Sommar, sommar, sommar

Jag tänkte börja jobba denna veckan. Gjorde ett par tafatta försök, ringde lite, kollade på några byggen som var igång. Började på en kalkyl men slutade igen. Hm, tänkte sen en gång till att det ändå är rätt gott att vara ledig om kan kan.  Fasadrenovering, markarbeten på en skolgård, arbetsmiljöplaner och sånt? Visst det är ju kul, men…

… jag gillar Spanien…

Spanien

…och mat…

Mat

… och svensk sommar med kusinkollo, altanhäng, badsjöar och familjen i en morgontrött hög på sängen fastän klockan är halv tolv mitt på dan.

– – – – –

Cynisk byggchef startar uppror

Man på bilden är 43 år. Precis som jag.

Så här är det.

En helt vanlig tisdag i oktober runt fyratiden på eftermiddan når cynismen normalt sin peak på ett byggkontor. Då har det hunnit inträffa tillräckligt många dumheter för att föregående helgs rekreation skall vara konsumerad och fortfarande liiiite för långt kvar för att kunna ta ut förskott på nästa helg .

Det är oklart vad mannen på bilden vill åstadkomma med detta, vi i byggbranschen har en del att reda ut. Jag måste nog ringa och fråga.

– – – – –

Det går naturligtvis bra att fylla på med sin egna frustration i kommentarstråden nedan så rasar den här  Arge Chefen på kommando (=mot ersättning).

Fucking awesome skiss

Hej

Det har ju varit tyst här ett tag, det betyder inte att vi inte jobbbar. Bara att vi inte bloggar om det.

Det betyder inte heller att vi har slutat tycka saker om byggbranschen. Bara att vi inte fläkt ut åsikterna och spydigheterna publikt på ett tag.

En sak som vi (eller jag) faktiskt gör just nu är att tvinga en arbetsledare att göra arbetsberedningar. I stället för att springa runt på bygget och lösa problem skall han förekomma dem. Arbetsberedning är egentligen inte särskilt jobbigt och behöver inte vara så speciellt formellt utformad.

Bild

Det här är en ställning för ett skärmtak. En typisk grej som ofta löses i sista stund, helst när arbetet just skall starta eller skulle startat. Ett snabbt telefonsamtal till en oförberedd ställningsbyggare, instruktioner som skall gå i flera led och sen en ställning som ändå inte riktigt funkar likförbannat.

I detta fallet funkade det extra bra eftersom vår ställningsbyggare kommer från Irland och byggbranschens muntliga instruktioner inte alltid funkar över språkgränserna. Hans kommentar:

”Fucking awesome ritning! Best ritning ever”

Disclaimer:
Skissen är inte helt korrekt, snickarn som står uppepå är i verkligheten inte vänsterhänt och han som står där nere är inte alls så fåfäng som han ser ut på (nid)bilden 🙂

Inte så usla som man kan tro

Vi som jobbar i byggbranschen är inte så usla som vi tror, och definitivt inte så ruttna som Berra tycker.

För Berra har gjort comeback i kommentarsfältet. Vi har ju egentligen avslutat vårt förhållande men Henrik lockade fram B när hans namn användes i en skämtsam utvikning om hur argentinare uttrycker sig, detta på tal om min avsiktliga felskrivning av ett talesätt om givna fingrar. Det ena ledde till det andra.

Berra är en minst sagt missnöjd privatkund med ett, lindrigt uttryckt, ansträngt förhållande till byggbranschen.  Han har en lång historia med många kommentarer här på bloggen och säkerligen en ännu flera inlägg  på andra sighter. Jag vill minnas att han anklagade Bygghus.se för att censurera bort honom – Kanske har han varit alltför burdus där?

Syncbloggen har dock aldrig redigerat eller tagit bort något han skrivit, trots de stundtals nämast rasistiska hatet mot människorna i byggbranschen och speciellt då mot pojkarna som i skolan satt längst bak i klassrummet och nu är byggbusar by default. Jag önskar att han istället använt sin energi till att föreslå förbättringar, komma med kreativa förslag eller någon slags pytteliten uppmuntran. Det oresonliga hatet han visar mot människorna i byggbranschen är samma hat som frodas i kommentarsfält över hela nätet och som i mitt tycke omöjliggör en vettig diskussion.

Henrik gör ändå ett gott försök att diskutera. Jag gissar att det blir samma återvändsgränd som OlleCalle, Erik på Byggtjänst och undertecknad hamnat i gång efter annan, tyvärr.

—–

Mycket konstigt sker i vår bransch. Det är delvis därför denna bloggen fortfarande rullar.

Det görs onödiga fel, dumma fel och tyvärr upprepade fel som kostar mängder med pengar. Orsaker till detta är allt från okunskap till slarv. Byggen har också en mystisk förmåga att bli dyrare och dra ut på tiden. Det slarvas dessutom med arbetsmiljön och säkerheten. Människor som Berra blir offer i havereraade villa projekt. Sen finns det en mörkersida där skattefiffel, mutor och skumrask råder. Allt ifrån svarta pengar i ett kuvert hos privatkunden till organiserad brottslighet med miljoner i potten och människohandel som värsta scenariot. Det finns en del att jobba med. Eller jobba mot om man nu hör till dem som tycker glaset är halvtomt.

Jag har slutat försöka övertyga Berra om att allt i branschen inte är genomruttet, det kommer inte att hända. Jag gläds istället åt de goda exempel som kommer fram, för de finns om man vill se dem.

Fackförbunden jobbar hårt för en renare bransch. ID06 är ett viktigt steg på vägen mot detta. Kravet att Skattemyndigheten skall få göra oanmälda besök på arbetsplatser (från bland andra Jens Hoffman på Dipart) är ett annat sätt. Arbetsmiljöverket gör ett mycket bra jobb, till exempel att de har information på en rad olika språk för att inte utestänga våra gästarbetare från säkerhetsarbetet. Byggtjänst med fler ligger bakom en ny sight som gör ett gott försök att få med de boende när miljonprogrammet skall renoveras. Chefen på Veidekke fick tillfälle att skryta lite, de hade fått ett gott betyg från en av de största beställarna. Omdömet från Trafikverket är verkligen hedervärt. Det lyckade projektet Citytunneln i Malmö fick än mer uppmärksamhet i veckan som gick, grattis till det.

—–

Kan man säga att byggbranschen är på ena eller andra sättet, egentligen? Nej, det blir tokigt när vissa egenskaper skall tillskrivas så många människor samtidigt, det funkar inte. Det blir ännu mer metafysik när någon enskild skall bevisa vad majoriteten tycker med  hjälp av sina egna erfaranheter.

Det är svårt att säga vad branschen tycker om sig själv och nästan lika svårt att veta vad folk i allmänhet tycker. Det blir så klart enligt principen ”som man frågar får man svar” och färgat av det forum man frågar i. Sannolikt vinner vi inte listan i omröstningen om de mest trovärdiga om man frågar alla svenskar. Helt klart blir det mer negativt om man frågar de som rör sig på de internetforum de missnöjda samlas. Förmodligen får man en mer positiv bild om man frågar nykläckta ingenjörer som har barnasinnet i behåll och framtiden för sig, de ser möjligheterna och det fina. Alla har sin verklighet.

I tidningen Byggindustrin för ett tag sen så hade man intervjuat Ulf Perbo. Byggindustrin följde upp sig själv med en ledare på samma tema. Nu är det väl inte så konstigt om en moderat statssekreterare är inställsam till näringslivet och en byggtidning till sina ägare men jag väljer att tro på det lite ändå.

Ok, vi är inte genomusla i alla fall enligt vissa. Kanske inte jättebra i alla delar men inte heller usla.

Gott så.

—–

Arbetsmiljöverket behövs

Fundering med tanke på de arbetsplatsolyckor som uppmärksammats på sista tiden och mitt bloggande i skuggorna utav dessa.

—–

Jag har jobbat på byggen sen 1989. Först som arbetsledare, sen som platschef, en kort tid som hantverkare och numera som projektledare. En del har förändrats, annat är som det var då för 22 kg sen.

På byggen får vi ibland besök av en representant för Arbetsmiljöverket, AV. Antingen kan det skett en anmälan om dumheter eller så hade råkade det bara bli just ditt bygge. För länge sen hette detinte AV utan Yrkesinspektionen men fungerade väl ändå ungefär likadant. Besöket brukar i regel ske i positiv anda och med en vänlig ton från bägge parter. I mitt fall oftast även med ett inslag av nyvaken och genant medvetenhet om brister som jag blundat för.

Besöken brukar i regel resultera i ett inspektionsmeddelande som kommer dels till entreprenören, dels till byggherren. Jag minns inte exakt formuleringen men det brukar vara ett punkter som skall åtgärdas och att man, om man inte fixar till detta, riskerar böter eller möjligtvis får skaka galler ett tag framöver. Det är sällan någon större tvekan om att detta fixas till, och faktiskt tror jag att man inte gärna upprepar just det felet.

Om det är så att AV fått kraftigt minskade anslag och inte har resurser att göra dessa besök så är väl resultatet ganska solklart.

Någon gång har jag bett att få träffa AV innan vi kört igång ett projekt. Senast 2006 inför ett lite komplicerat projekt. Det var inte självklart att få till det mötet, den typen av förebyggande möten fanns inte med i deras budget då. Knappast heller nu. Sen dess har ju vi konsulter börjat sälja tjänsten Bas-P (byggarbetsmiljösamordning) men ärligt talat är det en ganska uddlös historia.

Nu har ju borgarna tillfälligt bromsat sin iver att sänka min skatt, det har de ju varit ganska lyckosamma med annars. Möjligen hänger detta ihop med indragna besök från AV. Härmed meddelar jag Anders Borg och Fredde att jag accepterar en skattehöjning om pengarna används på ett bra sätt, t ex av AV.

—–

En arbetsmiljöingenjör jag känner sa över en lunch i förra veckan att han har det lättare att få platschefer att sköta arbetsmiljöarbetet än vad man har att få dem att följa kvalitetssytemet. Risken att bli personligt ansvarig och få dagsböter funkar som hot där.

Det är nya regler på gång efter Statens offentliga utredning ”En bättre arbetsmiljö genom effektivare sanktioner”, SOU 2011:57. Om jag tolkar det rätt så styr man över från möjligheterna att straffa personer till att använda viten och sanktionsavgifter. Det skall svida i plånboken alltså. Att AV skall kunna hota med tyngre viten mot byggarna och byggherrarna kommer sannolikt speeda upp åtgärderna en hel del, en miljon är mycket pengar. Dock att det är nästan två år tills det kan bli verklighet.

Men då krävs naturligtvis att AV har pengar nog att besöka de arbetsplatser där de nya reglerna skall användas.

Här skulle till exempel AV kunna skriva ett föreläggande om att en traktorgrävare inte får användas som solskydd på rasterna. En fet sanktionsavgift borde få byggarchefen att köpa ett parasoll till gubbarna istället. Kanske.

—–

(En bättre arbetsmiljö genom effektivare sanktioner, SOU 2011:57)

Olycksstatistik och orsaker till död

GT/Expressen hade en ledare signerad Liv Landell den 19 augusti om byggbranschen olyckor och hur en byggnadsarbetares liv värderas. Det är en befogad frågeställning. Jämförelsen med om det skulle kola lika många journalister eller lärare i arbetsmiljörelaterade olyckor är intressant.

Statistiken på döda i byggbranschen har hanterats här på bloggen förrut och jag är inte helt klar över om olyckorna faktiskt ökar. Det kan man annars lätt få för sig när man läser de svartaste rubrikerna. Fast det är egentligen skit samma, en död per månad är en familjetragedi för mycket. Varje månad.

Man kan undra varför det är som det är. Igår refererade jag till en annan artikel i GT/Expressen. I den fanns en del matnyttigt som jag kan skriva under på. Bland annat att Arbetsmiljöverket har tvingats minska sina inspektioner på grund av minskade resurser. Det är synd för det det är definitivt en sak som fått mig att skärpa mig under åren som platschef. Besöken av arbetsmiljöinspektören har i princip alltid lett till en uppryckning.

Problemet med arbetsmiljön och säkerhetstänkandet på  de arbetsplatser där arbetskraften inte heter Johansson, Lundström och Andersson, det påtalas också i artikeln. Det finns många byggnadsarbetare och alltfler företag som tagit färjan över Östersjön till Sverige. Man har ibland med sig en arbetsmiljökultur som i vissa stycken är helt apart från den vi önskar uppnå. Det är ett problem som på vissa håll  förstärks av skumrask som ibland tangerar människohandel.

 

Men det är också en fråga om attityder bland svenska pojkar, män och en och annan kvinna. ”Grabbigheten, stressen och de korta byggtiderna påverkar säkerheten”, sägs det i Expressentexten. Jag håller nästan helt med. Kort byggtid funkar alldeles utmärkt om man planerat bra och har ordning på sin arbetsplats och sitt projekt. Stress genereras när det inte fungerar.

Jag tror att AV´s uppsökande verksamhet är viktig och att den borde förstärkas. Facket har en fortsatt viktig roll, jag tycker man skall hålla isär prat om löneformer och koncentrera sig på arbetsmiljön. Företagen måste jobba ännu mer med arbetsmiljön, för mig är det en självklar faktor för att få en långsiktig lönsamhet i byggföretag.

Sen är det förstås så att våra kära byggherrar har ett tungt ansvar även här. Byggherren kan ställa krav på entreprenören, även när det gäller arbetsmiljön för byggnadsarbetare, även om det råkar vara polacker, även om gubbarna konstant går med en cigg i mungipan och envist dissar hörselkåpor och skyddsglasögon. Förändringen kommer uppifrån och går nedåt.

—–

(GT/Expressens ledare)

Ackordssystemet tar inte livet av folk

Ackordssystemet tar inte livet av folk, knappast räddar det någon heller. Inte från att skadas på en byggarbetsplats.

—–

Expressen hade i fredags den 19 augusti en bra artikel och olyckorna i byggbranschen. Flera kloka människor intervjuas. Verkligheten blir grymt påtaglig av av att en nyligen förolyckad ung man och hans anhöriga får plats i artikeln. Han dog när trapphuset rasade i Stockholm i maj 2011. Han blev 26 år.

En som citeras i artikeln är Hans Tilly, Byggnads ordförande.

”Hans Tilly medger att byggvärlden är grabbig, trots att mycket blivit bättre jämfört med för 20 år sedan.

– Men våra medlemmar känner sig inte pressade av varandra att göra saker som kan ge ökad risk för olyckor. De framhåller i stället att stressen och slarvet som orsak.
– Och ett arbetslag som arbetar på ackord är väldigt starkt. Det finns inte en platschef som säger nej om basen exempelvis kräver hjälpmedel att lyfta. Arbetslagen håller ordning på grejerna och det betyder ökad lönsamhet och säkerhet, säger Hans Tilly.”

Va?

Fick han med just in ackordslönesystemet som en faktor som förbättrar arbetsmiljön?
Jag gissar att jag kan samla in rätt många objektiva och insatta personer som tycker precis tvärtom.

—–

Jag tycker så här.

Fackföreningsrörelsen i Sverige är viktig, den omtalade svenska modellen har gynnat alla vad jag kan se. Vi kan till stor del tacka facket för den trots allt goda arbetsmiljö som finns. Man behöver inte titta så långt bortom landets gränser för att se skillnaden. Sen kan man tycka vad man vill om lönenivån för byggnadasarbetare i förhållande till andra yrkesgrupper men det är ett faktum att Byggnads varit framgångsrika på den fronten, och det är självklart i medlemmarnas intresse. Jag tycker det är bra att man kan tjäna pengar i byggbranschen.

Sen tycker jag så här också.

Ackordslöner har inte minskat dödsfallen i byggbranschen, ackordslöner har knappast förbättrat arbetsmiljön i allmänhet och ackordslön skulle inte räddat Chrisse, 26 år, från att klämmas ihjäl när trapphuset rasade.

—–

(Artikeln i GT/Expressen + Byggvärlden om olyckan med Chrisse)

Fokus på noll

Noll döda i byggbranschen. Det är visionen. Gärna noll skadade också.

Tidningen Fokus har en artikel som inspirerar till den tanken. Det handlar om landets trafiksäkerhetschef Claes Tingvall som är pappa till nollvisionen. Riktigt bra läsning om en imponerande person.

Han får ett SMS för varje dödsolycka som händer. Hans gäng utredar allt, varje gång.

– Vi ser varje olycka som en kedja. En sak leder alltid till en annan och så vidare, fram till just den sekund där två bilar kolliderar eller någon kör mot ett träd. Vi försöker hitta en punkt i den kedjan som kan brytas.

Poliser frågas ut, bärgningspersonal intervjuas, vägar ska mätas och vittnen ska vittna.

De har ett uttryck för det i Borlänge: de möblerar om i olyckan. Vad hade kunnat vara annorlunda?

—–

Jag vet inte hur väl byggbranschen följer upp olyckorna som händer. Vissa av dem blir uppmärksammande och fortsätter upp i rättegångar och syns i media. Andra stannar synbarligen som en kort notis, som den polske killen som fick sin borrigg över sig och klämdes ihjäl.

Byggbranschen kanske behöver en CSI-avdelning som direkt efter en allvarlig olycka undersöker och utreder? Inte för att i första hand utkräva hämnd och utse en syndabock, utan för att en liknande olycka aldrig skall hända igen. Då måste de också få makt att besluta om tvingande åtgärder och ta beslut som kostar pengar. Tingvall fick bygga massor med rondeller och sätta upp vajerräcken. Funkar det i byggbranschen så röstar jag för fler rondeller på byggena. Direkt.

—–

Claes Tingvall har en nollvision men vet att det aldrig blir nollkommanoll.

Han säger:

– Noll kommer vi aldrig till, men det är inte svårt att komma nära. Det är inte ens särskilt dyrt. Det enda som krävs är tid och att komma runt vissa vanföreställningar.

—–

Läs hel artikeln.

Vi säger en sak och gör en annan

Jag tycker det är trist när bloggare inleder med att ursäkta sig att de inte uppdaterar sig tillräckligt. Vi släpper det.  Man har ju krav på sig och så, visst, men det kan man faktiskt hålla för sig själv. Tycker jag.

Nej, annars? Jorå.

Det är mycket om arbetsmiljö nu. Byggvärlden kör hårt. BI likaså. Till och med så har åklagare Sven-Erik Alhem uttalat sig. Man kräver nollvision. Svårt att säga emot. Varför skulle någon göra det efter tre dödsolyckor bara i maj 2011?

Jag tillhör ju annars dem som brukar kontra när jag tycker det blir för negativt i media om byggbranschen. Jag försöker vända på kuttingen och visa att vi är ganska bra, att vi menar väl men misslyckas med en del saker. Det synsättet funkar dåligt när det gäller döda kamrater, eller för den sakens skulle risken att någon mer dör.

För ett litet tag sen så satt jag med två chefer på ett mellanstort bolag och pratade ledningssystem och hur man skall jobba i framtiden. Det vi återkom till hela tiden var att man har bra system, man vet hur det borde göras och man har avsikten att vara precis så duktig som man egentligen kan vara. I teorin. Ändå gör man inte så. Eller rättare sagt vi, för det gäller många av oss. Vi säger en sak och gör en annan.

Dyrbara kvalitetssystem och dyrbara företagspolicys blir ju helt meningslösa om de inte används. Arbetsmiljöplanen gör bara nytta som pappersåtervinning om den inte används på rätt sätt. Ett meningslöst dokument. Vi säger en sak och gör en annan.

Den tysta minut som utlystes häromveckan och säkert också respekterades på många håll kan tjäna som exempel. Jag hittade ett inlägg från en kille på JM som beskrev hur arbetsledningen ryckte på axlarna åt ett riskfyllt jobb samma dag som högste chefen uppmanade alla till en tyst minut. Vi säger en sak och gör en annan.

—–

Artiklar i Byggvärlden med begränsad livslängd och blogginlägg som försvinner i rymden kommer inte förändra, möjligen påverka pyttelite. Gott så, men det räcker ju inte.

Det som behövs är att vi tar det på allvar, att vi gör arbetsberedningar som alltid inkluderar riskanalyser, att vi alla följer de regler vi själva satt upp.

Typ så. Vi kan bättre.

—–