I morse på vägen till jobbet så ringde jag en kompis. Han driver med viss framgång ett företag som utför brandtätning. Han var nöjd och glad för stunden för han skulle strax vara ledig en och en halv dag vilket inte är riktigt likt honom.
– Ledig?! undrade jag
– Ja, jag skall faktiskt ta jägarexamen.
– Varför då?
– Det börjar bli dåliga tider, kunder betalar sämre. Jag skall skaffa några gevär.
(Gapskratt)
– – – – –
Som all god humor finns det ett stråk av allvar. Snacket går, det kommer varsel från olika håll, priserna sjunker – vi har sett det förr. Killen jag ringde har haft eget företag i 14 år, är AAA-rejtad och kan säkert stå pall genom dåliga tider ännu en gång. Men några andra kommer falla ifrån. Så är det.
Jag har troget handlat brandtätningar av min kompis sen länge, och betalt för dem också. Så jag hoppas för min egen och hans skull att han har nya kunder i sikte.
Annars smäller det 🙂
– – – – –
Sync Blog 
Läste någon artikel om så kallad ”köteori” att en mindre sänkning av ankomstintensiteten (5%-10%) kan räcka för att lösa upp en kö.
Om man kan överföra det på vår bransch i någon mån så kanske det är som följer.
När det är överhettat är fokus mer på att hitta någon som kan leverera och än att hitta det absolut billigaste priset (det går ofta att ta ut den högre kostnaden i den egna faktureringen). Ofta får man snabba leveranser där man brukar handla även när det är goda tider. Man går före i kön helt enkelt.
En smärre konjunktursänkning kan vara vad som räcker för att att lösa upp ”kön” till leverantörerna och det blir plötsligt blir köparnas marknad, med påföljande prispress.
Man ringer inte bara längre sin vanliga leverantör utan börjar kolla runt. Finns fler som kan leverera snabbt och kanske till bättre priser.
Den största orsaken att man inte kollar runt mer när det är goda tider är nog i och för sig att man har häcken full och inte hinner helt enkelt. Går snabbast att lägga en order där man handlade förra gången och man fick levererat det man skulle ha.
Nej, jag håller inte helt med.
är jag körde egen entreprenadverksamhet så hade jag i princip bara en uppställning oavsett jobb. Då hade jag nästan uteslutande förtroendeentreprenader eller jobb där vi jobbade nära kundens plånbok (populärt kallat Partnering numera). Jag har varit på gränsen till dumhet köptrogen, men har också fått mycket tillbaka av de entreprenörerna. Även i i tuffa tider och på konkurrensjobb var det så. Jag tog bara in ett pris per disciplin. Gör man så måste det råda 100% förtroende mellan byggaren och underentreprenören.
Däremot – i en valfri AB04-entreprenad upphandlad i konkurrens är i princip alla underentreprenörer upphandlade på lägsta pris oavsett konjunktur, det ligger i systemet. I dåliga tider är det så illa att man vet att UE redan från start ligger pyrt till. Pengarna räcker inte, likväl handlar man som byggare upp dem för annars får man själv inte jobbet att gå ihop.
Jag tror inte att den lite osunda prispressen är helt konjunkturstyrd, den ligger inbyggd i den traditionella processen. Tyvärr tror jag inte den totala kostnaden sjunker ändå, det är en trög och dyr AB-elefant. Läste på Twitter igår att man på ett seminarium pratade om at man spara 200 000 kr per lägenhet vid ombyggnad i Partnering istället för AB/ABT.
Det kan vara sant.
Många har väl lärt sig den hårda vägen att de billiga priserna kan bli de dyraste i slutändan, sen jobbar man ju gärna med de som man vet att det fungerar bra att samarbeta med sedan tidigare.
Men fortfarande tror jag att en smärre dip kan märkas ganska påtagligt även om volymminskningen inte är så stor. Speciellt om det är en rejäl överhettning som svalnar av och det börjar bli ledig kapacitet lite här och där.