Jag tycker det är trist när bloggare inleder med att ursäkta sig att de inte uppdaterar sig tillräckligt. Vi släpper det. Man har ju krav på sig och så, visst, men det kan man faktiskt hålla för sig själv. Tycker jag.
Nej, annars? Jorå.
Det är mycket om arbetsmiljö nu. Byggvärlden kör hårt. BI likaså. Till och med så har åklagare Sven-Erik Alhem uttalat sig. Man kräver nollvision. Svårt att säga emot. Varför skulle någon göra det efter tre dödsolyckor bara i maj 2011?
Jag tillhör ju annars dem som brukar kontra när jag tycker det blir för negativt i media om byggbranschen. Jag försöker vända på kuttingen och visa att vi är ganska bra, att vi menar väl men misslyckas med en del saker. Det synsättet funkar dåligt när det gäller döda kamrater, eller för den sakens skulle risken att någon mer dör.
För ett litet tag sen så satt jag med två chefer på ett mellanstort bolag och pratade ledningssystem och hur man skall jobba i framtiden. Det vi återkom till hela tiden var att man har bra system, man vet hur det borde göras och man har avsikten att vara precis så duktig som man egentligen kan vara. I teorin. Ändå gör man inte så. Eller rättare sagt vi, för det gäller många av oss. Vi säger en sak och gör en annan.
Dyrbara kvalitetssystem och dyrbara företagspolicys blir ju helt meningslösa om de inte används. Arbetsmiljöplanen gör bara nytta som pappersåtervinning om den inte används på rätt sätt. Ett meningslöst dokument. Vi säger en sak och gör en annan.
Den tysta minut som utlystes häromveckan och säkert också respekterades på många håll kan tjäna som exempel. Jag hittade ett inlägg från en kille på JM som beskrev hur arbetsledningen ryckte på axlarna åt ett riskfyllt jobb samma dag som högste chefen uppmanade alla till en tyst minut. Vi säger en sak och gör en annan.
—–
Artiklar i Byggvärlden med begränsad livslängd och blogginlägg som försvinner i rymden kommer inte förändra, möjligen påverka pyttelite. Gott så, men det räcker ju inte.
Det som behövs är att vi tar det på allvar, att vi gör arbetsberedningar som alltid inkluderar riskanalyser, att vi alla följer de regler vi själva satt upp.
Typ så. Vi kan bättre.
—–
Sync Blog 
Hörde Örjan Wikforss, KTH, notera i ett annat sammanhang att det tar tjugo år för en förändring att bli beständig i byggbranschen. Ingen undanflykt, ingen förklaring. Bara en enkel notering.
Tycker du gjorde en bra iakttagelse när det gäller arbetsmiljö och säkerhet på byggställningssidan. Vad har de gjort för att ”rycka upp sig”? Finns det något att ta fasta på där?
Trevlig midsommar, förresten!
Ställningsbyggarna har fått tvingande regler, högre krav på utbildning för både dem som bygger och den som beställer. Samtidigt har alla andra på byggena fått lära sig att det är förbjudet att ändra på ställningen, det var vanligt förr att man fixade lite själv när det stod en spira i vägen. Tvärstopp på det nu.
Stora förändringar tar naturligtvis tid. Jag tror inte allt behöver ta tjugo år, en sådan förändring kan ske på ett par år.
Kolla mitt nästa inlägg om mannen från Trafikverket och vad han åstadkommit.
När du läst det så får du ha en fin helg själv 🙂