det?

Jo. Ett slag i ansiktet, en lapp på kaffemaskinen som förkunnar en sanslös höjning, en spik i den mentala byggbranschkistan här på bloggen. Det är vad det är.

Jag är just nu djupt besviken på kapitalismen, girigheten och konsumtionssamhället.

——

Skulle detta sprida sig till hela byggbranschen kan det blir stora problem. Jag röstar för en haverikommission som kör igenom allt på en gång. PBL, takrasen, energislöseriet, Berra, Timell och – naturligtvis med prio 1 – det totalt skenande kaffekostnaderna.

Dagens Nyheter – inte egentligen väl?

Barbro Hellman på Hyregästföreningen bloggar. Idag om en artikel på DN Debatt och om hennes syn på oss gubbar i byggbranschen. Ingen nyhet kanske.

Artikeln däremot. Det är Per-Erik Petersson tekn dr, teknisk direktör och vice vd SP Sveriges tekniska forskningsinstitut, som gör ett inlägg om byggbranschen. Det är inte nådigt, först om takrasen…

”Debatten har i stor utsträckning fokuserat på det nuvarande tillsynssystemet som släppt igenom så många undermåligt dimensionerade byggnader. Systemet, som infördes på 1990-talet, bygger till stor del på egenkontroll. Det är byggherren, det vill säga den som låter bygga huset, som har det fulla ansvaret för att normerna följs och att byggnadens kvalitet säkerställs. Uppenbarligen har systemet inte fungerat för de rasade taken och därför måste tillsynens upplägg utvärderas och troligen också ändras.”

Japp.

”Ett annat exempel är att det dominerande fasadsystemet för bostadshus, enskiktstätade putsade fasader, nyligen dömts ut som helt otillförlitligt vad avser fukt- och mögelsäkerhet. Tiotusentals villor har under flera år byggts med denna teknik. Det dröjde flera år efter det att forskningsinstitutet SP började rapportera om skador innan byggbranschen förstod att fasaderna inte håller måttet. Misstaget beräknas förorsaka kostnader i miljardklassen, som drabbar byggare, förvaltare och boende.”

Shit.

”Inte sällan hörs uttalanden om att byggsektorn är en mogen och genomforskad bransch där man besitter all den kunskap som behövs. Problemet, menar man, är att den kunskap som finns inte når ut till användarna. Jag anser att detta är en myt som det är dags att sticka hål på! Hus, broar och andra byggnadsverk är komplicerade systemkonstruktioner som utvecklas till att bli tekniskt alltmer avancerade. Kraven på energieffektivitet, miljöanpassning, teknikinnehåll, innemiljö ökar liksom behovet av effektivare produktionsprocesser och kostnadseffektiv förvaltning och underhåll. Behovet av att utveckla ny kunskap ökar hela tiden.”

Oj!

Ansvaret för att det ska hända något ligger till stor del på branschen själv, på förvaltarna, men de offentliga aktörerna och forskningsfinansiärerna måste också bidra. Slutligen ligger ett stort ansvar på politikerna och på regeringen”

Oups”

”En modern, kunskapsbaserad och framåtriktad byggsektor är en angelägenhet för alla i Sverige. Alla har en relation till och är beroende av väl fungerande och säkra byggnader och till ett bra och miljöriktigt boende. Sverige kan också genom kompetenshöjande satsningar ta tätpositionen i Europa och därmed skapa en ny framgångsrik exportsektor inom ett energieffektivt, miljövänligt och framtidsinriktat samhällsbyggande”

eeh, vänta lite nu.

——

Nu blev det många stora ord på en gång. Jag håller med hela vägen ner. Jag ställer upp på problemställningen och har gärna visioner om det miljöriktiga byggandet och den vackra omtanken om Planeten Jorden. Men någon någonstans måste också hjälpa mig att tala om hur kostnaderna samtidigt skall sänkas 20-30%.

Det kanske är läge att fundera på VAD vi bygger och inte bara HUR vi bygger?

(bara en tanke)

——-

(Bygg)Världen är liten

Världen är liten sägs det när man råkar på någon man har träffat förut fast i ett helt annat sammanhang.

Så byggvärlden är väl ännu mindre då. Här rör vi oss ju inom en ännu snävare krets. Så känns det i alla fall när jag läser i tidningen Byggvärlden om Johan Hansen. En oväntat lång, genomarbetad och bra artikel – nästan Fokus-klass :), tack för det – om den sargade ägaren till Ittur, Trivselhus, Rörvik och en del andra företag.

Jag träffade honom en gång. Förmodligen 2000, kanske 2001. Har inte hundra koll på det faktiskt. Då hade jag den lilla byggfirman och omsatte ett par miljoner, han hade Trivselhus, några sågverk och lite annat i koncernen. Omsatte väl en miljard eller två. Han var typ tusen gånger större med andra ord. Jag minns att vi storögt imponerades av hans pondus och effektivitet.

Kompisen var med också, han hade precis som jag en liten byggfirma med ett par anställda. Anledningen att vi satt där med Hansen var att Trivselhus behövde entreprenörer som kunde bygga deras hus och vi ville ju ha jobb.

Tanken var väl att vi skulle ta ett större grepp och bygga ganska många hus, få lite upprepningseffekt och möjligen tjäna pengar. Det gick så där. Kompisen drog sig ur och min firma gjorde en enda villa. Vi fick ett antal timmar tilldelade, omsatt i pengar var det kanske trehundra tusen eller så. Det blev vår ekonomiskt sämsta entreprenad någonsin. Uselt.

Kunderna var ett yngre par som fått tomten av en släkting, ingen bebis i magen vad jag minns men i övrigt var de enligt mallen för förstagångshusköpare. 1½-plans hus, övervåningen skulle de inreda själva. Garaget skulle byggas svart av en kompis, inget konstigt alls.

——

Det var som sagt vårt första och sista hus. Husmonteringen var en parodi, det borde tagit två dar, det tog fyra dygn och det regnade oupphörligt. De färdiga väggelementen stod i fem cm djupt vatten på betongplattan. Krankostnaderna övertrasserades med ett par hundra procent och vi var lindrigt nöjda när taket väl var på och kalkylen spräckt åt alla håll. Dessutom med en blöt kåk.

Nåväl. Vi hade ju fuktskador som specialitet, så torkning av väggar det kunde vi. Vi lossade all invändig gips, plockade ur isoleringen och körde avfuktning av väggarna, bit för bit.

Jag har gott samvete för det vi lämnade efter oss. Vi fick jobba många gratistimmar där, lärpengar eller syndapengar, fan vet och det är skitsamma nu. Trivselhus sköt till det material som behövde bytas, men inte en krona extra för merarbetet vi haft.

Sammanfattning – Livet är hårt och vi skulle inte bygga fler villor.

——

Lekmän eller på allvar?

nä nu jävlar

Villa i tyska Gettorf.

Byggvärlden rapporterar om Timells nästa program.

Denna gången är det ingen tvekan – det är byggarens fel.

Förmodligen, det kan ju vara så att Berra, förlåt Kunden, har lämnat fram ritningen uppåner och hävdat att han vet bäst. Då blev det väl som det blev. 🙂

Lekmän vet ju bäst…