Etikettarkiv: projektering

Standard

Publicerat av

Publicerat den

09 oktober 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

3 kommentarer

Finns det hopp(are)?

Sync jobbar med ett projekt som skall innehålla lite jympa-salar och sånt. Jag vet, träning är inte vårt huvudnummer. men det kanske kommer bli.

Nu kom frågan upp bordet – vad händer om 120 pers hoppar i takt i huset? Rasar det? Gungar marken iväg? (vi har lite problem här i stan med en arena som är nybyggd och där Blåvittklacken gungar igång halva innerstan. Grannar som i störs av klirr i vitrinskåpen och ibland lite sjösjuka.  Håhåjaja.

Nåväl. Vårt problem är kanske inte heller att förakta. Bäst att kolla. Sync ringer konstrutören, ställer frågan. Först ett gapskratt till svar, sen lite allvar. Han råkar vara inblandad just i projektet att styva upp den nybyggda arenan. Han skall kolla om det kan bli ett problem – 120 pers låter inte så mycket, men ok. Nu är det en konstruktör i Sync´s smak. Han är inte mycket för att slarva bort mycket pengar på undersökingar om långa möten och sånt. Han är mer praktiskt lagd.

– Nej, om det kan vara ett problem överhuvudtaget, då är det bästa att ta dit 120 pers och hoppa så mäter vi vibrationerna samtidigt. Det blir billigare.

– Det löser jag, sa jag. (För jag säger så utan ha täckning för det – ibland=)

Senare berättar jag detta för arkitekten som en rolig historia. HAn skrattar också och frågar hur jag skall få ihop 120 pers-

– 120 byggkonsulter, det blir ju väldigt dyrt i så fall. 🙂

Tänkte inte på det.

————-

Lite senare på kalkylavdelningen:
120 arkitekter och projektledare som skall åka dit, klä om, jympa, duscha, åka tillbaka till kontoret – jag skulle tippa på att vi klarar det under 300 000 kr. Moms tillkommer.
Sen tillkommer normala konsult-ÄTA, kaffe, kopieringskostnader, avtalsjuridik, uppstartsmöten, mm. 400 000 + moms och då är inte själva mätningen inräknad.

Shit va vi är dyra.

—

(givetvis får hyresgästen fixa det gratis, men som räkneexempel är det intressant på nördnivå III)

Standard

Publicerat av

Publicerat den

29 september 2009

Publicerat i

Byggbranschens hantering av pengar (och människor)

Kommentarer

3 kommentarer

ÄTA – Oförutsett

Om vi tar shit happens-faktorn ofta kallad oförutsett, så är det mer spännande.
(än Programändringar i alla fall)

Häromsistens kom en ny utredning från Statskontoret som konstaterade att byggbranschen inte blivit så mycket bättre sen 2002. Titeln på utredningen – Sega gubbar – är en ordlek som bygger på den utredning man jämför med – Skärpning gubbar! från 2002.

Jag gillar inte att det anspelar på att de vi kallar gubbarna sölar bort pengarna, det är sen länge väl känt att slöserierna i byggbranschen ligger i andra händer än snickarns och rörmokarns.

Ibland uppstår bekymmer som kan vara oförutsedda. Det kan vara att berget du borrar i för att bygga en tågtunnel är alldeles för dåligt. Det kan vara att det finns asbest i en rörkrök som du inte visste om innan du började jobbet. Jag kan räkna upp tusen olika varianter, men alla har samma sak gemensamt, research och förberedelser (vi kallar det projektering) har missat och det blir problem.

Det som ändå är omöjligt att förutse – olyckor eller att en nyckelperson försvinner eller himlen rasar ner – det kan man inte planera eller projektera bort helt och hållet. Typ som livet självt, du råder inte över allt.

Vi måste alltid avväga hur mycket möda (pengar) vi skall lägga på undersökningar och projektering, det måste stå i proportion till projektet och innehålla en riskbedömning. Om man vill minska risken för oförutsett, så får man lägga mer pengar på projekteringen.

Enkelt i princip, men vem skall avgöra nivån?

– – – – –

Läs här om varför ÄTA överhuvudtaget uppstår.

– – – – –

Standard

Publicerat av

Publicerat den

29 september 2009

Publicerat i

Byggbranschens hantering av pengar (och människor)

Kommentarer

1 kommentar

ÄTA – Programändringar

Först har vi alltså programändringarna, nya kostsamma påhitt från kunden. Det är precis vad det låter. Kunden kommer på att han vill ha en våning till, eller att hon plötsligt bara måste ha ett större garage än ursprungsritningen. Detta yttrar sig ofta i bakvänd ekonomisk slughet – ”det är lika bra när vi ändå håller på”.

Bullshit säger jag, håll er till det som är bestämt, för det ni lägger till blir alltid dyrare än det var tänkt.

Vi byggare är snabba på att prissätta en förändring, men vi är usla på att räkna ut vad det egentligen kostar i följdverkningar på övriga projektet. Rubbningar i tidplan och störning av ett planerat flöde missas ofta i ÄTA-kalkylen.

Arvodet som ofta är på 10-12 % kan se ut som lättförtjänta pengar för entreprenören men det kan vara bedrägligt när domedagen närmar sig (slutbesiktningen alltså).

– – – – –

Läs mer om Oförusett också

– – – – –

Standard

Publicerat av

Publicerat den

28 september 2009

Publicerat i

Byggbranschens hantering av pengar (och människor)

Kommentarer

14 kommentarer

ÄTA – varför?

I byggbranschen pratar vi ofta om ÄTA-arbeten. Den som inte hört uttrycket förut undrar med rätta om det står rätt till i hjärnkontoret på oss. Arbetslunch skulle man kunna man tro, men det är så att ÄTA är Ändringar, Tillägg, Avgående. Simple as that.

Det är förändringar av förutsättningar för eller omfattning av det jobb från det man tidigare kommit överens om.

Det finns två sorters ÄTA-arbeten, programändringar och oförutsett. Man också använda helt andra ord och säga att det är nya kostsamma påhitt från kunden (programändringar) och shit happens-faktorn (oförutsett).

Jag tror inte det finns någon tillförlitlig statistik på hur mycket det rör sig om, men en erfaren projektledare som jag lärt mig mycket av sa en gång när vi spikade budget – ”8% på vardera, det får räcka!”.

Ibland kallar vi det för budgetreserv, någon gång kallas det oförutsett. Same same but different. Byggbranschen har ju gjort sig känd för just det här, att det blir lite dyrare än det var tänkt. Om man undantar de stora anläggningsprojekt som måste vara medvetet felräknade för att överhuvudtaget startas upp, så blir det ju i alla fall gärna 15-20 % dyrare. Vad beror det på?

???

Svaret på frågan finns i detta inlägget om ÄTA – Filosofi och annan bullshit 🙂

Standard

Publicerat av

Publicerat den

19 september 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

1 kommentar

En gång är ingen gång…

…två gånger är en gonggong, tre gånger är en trend. Jag har i veckan fått tre kommentarer om att jag inte producerar något. Inte egentligen, inte något riktigt. Som om jag behövde den påminnelsen:)

Bevis 1

Kollegan har också en liten pojke hemma, Sigge 6 år. Sigge var sjuk nu i veckan och hans pappa fick vara hemma med honom, på den tredje dagen var Sigge feberfri och pigg och hans far ganska rastlös. Så de tog en promenad, vi möttes i city och gick till en fastighet vi skall börja jobba med. Jag skulle ändå dit på balkongbesiktning en timme senare så vi satte ge oss på innergården och filosoferade om kommande uppdrag.

Sigge var inte nöjd med situationen, han hade förespeglats att han skulle få följa med till pappas jobb. I Sigges värld innebär det att man skall in en byggarbetsplats. Det tog tre sekunder på innergården innan han frågade:

–          Var är ditt jobb, pappa? Här finns ju inga plankor.

Besvikelse och ilska, han var lurad. Hans pappa jobbar numera med telefonen, datorn och kameran. Möjligen också med sin närvaro och talförmåga. Sigge var inte imponerad. Inte alls.

Bevis 2

Jag ringer hem, Ludvig 5 år svarar, vi pratar lite. Han frågar vad jag gör, jag svarar att jag jobbar, han frågar hur då jobbar, jag säger jag sitter vid datorn. Han frågar lite mer eftertryckligt:

–          Ja, men vad gör du? Egentligen. Hur jobbar du?

Märkligt nog har pojken någon föreställning om att man faktiskt borde ha ett synbart resultat efter sig om man bedriver byggverksamhet.

Bevis 3

Jag käkade fredagslunch med en kompis. Kompisen har en byggfirma sen tolv år. Hårt liv och mycket ringande och fixande alltså. Kompisen berättade om den kommentar hans fru brukar lämna ibland när det ringer mitt i middagen och han bara måste ta det.

–          Du är ingen byggare, du är ett djävla callcenter!

Att hennes make driver en byggfirma betyder ju inte nödvändigtvis att han spikar hus dagarna i ända, men påpekandet har en poäng. Han pratar väldigt mycket i telefon.

Slutsats

Det här har jag sagt förut. Vi ägnar mycket tid åt att elektroniskt flytta vårt fokus till någon plats som känns viktigare just för stunden. Istället för att koncentrera sig på det som ligger/sitter/står/rullar rakt framför näsan på oss. Verkar dumt.

——

Standard

Publicerat av

Publicerat den

16 september 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

2 kommentarer

Kvalitetsansvaret är väl gemensamt?

Lennart på Byggbloggarna radar upp exempel på hur egenkontrollen ständigt utförs slumpartat/slarvigt/bedrägligt. Så är det. Jag avundas dem som har fått bra ordning på sitt kvalitetssystem, som har fått att bli ett verktyg som hjälper och förbättrar. Jag har raljerat om det här på bloggen som en skitsak, men det är det inte även om jag säger så ibland.

Lennart har också skrivit om vem som utses, vilken roll han spelar i sammanhanget. Ofta är det självklart att det är projektledaren som blir KA. I riktigt stora eller komplicerade projekt kan det vara en speciellt utvald, kanske till och med oberoende. I mindre projekt har det tidigare ofta varit entreprenören, det är väl slut med det nu, tror jag. I vilket fall så är hans relation till projektet, till beställaren och till entreprenören av viss betydelse. Lindrigt uttryckt alltså.

Så långt håller jag med Lennart.

Den som tar på sig uppdraget att vara kvalitetsansvarig enligt PBL, han tar på sig en hel del. Rent teoretiskt så skulle det kunna vara ett rent skrivbordsuppdrag, man behöver bara häfta ihop egenkontroller från entreprenörer och konsulter, samla in några kråkor i sin fina kontrollplan och sen fylla i ansökan om slutbevis. Klart utan problem. Så enkelt i teorin.

Men.

Det funkar ju inte så. Beroende på sin egen roll i projektet så vistas han på själva brottsplatsen mer eller mindre ofta. Han är mer eller mindre inblandad i den dagliga verksamheten. Han vet med andra ord vad som pågår. Eller inte pågår då kanske om vi pratar egenkontroll.

Som byggledare eller projektledare har man ju det tveksamma nöjet att bevaka budget för projektet men också för sig själv, att söla sin egen tid på kontroll av egenkontroll känns inte alltid bra. Om egenkontrollen dessutom känns som en belastning för gubbarna på bygget så lägger man ett ok till på redan tyngda axlar. Framdriften av bygget och att undvika den värsta paniken varje morgon klockan 06.45 blir överordnat den där pappersexercisen som man ju också skulle göra. Vi tar det sen, helt enkelt.

Jag tror det behövs en beställare med lite stake som inte bara säger att egenkontrollen är ett villkor för att fakturan skall betalas, utan att han också gör allvar av det och att han desutom markerar att han inte sparar in på timmarna för sin KA. Jag tror att det behövs en KA som tar på sig Stålex-dojjor och går ut i början av ett bygge och lär känna folket på platsen, talar om varför han finns och vad han förväntar sig av dem. Han måste skaffa sig förståelse och respekt och naturlig plats i systemet. Det enda som fattas sen i så fall är väl i så fall korrekta handlingar, en rimlig byggtid, någorlunda bra betalt, god soppa och vackert väder för att det skall bli ett alldeles väldigt bra bygge, kvalitativt sett.

Kvalitetsansvaret för vår leverans är gemensamt. Alla har del i det stora bedrägeriet eller den fina kvalitén, vilket av dem som nu blir resultatet.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

15 september 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

5 kommentarer

Hjälp sökes!

Jo, det var ju det här seminariet på Byggcentrum i förra veckan. Det som handlade om ROT-jobbande, lite mer nischat ändå faktiskt, ROT i hyreshus. Lite off-topic för mig alltså som jobbar mycket med brf:er, men vem vet när Sync skall börja jobba i hyreshus?

Boverket öppnade ju dagen, det har vi redan avverkat och Poseidon avslutade, också redovisat här på bloggen. Mittemellan var det Hyresgästföreningen och Fastighetsägareföreningen varsin stund om ungefär samma sak – Hur man lyckas med ett ROT-projekt.

Pedram Kouchakpour från Hyresgästföreningen Göteborg hade naturligtvis inställningen att man skall vända sig till just Hyresgästföreningen först – innan man säger så mycket till sina hyresgäster. Det verkar ju ganska logiskt ändå. Han menade att information i rätt mängd , i rätt kanaler och i rätt tid är avgörande om dina kunder (hyresgästerna) skall bli nöjda med ditt jobb i huset. Å fan, det här verkar bekant, tänker jag då.

Fastighetsägarna Göteborg ställde upp fyra personer och bekräftade egentligen det som Hyresgästföreningen redan sagt. Det är lättare att göra allting rätt från början, informera och förhandla via Fastighetsägarna respektive Hyresgästföreningen. Å fan, det här verkar bekant, tänker jag då.

Göran Kåwert, Rotpartner Sverige AB, chefar på ett företag som livnär sig på just ROT-arbeten, han har erfarenhet från hur många ROT-jobb som helst. Respekt. Han fyllde på med ungefär samma budskap, kanske lite mer produktionstänk också, t ex att du skall tänka igenom vad du behöver göra så att du inte byter VS-stammarna men glömmer att elstigarna är lika dåliga och som sen måste bytas ett par år senare. Men hans budskap var också tydligt. Det vi i sådana här projekt behöver är hjälp utifrån – av pedagoger och kommunikatörer. Å fan, det här verkar bekant, tänker jag då.

Dessutom tryckte han lite på att trivsel och arbetsglädje hos hantverkarna var en väldigt viktig faktor för slutresultatet och nöjda hyresgäster. Nej men – det här verkar väldigt bekant, tänker jag då.

Sync är ju nästintill oskuld i dessa sammanhang (hyreshus), jag blev överraskad av att fastighetsägaren måste ha ett godkännande från varje enskild hyresgäst om en åtgärd skall betraktas som standardhöjning och alltså höja hyran. Så måste det ju självklart vara, jag hade bara inte tänkt på det. Men det innebär också att det regelmässigt verkar vara en vända i hyresnämnden i minst sex månader för att köra över dem som inte vill ha höjd hyra. Göran Kåwert önskade att den regeln försvann eftersom fastighetsägaren ändå till slut får rätt. Jag förstår varför, det måste vara en jobbig väntetid och dyrbar väntetid och precis – det här verkar bekant.

Sync-analysen på det här då?

Byggbranschen (fastighetsägaren och hans konsulter) är bra på att veta när man behöver byta stammar, att räkna ut hur man skall göra och hur mycket man tror det kommer att kosta (entreprenörer) och att  säga hur mycket man måste höja hyran (fastighetsekonomer). Byggbranschen är dålig på att kommunicera till slutkunden vad man skall göra, varför man skall göra det, hur det kommer se ut mnär det är klart, hur lång tid det skall ta och vad det kommer kosta i slutänden.

Inget nytt så långt med andra ord.

Det glädjande är alla på podiet i torsdags verkade så rörande överens om att ett lyckat projekt förutsätter att man satsar på information och kommunikation, att delaktighet och påverkan är avgörande för att man skall få nöjda kunder. Så jag tycker ungefär så här – om alla är överens om det så sätter vi igång att kommunicera det. På riktigt.

Alltså – Hjälp sökes! Pedagoger och kommunikatörer

Standard

Publicerat av

Publicerat den

13 september 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

6 kommentarer

Bygga brygga – inget för oss landkrabbor

Lennart på Byggbloggarna skrev häromdagen om en brygga han skall fixa till. Underhållsbehov efter 30 år i skärgården. Jag är avundsjuk, 29,5 år längre än jag behövde vänta.

Nåväl. Det var 1998. Jag hade en liten byggfirma. Firman hade en stor kund. Kunden hade ett sommarställe. Sommarstället hade en egen fin liten vik i västerläge. I viken fanns ett båthus och en ganska trasig brygga av trä. Båthuset fick sig en renovering värdig en Rolls Royce, förmodligen smula mer än vad vi fick lov till. Sen var det bryggan.

De sorgliga resterna av den gamla bryggan tog säkert minst en kvart att plocka bort och lägga på lägerelden. Sen ”återställde” vi de 5 meter brygga som kanske funnits med 22 meter ny bred brygga. Rak och fin var den också. Och ganska dyr. Vi pålade med stålrör och ansträngde oss, den kostade väl sisådär 150 000 pix.

Sen hade vår beställare en riktigt fin sommar med gäster och fester och bad.

Våren efter så pratar jag och beställaren om allt möjligt som vi brukar när han så där gott tankspridd säger att – du föresten, bryggan har ju gått helt åt helvete. Jag tror naturligtvis det är en bluff men han framhärdar. Det kan väl inte vara sant?

Jodå. När vi åker dit och kollar så ligger hela skiten som ett plockepin, våra klena (?) stålrör och tryckimpregnerat trä i en stor förvriden röra. Isen har gjort processen kort med vår konstruktion och meddelandet från havet var tydligt

– Landkrabbor skall inte bygga bryggor.

Underbart, nej. Jävlaskitfan, ja.

Vi fick vänta ettochetthalt år på den skojarn som åker runt och slår ner järnvägsräls. När han varit där i en dag så fanns det i och för sig en gedigen stålstomme, men också en ännu mer gedigen faktura. Den bryggan står å andra sidan kvar än idag, tror jag. Jag fick väl ingen direkt kritik för fiaskot men min tid som bryggbyggare var över för den gången, i den viken, för den beställaren, på den firman.

—-

En annan som byggt brygga är Joel, förmodligen med bättre framgång.

—-

Standard

Publicerat av

Publicerat den

12 september 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

Lämna en kommentar

Varför en hög bro? Det verkar dumt

GP skriver den 12 sept om att det skall byggas en ny bro som ersätter Göta älvbron. Klart 2017. Så nu är det stress.

OK.

Det verkar ju inte råda någon tvekan om att Göta älvbron behöver bytas. Det känns lite skönt för jag och kollegan promenerar under den ibland och det skakar och låter som skiten skall rasa ganska snart. Så illa är det väl inte, men 2020 är det kört. När man sen har bestämt att 2030 så stängs slussarna i Trollhättan, ja då kommer det ju ändå inga större båtar åkande frrån Vänern längre. Så varför inte ta ett steg mot riktig storstad och bygga lågbroar?

En hög (halvhög dårå, jag vet, men ändå 10 meter) bro kräver massor med plats för brofäste och påfartsramper. En serie lågbroar blir en förlängning av stadens gator som knyter ihop Hisingen med centrum. Då kan vi kanske uppnå det vi pratar om – att få norra älvstraden att kännas som centrala stan.

lågbroar i Paris

Yimby har ett bra inlägg om detta. Sync håller med. Med Yimby alltså. Denna gången.

(bilden är snodd därifrån, staden på bilden har dock inget i övrigt med saken att göra).
Standard

Publicerat av

Publicerat den

31 augusti 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

3 kommentarer

Tillökning på gång hemma hos oss!

Vi väntar tillökning. Som flitig användare av sociala medier så tillkännages det på detta sättet. Det blir minst två stycken. Kanske tre. Tillökning hos familjen mitt ute i skogen, vad gör de där egentligen utan TV och telefon? Kaniner tänker ni nog.

Precis. Kaniner. En av mina barns föräldrar har hastigt och lustigt bytt fot, ändrat inställning, kommit till insikt eller hellt enkelt blivit söndertjatad. Hon har accepterat kaniner i familjen.

Vad gör man när detta händer? Jo, direkt efter investeringsbeslutet tagits så ringer man entreprenören (pappan i detta fallet) och meddelar glatt händelsen och sen i samma andetag också droppar att han minsann skall bygga en bostad till våra kaniner i helgen. Jaha. Vad hände med projketeringsskedet och det viktiga i att tänke efter före? Har ingen i familjen läst den här bloggen någon enda gång?

Nej, här sticker beställaren iväg och kollar på det roliga först. Små söta kaninungar och tillbehör. Intresset för själva buren eller huset de skall bo i är klent. Nåväl, jag googlar på kaniner(!) för första gången i mitt liv, lär mig ungefär ingenting mer än att Jordbruksverket har restriktioner på minsta yta för 2 kg kanin resp 3 kg kanin. Barnens mamma som är ansvarig för själva hanteringen av kaninköpet har inte mycket att komma med. Hon åker till en kompis som har en kaninbur, sen kommer hon hem med en helt oläslig bild i telefonen och ett svagt minne om ungefär hur den såg ut. OBS att den fortfarande skulle byggas i helgen.

Lördagen gick åt till andra familjeangelägenheter. Kusinen Lucas skulle döpas. Postludium som spelas på slutet är från Star Wars. Först då fattade jag att ungen är döpt efter Luke Skywalker, inte efter någon biblisk skribent, men hans mamma är  ju präst och pappa kyrkomusiker, så de har väl koll på vem som egentligen gäller där uppe?

Söndagen gick sen åt till kaninbursbygge. Beställaren (d.y.) tyckte det var kul attt klä om till snickarkläder och ungefär där tog intresset för byggandet slut. Så där stod entreprenören och visste inte riktigt vad han skulle bygga och inte riktigt hur det skulle funka. Det enda som var helt säkert var att det skulle bli klart så fort som möjligt.

Kaninburen

(Nu skall sägas att den förälder som från början tog beslutet, hon fick under milt tvång lära sig att köra både skruvdragare och vattenpass. Det var sannerligen på tiden. Det blev ju inte rakt men helt ok för kaniner. Tror vi)