Kategoriarkiv: Anledningar att jobba i byggbranschen

Standard

Publicerat av

Publicerat den

19 mars 2010

Publicerat i

Arbetsmiljö och trivsel

Kommentarer

Lämna en kommentar

67-procentig prishöjning i byggbranschen!

Nu jävlar är det allvar här på Synckontoret.

Vi har ju tidigare försökt reda ut kaffeproblemen i byggbranschen. Och vad är tacken för det?

Jo. Ett slag i ansiktet, en lapp på kaffemaskinen som förkunnar en sanslös höjning, en spik i den mentala byggbranschkistan här på bloggen. Det är vad det är.

Jag är just nu djupt besviken på kapitalismen, girigheten och konsumtionssamhället.

——

Skulle detta sprida sig till hela byggbranschen kan det blir stora problem. Jag röstar för en haverikommission som kör igenom allt på en gång. PBL, takrasen, energislöseriet, Berra, Timell och – naturligtvis med prio 1 – det totalt skenande kaffekostnaderna.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

12 mars 2010

Publicerat i

Arbetsmiljö och trivsel

Kommentarer

Lämna en kommentar

Varför kommer du hem så tidigt?

Jag jobbade sent måndag kväll, blev onödigt sen hem tisdag kväll och fick stanna över på jobbet onsdag kväll. Sambon blev besviken och jag blev trött. Däckade i soffan på onsdag kväll, mätt på dåligt-samvete-pizzan och utan att knappt ens ha träffat barnen på tre dygn.

Torsdag eftermiddag sitter jag på kontoret och funderar på vad jag skall göra. Vi har precis fått ett par dystra besked om två stora projekt som vi räknat in som våra inte blir av. Det ena stannar helt, det kan poppa upp igen men ingen vet när. Det andra har vi suktat efter i flera år men kommer nu när det väl kommer igång bara kräva en pytteliten insats av Sync. Våren ser genast mycket dystrare ut i kalendern. Tråkigt.

Så torsdag eftermiddag åker jag hem i tid. Jag ringer när jag börjar närma mig. Klockan är 17.15 när jag glad i hågen känner vittring av lite umgänge med barn och sambo. Åttaåring svarar i telefon, aningen ointresserad, och när jag säger att jag är på gång så frågar hon:
– Varför kommer du hem så tidigt?

En annan gång frågade hon när jag direkt efter middan hemma satte mig med datorn i knät och knattrade igång:
– Varför kommer du hem innan du jobbat färdigt ?

Bägge frågorna svider lika mycket.

——

Jag jobbar mycket, har alltid gjort det. En god vän, som för övrigt jobbat som anställd på ett och samma arkitektkontor sen vi gick ur skolan för tjugo år sen och varit ordentligt pappaledig i månader med bägge barnen, sa en gång när jag kört igång min firma och jobbade all vaken tid:
– Kan man inte klara sig på att jobba åtta timmar om dan som egenföretagare så skall man inte ha firma.

Det var typ tolv år sedan. Jag fattar trögt ibland.

——

En väldig klok grävmaskinist sa en grej en gång till mig. Jag hade precis ondgjort mig över att han skulle åka till Thailand när vi hade som mest att göra. Han svar på det var:
– Man skall passa på att vara ledig när det finns att göra, när det är dåligt med jobb har du inte ro att vara ledig.

Så. Det inget ledigt på ett tag då. Inte förrän orderboken är full igen. 🙂

——

Standard

Publicerat av

Publicerat den

03 mars 2010

Publicerat i

Arbetsmiljö och trivsel

Kommentarer

11 kommentarer

Fuskbyggarna får vara med i TV

Vi andra får väl sitta hemma och ha det tråkigt som vanligt 🙂

Lennart Ekdal och Martin Timell skall göra lite underhållning med hjälp av hårdkörning med byggbusar och skojare i byggsvängen. Det skall bli kul. Tror jag. Hoppas att de har på fötterna och inte hänger ut en oskyldig stackars F-skattare bara.

Jag skummade kommentarerna på deras sida och de är ungefär som här, total dissning av hantverkare (det gör Berra ibland), anspråkslösa försök däremellan till att visa att det finns de byggare som är bra också.

Intressant när Byggblasket skriver om byggfusk på sitt sätt och tycker man skall prisa sig ur sådana uppdrag där beställaren faktiskt köper låg kvalitet. Det hedrar ju i och för sig alla som kan hålla så hög svansföring, men är väl knappast möjligt i längden. Att ”byggfusket” (=låg kvalitet) skulle försvinna med den taktiken har jag svårt att se. Du överlåter bara åt någon annan att bygga skiten, så att säga.

Fredrik på Byggvärlden var också inne på ämnet för ett tag sen och han och jag verkar ju ganska överens i alla fall.

Man skall inte blanda ihop fusk med inkompetens. Inte bra.

——

För länge länge sen skrev jag det här för att visa på problemen som en byggare kan stå inför. Det förlåter inget, men det finns alltid orsaker och förklaringar. Även till byggfusk.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

27 januari 2010

Publicerat i

Arbetsmiljö och trivsel

Kommentarer

3 kommentarer

”Det finns några som har det oförtjänt bra – Ni”

Så sa en entreprenadjurist ganska nyligen när vi satt och pratade lite så där lagom avslappnat och gott.

Det var juristen, arkitekten och jag, projektledaren. Det han sa var att vi som jobbar på villkoren i ABK 96 har en oförtjänt bra position när det någon gång skiter sig. Tack för det.

——

Idag kan man läsa på Byggvärlden:

”En konstruktör och ett företag fälls för dödsraset vid Kista Galleria. Nu finns en oro bland ingenjörer.
– De blir oroliga att de som konstruktörer ska bli ansvariga om de ritar fel, säger , säger Jens Jacobsson, chefsjurist på Sveriges Ingenjörer.”

——

Oroliga för att behöva ansvara för sina fel?!

Shit. Jobbigt. Skitjobbigt.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

26 januari 2010

Publicerat i

Arbetsmiljö och trivsel

Kommentarer

2 kommentarer

Dubbla budskap i byggbranschen

Läste just i Byggindustrin att vi fått en dramatisk minskning av dödsolyckorna i landet. Bra så. Glada nyheter och sen kommer det lite gissningar om orsakerna.

Eftersom Sync är en hängiven läsare av all byggpornografi och statistik i ämnet så tittar jag ju även på ”Läs även”. Ni vet den lilla spalten till höger som automatgenererar gamla artiklar och recyclar dem igen. Där står det ”Alarmerande ökning av dödsolyckorna”.

Det krockar lite med den ganska positiva huvudrubriken.

Man snuddar i artikeln lite vid den rätt uppenbara självklarheten – att vi har så få olyckor att det inte riktigt bär sig att jämföra statistik. Det räcker ju att en stackars konstruktör ritar fel på en balk för att en eller flera personer skall förolyckas.

Det betyder inte att problemet är litet eller att man kan vara nöjd, men jag tycker ändå att vi har ett ganska gott säkerhetstänkande i stort. Centerpartiet kanske tycker annorlunda men vi kan nog tacka vår fackliga tradition för en del av den positiva utvecklingen där. Trots allt 😉

——

För övrigt. Jag tycker utfallet av målet i Kista är märkligt. Det verkar ganska lamt att inte någon mer bär ansvar. Om det dessutom finns sådana oklarheter som Byggblaskets researchavdelning lyfts fram är ju dubbelt värre ändå. Hoppas det fortsätter upp i hovrätten och får en bättre genomlysning.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

16 januari 2010

Publicerat i

Anledningar att jobba i byggbranschen

Kommentarer

1 kommentar

Förtydligande!

Som alla bloggare så lägger jag mycket tid på bloggen och lite mer på en kvasivetenskaplig analys av statistiksidan. Naturligtvis.

Där kan man få en del konstigt. Sökningar som dessutom lett till Sync Blog av någon anledning.

Exempel:

”när kan man ta betalt för projektering”

——–

Svaret är naturligtvis – ALLTID.

Knepet är att tala om det innan man utför den, varför den är nödvändig och avgörande för din beställares resultat. En del entreprenörer gör ofta mycket gratisprojektering som lätt blir en börda sena kvällar när barnen är nattade. Jag har i princip inget emot att någon jobbar gratis så länge han/hon gillar det och resultatet blir bra. Men blir det fel, dåligt eller fördyrande, då har man lurat sin beställare, sig själv och förmodligen också sina barn. i värsta fall har kanske också luddat till det ansvarsmässigt.

Så om det varit otydligt tidigare så ändrar vi på det nu. Projektering kostar pengar, skicka faktura nu!

Standard

Publicerat av

Publicerat den

09 januari 2010

Publicerat i

Anledningar att jobba i byggbranschen

Kommentarer

3 kommentarer

Sync har haft ekonomimöte…

…och det finns väl få saker som är roligare än att gå igenom kostnader, konstatera årets resultat, bli förvånad och lite trött och sen optimistiskt spika nästa års budget.
(Jag skulle kunna tänka mig minst ett alternativ som vi helt säkert föredrar – sitta i myshörnan på kontoret och prata om vad vi måste göra och borde göra, sen världsförbättra lite i teorin och ganska frekvent göra avbrott för fika och skvaller).

Nåväl, att vara född på sextiotalet har man ju gemensamt med både Reinfeldt och Anders Borg, jag tolkar det som att jag blivit vuxen och ansvarig för mig själv, alltså måste det bli ordning i leden. Reinfeldt/Borg har ju varandra, måcklisarna, jag får göra bägges jobb själv. Kollegan är mer som den där Schlingmann, en spinndoktor som sitter och planterar tankegångar, intrigerar och påverkar i smyg. I övrigt vet jag inte om vi har så mycket mer gemensamt med moderaterna faktiskt.

Vi har spikat budget, bestämt vissa saker vi skall göra och andra saker som vi skall försöka göra och några saker vi vill göra. Vi har formulerat en antal mål och rankat dem inbördes:

  1. Fakturera en bra summa varje månad
    (kan verka lite självklart, men tro mig, det är det inte alltid)
  2. Hålla egna kostnader på en viss maxnivå varje månad
    (dock lägre än faktureringen, inte heller självklart, konstigt nog)
  3. Utvecklas
    (ej definierat, men vidareutbildning på ett par kurser ligger nära till hands)
  4. Ha roligt och må bra
    (vi är lättroade både jag och kollegan, den delen av målet uppfyller vi lätt)
  5. Göra lite gott i världen
    (samvetet gnager och vi vill göra lite mer än slentrianmässigt autogiro till alla)
  6. En resa om året
    (inte inom räckhåll just för stunden, men resan till Montelavar 2008 är modellen)

——

Montelavar, Portugal 2008

Standard

Publicerat av

Publicerat den

29 december 2009

Publicerat i

Arbetsmiljö och trivsel

Kommentarer

1 kommentar

Sync´s kommunikationsproblem år 2009

Vissa har lite svårt med språket.

Min telefon till exempel. Min telefon är sådär ultramodern, det är inte en Iphone men bra nära, det är en Android. Google och gmail funkar fint som fan, snabbt och lätt. Man kan ta kort och spela in film, den har vattenpass och ficklampa, man kan lyssna på musik och faktiskt också ringa en kompis om det behövs. Men fantastiska telefonen har sina brister, den kan inte svenska så bra.

Även om den lär sig snabbt så blir det en del fel också. När man skriver in text så liksom gissar den vad det skall bli, den visar upp alternativ och det lyser grönt på det som min telefon tror mest på. Och ibland hittar den rätt, men ibland tror den sig veta bättre än jag och byter ut till ett annat ord som jag inte tänkt mig riktigt. Ibland känner den inte till ordet alls och då lyser det grinigt orange. Det är precis som att den blir sur och tycker att jaja – have it your way, sucker. Om jag trycker på den orangea markeringen så blir telefonen glad igen, den säger saved och sen kan den det ordet liksom. Lätt som en plätt, det är så den lär sig. Duktig idiot måste man säga.

Är som jag lite för snabb kan det bli fel. Exempel – jag skickade detta till en god vän som jobbat alltför hårt hela hösten, levererat duktigt till slut och gjort sig förtjänt av en åtminstone småskalig kollaps.

Jag: hur gick det?

Han: Det gick bra! jag ringer senare

Jag: Bra, drick vin och ta hand om den föraktade familjen. prio nr 1 nu

——-

Snyggt, jävligt snyggt. Min telfon hjälpte till att rätta mitt ”försakade” till ”föraktade”. Jag tror det är sådana missar som orsakar världskrig.

Som tu var såg jag felet själv först, så jag hann skriva och rädda situationen

Jag: Försakade familjen. Försakade. inte föraktade. Jåvla stavnongprokram. Kan bli heltokigt…

——-

(som god representant för praktiskt taget hela byggbranschen kan jag säga att det inte helt är någon annans fel. Inte alltid)
Standard

Publicerat av

Publicerat den

18 november 2009

Publicerat i

Arbetsmiljö och trivsel

Kommentarer

8 kommentarer

Vem knarkar – jag eller rörläggaren?

Sync har nytt kontor, som sagt. Där finns mycket roligt folk i huset. Alla är inte i byggbranschen.

Nu är det så att jag har jobbat länge i byggsvängen, sett ganska mycket och provat på en del dumheter. Ändå blir man förvånad. ibland.

Idag när jag stormade in på kontoret så mötte jag en installation som direkt väckte den här tanken

– Någon har knarkat och gjort ett rörjobb!

Inte jag – nej – jag gör ju inte rörjobb.

Nej, ingen nykter rörläggare sätter ihop sina rör på det här sättet. Ingen rörläggare jag känner målar sina avloppsrör ljuslila. Alla rörläggare jag känner verkar plötsligt ganska tråkiga.

Våra nya grannar på kontoret däremot, det verkar vara sköna lirare.

———

Nästa vecka så får vi glögga med dem också, Sync funderar på att ha efterfest för att röka in det nya kontoret och få det ännu mer hemtrevligt.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

11 november 2009

Publicerat i

Arbetsmiljö och trivsel

Kommentarer

7 kommentarer

Låtsas-gubbar 2 – Dr Bluff

Näste man som skojat friskt på låtsas. Läs serien från början.

Han dök upp från ingenstans, trevlig svensk man av äldre årsmodell. Enligt egen uppgift var hans största problem att hans båt (skepp?) inte kom in i gästhamnen, den var 90 meter lång och fick stanna utanför Älvsborgsbron. Han behövde i alla fall ett schysst boende för sina tvillingsöner som skulle börja på Chalmers. Vi hade just fått ledigt en lägenhet på 370 m2 för syndigt många miljoner skulle passa som hand i handske.

Mäklarn gjorde sig till och inkvarterade honom på bästa hotellet, den stora båten var ju bara på väg men inte framme än. Arkitekten och jag, som var projektledare, gjorde dyra timmar för anpassningar och justeringar. Allting klaffade perfekt. Men bara nästan.

Just det. Det var för bra för att vara riktigt ok. Vi gick omkring och undrade hur en svensk stenrik miljardär kunde poppa upp helt okänd för oss. Gissningarna blev krystade. Mäklarna började ana oråd, projektägaren som är en luttrad man sov allt sämre. Arkitekten som är seglingsintresserad hade frågat köparen i allmänna ordalag om sånt som seglare snackar om. Gubben hade då blandat ihop Tall Ships Race med Americas Cup. Lite svårt att tro att han höll på med kappsegling på elitnivå då, som han själv sagt sig göra.

Sen – som i reklamen – plötsligt hände det. Flax. Projektägaren är på en rätt fancy restaurang med bekanta och – se på fan – där sitter köparen vid bordet jämte och dinerar i sin ensamhet. De språkas och säger på återseende på måndag. Då skulle miljonerna och lägenheten byta ägare.

Senare på kvällen kommer en servitris diskret till min vän, projektägaren, och frågar försynt om han känner mannen som suttit vid bordet bredvid. Han hade tyvärr missat att betala notan innan han lämnade stället!

—–

Betänk läget – köparen var en (förmodat) mycket betydelsefull kund, han hade kostats på en hel del under några veckor, han skulle betala en ansenlig summa pengar ett par dar senare och projektägaren hade naturligtvis hade redan fjärilar i magen. Vad väljer man i det läget?

  1. Betalar hans påkostade nota, som han ”glömt” betala själv och låtsas som ingenting när man träffas på banken?
  2. Inser att man just lärt känna Dr Bluff?

—–

Det går bra att gissa nu!