Jag har just offrat en timme på TV4PLay och sett Sparrman få sig en omgång av Timell och Ekdal och för att gör en krystad Timelltravesti:
Som vanligt är det alltså inte problemen som framkommer i programmet som det egentligen handlar om.
(Alla från min generation som minns programmet Bullen och Martin Timells första jobb som programledare fattar vad jag syftar på)
—–
Det handlar inte om:
- Timpeng
- Vem som är/var lärling
- Enskilda anställdas kompetens
- Referenser som tyvärr avlidit
- Att entreprenören dumt nog var KA på sitt eget bygge
- Tumstockar, pennor och sågblad
Det handlar om:
- Kommunikationsproblem
- Felaktiga ritningar och vem ansvarar för dem
—–
Med många fler ord menar jag så här.
Eftersom relationen mellan kunden och byggare är så pass förstörd så kommer det naturligtvis fram två versioner av vad som sagts och gjorts, ingendera är riktigt trovärdig som jag ser det. Allt blir färgat av de känslor som finns nu och som inte fanns då.
Då. Då var alltså innan jobbet startade. Då när man pratade om jobbet och när kom överens så var det guld och gröna skogar, gissar jag. Då var man i det där sköna skedet där kunde äntligen har bestämt sig att bygga efter lång vånda och tankeverksamhet. Samtidigt har byggaren fått ett nytt projekt, det är det bästa vi vet. Byggaren älskar att starta projekt och det gör kunder också, alla gillar det.
Sen blir det lite formaliteter gör man några mindre kloka val. Sparrman blir Kvalitetsansvarig enl PBL på sitt eget bygge, oklart om det beror på att han vill det eller att kunden väljer honom – skit samma säger jag. Det är tveksamt smart som entreprenör att göra så, det är tokigt av en privatperson att inte anlita en oberoende part att granska de som sker på bygget. Det hade inte förändrat något i sak, att hyra in en oberoende som kvalitetsansvarig (mig till exempel) hade sannolikt inte ändrat det stora felet.
I programmet vill man gärna hävda att kontraktet är fel. Det får byggaren förstås hela skulden för. Jag håller delvis med men måste ända tycka att kunden i det läget borde vända sig till en expert och ställa den enkla frågan – Är det här ok?
I kontraktet framgår tydligen inte det som kunden hävdar gäller som takpris vilket är lite märkligt. I Sparrmans dokument kan man läsa sig till att han tycker att priset är ett annat. Oavsett vem av dem som har rätt så borde det vara grundläggande att det framgår i ett skrivet avtal. (Alltså då innan man börjar bygga)
Nåväl, allt ovanstående kunde ha sköts mycket bättre. Men även om både byggare och kund varit exemplariska i kontraktsskrivande och den formella delen så hade ju inte huset fått rätt höjd automatiskt. Tyvärr
—–
Nej, allt ovanstående döljer ett stort problem vi har.
Den verkliga missen har sitt ursprung på ett arkitektkontor. ..
(fortsättning följer här)
—–
Sync Blog 
Det är alltid lättare att göra rätt när man redan kan…
Ja, jag längtat efter den dan jag kan allt och slutar göra fel 🙂
Skämt å sido – byggarn verkar ju ha några descenniers övning bakom sig, han har missat här
Det där med ”rätt” och ”fel” blir ibland en gråzon. När du är i produktion så uppkommer det uförutsedda saker där man måste fatta en del snabba beslut där man inte riktigt har alla förutsättningar klara för sig. Man skulle knappt kunna få i en spik om man skulle gå till botten med alla oklarheter i handlingar m.m.
Det är klart att det är större chans att det det blir rätt om man är erfaren och ”redan kan”. Men likväl hamnar sakerna på sniskan ibland även för de som varit med ett tag.
Därmed inte sagt att man inte ska ta sitt ansvar när man gjort fel.
Självklart skulle mycket av dessa improviserade beslut kunna undvikas med bättre arbetsberedning, och för all del korrekta handlingar i rätt tid.
Detta med handlingar säger jag i mycket som självkritik eftersom jag själv sitter vid ”ritplankan” och ibland lovar alldeles för mycket, ritar snett o.s.v.
Jag tror de allra flesta ändå vill göra rätt. För visst finns det ett rätt och ett fel. Så klart. Är det lätt? Nej inte på någon fläck. Svårt är vad det är.
Det gäller att skapa ett klimat där det är lätt att göra rätt. Där man skapar förutsättningar för att det ska vara knivskarpt. Rätt och riktigt. På rätt sida om sträcket.
Jag har ingen som helst aning om hur det ligger till med byggarna i den här programserien. Jag kan faktiskt inte alls konstatera någonting utifrån det jag sett. Däremot tycker jag att det är fantastiskt intressant hur alla runt omkring reagerar på inslagen.
Jovisst, och alla kan dra sitt strå till stacken för att skapa arbetsglädje inom projektet. Självklart också ta ansvar för att den egna biten fungerar ihop med alla andra små bitar. Det är ju ofta i gränssnittet mellan olika aktörer som det blir fel.
Det där sync sa när han blev intervjuad på lokaltvn (?) om att hans viktigaste uppgift i projektet var att hålla alla på gott humör (eller något liknande) var nog mer sant och relevant i sammanhanget än varje floskel som någon mer driven snackpåse hade kunnat klämma ur sig.
Det är en blandad kompott i fuskbyggarna. En del vet jag inte ens om man ens kan kalla fuskbyggare, är de ens byggare överhuvudtaget?
Däremot Järntorget och den här siste byggaren gjorde fel som jag skulle vilja säga vilket byggföretag som helst skulle kunna göra. Det är absolut ingen ursäkt för det som skett, men att prata om ”fusk” tycker jag missar målet.
Det hade varit intressant om man verkligen hade gått till botten med vad som egentligen var orsaken till att det blev som det blev, och hur man borde ha gjort istället. Kanske mer i stil med ”lyxfällan”, ”arga snickaren” eller något och gärna lite medling mellan parterna istället för att trissa upp stämningen.
Funkar så klart inte om man väljer ut de värsta halvkriminella skojarna, utan det lär ju vara mer vanliga byggentreprenader åt privatpersoner.
En släkting som sitter tingsmeritering och han sa att åtminstone på den tingsrätten är byggrelaterade tvister nästan i majoritet av de civilrättsliga. Så det lär ju finnas en hel del att ösa ur.