– Jag önskar att jag jobbade i affär, då blev jag rik, sa sonen (4 år).
– Hur menar du, frågar jag?
– Dom får ju massa pengar, så dom blir ju rika.
Så i sonens värld så är kassörskan på ICA Maxi rikast, för hon (det är oftast en hon) får ju massa pengar. Logiskt. Som ansvarig för uppfostran försöker jag förklara att kassörskan inte får alla pengarna, chefen tar alltihop. Sonens första inblick i kapitalismens principer förbryllade lite, och jag fortsatte:
– Chefen måste ju köpa in det som säljs, leksaker och sånt. Kassörskan får lite lön av chefen också förstås. Affären måste betala lastbilen som kommer med mjölken, och han måste ju betala bonden som levererat mjölken, sen måste han köpa mat till sina barn.
Så här dags är sjuåringen intresserad, och frågar:
– Men vem ger bonden pengar till då?
– Han måste ju köpa kraftfoder till djuren och tanka traktorn och så, och mat till sig själv, säger jag.
– Men då går det ju bara runt med samma pengar, det måste komma in något nytt också, säger dottern då.
Så enkelt är det att en sjuåring kan räkna ut det. För att systemet skall fungera måste det in något nytt, man kan inte bara putta runt pengar mellan sig. Vi måste förbruka resurser av något slag, det har vi alltid gjort och det gör vi fortfarande hela tiden.
Snart måste jag förklara för henne att vi redan har använt de resurser som fanns, och att vi gjort det på ett sånt sätt att hennes barn och barnbarn kanske inte får en lika fin planet att bo på. Jag väntar med det tills hon fyllt åtta.
Sync Blog 
Barn är kloka 🙂
En fundering bara. Visst är det ju så att kassörskan ofta är en kvinna och visst är det kanske så att bonden oftast är en man. Eller är det verkligen så?
Istället för att förstärka världens ”könsroller” så har man som förälder (eller en vuxen i barns närhet för den delen) möjligheten att försöka balansera upp den bilden. Att medvetet säga han om kassören och hon om bonden. Att när barnen ställs inför typiska könsrollsfrågor (som de naturligtvis inte har koll på som sådana) styra över dem till någon slags balans. Jag tror att det kan vara viktigt att tänka på.
Som sagt – dom e smarta, så det går inte att luras.
Vi kan börja ändra oss själva efter förstånd, barnböckerna blir mer jämställda med tiden och våra barn blir blir kanske lite bättre än oss.
Vem har sagt något om att luras? Det handlar inte om det. Det handlar om att inte få dem att spåra in i våra (de vuxnas) fördomar om kön och roller.
Klart det blir bättre med tiden! Det bara måste det bli.