Sync har vunnit en seger. Igen. Möjligtvis symboliskt och utan reellt värde men prestige och vadvardetjagsa-känslan kan räcka en hel helg.

Saken är den av vi i ett projekt hjälper en fastighetsägare att omvandla en kåk till ny träningsanläggning. Den blivande hyresgästen är en förening av hurtigt hoppande människor. När vi kom med i spelet så hade en arkitekt redan gjort en ritning som ett förslag på utformning av lokalerna.

Jag läste, tittade på huset, tittade på ritningen:
Bra? Ja, önskemålen uppfyllda.
Snyggt? Ja, fina färger och visioner.
Rätt? Nej, det går inte att bygga.

Nej, det går inte att ta bort alla pelare i ett hus om taket och våningen ovanför skall vara kvar. Man kan säga att det inte behövs så många timmars lek i sandlådan eller i kuddrummet på dagis för att inse det. Jag fick det obekväma nöjet att på det första mötet jag var med på förklara för den tänkta hyresgästen att den ritning som gjorts under lång tid med viss möda och rätt så mycket pengar inte funkade i verkligheten. Det är snömos, önsketänk eller helt enkelt klantigt ritat. Nu är just den här hyresgästen en föreningen med goda krafter i styrelsen som kan lika mycket (mer?!) om byggande än Sync. Så det bistra beskedet landade rätt, det kunde slutat med hårda ord, en besviken fastighetsägare och upprörd hyresgäst. Men – faktiskt inte.

Ibland har man tur.

———-

I tisdags, några veckor senare, så hade vi nytt möte. I hyresgästens befintliga lokaler så har man satt upp ritningar och bilder på den nya etableringen. Väggen i konferansrummet är klädd med visionerna.

Ser du vad det står på lappen, strax till höger om de färglagda ritningarna.

Jo, det står – Sync, vi fattade vad du menade och förmedlar det här.

Drömkund så långt 🙂 jag tror det fortsätter så också…

——–

Så budskapet här – förutom att manifestera självgodhet och egen excellens – är att det även för arkitekter är ett rimligt krav att skisser i tidigt skede faktiskt går att bygga i verkligheten. Skalan rör sig från oskicklighet till bedrägeri, och det hjälper ingen i branschen att bygga (rita?) luftslott som slutar med problem för alla.

För övrigt önskar vi god helg

(en sprucken högtalarröst frågar om och om igen, alltmer desperat)

– Någon Annan? Finns Någon Annan närvarande?

Var är du?
Finns du?
Varför håller du dig undan?
Hallå, kom fram. (…ett eko klingar av i mörkret…)

Nej, den forskningen gick ju käpprätt åt h-e.

Skit.

Byggblasket ville ju så gärna veta. Jag med, och jag hade ju lovat. Men den där Annan håller sig undan. Hans att-göra-lista bara växer hela tiden. Jävla Annan, smitare. Svikare. Eller – inte svikare, han har ju faktiskt inte lovat något, han har ju egentligen inte blivit vidtalad. Kanske vet han inte ens om att vi kallar honom för Annan? Vi kanske använder fel namn? Han kanske heter Något Annat?

Så här långt har Sync´s forskningsteam kommit i veckan. När inte Någon Annan gör det där sista viktiga, svåra eller enkla då lämna han ju vidare till sin kompis. Ingen.

———

Ingen. Den riktigt farlige skurken i alla sammanhang. Vem har ansvaret för att skyddsräcket står kvar? Någon Annan? Jaha, men om inte han gjort sin grej, vems fel är det då om det illa? Jo, Ingens!

Blasket har just upptäckt Tredje man. Jag uppmanar Tredje man att akta sig väldigt noga för Ingen. om Ingen har samordningsansvaret på ett bygge så skall man gå i en stor cirkel runt det. Så är det.

———

Sync kommer nu skicka in ansökan om ett nytt miljonanslag för nästa veckas forskning. Det kommer förmodligen vara väl använda pengar, det är det ju nästan alltid här hos oss.