Älska eller överklaga?

Sync jobbar med byggprojekt lite här och där, ofta i tidiga skeden där detaljplan och bygglov är på tapeten. När man gör det så får man hantera grannar, deras synpunkter och tyckanden. Det är bra, viktigt och rätt att alla berörda får en chans att yttra sig. Det är en balansgång mellan olika intressen och ofta en pedagogisk uppgift som kräver tid och att man lär känna varann. Kaffe och bulle funkar bra här, det löser inte problemet men är gott liksom.

Men. Det behövs två för att få till en någorlunda bra tango.

Vi hade en kund som gjort allt rätt. Ett villaområde i stans utkant, en tillbyggnad plus ett garage. Helt enligt planbestämmelser. Närmsta grannen är av typen att han inte hälsar på någon, är inte med på kräftskivan och han stör sig på lekande barn. Han har själv nyss byggt till och fick ett vänligt godkännande av sina grannar (mina kunder). När dessa grannar skulle göra samma sak så överklagar han – sista dagen innan laga kraft – i en skrivelse till kommunen. Fegisen vågar inte ens gå tjugo meter in till grannen och förklara eller lämna en öppning för diskussion. Tråkigt och långdraget.

Brorsan Anjo har skrivit detta sen han pratat med Abbes farsa som har just detta problemet. läs det, det är en annan vinkel på det än vi byggare har, vi som mest räknar pengar och timmar.

Sync bakar bullar och kokar kaffe så länge. Vi skall snart övertyga ett helt villaområde att vi vet bäst vad de behöver 😉

Igår var det fredag

ja, och fredagen drog över några timmar, typ fyra faktiskt. Man kan säga att den våldsförde sig lite lördagen som är lite ynklig och stukad just nu. Men det ärr det värt, det var ju kalas. Takstolskalas.

Sync projektleder en vindsombyggnad åt en bostadsrättsförening och nu var det dags att kalasa lite. Byggarn fick ordnat lite bord, bänkar och stolar, städat bygget och gjort fint värre. Beställaren ordnade en gedigen dryckesbuffé. Sync fick fixa mat, det kan vi ju bra men fuskade denna gången. Mycket jobb och kort om tid så vi fick ta lite  hjälp.

Ordföranden i föreningen hör nog lite dåligt så för säkerhets skull hade han skaffat en musikanläggning som kunde funkat för en rockkonsert på Ullevi. Det blev en tung rockn´roll-kväll, hehe. Sync likealot.

Råa ytor med provisoriskt utlagda skivor på golven, bygglampor och värmefläktar, maten uppställd på en plyfaskiva, drickat på en gipsskivepaket. Det är tacksam miljö att ställa till med kalas inne på ett bygge som är mitt uppe i allt. De boende i huset får ju inte komma upp annars så det var mycket nyfiket frågande och undrande varför man gör si och hur man gör så. Jag gillar mixen av byggubbar och civilister som sällan rör sig på byggen, det blir ett skönt möte.  Klipper in lite bilder nedan – festen så som jag minns den…

Platschefen och Synckollegan

Beställarens ombud

Dags att gå hem nu?

Styrelsen och medlemmar i ljuv förening

Sync jobbar en del med bostadsrättsföreningar och det är känt problem bland byggare att just det kan vara krångligt. Många boende upplever inte sig själva som delägare (beställare) i projektet (man ser sig själv som konsument). Skillnaden mellan fastighetens krav och den enskildes intresse blir lite besvärande emellanåt.

Många styrelser har inte tiden eller kunskapen att driva projekt, att förvalta en fastighet är egentligen en lång rad av aldrig sinande små byggprojekt. Tyvärr börjar man ofta glatt utan projektledning och med tveksam prioritering med att vända sig till en entreprenör med en ofullständig förfrågan och vag uppfattning om vad som måste göras. Och som man frågar får man svar. Sen är cirkusen igång.

Det krävs en bra dos med pedagogik från vår sida och ännu mer tålamod för att det skall funka. Som projektledare kan det vara svårt att motivera alla timmar som går åt. Tusen kronor i timmen för att förklara saker om och om igen känns lite besvärligt ibland. Det är ofta mycket enklare att jobba för en professionell fastighetsägare, den saken är klar. Den enkla vägen är som bekant mindre spännande så Sync fortsätter träget att bearbeta sina brf-styrelser.

Det skiljer dramatiskt i storlek på föreningar, det finns små med bara några enstaka lägenheter och det finns stora med flera hundra boende. De allra flesta vi träffar på är någonstans mitt på skalan eller lite mindre. De föreningar som funkar bäst, som jag ser det, är de där de boende umgås, dricker vin och pratar med varandra. Då faller det sig naturligt att alla fattar hur badrumsrenoveringen och annat kommer att funka. Lite enkel vardagskommunikation och ömsesidig förståelse.

—————

Recept på framgångsrik förening. Mycket mat och dryck! Ordning och reda på underhållsplanen och stambytena. Mycket umgås och diskussion, då funkar det.

Än finns det hopp…

en av de bloggar jag gärna läser är lite inne på Syncbloggens budskap.

Skönt med lite positiv feedback så här på en fredag. Inte till mig iofs men ändå:)

ÄTA – psykologi och annan bullshit

Orsakerna till att ändrings- och tilläggsarbeten uppstår är varierande. Vi har avhandlat Oförutsett och Programändringar men kanske skall utveckla det lite ändå.  Jag tror skalan går från ren okunskap via dålig projektering, fortsätter förbi naiv optimism och självbedrägeri för att slutligen stanna i politiskt taskspel.

Okunskap
du är helt enkelt inte är tillräckligt duktig för att förutse skeende och risker. Smärtsamt när det händer. För alla.

Dålig projektering, dålig planering
du behärskar det hela men slarvar i det viktiga tidiga skedet, kanske av snålhet, kanske av upplevd tidsbrist. Väldigt vanligt bland oss som skall vara proffs.

Naiv optimism
vilken hemmabyggare som helst tror sig kunna bygga sitt hus egenhändigt på halva tiden av vad en yrkesman kan. Detta kan förväxlas med okunskap men det är inte riktigt samma sak.

Självbedrägeri
du har en stark förnekelsefunktion och det gör det enklare att komma igång genom att mentalt blunda för fakta och din egen känsla. Hänger ofta ihop med underfinansiering och det-löser-sig-sen-mentalitet.

Politik
för att överhuvudtaget få igång projekt så behövs det en optimistisk kalkyl och du lurar helt enkelt din omgivning att det är enklare/billigare än det faktiskt är.

Nu finns det väl grader i helvetet och egentligen är det ju ingen rak skala utan mer som fristående funktioner. Man kan plocka lite här och lite där och blanda sig en riktigt skum grogg på de ingredienserna. Ingenting är enkelt.

”Okunnig naiv person som inte vill slösa energi på att tänka efter före eller fega med marginaler och säkerheter”???

(Låter som beskrivningen på en del framgångsrika entreprenörer)

Doktorn i Mariannelund

Häromdagen skrev jag om en liknelse som en läkare lite snyggt droppade om hur en rörläggare hade agerat. Byggblasket började i det närmaste gråta för att jag fick en sån klockren kommentar, direkt ifrån verkligheten. Så jag tänkte köra vidare på liknelser med vårdsektorn, inte för att Blasket skall sitta och hemma i Skåne och lipa utan för att det verkar outtömligt när man väl har börjat.

Jag har någon gång på riktigt använt en sån liknelse för att förklara Sync´s roll, alltså vad vi säljer för typ av tjänst. Projektledare, byggkonsult, kalkylator, projektstöd eller lekledare täcker ju inte in det hela riktigt. Trots den medfödda geniala humor som jag besitter som göteborgare så kommer jag noga att undvika skämt om husläkare, nej jag vill mer likna mig vid en allmänläkare. Eller ännu bättre, en sån där doktor som alltid finns i Astrid Lindgrens böcker, en snäll och klok farbror som plockar ärtor ur näsan och skriver ut recept på nybakat vetebröd till den som svalt sin femöring. En doktor som inte är specialist på annat än att se ett sammanhang och kanske kan fixa de mest elementära problemen, men som också vet vart och till vem man skall vända sig med det som är svårare att lösa.

Så är det – vi remitterar vidare till specialister. Ofta behövs det efter en enkel undersökning en mer ingående undersökning när det bara känns sjukt men liksom inte syns på utsidan, då kan det behövas blodprover och röntgen (=radonmätning och thermografering). Ibland behövs ortopeder (=konstruktörer), en annan gång kanske vi får glädja patienten med en rektoskopi (=filma avloppen), har man tur så räcker det med ett stetoskop och några djupa andetag för att höra att lungorna är ok (=obligatorisk ventilationskontroll – OVK).

Hursomhelst. Specialisterna undersöker och rekommenderar en behandling. Dr Sync hjälper patienten att tolka fikonspråket, skingra oron och sen besluta om åtgärderna.

Det måste inte alltid vara specialistutlåtande. Ibland kan det räcka med ett enkelt konstaterande och fortsätta till en enkel åtgärd.

– Jaha Fru Svensson, såret måste fixas men det ser inte så illa ut ändå (=taket läcker runt skorstenen, typ), syster Benny (snickarn) kommer och lägger om det åt er.

Det behöver inte vara svårare än så hos doktorn.

———–

Dr. Sync
(medicus texo aedificium)

———–

En dag på stranden

Egentligen är rubriken här ovan bara ett sätt att försöka få fler träffar, googlingar på Thomas Ledins klassiker måste dra in en del trafik ändå. Den rätt rubriken borde ”Ännu en dag på byggkonsultjobbet” men det verkar inte sökas så mycket på sånt. Undrar varför.

Skit samma. Jag och kollegan tog med familjerna på utflykt till den där ön som vi skall jobba på lite snart. En septemberdag som är mer fantastisk än sommaren, varmt och friskt, klarblå himmel och nästan vindstilla. Då är västkusten helt ok. Riktigt riktigt jätte-ok.

Buffé

Vi träffades med lunchkorgar och dukade upp en buffé på en uppdragen eka, ICA´s mjölkfria kanelbullar fick tina i solen och Serranoskinkan fick svettas lite. Bulgursallad, brieost och grillad kyckling. Bröd bakt med kärlek och omtanke av bagarn i Majorna, tidigt i gryningen.

Lunch på en klippa

Både jag och kollegan har normalt lite svårt att övertala våra respektive att åka med och titta på jobb. Denna gången gick det bra eftersom båda trodde att den andra redan sagt ja. Möjligen var det också picknicken med lite rödtjut som lockade. När de fick sätta sig här, tio meter från havskanten, i sydvästläge, under ett barrträd och en vildapel i en väderbiten utemöbel och fortsätta på vinflaskan så ville de inget annat än stanna kvar. Länge.

Under en vildapel, lite vin och mycket sol

Barnen fiskade krabbor.

Krabbfiske

Barnen hade krabb-race på klippan.

Krabbrace

Barnen hittade en megastor sjöstjärna.

Sjöstjärna

Åttaåring klär sig som en megastor countrystjärna. Passande för en tjej som skall bli projektledare i en jämställd byggbranch om sisådär femton år eller så.

Contrystjärna

Och just det ja – jag och kollegan fick jobbat effektivt säkert en timme, en lite bättre planlösning skissad ihop med kunden och med hjälp tre koppar kaffe och lite bullar. En helt vanlig dag på byggkonsultjobbet med andra ord. Jag är nöjd.

Bygga brygga – inget för oss landkrabbor

Lennart på Byggbloggarna skrev häromdagen om en brygga han skall fixa till. Underhållsbehov efter 30 år i skärgården. Jag är avundsjuk, 29,5 år längre än jag behövde vänta.

Nåväl. Det var 1998. Jag hade en liten byggfirma. Firman hade en stor kund. Kunden hade ett sommarställe. Sommarstället hade en egen fin liten vik i västerläge. I viken fanns ett båthus och en ganska trasig brygga av trä. Båthuset fick sig en renovering värdig en Rolls Royce, förmodligen smula mer än vad vi fick lov till. Sen var det bryggan.

De sorgliga resterna av den gamla bryggan tog säkert minst en kvart att plocka bort och lägga på lägerelden. Sen ”återställde” vi de 5 meter brygga som kanske funnits med 22 meter ny bred brygga. Rak och fin var den också. Och ganska dyr. Vi pålade med stålrör och ansträngde oss, den kostade väl sisådär 150 000 pix.

Sen hade vår beställare en riktigt fin sommar med gäster och fester och bad.

Våren efter så pratar jag och beställaren om allt möjligt som vi brukar när han så där gott tankspridd säger att – du föresten, bryggan har ju gått helt åt helvete. Jag tror naturligtvis det är en bluff men han framhärdar. Det kan väl inte vara sant?

Jodå. När vi åker dit och kollar så ligger hela skiten som ett plockepin, våra klena (?) stålrör och tryckimpregnerat trä i en stor förvriden röra. Isen har gjort processen kort med vår konstruktion och meddelandet från havet var tydligt

– Landkrabbor skall inte bygga bryggor.

Underbart, nej. Jävlaskitfan, ja.

Vi fick vänta ettochetthalt år på den skojarn som åker runt och slår ner järnvägsräls. När han varit där i en dag så fanns det i och för sig en gedigen stålstomme, men också en ännu mer gedigen faktura. Den bryggan står å andra sidan kvar än idag, tror jag. Jag fick väl ingen direkt kritik för fiaskot men min tid som bryggbyggare var över för den gången, i den viken, för den beställaren, på den firman.

—-

En annan som byggt brygga är Joel, förmodligen med bättre framgång.

—-

byggahus.se – epilog

Härmed meddelas att Sync inte längre kan bevaka allt som sker forumet på www.byggahus.se . Tyvärr.

Det har varit roligt och givande men nu är det stopp. Jag släppte taget ett par dar och plötsligt har jag 217 olästa inlägg i min Reader.  Så är det, jag hinner inte, annat att göra, måste prioritera, det är mycket nu, kanske en annan gång, det är inte dig det är fel på det är mig.

Så – ner i soptunnan. Slut på privatspaningar häromkring.

Privatkunder – Drömkunder

Jo, egentligen avslutade jag ju privatkund-temat igår men va fan. Fick ett sånt trevligt mail så det är dags för lite skryt. Jag träffar ju sällan privatkunder i egna hus nu för tiden, men ibland så händer det.

I lördags så packade jag in barnen i bilen, hängde cyklarna på dragkroken och åkte till en ö norr om GBG. Vi har hjälpt en boende där med en extra knölig ombyggnad och en ny avloppslösning som även Uddevallas miljötjänstenmän kunde godkänna. Nu börjar grannarna bli nyfikna också.

Så vi var där jag och barnen. Vi pratade om Sync-diagrammet Måste/Borde/Vill/Skullekunna, vi pratade om kostnadspåverkanskurvan och drack kaffe. Vi pratade naturligtvis om det fantastiska ROT-avdraget en god stund. Sen cyklade vi lite på ön, tjingsade på en bekant, drack en kall nera vid bryggan och rullade till slut hem över en lång brygga (bro?).

Lång brygga eller bro?

Hade det bara varit en utflykt så hade det ändå varit en kanondag. Nu kanske jag gjorde nytta också. I måndags fick jag ett mail:

”Hej!

Vill börja med att tacka dig för att du ”tittade till oss” i lördags! Nu känns det på riktigt på ngt sätt!…man har ett ansikte, ett avspänt och trevligt första möte. Dessutom en någorlunda uppfattning om vad ett sådant här projekt kan innebära för oss!”

….

”Vi satt i helgen och försökte gå igenom din cirkel med ”Måste-Borde…”och vi tror vi missade en tårtbit…och det var inte ”shit happens”!! Men vi har ändå försökt skissa lite på vad vi måste, vill, skulle kunna osv.”

Mailet forstätter med en sammanställning med mina rubriker Måste, Borde, Skulle Kunna Prydligt uppställda. Under Måste-rubriken står det:

  • ”VA system á la IFÖ Trapper
  • Badrum med plats för Handfat, Toa, Dusch, Bad och Tvättmaskin
  • Sovrum för 2 pers
  • Altan ”baksida” västerut
  • Befintligt hängränne system…känns som att vattnet leds åt fel håll på vissa ställen?!”

Man blir ju nästan gråtmild, så bra.

Så här långt är det här en drömkund. Om nu bara jag och övriga byggare, grävmaskinister och annat löst folk fortsätter på det spåret så kan det bli det perfekta projektet – Drömprojektet.

P.S.

Fick dessutom ett bra tips hur åttaåringen skall få en häst till rimlig peng.

Häst?