Under en av de sällsynta perioder (2001?) när jag handgripligen har jobbat som byggnadsarbetare själv, då låg vi i en container. Eller två containrar egentligen, men vi möblerade om och ställde alla fyra sängarna i den ena och så åt vi tillsammans i den andra. Fyra unga män på tveksamt äventyr i Osloområdet. De var inte vår normala omgivning, det var helt klart.
Sammanfattning rent generellt. Sorglig sunkmiljö, dyr folköl och dålig mat, uselt boende och mögel i duschen, norsk TV och griniga gamla gubbar som legat borta på jobb alldeles för lång tid i sitt liv. Feta traktamenten i lönekuvertet, men ändå, hyfsat deprimerande.
Vi lämnade Göteborg kl 3 på måndag morgon och åkte hem i raketfart på torsdagseftermiddagen (skynda innan köerna!). Vi jobbade tre långa dagar och en kort, sen drog vi. Första gången vi kom upp så hade ingen fixat något boende alls till oss, så vi fick ta in på ett härbärge i Oslo som förmodligen fakturerade socialtjänsten för de flesta av sina sängar. Vi bar in alla verktyg och maskiner och la under våningsängarna den natten.
Sen fick vi ändå ett någorlunda ok boende, två bostadscontainrar med två sängar, ett bord och ett kylskåp i varje. Vi möblerade om som sagt, men mysfaktorn låg ändå strax under noll. Det som värmde var sällskapet och lillbrorsans pannkakor. Vi hade gjort upp om att ta med middag till varsin dag mån-tis-ons och så skulle brodern fixa mellanmål. Han stod hemma hos morsan och stekte hundra pannkakor på söndan innan första resan. Det är väldigt många pannkakor. (Notera att det var långt innan GI-snacket slagit igenom!)
Vi har nostalgisnackat om detta många gånger, så förmodligen hade vi ganska trevligt i vår container. Jag undrar om de griniga gamla gubbarna hade det lika skoj som vi. Helt säkert är den deprimerande miljön i boendet och hela situationen gick stick i stäv med min bild av att skapa arbetsglädje och bra prestationer genom att skapa så bra sociala förutsättning som möjligt.
Jag undrar om någon stekte hundra pannkakor till dem, nånsin.
Sync Blog 
Det där verkar ju helt horribelt. Jag hade nog inte stannat så många nätter om jag varit tvungen att bo i en container. Hade ni några fönster? Ventilation? Hemskt!
Om ingen ställer krav så kommer inget hända. Sist vi hade ett större projekt så diskade man i samma ”rännor” som man tvättade av sig i både efter toabesök och inför raster. Det hade varit väldigt lätt att åtgärda.
Jag hade aldrig accepterat det. Punkt.
Jodå, det var en ”bostadscontainer”, en stålcontainer med några centimeters cellplast som isolering och en billig plywoodfaner på insidan, Det fanns ett fönster också.
Simpelt, spartanskt men fräscht. Men vi hade det bra, för vi hade varandras trevliga sällskap och god mat. och några svenska fin-öl…
Ok. Det lät ju lite bättre 🙂
Jodå, det finns säkert en del människor som bor i sämre skjul än så, förmodligen runt 4-5 miljarder…
jag är som sagt lyckligt lottad
Fast det där håller jag inte med om. Att det finns andra som har det värre och att man därför ska vara nöjd. Visst jag förstår vad det är du vill ha sagt men jag tycker att det är farligt att tänka så.
Nej, det är inte så att jag tycker att vi skall vara hungriga för att barnen i Afrika inte får någon mat. Men här handlar det om vuxna, välbetalda människor i Sverigen (som jobbade i Norge iofs).
JAg tycker det ligger på alla att se om sin närmiljö. Om du tycker att disken hemma på köksbänken stör dig så diskar du (till slut), men om samma disk står på jobbet så klagar du och väntar på att någon anna skall lösa bekymret. Nej, hade gubbarna tagit en vända med kökstrasa och Ajax i bodarna, och kokat lite god soppa så hade det blivit riktigt mysigt.