Inte längre som det var förr

Byggbranschen förändras.

Visst, det går långsamt men trots allt små, små myrsteg mot förändring.

Tyvärr drabbar det ibland undertecknad. Till exempel på viset att ett av mina favoritskämt inte funkar lika bra längre.

Vilket? Jo, det där om att man skall vara rädd om sin tumstock, de görs inte längre. Den andre personen skall då svara – Va? varpå jag säger – de skall ju vara 2 meter!

*gapskratt* 

Nu har en tillverkare förstört skämtet helt 😦

Tumstockar

Annonser

Mats behöver hjälp

Mats Hultgren på Byggbloggarna behöver hjälp att få ordning på en grej.

Det är ju så att jag håller honom som ansvarig för att det blir lite mer byggbloggande i största allmänhet.
(och eftersom jag har flest läsare så länkar jag er vidare så att han hörs)

Klicka och tyck till 🙂

—–

Help Wanted: Project Information Officer

Anekdot
Min förste revisor sa så här:

”Skit in blir skit ut”

(detta på tal om min prestation rörande den tämligen viktiga bokföringen jag skötte/misskötte)

—–

I en artikel i Byggindustrin kan man läsa om en person som efterfrågas alltmer, titeln är än så länge bara myntad på engelska – Project Information Officer.

Officeren skall hålla ordning på kommunikationen i byggprojekt som använder BIM. För den oinvigde kan jag avslöja att det handlar om att byggbranschen numera ritar tredimensionellt och sen blandar in tid i fjärde dimensionen och pengar i den femte. 5D kallas de ibland.

Den som läst här tidigare kanske vet att jag välkomnar utveckling och nya sätt att jobba men är cyniskt skeptisk till system som implementeras som Guds frälsning till byggbranschen. Det finns för många kvalitetssystem, miljöstyrningssystem, kalkylprogram som direktkopplas till tidplanen, etik- och moralpolicys som vi inte använder rätt. Övertron på att ännu ett nytt system skall lösa problemen vi dras med. Så officeren i fråga behövs – Big time.

Risken är att vi hittar på system som är så stora och komplicerade och kompletta som sen blir pannkaka när systemet inte används rätt. Glömmer vi bort att grävmaskinisten som sitter vid spakarna skall med i 5D-modellen. Hans kunskap från 40 års grävande ryms inte i en digital modell. Vi har ett allt större inslag av byggare som inte så där klockrent behärskar svenska, det är inte självklart att de både kan ta till sig informationen och rapportera tillbaka på rätt sätt. Det finns dessutom ett inslag av de del stollar kallar för y-barn, svenskar som inte heller de är skapta för administration/ordning/reda men som kan vara in i h-vete duktiga att bygga ihop saker.

Det behövs en sjätte dimension för att få med lyhördhet för känsloläget hos människor, en sjunde för att överbrygga kulturella skillnader, en åttonde för…
(det kan ju fortsätta i oändlighet)

Förstå mig rätt nu – det behövs en officer. Det behövs disciplin och en jävla massa ordning och reda. Skit in blir skit ut. Så officeren behövs i varje projekt, kanske flera stycken. Hennes första jobb blir att övertyga alla om det fina med att systemet finns och att det är spöstraff på den som missköter sin del. Det som behövs mest av allt är att alla som är inblandade blir klara över sin delaktighet och sitt ansvar, att alla får förutsättningar för att behålla ditt goda humör så de kan fortsätta göra ett bra jobb.

Då kan det funka.

—–
P.S.
Kanske ölite off-topic men en fråga från Mats på Byggtjänst för länge sen gav upphov till det här inlägget, fritt associerat från den militära titeln i rubriken.

—–

En gång är ingen gång

Idag är det måndag. Eller måndag kväll noga räknat. Det har varit en omtumlande dag.

Imorgon tisdag blir det en ännu mer omtumlande dag. Start 06.30 med en tur till ett villatillbygge. Jag är ganska kvalitetsansvarig, entrenören mest ansvarig och husägaren bara orolig. Med viss rätt, dock.

Efter lunch skall jag presentera ett förslag på en enastående, nyskapande och på det hela taget fantastisk grej som vi vill sälja till en kund.  Två års tid, gott om plats för mitt ego och lite annorlunda. Typ skitbra. Om det går vägen.

Men.

Viktigast imorgon tisdag 09.00 – jag skall träffa några chalmerister som skall intrevjua mig om jobbet som kvalitetsansvarig. Peeuw!

Jag får scenskräck och ångest. Skall jag säga sanningen eller skall jag packa in det i bomull?

Seriöst. Detta kan bli enda gången jag ber om hjälp här.
Fatta läget.
Jag gör en OMRÖSTNING!

—–

Och snälla, någon mer än Byggblasket kan väl delta?

—–

Sync Blog – utvecklas eller dö?

Jajaja, jag veeeet!.

Jag har sagt det förut, inte gjort något vettigt åt det, fortsatt i samma hjulspår.

Kollegan pikade senast idag. Han tycker det blivit mest bara luncher och annat trams i inläggen på bloggen. Och jag känner det också, mindre substans, mer Blondinbella.

En riktigt bra blogg som jag kanske  skall ta efter lite mer är Jens Hoffman på Dipart som blandar privat med jobb och inte backar för att visa upp innersta kretsen i sin omgivning. Han har fått intern kritik för att blogga lite väl snabbt om det som som kanske inte är lämpligt att outa riktigt än. Det finns trots allt ibland hemligheter som bör bevaras inom en mindre krets.

—-

Vi har pratat om att koppla bloggen närmare företagets hemsida. Vi har några projekt och uppdrag som skulle gå fint in på bloggen. Det är inte säkert att det skulle gynna besöksstatistiken men en mer dokumentär blogg om vad som händer och sker i ett byggprojekt och på en byggarbetsplats skulle nog sysselsätta mig mer än väl  i alla fall.

Jag är lite skeptisk ändå. Det känns som det lätt blir någon slags udda reklamportal för firman och mindre plats för funderingar och ifrågasättande.

Byggblasket hade ju en uppmaning till byggbranschen för ett tag sen – utvecklas eller dö.

—-

Tål att tänkas på även för en trött bloggare. Vi får nog fan åka på konferens och snacka om detta 🙂

—-

Nordbygg? – Vecka 14 passar mig bättre

Jag är lite grinig och besviken. Jag vill åka till Nordbygg och gå omkring och titta på byggmaterial och på nyuppfunna självklarheter och träffa massa folk och prata om hur man bygger bra/bättre/bäst.

Jag vill gå omkring och äta jordnötter och plocka åt mig reklambroschyrer i en tygpåse med logga från något extra miljövänligt byggbolag. Jag vill komma in backstage i montern hos leverantörerna som har starköl och hårdvaror.

Jag ville hänga på byggkompisen som hade bokat tåget och övernattning och lockade med en ”traditionell fylleresa”.

Men det blir inte så. Jobb, dagishämtningar och lite verklighet stoppar det nöjet.

——

Observera att det finns en dos ironi i inledningen på inlägget, både byggkompisen och jag har ganska höga ambitioner om världsförbättring och bättre byggande inom kort. Byggblasket raljerade lite om mässan, men jag tycker den är viktig och möjligen kan den göra nytta också. Om branschen skall förändras så räcker det inte med att alla tycker att det skall bli bättre, det krävs lite samarbete och kontaktnät också.

Det hade varit skoj att se Mats Hultgren live och läxa upp honom, han slarvar med bloggen och har förmodligen ganska lama ursäkter för det. Kanske övriga Byggbloggare på Byggtjänst hade varit där, vem vet. Kändisar alltså.  Jag är ju lite blyg så där så jag kanske hade bangat, men jag kunde ju kollat på avstånd i alla fall. 🙂

——

Det jag mest av allt kommer sakna är besöket i Byggvärldens monter och torsdagens Loungekväll.

Dels för att Niklas Andersson skall bli årets Byggchef, jag känner inte Niklas men träffar hans brorsa dagligen just nu när vi handlar upp entreprenad och pratar om några andra jobb. Men också för att det ryktesvis skall servera Viagra istället för jordnötter i skålarna i montern.

Det är ett helt nytt grepp av Fredrik Karlsson på Byggvärlden. Lite udda med tanke på könsfördelning. Överflöd av Viagra och 99% män i ett trångt bås ger mig helt andra associationer än den normalt homofoba byggbranschen annars ger.

Men som sagt jag missar det. Också. Skit.

——