Sommar, sommar, sommar

alternativ rubrik:

Riktiga män jobbar i byggbranschen (?)

Anledning till rubrikfunderingen?

Jo, jag har lyssnat på Eva Gabrielssons sommarprogram från lördagen 03 juli 2010. (direkt till MP3-länk)

Jag gjorde så efter ett tips från Henrik när han kommenterade ett inlägg här om Trenddagen 2011. Jag lyssnade först på de minuter som Henrik hade nischat in om Evas tid på byggena. Det var så pass intressant att jag började om från början och lyssnade på hela. Fick dessutom en ny (?) musikfavorit på vägen, Steeleye Span, låten Gaudete är ju helt suverän och rullar på min Spotify just nu. Tack för det Henrik och Eva 🙂

—-

Jag kände inte till så mycket om Eva Gabrielsson, annat än att hon var Stieg Larssons sambo och inbegripen i en sorglig tvist om en massa miljoner, arvet efter Millenium-triologin. Jag visste inte att hon är verksam inom byggbranschen, som arkitekt på en statlig myndighet och med passion för stadsplanering.

15 minuter in i programmet berättar hon om när hon studerade till arkitekt. Man skulle ha praktik ute på bygge, minst 2 månader men blev 2,5 år. Det blev start halv sju på mornarna och mycket ansvar.

Evas beskrivning av bygget är rolig att höra. Inget fungerar på byggen om man inte samarbetar, säger hon.

Byggen är, säger Eva, speciella arbetsplatser, väldigt humanistiska arbetsplatser. Det enda som räknas är att man inte jävlas med varandra. Det enda som funkar är att alla samarbetar. Det funkar inte med rasism och diskriminering, det blir väldigt opraktiskt för det stör människors samarbete och det stör produktionen, enligt henne. Jag håller med och gläds åt orden från en person som sannolikt har en väldigt klar uppfattning om hur rasism och diskriminering annars regerar på olika platser i samhället.

Den enda gången hon själv kände sig diskriminerad var den gången en leverantör klev in och trampade tungt runt på platskontoret, han frågade Eva – Ingen inne?
Eva funderade på om karln var blind och svarade: – Näe?
För hon satt ju där med komradion på skrivbordet, bordet som var fyllt med tidplaner och fakturor. Han gick ut och letade efter en ”ansvarig” ute på bygget, 16 trappor upp och ner. Det tog en stund.

Sixten, kollegan, kom så småningom in på platskontoret med chauffören i släptåg. Sixten som var från Norrbotten, uppvuxen med 10-11 systrar, tålde inte såna här dumheter. Han sa: – Här är hon ju. Var hon inte inne?

Polletten hade ramlat ner och chaffisen var generad och tyst.

—–

Hon säger att det är skillnad på plastmachos och riktiga män, på byggen är det väldigt tydligt. De riktiga machosarna med hjärta och hjärna är de som tar ansvar och är de naturliga ledarna. Ingen har något problem med dem. Det är plastmachosarna med för mycket ego och för lite att backa upp det med som ställer till det.

Så jag hoppas jag inte går i fällan själv denna gången, det här kan naturligtvis tolkas som könsterotypa slutsatser och generaliserande i övermått. Kanske. Jag tolkar det istället som en hyllning till kollegan Sixten, de snickare, betongarbetare, murare och platschefer som annars får ta rätt mycket skit för sitt påstådda sätt att vara.

Eva är en klok kvinna. Eva säger att man måste ha överlevt leran på bygget innan man fick flytta in på kontoret och jobba med projektering. Jag tycker man kan förstärka det. Jag tycker att man kanske skall ha överlevt leran innan man uttalar sig om något alls som har att göra med just leran.

—–

För övrigt
Hon och Stieg Larsson hade planer på en bok om byggsektorn. Tänk så bra det kunde blivit. Kanske bättre än Sync Blog.

—–

Annonser

7 reaktioner på ”Sommar, sommar, sommar

  1. Ahh så jag som kanske bara har doppat tårna i leran kan från och med nu läsa (eller jag vette sjutton hur intressant det är i så fall) men inte uttala mig?

    • Jodå, du har varit i leran, det vet jag.

      Faktum är att jag inte kände mig klar med inlägget, jag skrev det innan frukost lördag morgon och satt och pillade i det strax före midnatt. Jag hade tryckt på ”publisera” utan att märka det och får väl stå mitt kast.

      Det känns inte som analysen är riktigt klar än, vare när det gäller leran eller riktigheten avseende män, machos eller eller plast-dito.

    • Just vad gäller leran så skall man nog se det symboliskt, många har åsikter och synpunkter om saker de egentligen inte vet något om. Det är lätt att ha åsikter om att byggare är på det ena eller andra sättet, att det på byggen går till på ett visst sätt, att det fuskas och slarvas på alla sätt. Har man sett det i närbild så vet man att allt det där bara förekommer ibland, i olika mix och i olika mängd.

      Gör man frågan om vad man vet och förstår lite större så blir det jobbigt. När västvärlden bombar Libyen så vet vi inte om det faktiskt är i mänsklighetens tjänst eller om bara försvara tillgången på oljan. Skulle man agera sam i Saudi eller någon annan regim? PÅ Trenddagen på Byggtjänst häromdagen så visade Kjell Aleklett att 20% av oljan kommer från Saudi och väldigt mycket överhuvudtaget kommer från dem vi ser som odemokratiska stater.

      Jag vet inte vad jag skall tro på där, jag vill gärna ha en åsikt men jag vet för lite. Hola Bandolas låt om vem man kan lita på gäller fortfarande. Även i bygg(blogg)branschen.

  2. Det är det här jag gillar med dig! Man kan peta lite och dra saker till sin spets och du hanterar det utan problem 🙂 Heja dig!

    Nog överdrev jag lite men ett uns av fundersamhet fick jag allt av ditt inlägg. Visst ska man veta vad man pratar om men samtidigt så måste arbetslivet vara öppet för nya influenser. Ocensurerat. Vi måste tillåta oss att vara tillåtande. Åsikter som kommer ”utifrån” måste vi ta vara på.

    Gällande leran. Njae jag har på som mest doppat en tå i taget. Mer än så är det inte. Visst jag har en bra bild av helheten men badat i lera? Nej, aldrig faktiskt.

    • Jag gillar att få lite mothugg också, jag gladdes av Fredriks reaktion häromsistens och Jonas invändning. Jag behöver som många andra fuundera på hur jag utreycker mig. I skrift är det extra lurigt när man inte har kroppsspråk och betoningar att spela med. Det är faktiskt där jag och min sambo efter så många år fortfarande missförstår varann, på FB eller i mail.

      Forstätt gärna vara kritisk när du känner för det, det betyder mycket för mig.

      Nu – vad gäller leran – så säger historien att det på ett bygge i Gårda runt 1990 kom en man, flera gånger, finklädd och proper och bad att få sklänga sig i leran. Gubbarna tyckte det var festligt och lät mannen lägga undan kostymen och simma runt i schaktgropen en stund. Se där – leran är bra till mycket 🙂

      • Var verkligen slutsatsen bara att du ska tänka på hur du uttrycker dig?

        Kan man inte också tänka att även om man försökter vara vidsynt så trillar man dit ibland?

        Tycker jag kommer på mig själv ofta i att tänka i stereotyper och förutfattade meningar om andra människor.

        Att vara PK och inte yppa dessa tankar till någon löser inte den egentliga problematiken. Kanske inte är av ondo att det slinker ut en groda lite då och då så man får fundera på hur man egentligen tänker.

      • Jag är inte så orolig att bli PK, bloggen är ju trots allt avsevärt mer genomtänkt än mycket av det som flödar fritt ur min munhåla i vardagslag. Det kan både fel och dumt så det räcker.

        Men jag är lite känsligt för att någon skall ta illa upp, det är svårt att vet a när det händer. Att man inte är överrens är ett sundhetstecken men att någon tar skada av mitt pladder/skvaller/tyckande är inget jag önskar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s