Chefens chef is the boss

Fredrik på Byggvärlden har ju träffat unga chefstalanger och fått förstahandsinformation om vad de prioriterar och önskar sig, han skriver:

”Det är viktigt för de unga med en okej lön men det är inte allt – de flesta hade hoppat på jobb trots att de hade fått högre lön på andra håll. Att komma till ett företag som verkligen vill ha dem och har en plan för den nyanställde – det är högst på priolistan.

Diskussionen kom mer att handla om detta än om själva rollen. Den tråden får jag själv ta upp vid annat tillfälle.

En sak till från gårdagen: cheferna vill ha bra chefer. Chefer som ser dem, pratar med dem och är goda ledare. Så det finns all anledning för byggbolagen att satsa på ledarskapet – inte bara hos de nyanställda utan även hos de nyanställdas chefer. Och deras chefer.”

—–

När jag slutade som egenföretagare och blev anställd var det med den uttalade ambitionen att få en chef. Jag saknade det.

Jag skrev ett inlägg här på bloggen för ganska länge sen om chefens chef, exemplet var inte från byggbranschen men gäller nog bra ändå. För det är väl egentligen självklart att även en chef behöver ha en bra chef. Är man högste chef så får man luta sig på styrelsen, sitter man själv i styrelsen så får man ha en mentor och några kloka gubbar som kan hjälpa till att sortera tankarna och leda en rätt.

Alla behöver hjälp, uppmuntran och stöd.
(Några av oss behöver nog tyvärr också lite skäll ibland också)

—–

Annonser

Inte konstigt det går tungt

Bly i kaffet?

Inte konstigt det går tungt ibland.

Sync har ju outat sig när det gäller en del missbruk, bland annat kaffe. Nu skriver DN (och SVD)att man läst på SVT.se som skriver om en undersökning där man kollat i en kaffemaskin på ett byggbolag och hittat förhöjda halter av bly.

Aaah, tänkte jag då. Är det därför vi är så tunga i röven och tröga i huvudet ibland?

—–

Byggbranschen är väldigt social

I DN redovisar man en undersökning som är viktig och bra.

Det handlar om hur mycket folk fikar i olika delar av landet.

Dessutom konstateras att man blir effektiv av fikandet! Tjohoo 🙂
(det har vi inte blivit anklagade för på ett tag)

Nu sitter jag här och väntar på att den undersökningen görs branschvis så kanske vi i byggbranschen kan få toppa något annat än korruptionslistan.

—–
Mer om kaffe i byggbranschen här, här och här.
—–

Om klockan, kalendern, karriären och kroppen?

Jag jobbar ganska mycket, det är ett faktum.
Jag försöker ändå vara duktig på att utbilda mig, gå på seminarier, läsa byggmedia och sånt.
Det går sådär oftast.

Idag tänkte jag försöka mig på att bevista en massa skojiga seminarier när Ledarna ordnar Kunskapsdagar.

Bland annat:

Tid: 13:25-14:15
Titel: TimeOut – Om klockan, kalendern, karriären och kroppen
Föreläsare: Görhan Hellström

—–

Det slutar alltså 14:15 och om jag lubbar ganska snabbt så hinner jag till byggmötet 14:30.

Enligt Google tar det 14 minuter, så om jag sitter närmast dörren med jackan i famnen, skiter i att mingla med alla jag känner och träffar på och i stället drar direkt så har jag nästan en minut till godo.
( det måste gå)

—–

67-procentig prishöjning i byggbranschen!

Nu jävlar är det allvar här på Synckontoret.

Vi har ju tidigare försökt reda ut kaffeproblemen i byggbranschen. Och vad är tacken för det?

Jo. Ett slag i ansiktet, en lapp på kaffemaskinen som förkunnar en sanslös höjning, en spik i den mentala byggbranschkistan här på bloggen. Det är vad det är.

Jag är just nu djupt besviken på kapitalismen, girigheten och konsumtionssamhället.

——

Skulle detta sprida sig till hela byggbranschen kan det blir stora problem. Jag röstar för en haverikommission som kör igenom allt på en gång. PBL, takrasen, energislöseriet, Berra, Timell och – naturligtvis med prio 1 – det totalt skenande kaffekostnaderna.

Varför kommer du hem så tidigt?

Jag jobbade sent måndag kväll, blev onödigt sen hem tisdag kväll och fick stanna över på jobbet onsdag kväll. Sambon blev besviken och jag blev trött. Däckade i soffan på onsdag kväll, mätt på dåligt-samvete-pizzan och utan att knappt ens ha träffat barnen på tre dygn.

Torsdag eftermiddag sitter jag på kontoret och funderar på vad jag skall göra. Vi har precis fått ett par dystra besked om två stora projekt som vi räknat in som våra inte blir av. Det ena stannar helt, det kan poppa upp igen men ingen vet när. Det andra har vi suktat efter i flera år men kommer nu när det väl kommer igång bara kräva en pytteliten insats av Sync. Våren ser genast mycket dystrare ut i kalendern. Tråkigt.

Så torsdag eftermiddag åker jag hem i tid. Jag ringer när jag börjar närma mig. Klockan är 17.15 när jag glad i hågen känner vittring av lite umgänge med barn och sambo. Åttaåring svarar i telefon, aningen ointresserad, och när jag säger att jag är på gång så frågar hon:
– Varför kommer du hem så tidigt?

En annan gång frågade hon när jag direkt efter middan hemma satte mig med datorn i knät och knattrade igång:
Varför kommer du hem innan du jobbat färdigt ?

Bägge frågorna svider lika mycket.

——

Jag jobbar mycket, har alltid gjort det. En god vän, som för övrigt jobbat som anställd på ett och samma arkitektkontor sen vi gick ur skolan för tjugo år sen och varit ordentligt pappaledig i månader med bägge barnen, sa en gång när jag kört igång min firma och jobbade all vaken tid:
– Kan man inte klara sig på att jobba åtta timmar om dan som egenföretagare så skall man inte ha firma.

Det var typ tolv år sedan. Jag fattar trögt ibland.

——

En väldig klok grävmaskinist sa en grej en gång till mig. Jag hade precis ondgjort mig över att han skulle åka till Thailand när vi hade som mest att göra. Han svar på det var:
– Man skall passa på att vara ledig när det finns att göra, när det är dåligt med jobb har du inte ro att vara ledig.

Så. Det inget ledigt på ett tag då. Inte förrän orderboken är full igen. 🙂

——