Byggbranschen på Youtube? #3

Detta är nr 3 i en möjligen ändlös rad av inlägg om byggbranschen på Youtube. Det första och det andra handlade ju mest hur företag hanterar kortfilmer som kanal för ….. (fyll i själv, analysen viktar)

För min del står det klart som korvspad, efter timmar av forskning på området, att de filmer som är bäst är de som tagits IRL, rakt ur verkligheten och som visar den enorma talang och bredd som finns bland människorna i byggbranschen.

Ladies and gentlemen – I give you:

Kanalen Sveriges Roligaste Byggare roddas av maskinuthyraren Cramo, just verkar det vara lite lågfart men jag tror man bara vilar sig lite. Möjligheterna i det är är gigantiska, det finns mycket konstigare saker än en riverdance-improviserande rivare. Kompisens fråga – ”Har du ringt läkarn, eller?” – det är så klockrent 🙂

En till?

Det här är möjligen livsfarligt och lite jobbigt för kompisen men ”jag sitter fast på jobbet” är en så vansinnigt rolig kommentar 🙂

– – – – –

Annonser

Byggbranschen på Youtube? #2

Den här bloggen har på oklara grunder tagit beslut om att utreda hur byggbranschen beter sig på Youtube. Ingen har egentligen bett om det och spännvidden är ändå så stor att det knappast kan bli särskilt heltäckande eller relevant. (Som om det vore bloggens intention, ha!)

However, en mix av ösregn under halva midsommarhelgen och dåligt omdöme gör att jag fortsätter. Inlägget Byggbranschen på Youtube? #1 avhandlade ju några varianter där stora aktörer använder kortfilmer, mer eller mindre framgångsrikt. Här fortsätter vi med småföretagens viralförsök.

För några år sen jobbade en av mina kompisar med att sälja reklamfilmer. En TV-inspelning där min tjötige försäljarkompis intervjuade en småförtagare, det en slag reklamfilm med tveksam kvalité  i det flesta fallen, tror jag. Typ så här:

Kent Adolfsson är ca 100 år gammal, en cool man med erfarenhet från 50-talet och framåt, på den typen av företag är internet fortfarande en nymodighet. Jag gissar att han betalade några tusen för den filmen utan alltför stora förväntningar. Jag hade de som entreprenör på ett projekt nyligen  och tolkade hans kollegas sneda leende som att filmen inte hade lett till merförsäljning (möjligen lite tråkningar internt 🙂 )

Sen måste det finnas mängder med filmer, tagna med smartphone rakt ur verkligheten på en byggarbetsplats. Ibland är det bra på något konstigt vis. Inga krav på budskap, nytta och kvalitet. Möjligen också ganska internt och inte avsett för de stora massorna.

Eller också är det det. Den här kom som länk i en kommentar till förra inlägget. En mix mellan reklamfilm och internt skoj för egna fotoalbumet.

Lite för långt kanske, men ändå – Lite Dogmainspirerat med skakig handkamera och konstigt ljus, lite drag av tidigt italienskt 1900-tal eller stumfilm (?) i musiksättningen. Och 512 visningar! Riktigt bra.

– – – – –

Själv har jag outat både mina kollegor och barn i tid och otid här i flera Youtubeklipp. Dessutom har vi redovisat en funktionskontroll IRL på de viset som annars hade varit ett rätt tråkigt egenkontrolldokument:

😉

– – – – –

Spännvidden är verkligen enorm. Det stora fastighetsbolaget, det stora byggmaterialföretaget och den pyttelilla byggfirman har helt olika behov och syften, förstås, och helt olika resurser. Reklamfilmer med tveksam kvalitet/nytta, instruktionsfilmer som kompletterar/ersätter traditionella dokument, vardagsfilmer för internt nöje/förnedring.

Det kan blir bättre, åtminstone de två förstnämnda.

Byggbranschen på Youtube? #1

Ja, förlåt mig om sarkasmerna levereras i storpack, men det är inte bra – byggbranschens trackrecord på Youtube. Så här långt iaf.

Först.

Det händer ju en del i den virtuella delen ändå, det som kallas sociala medier är minst sagt påtagligt. Den här bloggens har ju blygsamt kommenterat branschens twitterbarndom för ett tag sen. Min uppfattning om nyttan har förändrat sig sen dess och nu följer jag mindre av bolagens officiella kanaler och mer de intressanta, riktiga människorna som relaterar till byggverksamhet i olika skepnader.

Och – jag gillar ju inte att håna riktiga människor. Kollar Youtube istället. Frånsett en vänskapligt bredsida mot kompisarna på Bygglogistik så har inte branschens filmproduktioner fått någon uppmärksamhet här på bloggen. Inte förrän nu dårå.

Den internetguru som Sync lyssnat på de senaste åren säger att Youtube is the place to be, det är där det händer. Han säger att det är den näst största sökmotorn, efter Google förstås. Gissningsvis har alla marknadsavdelningar i konungariket fått samma information. Alltså startar man en Youtubekanal i företagets namn och börjar spela in kortfilmer om allt möjligt. Man kan undra till vilken nytta. Antalet visningar enligt Youtubes räknare pekar på ett intresse från internetanvändarna som är omvänt proportionellt mot avståndet till solen (alltså ganska litet).

Nu räknas ju inte de klick som sker på andra sighter där filmerna bäddats in. Så de bostadsbolag som är konsumentorienterade och har sin exponering på Facebook har kanske lite fler visningar i alla fall. De filmer som är av mer intern karaktär och som har sin största publik i intranet på ett stort företag kanske inte heller får så bra statistik officiellt. Några filmer ligger säkert inbäddade på hemsidor där besökarna är många fler.

Så antalet visningar på Youtube är inget bra mått på framgång, Youtube är i så fall bara en bra parkeringsplats för filmer.

Så då får man ju fundera på vad man vill med filmerna, vem man vill nå, vad man vill förmedla och vilken nytta de skall bidra till – målet. Det finns förmodligen ganska många marknadsmänniskor som hjälper till att komplicera den frågeställningen. Sen skickar en del av dem uppenbarligen vidare företagsledningen till en gemytlig filminspelning. Jag överlåter åt den breda opinionen att bedöma om HSBs film nedan har gått genom de stegen.

Den har 14 visningar på Youtube och då har jag klickat på den två gånger, så det är inte där den tjänar sitt syfte. Jag kan inte googla fram den nån annanstans så det är oklart var den hör hemma, kanske testade man bara, kanske är den tänkt att bli en viral i hela Almedalen kommande veckor, vad vet jag? Budskapet är ju någon slags opinonsbildning ändå, om än lite lamt om jag får tycka.
(OBS – jag ser ju nästan aldrig på TV så det här kan ju vara ett klavertramp av mig, kanske har HSB köpt dyrbar reklamtid i TV4 och visat den där? Nej, hoppas inte det)

Lite orättvist som jämförelse kanske men jag tror att de företag i byggbranschen som kommer ha (redan har) bästa nyttan av illustrativa kortfilmer är den utförande delen.

Isover är ett företag som kränger byggvaror, främst isolering, till proffs och konsument. På deras Youtubekanal kan man hitta det här.

Det är alltså en film som skulle kunna betitlas Grundläggning för Dummies. Alltså skitlämpligt för mig och många andra som är inblandade i praktisk byggproduktion. Det är ju min mission lite grann att försöka döda omständliga, onödiga dokument och krama ur det väsentliga och sen göra det illustrativt och användbart. Det här är ett utmärkt exempel på det.

Ingen kan dessutom ha missat att det är vanligt att krångliga/bristfälliga/dåliga ritningar/beskrivningar/instruktioner skall förklaras för människor som inte läser och skriver svenska så bra och som hellre nickar och låtsas förstå hellre än de frågar en gång till. Än svårare blir det när personen har ett annat modersmål, inte kan engelska och är van vid en mycket mer hierarkisk befälsordning.

Så jag tycker Isover är helt rätt ute. Möjligen är det konstigt att man på sin Youtubesida inte länkar tillbaka till hemsidan där kompletterande information finns, den som söker och hittar filmen på Youtube borde ledas vidare dit.

Jag kollar vidare, det finns ju mer. Kanske rentav utanför ankdammen Sverige 🙂

– – – – –

Sverigekartan så som vi ser

Min far upprepade gärna en del skämt under vår uppväxt, till exempel:

Militärer: ”Om inte verkligheten stämmer med kartan så är det kartan som gäller!”

Min bror Anjo har gjort en karta idag som just nu dupliceras på Twitter i en farlig fart. Helt säkert största underhållningen i de kretsarna så här långt på dagen. Enligt farsans devis så gäller den oavsett om den faktiskt stämmer eller inte.

Humor, vänliga giftpilar och viss självinsikt.

– – – – – –

Vi har humor här i Glenn-land, det vet ju alla.

Veckan som gick var riktig rolig när GP listade de hundra personer som kan betraktas som makthavare över diverse områden. Industrifolk, fastighetsmagnater och popsångare i en ganska bred och fin lista. Många namn vi kan vara stolta för. Även politiker och journalister fick vara med, vi tycker om dem med ibland.

Har inte järnkollat men byggentreprenörer verkar trots allt saknas på listan. Jag menar – Stefan Allbäck borde ju haft en plats på den innan det rasade, och han var väl inte helt ensam?

– – – – – –

Sen kom Handelskammaren med en skrift av den förre GP-medarbetaren Robert Odenljung om Göteborg – En underhållande del av Sverige. Mycket intressant. Speciellt jämfört med uppropet Vakna Göteborg.

Men Kronér, Loket och Glenn Hysén??? Är det våra galjonsfigurer? Goa gubbar allihopa, men inget vi vill skylta med eller vara kända för?

– – – – –

Det skulle vara intressant att se en lista över Sverige i stort (dvs Stockhom med omnejd) , gjord efter Handelskammarens kriterier om det nu funkar. Aktuella TV-personligheter, kända artister och några till skulle väl hamna där. Trots att de inte är de vi helst identifierar oss med.

Min gissning – Kungen kommer högt upp, den som bäst imiterar kungen Robert Gustavsson och hans kompis Henrik Schyffert förstås, Blondinbella och Kissie – no doubt. Kommer tyvärr inte på någon fotbollsspelare från den sidan landet, men den där Zlatan är ju alltmer känd (har dock inte fått sex getingar i Expressenbetyg än vad jag vet).

Känner mig rätt nöjd med Glenn. Trots allt.

🙂

– – – – –

(och ja, jag vet – jag har ju flyttat en bit från stan – bor på ”okänd mark” – men gillar Glenn ändå)

Konsultens drivkrafter

Måste haka på ett ämne som fladdrade förbi på Twitter i helgen. Livslängden på en Tweet är ju sällan värd att räkna mer än i minuter. Ibland är det bra, ibland är det korthuggna twittrandet värt att spara och fundera över. Det handlade bland annat om konsulter och deras (dvs vårt) sätt att ta betalt. Timdebitering. Igen.

—–

Det var Fredrik på Byggvärlden som startade tråden. Jag hajade till på en Tweet från Helena Johnsson, (Ass.prof. in Industrialised house-building, Luleå Universitet). Det blir naturligtvis ryckt ur sitt sammanhang här och det kanske vinklar det annorlunda än Helena avsett, men jag hävdar konstnärlig frihet alternativt oförstånd i så fall. Hursomhelst.

”De som gör modellen (proj) är inte de som tar hem vinsten (prod). Alltså ingen drivkraft för BIM.”

Verkligen?

Jag blev lite nyfiken, följde deras mellanhavanden och hittade en till.

”Finns tusentals konsulter inom bygg som säljer per timme. Att säga att de ska fokusera kundvärde är lätt, men hur kommer vi dit?”

Jaha?

—–

Konsultens drivkrafter – vilka är de?

Jag tror, efter att ha diskuterat detta med mig själv en lång stund, att jag känner till dem rätt bra. Här är en lista utan egentlig rangordning.

  1. Pengar är naturligtvis en drivkraft för att jobba, men mer faktiskt för att kunna betala räkningar och kanske en Thailandsresa ibland, alltså inte på det där affärsmannamässiga sättet där fokus ligger på vinsten i kronor och ören.
  2. Avtryck. Man vill göra ett avtryck, bygga något som syns och går att ta på, något man gillar. Det är påtagligt att många i byggbranschen nördar in sig svårt i sina projekt, man blir lite kär i dem ibland. Husen och broarna.
  3. Utveckling är en bra grej. Det triggar alltid att testa nytt, uppfinna och utveckla. Jag har svårt att tro att en normalt funtad konsultnörd skulle backa för att testa BIM när tillfälle ges och efterfrågan finns. Vi som rör oss i det relativt sett lilla formatet får kanske vänta lite, men jag ser det som framtidens verktyg även i de minsta ombyggnadsprojekten. Men man skall inte glömma att vi sen Jesus gick i kortbyxor faktiskt byggt i 3D irl och i alla tider hanterat pengar och tid i förhållande till detta. BIM är ingen frälsning, det är ett verktyg.
  4. Bekräftelsen. Positiv feedback och beröm från en nöjd kund och andra i omgivningen är grymt mycket värt och det leder i bästa fall också till det bästa av allt – nästa uppdrag!
    Att se någon bli lycklig över sin nya bostad eller se barn lyckligt leka på sitt nyrenoverade dagis är också rätt ok.

—–

Man skall väl passa sig för generaliseringar. Och kanske vara tydlig med vem man pratar om när man säger ”konsulten”. Om man med det menar WSP eller Sweco som aktör i stort med sina tusentals anställda eller om man menar den enskilde personen som sitter på deras kontor och älskar just sin del av ett gigantiskt projekt. Det är två vitt skilda betydelser.

Jag är i det sammanhanget den lilla lilla konsulten på det lilla lilla kontoret men med insyn i mycket.

Jag tror alltså inte att timdebitering tar fokus från kundvärde. Jag tror inte att konsulterna är en broms när BIM introduceras, vi kommer bara vänta till det gör nytta för våra kunder.

—–

(nu vet jag ju att den bloggen besöks frekvent av en del konsultnördar, jag blir extra glad om de också skriver om sina drivkrafter i kommentarsfältet nedan)

—–

Att hyra ut sin kropp per timme

(hakar på en grej som fanns på Twitter i helgen, en diskussion om konsulters sätt att ta betalt)

—–

Vi på Sync är konsulter, konsulter i byggbranschen. Vi tar betalt per timme.

Det är en betalningsform som förmodligen kom till i den stund världens älsta yrke startade sin verksamhet. Där har man, vad jag förstår, till stor del gått över till fast pris på uppdragen. Vi ligger lite efter i konsultledet med andra ord. Byggkonsult – världens näst äldsta yrke?

Vi vill gärna jobba på fast pris, vi också.

Sannolikt hade våra kunder tyckt det var bra också, så varför inte? Jo, för att vi inte riktigt har koll på vad som skall utföras. Kan man inte bestämma omfattningen och förutsättningarna innan jobbet så går det ju inte att sätta ett pris på det. Då får man köra på löpande räkning. Timdebitering alltså.

Hörde jag någon hosta?  *host-lyxproblem!-host*?

Ja, det kanske går upp som ny etta på topplistan över I-landsproblem, men jag släpper bomben ändå – det är svårt att skriva tid och ta betalt på det sättet!

Visst, vi skriver ner allt vi gör i tidrapporten, i bästa fall jobbar vi koncentrerat med ett projekt i flera timmar i sträck, då är det enkelt att skriva sin tid. Det blir svårare när det flyter ihop, ett telefonsamtal, en kort fundering på en teknisk lösning, spårvagnsresan till arbetsplatsen som ägnas åt Spotify eller Wordfeud men enligt avtal kan debiteras. Tiden som snackas bort när alla på mötet skall stå i kaffekön en lång stund, hur gör man med den? Och lunchen som ägnas åt prat om jobb borde ibland vara debiterbar, många goda idéer kommer i sällskap med god mat och dryck. Inte så lätt alltså.

Ett annat sätt att ta betalt skulle vara välkommet.

Häromdan hade vi besök av en konsultkompis med egen verksamhet likt vår. Han satt i vår soffa på Synckontoret och sa att han hatar timdebiteringen. Han vill ta betalt för ett värde, inte för nedlagd tid i kalendern utan för det värde som kunden kan dra nytta av.

Precis. Vi tillför ett värde och vill gärna ta betalt för just det.

—–

Betalt efter kundvärde? Tanken svindlar. Återkommer när jag dokorerat färdigt på ämnet 🙂

—–

Twitter is the shit

Jag utrycker mig lite dumt ibland. Till exempel när jag säger att vi bedriver forskning. Det gör vi inte.

Sync bedriver ingen forskning i organiserad form, seriöst alltså. Jag menar i de fallen en annan lite mer amatörmässig och klåfingrig forskning mest för skoj skull. Typ Twitter i byggbranschen då.

För på det annars mycket viktiga området Twitter har jag ju från början sågat det som verktyg för oss byggare, det var faktiskt redan den 26 januari 2010 och det borde därmed vara preskriberat.

Sen öppnade jag lite ändå för att det kunde vara bra i vissa lägen, det var den 25 februari 2010  och borde ses som förmildrande omständigheter om någon, typ jag, skall hängas ut som bakåtsträvare i den nu pågående revlutionen.

Sen iscensatte ju Byggtjänst Trenddagen 2011 med supermodern Twitterskärm, egen hashtag och allt. Då föll murarna lite till. Det var den 7 april 2011.

—–

Så alltså för bara femton månader sen så var byggbranschens inslag på Twitter ett gäng trötta kanaler för PR-releaser från stora bolag. Det fanns någon enstaka som använde det till att mer aktivt kommunicera. Nu finns det en rad byggbranschrelaterade människor som tweeetar högt och lågt. Det har fått ett eget liv äntligen.

Jag kan erkänna att jag själv mest använder det att länka ut bloggen och fiska läsare den vägen. Men det händer att annat aktuellt hamnar där. Jag har min twitter vidarekopplad till Facebook och mina FB-vänner får glädjen att ta del av twittrandet även där.

Den som är mest aktiv som twittrare i byggbranschen just nu är @malena_b_morck på Byggtjänst. Hon och några till startade upp strax innan Trenddagen, de andra har varit ganska tysta men Malena har gått ut stenhårt och ökat efterhand.

Nu kryddar Mats Hultgren, Byggtjänsts egen lilla sociala mediemogul, Twittervärlden med en Samhällsbyggarlista också.

Var skall det hela sluta?

—–