Ja, man kan tro det att vi i byggbranschen jobbar med döden inpå knuten. I alla fall om man läser om olyckorna som sker.
Det har faktiskt ändå hänt en del i arbetsmiljöarbetet och säkerhetstänkte på byggena de sista åren. Till exempel med ställningsbyggande som annars skedde till stor del med livet som insats.
Killen på bilden befinner sig 12 över marken och utför ett livsfarligt arbete. Han gör det på ett bygge där jag är projektledare och där jag gjort arbetsmiljöplanen och kontrollplan för BAS-P. Min insats i det handlar om 12 minuters jobb vid datorn och handlar om att döpa om ett par dokument och anpassa dem till det nya projektet.
Jag vill inte säga att det är rutin men jag kan uppfylla det som är formellt rätt utan att ägna så speciellt mycket tid åt det, så långt. Jag skickar över mina underlag till entreprenören (BAS-U), sen är nästa steg hans ansvar, det att faktiskt se de särskilda risker som finns och hitta ett sätt att hantera dem. Så gör vi hela tiden. Där kan vi bli mycket bättre, att se, kommentera, fråga, analysera. Jag har den absoluta uppfattningen att de som skall utföra jobbet själva skall lägga sista handen vid arbetsberedningen.
—–
Killen på bilden bygger ställningar. Det är ett yrke där det tidigare varit en merit att ha suttit i fängelse, käkar anabola eller åtminstone ha en vältatuerad nacke och en supermanattityd. Tuffa killar alltså. Där har det skett en förändring på bara några år.
Nu ställs det krav på dem som bygger ställning. Nu har de hjälm och säkerhetssele på sig. Nu har de en lina som krokar fast och fångar dem om de faller.
—–
Nu ramlar han inte 12 meter rakt ner i asfalten och blir en våt fläck om han ändå tar ett felsteg. Nu blir han istället hängande i linan och hans kompisar kan få chansen att hala in honom och garva åt att han överlevde.
Det är en skillnad till det bättre.
—–
Sync Blog 
Det var någon som skrev om ”beteendebaserad säkerhet” i kommentarerna på Byggvärlden.
Googlade lite och hittade bl.a. en intressant artikel från tidningen ”arbetarskydd”:
http://www.arbetarskydd.se/asikter/debatt/article131460.ece
Sammanfaller lite med det där du skiver om att ”de som skall utföra jobbet själva skall lägga sista handen vid arbetsberedningen”.
Den enskilde måste ha ett eget säkerhetsmedvetande, och använda tillgänglig säkerhetsutrustning på eget initiativ. Sen är det självklart arbetsgivarens ansvar att bidra till att byggad detta säkerhetsmedvetande och se till att det går att jobba säkert.
Tänker lite på hur det är här på jobbet. Många vill ha elektriskt höj och sänkbara bord, men när borden väl är på plats ser man sällan eller aldrig att de höjs och sänks för att kunna variera arbetsställning.
Bäste Sync – leta upp ett cykelställ snabbt, för nu är du ute och cyklar!
Det är långt ifrån så enkelt.
Visst, han har sele och lina.
Bra, men har han inte falldämpare så är den låga infästningen, när han kommer upp, en falsk trygghet. Har han falldämpare kan han som exempel falla upp till sex meter innan stopp. Då gäller det att inte krascha på vägen.
Utan falldämpare blir han inte ”en våt fläck” 12 m ner i asfalten utan ”istället hängande i linan”.
Men kompisarna kan mycket väl komma att sätta skrattet i halsen! Det är långt ifrån säkert att han överlever.
Testmetoden för taksäkerhetsprodukter innebär att 100 kg faller 2,5 m till sträckt lina. För att klara testet behöver produkten deformeras såväl elastiskt som plastiskt för att absorbera energin. Jfr krockzoner på bilar.
Vid ett sådant test blir påkänningarna på kroppen ca tre gånger större än vad den kan klara i alla lägen.
Ponera att han fäster kroken i något relativt stumt – t ex spiran över stagen och befinner sig invid denna, vilket inte är otänkbart för då kan han dra upp kroken för att kuna flytta den senare. Då ökar belastningen på kroppen ännu mer…
För ett tag sedan föll en person utan skydd en våning ungefär. Han hade ont, var omtumlad, men utan synbara skador. Det var inte i Sverige så jag sa till ambulanskillarna att vi begär en hel scanning av huvud, hals och bål. Inälvorna var skadade med stora inre blödningar som följd. Han opererades fyra timmar och fick tiotals liter blod samt låg i coma två veckor innan man kunde hoppas.
Jo, du har säkert rätt. Men poängen var förändringen som skett på bara några år.
Det finns alldeles säkert bättre selar, bättre lina och bättre allt. Då skall han ha det (note to self – behöver undersöka det). Men det skydd han har måste ju vara bättre än inget alls.
Det är ju ett problem att man inte kan fästa linan ovanför sig eftersom ställningen inte är byggd än, så fallet kan ju knappst bli mindre än 2-3 meter innan linan börjar sträcka ut. Vi skojade (?) på bygget om att nästa steg är att vi ställer upp en kran där man fäster kroken. Eller en klätterställning där montörerna står säkert på en plattform i hela montaget. Eller att man uppfinner en robot som bygger ställningen helt och hållet.
Det är inte fel på utrustningen – utan handhavandet.
”Men det skydd han har måste ju vara bättre än inget alls.”
Nej – det är en falsk säkerhet som gör att man känner sig trygg, men inte är säkrad.
Det kan lätt bli så att man tar större risker i tron att man är säkrad.
Således är det inte bättre – utan snarare sämre.
Det är en falsk bild för skrivbordsfolk att tillfredställa ett krav på.
Det ser ut att finnas ett hus med ett tak vid sidan om. Där kan linan fästas så att fästpunkten hamnar över personen.
Att använda en kran är OK. Jag har själv tillämpat det i svårare fall.
”Poängen” är att det ser bra ut och tillfredsställer pappersexercisen – men i realiteten lurar folk; t o m att ta större risker.
Sync, du är en erfaren och seriös person och förstår säkert vidden av det här.
Blunda inte för fakta. Det är svårt, men inte omöjligt bara man ser hela bilden.
Falsk säkerhet är riktigt lömsk.
”Jo, du har säkert rätt. Men …” Det är en alltför ofta använd fras som brukar leda till problem.
Det hade jag inte väntat mig av dig, men försöker glömma det fort.
När du har realistiska lösningar (utan ”men”) återtar jag ömdömet ovan med glädje!
”Alla svåra problem har enkla, lättförståeliga, felaktiga lösningar.”
Har själv varit ställningsbyggare i många år och har de senaste 5 åren alltid använt sele. Man kan ALLTID fästa sig på en högre punkt, man måste bara jobba smart. Skall man bygga ett bomlag på 3 meter, kan man göra en uppbyggningsbomlag på 2,5m och skarava på alla spiror samt sätta alla räkverk och man är på den säkra sidan när man kommer upp.
Jag förstår poängen! Det ÄR ett steg framåt. Steget därifrån till att göra rätt är inte alls stort att ta.
Dessutom har han fäst sig baktill vilken sannolikt skulle resultera i ett fullständigt hjälplöst sprattlande utan möjlighet att avlasta med benen. Nej, man ska alltid alltid fästa sig i bröstfästet. På så sätt kan du avlasta kroppen med benen tills hjälp kommer eller tills man fixat ner sig själv.
Jag skickade alla mina gubbar på kurs. Eller kursen kom till oss. Till vår miljö. Vi hängde och slängde i kranar och ställningar. Firade oss upp och ner. Firade andra upp och ner. Det är inte ens lätt då man tränar. Ännu svårare är det om du utan att ha fått utbildning och testat manövrarna tappar fästet och faller.
” Steget därifrån till att göra rätt är inte alls stort att ta.”
Jo, det är dessvärre det.
Det har funnits typgodkända produkter för infästning av livlina som helt saknat förutsättningar att fungera. Boverket klarade inte det. Trots att det formellt inte gick så har jag fått tre stycken indragna.
Många finns fortfarande kvar på taken ….
Om du bara visste hur många felmonterade fästen det sitter på taken och det blir fler för varje dag.
Exempel: Arbetsmiljöinspektionen gjorde inspektion och tog gubbarna i örat för att de inte hade lina på ett låglutande tak. Så när de skulle göra krönen åkte linan på. Det kändes bra, så de satte knät på krönet och sträckte sig ut för att fixa utsidan. Slack i linan. Ingen slant. När jag gjorde besiktning någon vecka senare kunde det konstateras att 10 000 m2 inte hade en enda av öglorna rätt monterade. De hade inte klarat ett ryck. Falsk säkerhet ledde till större risker.
Vid en annan besiktning satt varannan konsol till nockräcket fäst under pannorna. De andra hängde i räcket de skulle bära.
I vintras var många räcken så belastade att de inte skulle klarat ett ryck.
En del räcken följde med snön ut på en luftfärd.
Många jobbar med slack i linan.
Likaså med en sådan vinkel på den att en pendling skulle leda till alvarliga skador.
Du skall inte snubbla på linan heller.
Ryggfästet (högt) och linskötare eller säkerhetsblock är i många fall det enda vettiga.
Att vid övning vara helt koncentrerad och förberedd på fall är en sak.
Att vara koncentrerad på ett jobb, som man skall försörja sig på, och slinta är något helt annat…..
Jättebra att du fixade en kurs!
Det är ett steg i rätt riktning, men du har många kvar tills ni är säkra IRL
”Steget därifrån till att göra rätt är inte alls stort att ta.”
Så länge du tror det, så har du en lång vandring framför dig.
Vart kan man få de kurser som du tala om Viktoria?
Viktoria kanske inte läst detta, det var ett tag sen jag skrev inlägget.
Det borde finnas ett antal företag som ordnar utbildningar, juste dem Viktoria använt kan vara lokalt uppe i Norrland där hon huserar. Om du googlar så bör du få fram några alternativ.
Ursäkta att svaret dröjde så, jag såg inte din kommentar förrän nu 🙂
Vi använde oss av Jämtlans Klättercenter. Jätteduktiga men bra erfarenhet.
http://www.byggvarlden.se/nyheter/byggprojekt/article96140.ece
Inser att jag ligger efter i kunskap här. Återkommer med uppdaterad kunskap snart.
🙂
I veckan nappade jag tag i två mycket unga (20-någonting) killar som byggde ställningar åt ett grannföretag. Jag hade inget som helst med deras arbete att göra men efter att åkt förbi dem på morgonen så sög det tag i magen på mig och jag vara bara tvungen att lägga mig.
De var mycket trevliga och visste med sig att de borde ha haft på sig fallskyddsutrustning. Den låg i bilen.
Apropå att det är ett långt steg från att använda utrustning och att använda utrustningen rätt….