Jag läser på Byggindustrin.se en artikel om en som det verkar ganska klok man, Hans Lind. (tidigare uppmärksammad här)
Han säger bland annat att man egentligen inte kan säga så mycket generellt om byggbranschen, den är alldeles för varierande i sina olika former. Lite som jag själv försökt få fram här, till exempel i den tråkigt avslutade dialogen med Berra för ett tag sen.
Vi är många som slarvigt tillskriver alla byggbranschen gemensamma egenskaper och i svepande ordalag klämmer in 450 000 personer i samma fålla. Jag vet att jag gör det.
Skall sluta med det nu. Startar en kampanj – Vi gillar olika!
—–
Sync Blog 
Ang BoKlok och varför det inte inte kommer upp i stora volymer i Sthlm har mer med det han nämner längre upp om utbud som är mindre än efterfrågan, än att kommunerna är rädda att få in ”fel personer”.
BoKlok-konceptet bygger vad jag förstår mycket på att man får marken billigt, om inte annat för att bygger med låg densitet (två våningar). Kommunerna har ju inget riktigt incitament att släppa marken billigt så länge man kan sälja till ett högre pris till andra byggherrar. Samma sak gäller ju om det är någon privat markägare som tillhandahåller marken.
Tror det kan lossna på sikt om räntan går upp och det blir svårare att låna upp stora summor pengar. Kommer ju även en ny generation som inte kommer kunna göra samma resa med kontinuerligt stigande priser och sjunkande räntor.
Jag läste för några år sen att BoKlok var de Skanska-bostadsprojekt som hade flest nöjda kunder och högst vinstmarginal, trots att det var de billigaste i inköp för kunden (vet inte vad som gäller idag). Inom sin nisch är det ett väldigt intressant koncept.
Känns som man kunde kunde göra något roligare med fasaderna, men även om det tar emot att säga, när man själv håller på med husprojektering och möjligen en och annan stödmur, så ger en bra markplanering ofta mer än att man slår knut på sig själv för att ta fram ett innovativ exteriör på husen. Tyvärr ofta grymt snikig markplanering i bostadsprojekten och kostar man på så handlar det mer om planestetik (ser fint ut sett ovanifrån på en ritning) än något som är trevligt att vistas i/passera/titta på från fönstren.
Min erfarenhet är att projektägarna fungerar ganska rationellt. Man tar de projekt där det finns en rimligt god vinst i förhållande till riskerna. Att bara tjäna 20% på istället för 25% är kanske inte så illa om man vet att exit i affären ligger närmare i tid. De projekt där grannar kan överklaga och detaljplaner i innerstadsmiljö skall processas så vet man att det går ett par år extra, det kostar i kraft och pengar och är inget skoj.
Det har nog gått så långt att det är svårt att starta upp något projekt här i stan som inte blir överklagat. I alla fall om det handlar om förtätning.
Undrar om det inte kommer att komma någon form av begränsning i rätten att överklaga i flera instanser och per automatik fördröja nybyggnadsprojekt ett antal år?
Verkar som man börjat med mer samråd med befintliga boende i områdena, och det ligger kanske lika mycket ”demokrati” i detta som möjligheten att överklaga bygglov som ändå går igenom till sist. Det där med att folk känner sig överkörda är nog ibland en lika stor faktor som störd utsikt och att man inte kan rasta hunden längre på samma ställe.
Tänkte lite på det här när jag läste artikel på ledarsidan i DN idag.
http://www.dn.se/ledare/signerat/skolutredning-partierna-soker-dar-de-tror-sig-finna-bekvama-svar
”De stora skillnaderna finns inte mellan skolor utan inom dem. Medan eleverna i ett klassrum gör stora framsteg, kan parallellklassen på andra sidan väggen ha hamnat i bakvatten.”
”medan de mycket viktigare om det dagliga samspelet mellan lärare och elever kommit i skymundan.”
Angående att dra allt över samma kam, och varför denna blogg är den mest angelägna byggbloggen (i mina ögon då).