Författararkiv: Author

Standard

Publicerat av

Publicerat den

10 november 2009

Publicerat i

Arbetsmiljö och trivsel

Kommentarer

Lämna en kommentar

Låtsas-gubbar 1 – Fejk-professorn

Först ut i Sync´s serie om låtsas-gubbar på riktigt är en klassiker i våra kretsar. Fejk-professorn.

Professorn jobbade på Handelshögskolan och hade köpt den dyraste lägenheten i ett projekt där jag halkat in som platschef. Han hade ju jobbet runt hörnet så han var ofta på bygget.  Trevlig som fan. Aldrig sura miner. Han beställde en öppen spis, blev inte nöjd, vi slog ner den och byggde en ny, han var inte riktigt hundra nöjd, vi slog ner och byggde en ny. Kostnaden på en halv miljon svalde han enkelt. Han var en drömkund, trevlig och belevad, han accepterade alltid kostnaderna efter sparsam diskussion.

Vid ett tillfälle så satt vi och gick igenom den blivande belysningen och andra elfrågor. När det blev tal om inbrottslarmså sa arbetsledaren för elentreprenörn att de minsann inte jobbade med Falks och sådana firmor som lurar in kunderna i långa avtal med dyra månadsavgifter. Då klippte professorn till med att han varit VD för Falks i två år. Elektrikern blev ganska så spak då.

När bygget var klart och han skulle flytta in så försvann han. Han var tvungen att dra till USA ett par veckor, visst inga bekymmer. Men tiden gick och det började kännas i magen på projektägarna, någonting var fel. Mäklarn började kolla igenom sina papper. Professorn hade aldrig betalt handpenningen, det strulade med något, men mannen var ju trovärdig, välbeställd och professor. Ha!

Han försvann från jordens yta. Projektägaren tog en UC på honom. Lysande!  Betalningsanmärkningarna fyllde tre A4-sidor! Han hade alldeles säkert V.I.P-kort hos Kronofogden också. Inkomsterna var mer blygsamma, milt utryckt.

Mannen var en bedragare. Det märkliga var att det var helt utan egen nytta, han hade ju inte tjänat en krona på detta, bara iscensatt en happening och fått vara ompysslad kund i ett exklusivt byggprojekt ett litet tag.

Han hade inte pengar nog att ens ärligt åka spårvagn, faktiskt.

——-

Nej, och han var inte professor heller. Tack för att du frågade 🙂

Standard

Publicerat av

Publicerat den

09 november 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

5 kommentarer

Låtsas-Leif, du är unik (men du är inte den ende)

Rektor Leif Waldendorf på Mullbergaskolan finns inte på riktigt. Påhittad. Men hans finns ändå, han fyllde år i fredags, jag är kompis med honom på Facebook. Är man med på Facebook så finns man. Väl?

Hursom. Han är inte den förste låtsasgubbe jag råkat ut- för. I byggbranschen har vi fler fiktiva karaktärer än nödvändigt. Vi vet att de inte alltid finns, men ändå existerar. Typ. Till exempel så har Byggblasket har med ljus och lykta sökt efter en av dem – Någon Annan.

Någon Annan? Ja, den jäveln skulle man få tag i, han har mycket på sin Todo-lista, den killen. Han skall städa bygget, skrubba det sketna dasset, ställa in mjölken efter fikarasten. Han skall dessutom lösa besiktningsanmärkningar och göra slutkunden nöjd när alla andra på bygget dragit iväg på nya äventyr. Herr Annan! om du läser detta – hör genast av dig till Sync´s huvudkontor! (Mail går bra).
(OBS – Sync Blog är jämställd och Annan är inte könsbestämd än, men all vår forskning hittills tyder på att vederbörande är en man.)

——–

Jag har börjat kategorisera personer som inte finns men existerar ändå. Listan är inte färdig, men den finns …

  1. Hitte-på-gubbar
  2. Borde-finnas-gubbar
  3. Sol-och-vårare

Leffe på Mulberga är ju klockren på kat.1, Mr Annan kvalar in i kat.2. Sync kan möjligen snart börja skratta åt några av dem i kat.3 som vi råkat på. Dr Bluff som figurerade i ett projekt för några år sen, och naturligtvis fejk-professorn som köpte lägenhet utan en krona på banken. Det finns nog flera om vi skrapar lite på ytan.

Sync lanserar serien ”Låtsas-gubbar på riktigt”. Vi är byggare så vi tar det okronologiskt och helt utan styrsel. Start imorgon.

——-

Vet inte varför – men jag kom just att tänka på en rolig lapp jag såg en gång på en dörr någonstans.
”Morgondagen inställd p.g.a. bristande intresse”
Sitter den lappen uppe imorgon, då blir det ju inget förstås.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

08 november 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

5 kommentarer

När blir det lika skoj på riktigt?

Jag är ju en naiv drömmare som gärna lever i ett parallellt universum lite så där lagom laidback och skönt, på flykt undan otäckheter och trilskande kaffemaskiner. I den riktiga verkligheten är ju lite svårare att få in i samma feelgoodflow.

Mullbergaskolan finns fast inte riktigt på riktigt, bara på låtsas men den finns på nätet. Jag läser, skrattar och imponeras. Häromdagen gjorde rektor Wallenfors ett inlägg på Newsmill. Det är en seriös debatt-sight. Det var stor humor. Fejk-rektorn fick in ett så underbart inlägg om Revolutionen mot Evolutionen. Redaktören på Newsmill måste tyckt det varit bra att få in en sån tok-skalle, det skulle ju ge mycket trafik. Tji fick han/hon.

Inlägget plockades bort, rektorn skrek om censur på sin blogg, Newsmill skämdes. Att ingen på Newsmill reagerade när den där A. Anka gjorde samma sak för ett par veckor sen är knepigt? Konstigt, det måste ju varit något liknande.

Sync finns på riktigt i alla fall. Också. Jag lovar.

Sync finns på riktigt (jag med)

Standard

Publicerat av

Publicerat den

07 november 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

7 kommentarer

Mer kaffe? – Nej tack, inte för mig

Jag (står upp): Hej, jag heter Sync, jag är koffeinmissbrukare.

Alla (på en gång): Hej Sync!

——-

I går var det fredag, då jobbade jag. Arbetet i gruvan är hårt och man får unna sig det lilla goda man kan. Till exempel kaffe. Som god representant för byggbranschen – byggentreprenör, egenföretagare, projektledare, byggstädare, byggbloggare –  så tänkte jag redovisa mitt kaffeintag under fredagen den 6 nov 2009.

——-

Jag började hemma vid halv sju med att koka halva 10-koppars moccabryggaren.

Första morgonkaffet

En knapp halvliter svart gift, mildrat lite av mjölkersättningen som vi har hemma i kylskåpet.
(det här är ingen blogg om hushållsarbete – så släpp den kladdiga köksbänken och gå vidare i livet!)

Första kaffet svepte jag stående i hallen, medans åttaåringen klädde på sig, letade efter sin skolväska, undrade var läxan var och förhandlade huruvida det var nödvändigt med mössa eller inte. Sen åkte jag tåg. Jag skulle åka vidare med en byggentreprenör norrut för att kika på ett möjligt projekt. Han skulle komma till stationen ”…så tar vi en kopp och en fralla där!” sa han också.

Han dröjde en kvart, under den kvarten tog jag en latte med extra styrka på Espresso House. 37 jävla spänn!

Andra morgonkaffet

När byggaren kom så skulle vi ju ha en macka också. Jag beställde en scones (?) och apelsinjuice. Vad säger killen bakom disken då? Jo, att om jag skall något pålägg på min scones (plural?) då är det billigare att köpa en hel frukost. Ok, visst, kör på det. Då frågar han vad jag vill ha för kaffe. Ääh, vanligt svart, svarar jag då utan större intresse.

Så, jag äter min scones, dricker min juice och när jag har gjort det så smuttar jag på min släta kopp svart kaffe.

Tredje morgonkaffet

Det finns ingen njutning kvar, inget koffeinsug att stilla, jag bara fortsätter för att det finns.

——-

Tre timmar senare – vi sitter på vårt nya kontor och äter hämt-sushi. Jag fixar kaffet i vår nya presso-bryggare. Vi har haft kontoret ett par dar och har inte hunnit släpa dit några grejor direkt, men ändå ser min mugg ut så här. Muggen som köptes på IKEA i onsdags, packades upp på torsdagen och är använd en gång. Jävla skitmugg. Geggan i botten och årsringarna på insidan behöver bara lite varmt vatten för att avge koffein.

Ny mugg, gammalt kaffe

Märkligt – Jag kan vara Kvalitetsansvarig (KA) för ett hundramiljonersbygge med ganska hårda krav. Kvalitetskravet på kaffet verkar inte hänga med i det uppdraget. Jag suger i mig vad fan som helst. Om jag hade varit på något bygge så skulle jag kunnat ta det sista ljumna kaffet i en plastmugg, mickrat det och druckit med en grimas. Om jag jag suttit på fina konsultkontoret med de små kopparna så hade jag slurpat i mig all espresso som ställts fram. Ställer någon fram en vattenkokare och gevalias pulverblask så dricker jag det med, jag gillar det inte men jag dricker det.

Kvantitetsansvarig. Så är det. Jag har blivit Kvantitetsansvarig för kaffekonsumtion.

——–

Det här är en blogg om byggbranschen, detta inlägg är inte på något sätt en generalisering om byggprojektledare.
Det finns ett flertal te-drickare på byggena, faktiskt.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

06 november 2009

Publicerat i

Arbetsmiljö och trivsel

Kommentarer

4 kommentarer

Ge oss din kaffemaskin, hjälp oss vidare här

Sync forskar ju i ämnet byggkaffe eller snarare
”Kaffe i byggbranschen, nu och genom tiderna”.
Detta sker i vår ständiga strävan att förstå varför byggbranschen fungerar som den gör, eller varför den inte fungerar som den borde, eller hur den kunde fungera om den ville.

Igår så lättade vi lite på forskningsresultaten här på bloggen. Det blev liv i kommentarsbåset minsann. Och den eviga frågan kom som på posten

– ” Vem fan bryr sig e g e n t l i g e n om skillnaden på Caffe latte och Café a lauit?”

Jag är ledsen Olle, men jag vet inte. Jag jobbar på det, men är inte där än.

En sak är säker – Dåligt kaffe, chefer som snålar med bönorna eller idiotmaskiner som framkallar stressrelaterat raseri är saker som startar krig, väcker liv i gamla hundraåriga släktfejder och som tvingar ut människor på stan för att betala mer pengar till snobbcaféet för en liten sketen espresso än en stor stark på kinakrogen runt hörnet.

Nu för tiden är det ju inte helt ovanligt med kaffemaskiner som ser ut som en modern kombo av kondomautomat och flygplanscockpit. Man måste gå en kurs för att lära sig hur man får ut sin svarta kopp. Utan socker. Utan mjölk. Är man ny eller besökare så står man där som ett ynkligt fån, viftar lite osäkert med pekfingret, neurologisk hårddiskkrasch närmar sig, allt svartnar omkring en, hela omvärlden känns som den skall implodera och risken att bli kontorets åtlöje och driftkuku gör det svårt att andas. Bara för att man efter alla val måste trycka på Start längts ner. Som om det vore så jävla självklart.

Jag tror fanimej det är lättare att landa en jumbojet än att få en lagom stark dos koffein med en gnutta mjölk i. Piloterna trycker säkert på – LANDA – och så löser det sig. Hur svårt kan det vara? Och varför måste man välja mellan Kaffe och Kaffe Nymalet? Varför finns det överhuvudtaget annat än nymalet om maskinen ändå maler kaffet? Vem väljer vanligt Kaffe? – Nej tack, inte nymalet för mig, nej då.

——-

Förlåt, men jag behövde få ut det där.

——-

Nu till dagens önskan. Sync Blog läses ju av tusentals människor över hela värden. Du är en av dem. Nu vädjar vi till dig – skicka in din kaffemaskin!

Maila en bild och en förklaring varför den är bra/dålig/underbar/usel, skryt gärna om hur dyrt pulver ni använder och hur små koppar ni har, spy på din chef och griniga kollega. Du är helt anonym så lögner är helt jävla ok. Maila Sync Blog!

——-

Bästa bidraget vinner en chokladbit.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

05 november 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

8 kommentarer

Dåligt med bra kaffe på byggena

Folke, min nya soulmate, slöjdläraren på Mullbergaskolan flashade ju att han får dåligt med bra kaffe på jobbet. Trist att höra, tyder på dåligt ledarskap, tycker jag. Vi på Sync har gjort en undercover-undersökning av kaffekulturen i byggbranschen, resultatet är bitvis skrämmande. Det finns bra med dåligt kaffe, den saken är klar.

Jag har ju lärt mig dricka kaffe i byggbodar. Jag har lärt mig mycket i byggbodar, t ex att spela skitgubbe, ganska många fula ord och att det är djävligt mesigt att diska sin mugg (beläggningen i botten skall skrapas ur i samband med månadsskifte eller finbesök).

Jag har också lärt mig att inte göra dubbelmacka. Just det avsåg för ovanlighetens skull inte någon sexuell aktivitet. Nej, man skall inte göra dubbelmackor för känns inte smaken på pålägget. Alla vet att hushållsost har en närmast obefintlig touch av sälta och en ganska avlägsen smak ost(?), så därför så blir det ett ganska meningslöst fettintag om man klämmer fast ostskivan mellan två vita formbröd.

Jag har alltså gått den långa vägen här. Tro mig.

När jag slutade klä om till blåbyxor på jobbet så fick jag vissa fördelar. Förutom att jag dubblade timpengen, slapp börja jobba mitt i natten och vara ute när det regnar, så fick jag ju nya kompisar. Konsultkompisar. På fina konsultkontoret där vi gärna hänger, kollegan och jag, där finns en kaffemaskin som är snäppet dyrare än min bästa bil. Den fräser och låter lite grann som min sämsta bil, men kaffet är sanslöst gott. Man får ju i och för sig kaffet i sådana där småkoppar. Det hade varit lite gay om det hade serverats i byggbyssjemiljö, men det får väl gå på kontoret då.
(översättning byggtermer: Gay är bara ett finare ord för bögigt, och det undviker alla i en byggbyssja att vara. Alla)

Och vinnaren är…

På byggena så finns det bara en kaffemaskin som gäller,
The King, The Real Stuff, The One and Only.
Japp. Nu fattar alla byggare vad jag syftar på. Precis.
Melitta Aroma Excellent (12 koppar, nu med inbyggd timer).
Den skall laddas och köras på Gevalia E-brygg. Inget jävla Skånerost eller något annat utländskt. Svenskt kaffe bara. Man sätter på en tolvkoppars kanna, vrider timern på en timme. Sen efter enochenhalv timme så är det perfekt. Lagom ljummet, aningens mogen eftersmak och med en behagligt balanserad beska. Till detta – Formbröd och hushållsost. Himmelriket på Planeten Jorden!

Mellitta Aroma Excellent

En kaffebryggare hämtad direkt ur verkligheten. Alla attribut är med:

  • Värmeplattan är så där grusigt kladdig av fastbränt kaffe,
    (det droppar ju alltid lite efter man dratt av den liksom.)
  • Oljiga fingeravtryck runt på/avknappen och påfyllningslocket
  • Plåtburk från Gevalia (den nötta texten ger den rätta känslan)
  • En mugg gömd lite bakom, komplett med öknamnet skrivet med tuschpenna
  • En lite finare mugg med bara en tunn brun hinna på botten – gäst-mugg kanske?
  • Sportbilagan med dålig ordvits i rubriken

————

Standard

Publicerat av

Publicerat den

04 november 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

Lämna en kommentar

Min nya bygg-idol – Folke

Sveriges genom tiderna bästa byggbloggare – so far

Namn?

Folke Birgersson men kallas för ”träis” av eleverna.

Ålder?
42

Uppgift på skolan?
Träslöjdslärare

Hur länge har du jobbat på Mullberga?
6,5 år

Det bästa med Mullberga?
Eleverna, och den nya svarvmaskinen

Bästa TV-program?
Äntligen hemma, fast barnen och ibland även föräldrarna får en felaktig bild av vad yrket handlar om då den där Martin Timell fuskar så jävla mycket hela tiden.

Favorit-maträtt?
Isterband med stuvad potatis, serverat med kapris och rödbetor. Till detta en väl kyld starköl av märket spendrups och en liten snaps, helst Beska droppar.

Senaste inköpta CD-skiva?
Säkert något med Paul Mccartney, eller de andra Beatlarna.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

04 november 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

2 kommentarer

Bästa byggbloggen!

Jag har ju en gediget kristen uppfostran, är projektledare inom byggsvängen, har varit byggentreprenör , läser gärna bloggar och uppskattar en viss form av humor. Mullbergaskolan är en blogg för mig, den är klockren i sin form. Jag är djupt imponerad av persongalleriet, träffsäkerheten och produktiviteten.

Dessutom utvecklas bloggen hela tiden. Häromdagen fick rektor Waldemark fick in en debattartikel på Newsmill och idag kom peaken när slöjdläraren startade sin byggskola.

Man blir ödmjuk inför riktiga proffs.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

02 november 2009

Publicerat i

Nytänkande i byggbranschen

Kommentarer

14 kommentarer

Kom tillbaka Berra! Allt är förlåtet…

…eller nåt. Nästan allt. Vet inte riktigt.

Det var ju så här. En kommentator härjade på ett oförskämt sätt hos Byggblasket. Jag gjorde mig en smula lustig när jag försökte bemöta hans resonemang här på Syncbloggen. Han blev återkommande gäst här med en emellanåt ganska låg nivå på dumheterna men också med en viss insikt och sans ändå, han lovade faktiskt att återkomma. Jag bad honom göra så, fast bara om han hade konstruktiva förslag.

Vi behöver det i byggbranschen. Konstruktiva förslag. Ingen säger emot.

Så häromdagen i debattartikel i Expressen/GT så gjorde Gudrun Schyman och Barbro Engman (Hyresgästföreningen) ett debattinlägg av gammal skåpmat. Man hänvisade till utredning och undersökningar som talar om att byggbranschen fungerar ganska så uselt. Å fan säger alla förvånat. Not.

——

Så precis nu så tänkte jag så här – Vad är det som skiljer Berra och de bägge damerna åt? Berra med sina fördomsfulla slutsatser och inskränkta påståenden och Schyman/Engmans ganska lama men välformulerade plankning av kända fakta. Inte mycket. Schyman/Engman är inte otrevliga i och för sig, det var ju Berra ibland.

Det de har gemensamt är att det saknas konstruktiva förslag, goda idéer och positiva infall. Där är Berra är i gott sällskap.

——

Jag gillar Gudrun Schyman. Jag gillar inte allt hon säger och tycker, men det är en karismatisk och imponerande person. Jag gillar hyresgästföreningen också. Det behövs en tydlig förhandlingspart för fastighetsägarna, och det behövs en röst för hyresgästerna som inte hörs var och en för sig. Men deras gemensamma inlägg blir i det här fallet ungefär lika mycket värt som om jag hade skrivit ett inlägg om att jag bara tycker man borde minska på administrationskostnaderna i EU, att man borde ha mer lön kvar i slutet på månaden eller att SMHI skulle förutse lite mindre regn (generellt sett).

Så kom igen – det går att göra bättre.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

01 november 2009

Publicerat i

Nytänkande i byggbranschen

Kommentarer

9 kommentarer

Skärpning ni också, kärringar!

I dagens Expressen så finns en debattartikel om byggbranschen. Det är ju bra. Barbro Engman och Gudrun Schyman har upptäckt att det funkar lite dåligt i branschen, det slösas och slarvas.

Så är det. Det borde inte vara så, men det är det.’

Jag har stört mig här tidigare på hur man rubricerat detta, Skärpning Gubbar, jag tycker det antyder att gubbarna på bygget ställer till problemen och det är fel. För den rent korrekta benämningen på den samling hantverkare du har på bygget är gubbarna. Arkitekter, konstruktörer, entreprenadingenjörer, ekonomer och annat löst folk räknas alltså inte in i här.

Engman och Schyman har gjort researchen väl och har koll på Chalmers rapport om slöserierna. Men det framgår inte så tydligt att det är på ritbordet och konsultkontoren som de stora dyra felen börjar. Vår planprocess som drar ut flera år och stoppar många goda projekt är en gigantisk broms för snabbare bostadsbyggande. Så långt innan det är ett fysiskt bygge ute i verkligheten så har man slarvat bort många sköna miljarder.

I jobbet innan det blir bygge så sölas det bort tid och pengar, man gör korkade tekniska lösningar och tar tveksamma genvägar, man ägnar ibland oändligt mycket tid åt själva byråkratin utan att bry sig om själva målet. I den fasen är det sannolikt en större andel kvinnor (förlåt, kärringar) som deltar än i övrig byggverksamhet.

På byggena är vi fortfarande 100%  gubbar

(tyvärr också nästan 100% män, men man kan inte få allt på en gång, Gudrun:)).