Kategoriarkiv: Anledningar att jobba i byggbranschen

Standard

Publicerat av

Publicerat den

22 maj 2009

Publicerat i

Anledningar att jobba i byggbranschen

Kommentarer

Lämna en kommentar

Anledning att välja byggbranschen – del 4

En vanlig dag i ett helt vanligt byggprojekt kan vara som min dag var i onsdags. Historien börjar lustigt nog redan tidigare. Jag och femåriga sonen var på macken förra helgen för att handla lite bensin. Sonen är av den sortens som nästan kissar på sig om det kommer en fräck bil, cabbar och racerbilar är bäst. När vi kliver ur bilen på macken så svänger det in en bil som till och med jag tycker är stencool. En Maserati – muskler och blänkande lack för miljoner. Femåringen går i spinn, springer exalterat runt benen på mig. I Maseratin den sitter en man i min ålder.

Några dagar senare, några mil därifrån. Två män kliver på onsdagsmorgonen in på ett möte i en fastighet som möjligen skall säljas. Den ene har jag träffat förr, den andre är killen i Maseratin. Jag jobbar på uppdrag av fastighetsägaren och skall visa dem runt lite, huset står tomt, de är spekulanter på ett köp, vi går runt och snackar möjligheter och utsikter. Vi kollar på fjärrvärmecentralen, snackar om ljudklasser och cykelrum. Han är en framgångsrik och driftig kille som har byggt upp en smärre koncern i bygg- och fastighetsbranschen. Trevlig verkar han vara också. Han skulle gå hem och räkna, och kanske återkomma med ett bud.

Lite senare så knackar det på dörren, jag öppnar och två andra män står utanför. Ingen av dem har kört Maserati dit, förmodligen var det länge sen någon av dem ägde en bil.

Den ene frågar: – Känner du igen mig?

Jag: – Nej, det gör jag inte.

Han igen: – Det mig du kastade ut härifrån, jag bodde ju här förra vintern.

Oups. Så var det ju. Förra vintern så hade uteliggarna hittat in i huset. Vi var där och byte lås och täppte till så gott det gick. Vi snackade med dem och förstod, motvilligt gick de tillbaka ut i kylan. Vi hade en del samvetskval – varför kan de inte få bo där? Huset står ju tomt! – men vi gjorde som man brukar. Vi körde ut böset på gata, det får någon annan ta hand om liksom.

Nu vet jag inte om det är svaret på mina böner eller straffet för min stora käft. De två männen, f.d. uteliggare/alkoholister/mm, har ett förslag om användning av huset. På måndag kl 11 kommer de tillbaka och presenterar sin variant. Egentligen har vi ju tänkt att bygga om själva, men man vet ju aldrig – allt har ett pris. Så nu får vi snart två förslag till – ett från den framgångsrike företagaren i Maseratin och ett från stans uteliggare – på helt olika sätt att gå vidare i projektet. Snacka om spännvidd.

Jag är så oändligt glad för mitt jobb ibland.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

20 maj 2009

Publicerat i

Anledningar att jobba i byggbranschen

Kommentarer

2 kommentarer

Positiva Veckan bara fortsätter och fortsätter

Japp, Sync Blog har nu tagit över ansvaret för all framtida rekrytering till byggbranschen. Till vår hjälp har vi en massa andra bloggare, Svensk Byggtjänst´s kafferastöverläggningar, en dagisgrupp och en sjuåring som moraliskt bollplank.

Vi tar tacksamt emot fler kommentarer på anledningar att börja jobba i byggbranschen, helst inga om motsatsen men gärna några bra tips om hur vi skall gå vidare.

Uppdatering:

Jo, vi går vidare med rekrytering och börjar med dem som borde vara lättast att påverkar. Småglinen.

… och Sync’s upprop och tjat har gett ett visst genomslag i ankdammen, i alla fall. Calle släppte politiken en kort stund och droppade en fin kommentar, en viss Glasmästare fyllde på i samma kommentar. Byggtjänst förlängde en fikarast och samlade in fördelar med byggbranschen, Rörmok är ju inte svårstartad i ämnet, han heller. Bäst hittills är ändå Victoria som fick med så mycket i sitt fina inlägg. Byggblasket gjorde ett tappert försök, men så kom verkligheten emellan, tyvärr.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

20 maj 2009

Publicerat i

Anledningar att jobba i byggbranschen

Kommentarer

1 kommentar

Anledning att välja byggbranschen – del 3

Jag tar mig friheten att bli lite tramsig så här, det är ju lillelördag fast känns som fredag före semestern,  för i byggbranschen slutar man alltid tidigt innan man skall vara långledig:)

En anledning att bli hantverkare är att du blir snygg. Jag vet inte varför det är så men hantverkare kommer alltid högt upp på snyggast-listan, sexigast-listan och förmodligen ganska bra på Fuckability-listan.

Är det så att det bara är snygga killar som blir snickare? Eller är det så att snickarn blir snygg när han drar på sig blåbyxorna, snickarbältet och lite sololja på den bara överkroppen? Fan vet.

Nä, min forskning pekar på att byggbranschen rekryterar enligt en normal fördelningskurva, alltså några riktigt snygga, de flesta helt ok och några som kanske bara får komplimanger från sin mor. Sen inträffar det fantastiska – rent generellt blir alla snyggingar som vrider nackar ur led, får busvisslingar efter sig och rentav skamliga förslag att ta ställning till. Coolt.

Det finns ingen anledning att bli popsångare, tandläkare eller jurist. Ingen alls.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

19 maj 2009

Publicerat i

Anledningar att jobba i byggbranschen

Kommentarer

7 kommentarer

Anledning att välja byggbranschen – del 2

En bra anledning att jobba är i byggbranschen är att man träffar på de mest osannolika och märkliga människor man kan tänka sig. Det gör man förmodöligen i övriga livet också – vad vet jag om det? – men jag vet att vi har gott om dem i branschen. Och jag vet att det kan avar så fantastiskt roligt emellanåt att sitta i en byggbyssja och tramsa sig igenom en rast med tokstollar som borde få betalt för sin humor och briljans.  I mitt allra första blogginlägg någonsin skrev jag om den originellaste jag mött.

Jag kan skriva några till om samme man. Som att han skrev på en bok där inledningen skulle handla om ”min första orgasm”, han sa det med ett långt betonat aaasm. Vet inte varför.

Det första kapitlet skulle heta ”Hur jag förlorade min oskuld i en grusgrop i Skellefteå”. Detta direkt följt av kapitlet ”Hur jag släpade Elsa Svensson ädlaste kroppsdelar mot en grusgrop i Skellefteå”.  Naturligtvis skulle sista kapitlet heta ” Min sista orgaaasm” 

– Men det har jag inte skrivit än! flinade han glatt, gubbtjyven. 

Så kom igenom nu byggbloggare – berätta om människorna som roar och underhåller, som är duktiga och fantastiska.

Upprop – är Mats här? är Erik här? är Byggblasket här? är Viktoria här? är Calle här? är Rörmok här? är Peter här

är Krusbeth här? nähä, var är hon då?

Har vi några nya här? Glasmästarn kanske? Kom fram till podiet och berätta om det som är så roligt kl 6.45 varje dag.

Nån annan?

Standard

Publicerat av

Publicerat den

18 maj 2009

Publicerat i

Anledningar att jobba i byggbranschen

Kommentarer

3 kommentarer

Anledning att välja byggbranschen – del 1

Svensk Byggtjänst har tillsammans med Universum låtit göra en undersökning om hur unga ser på byggbranschen. Budskapet är att vi måste konkurrera om den kvalificerade arbetskraften framöver. Erik Hellqvist, överste chef på Byggtjänst, förklarar närmare. Svensk Byggtjänst har gett ut en idéskrift som man kan ladda ner och bli inspirerad av. Det är bra.

Min bloggkollega Byggblasket har skrikit sig hes om varumärket Byggbranschen, och radat upp exempel på varför folk har anledning att tycka illa om byggare och fastighetsbolag. De något äldre gubbarna på Byggbrahus hittar pinsamma fel på nybyggda hus. Peter startar ett upprop mot machokulturen.  Rörmok avslöjar att allt är ungefär lika tokigt som vanligt. Byggvärlden och Byggindustrin har ständigt nya artiklar om dumheter i branschen. Syncbloggen kan ju också bli lite grinig ibland. Inte så lockande för någon.

Lite mer positiv anda när var det när Krusbeth gästbloggade på Veckans Affärer, (jag förutsätter att hon fortsätter på en annan adress;)). Hon chefar på ett konsultbolag i Stockholm och var inne på temat med tjejer i byggbranschen, eller snarare bristen på tjejer, kvinnor och systrar. Hon verkar ha lyckats hyfsat väl i sitt företag i konsultbranschen. Jag var själv för inte så länge sen anställd på en större konsultfirma och hade rätt många kvinnliga kollegor, och det var nog den största fördelen med den arbetsplatsen (manliga kollegor kom på en hedrande andra plats). Många tjejer var det, det tyckte jag i alla fall själv, jag räknade inte men det var en stor andel. Som entreprenör hade jag bara haft en kvinnlig kollega och märkligt nog jobbade just hon just där på konsultbolaget när jag började. Världen är liten. Och konsulterna är en liten del av den stora byggbranschen.

Så det är väl dags för lite positiv image – Sync tycker så här

  • Vi måste för oss själva formulera varför det är så roligt att jobba i byggbranschen. Hur skall vi övertyga andra om vi inte själva kan räkna upp fördelarna.
  • Vi får inte glömma att byggbranschen spänner över så mycket. Det behövs för all del spetskompetens och ingenjörer, men det dagliga byggande är ingen elitverksamhet. Skall det bli något byggt så behöver vi snickare, murare och grovisar. Vi måste ha våra rörläggare, elektriker och armerare.
  • Vi måste förklara det fantastiska i att få jobba i ett stort projekt, där något betydelsefullt byggs. Hur det ibland faktiskt står kvar i generationer. Hur det du gjort ibland blir det bästa som hänt någon – privatkunder kan bli oändligt tacksamma över ganska enkla åtgärder.
  • Vi måste ödmjukt be de unga om hjälp att fixa till några bekymmer vi har dragit på oss. Vår bransch drar 40% av energin. Det kan bli mycket mindre, men det krävs lite action också. Vill man göra en bestående insats för miljön så – varsågod sätt igång.
  • Vi måste också berätta att det i byggbranschen finns människor. Många roliga tokiga människor.

Sync Blog startar härmed Positiva Veckan. Syftet är att locka unga och gamla människor till byggbranschen, män och kvinnor, svarta och vita, utvecklingsstörda och normalstörda, skoltrötta ADHD-ungdomar  och toppstudenter. Den byggbloggare som missar chansen att haka på är en fegis.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

09 maj 2009

Publicerat i

Arbetsmiljö och trivsel

Kommentarer

3 kommentarer

”Är du blåvittare?”.

Kanske inte just nu men emellanåt så är jag platschef på en byggarbetsplats. Så jag ställer frågan ibland till folk som kommer okända in på platskontoret – Är du blåvittare?. Gärna ganska överrumplande, så den som förberett sitt ärende kommer av sig lite. Som regel är 70 % blåvita i Göteborg, så det är god chans på en bra start i umgänget. 20 % är gaisare och av tradition är de stolta över att vara i minoritet och sist i tabellen. 5 % är öisare och resten fattar inte frågan.

Man kan lugnt säga att detta ger en mer avspänd start på bekantskapen. Det tar ungefär 10-15 sekunder extra och betalar sig, tror jag, med en bättre relation så länge man fortsätter jobba ihop eller umgås på andra sätt.

Jag har som platschefen haft ambitionen att säga välkommen till alla som kommer nya till bygget, åtminstone de som skall stanna ett tag. Några minuters omtanke och uppmärksamhet – Här klär man om, där står kaffet och det här skall vi bygga. Läs igenom arbetsmiljöplanen och fyll i anhörigblanketten också.

Om du vill att de som jobbar i projektet skall prestera bra, så måste du som chef presentera projektets själ och hjärta, du måste tala om varför projektet finns, vad det skall bli och vem som skall använda det i färdigt skick. Det kostar lite tid och just det är det svåra. En platschef sitter ofta i lång möten instängd i ett konferensrum, för att direkt efter det sätta sig och ringa till dem som lämnat meddelanden på telefonsvararen under mötet. Och när det är klart så är det ett möte till och vips så är klockan 16.15 och bygget är tomt på folk.

Som platschef har jag ofta gått en runda på bygget efter klockan fem, då har jag all tid i världen, lugnet lägger sig och hjärnan registrerar på vad som hänt under dagen. Så dags är jag både kreativ och analytisk. Så varför är det så urbota korkat att jag sitter med stängd dörr när gubbarna finns på plats på bygget och sen står jag där ensam två timmar efter alla har gått hem redo att vara en riktigt bra chef som lyssnar, uppmärksammar och kommunicerar.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

07 maj 2009

Publicerat i

Arbetsmiljö och trivsel

Kommentarer

Lämna en kommentar

Familjedagen

En dag fick jag en idé, och just då hade jag också möjligheten att få genomföra den. Ibland har man flyt. Jag chefade då på ett stort bygge med mycket folk, många sköna människor som ansträngde sig och för att göra ett bra resultat (inte bara avseende pengar). Vi har ju den fördelen i byggbranschen att vi faktiskt kan få bygga saker ibland som blir bestående, vackra att se på och till och med betydelsefulla för människor.

Vi ville göra något för att tacka dem som finns där bakom. De där människorna, stora och små, som får höra om pappas eller mammas jobb hemma men aldrig direkt se det i verkligheten. Så vi skulle ha en familjedag. Det var själva idén.

Vi hade väl i och för sig redan bränt hela festkontot i projektet, så det fick vara en budgetvariant, korv och mos, kaffe och bulle och en rundvandring. En söndag i oktober (i konkurrens med Blåvitts guldmatch, hur dum får man bli?!) så öppnade vi dörrarna. Det var mer än uppskattat, minst sagt. Det var nästan rörande att se hur tuffa byggjobbare tog med sig sin gamla mor för att visa vad de gjorde på dagarna. Våra polska vänner verkade särskilt stolta att visa upp sin arbetsplats, och att få presentera sin käresta för beställaren och platschefen.

För att inte tala om alla glada barn förstås. Barnen sket nog i och för sig i det fina hantverket och de vackra lägenheterna så länge det fanns Festis och kanelbullar, godis och varmkorv. Men vi hade en barnteater som blev till klockren succé.

Jag har inte riktigt koll på vad en HR-chef gör, men kanske är det sånt här. Det skulle kunna kallas personalvård, men vi kallade det bara för en kul grej. Det kostade några tusen för kaffet med tilltugg, men kan också räknas som 0,004% av hela budgeten eller för den skull motsvarande att 80 man sitter 6 minuter för länge med kaffekoppen för att bygget är så trist. Teatern kostade väl några minuter till om jag minns rätt.
Hyfsad payoff-tid på den investeringen!

Standard

Publicerat av

Publicerat den

06 maj 2009

Publicerat i

Arbetsmiljö och trivsel

Kommentarer

Lämna en kommentar

”Är det inte det det här bygget handlar om – La Familia?”

Scenen var en byggarbetsplats i ett gammalt hus med kulturhistoria och atmosfär inbyggt i väggarna. Vi skulle bygga bostadsrätter de luxe, och hade dragit ihop en osannolik samling karaktärer, entreprenörer och konstnärer till bygget. Arbetsledningen satt i möte på tisdagskvällen, beställaren var med. Rundvandring och notering av återstående aktiviteter var avklarad. Oro för tidspressen, frustration för att målaren inte kunde måla, för mycket folk på bygget, ständiga överraskningar (=dålig planering?) var temat för kvällen.
(Big fucking surprice)

Då sitter vi, 4-5 män i 30-50årsåldern, och pratar om blöjbyten och relationer, matlagning och resor, människor och roliga händelser. Vi känner varandra väl och är riktigt goda vänner, vi vet hur det är ställt hemma hos var och en. Vi ömmar för kollegan som enligt egen utsago är utsatt för svårartad PMS, men konstaterar att det sannolikt finns andra orsaker än hennes hormoner som gör att han får skäll emellanåt;)

Efter en stund skruvar jag på mig, som ansvarig känner jag att vi behöver koncentrera oss på annat. Jag säger att nu har vi snackat bort en och en halv timme på familjeterapi och skvaller.

Då säger vår kloke beställare: – ”Är det inte det det här bygget handlar om – La Familia?”

Det löste ju inga som helst problem, men kändes ändå lite bättre. Just då i alla fall.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

03 maj 2009

Publicerat i

Arbetsmiljö och trivsel

Kommentarer

1 kommentar

Sanning och konke

Sync hade fest i julas, det var skojigt. Det var behövligt för hösten hade varit sorglig på många sätt. Våren har på sätt och vis varit lika bedrövlig men ändå lite ljusare, några har blivit arbetslösa, några har gått omkull, men i stort rullar det ändå. Det var snart ett halvår sedan kalaset, men den festen har uppenbarligen satt sina spår. Jag blev påmind om detta två gånger om i veckan som gick. 

Först var det officiellt besked om kärlek. Betongpumpchefen gick hem från festen tillsammans en mina gamla tjejkompisar, och i veckan så outade de det som några av oss redan visste – de var officiellt ett par. Intressant fenomen att själva kungörelsen sker vi Facebook där man först får veta att det har en relation, för att nästan direkt få ny information att nu minsann också är ett par. Det gör ju oss skvallertanter arbetslösa – jag vet inte om jag gillar Facebook än.

Andra kopplingen till julmyset var när jag träffade målarbasen häromdagen. Det var egentligen inget roligt sammanhang, vi har en gemensam kund med svåra ekonomiska problem, men det stoppade inte den glade mannen från en fin historia. Målarn är väl sextio fyllda och hade nog tänkt lämna över till någon för ett tag sen, men jag tror att han hör till den sortens chef/ägare som ändå känner att han vill åka ner till firman halv sju varje dag. Förmodligen så sitter han där igenom denna lågkonjunkturen också, bara för att se till att det flyter.

Hursomhelst – han berättade att han i taxin hem från julkalaset åkte med en utländsk kvinna i sextioårsåldern, förmodligen driftig och duktig med egen rörelse. De satt och pratade om allt och inget, målarn berättade att han ägde en målarfirma med 40 anställda. Då utbrister hon ett stort grattis. Målarn försöker rätta till – ”Vet du inte att det är lågkonjunktur? Allting går åt helvete just nu”.

Taxichauffören hade svar på tal – ”ROT-bidraget, det är ju fantastiskt! Titta här, det står hus i långa rader!”. Taxin körde just igenom kvarteren hemma hos målarn, och allt han såg var villor och grannar. Taxichauffören så ett ROT-bidrag i varje kåk, åkte man förbi femtio hus så var det bidrag för 5 miljoner. Just waiting to happen, liksom.

Målarn blev så inspirerad av detta att han tryckte upp lite flygblad, och simsalabim, man fick bra med utfall och räddade arbetsbeläggningen över vintern.

Så är inte det fantastiskt – en taxichaffis, en kvinna med utländsk bakgrund och säkerligen inte den som haft det lättast av oss, hon ser det självklara som en rutinerad och klok företagare, svensk vit man, inte kopplar. Målarn fick energi och vi övriga fick något att tänka på.

Sync sätter nu igång planering för nästa fest – vi behöver mer kärlek och schyssta taxichaffisar som talar om hur vi går vidare. Håll utkik här!

Standard

Publicerat av

Publicerat den

09 april 2009

Publicerat i

Arbetsmiljö och trivsel

Kommentarer

3 kommentarer

Långhårig och inkvoterad

1989 gick jag ut tekniskt gymnasium och började på stora byggbolaget. Med mitt vanliga flyt i livet så krävdes det ett telefonsamtal och en intervju så var det klart. Min karriärplanering har sen dess alltid liknat vägen en flipperkula tar, helt ostrukturerad och slumpmässig. Den gången så hjälpte förmodligen dåvarande högkonjunktur till, man anställde antagligen alla som just gått ut teknisk linje och råkade slå just det numret. Årskullen efter oss hade kanske en hyfsad chans till jobb, men de som gick ut 1991 och ville jobba i byggbranschen fick nog gå söka-jobb-kurs i fem-sex år först. Förmodligen lika välkomna som de som går ut i år 2009. Olika falla ödets lotter.

Den som läst här förut vet att jag hade en arbetschef (AC) av det mer burdusa slaget, lite okänslig ibland, men han och jag kom bra överens. Jag var förmodligen inte gammal nog att ta illa upp när han på något kalas förklarade varför jag blivit anställd. ”Jag hade ju redan anställt en tjej som platschef, så nu tyckte jag det var lika bra att anställa en långhårig kille också”. Asgarv följde på det.

Förmodligen så hade jag fått jobbet även om jag varit korthårig, men den kommentaren avslöjade lite om likformigheten och synsättet hos arbetschefen. Jag har svårt att tänka mig att homosexuella och människor med utländsk härkomst (bögar och blattar hade vi förmodligen sagt internt) hade haft samma tur med sig vid en intervju.

Jag har knappast tagit skada av att ha blivit inkvoterad. Positiv särbehandling av långhåriga ynglingar är nog ganska harmlöst, men jag kan tänka mig att det känns annorlunda om det sker på grund av kön eller härkomst. Alla vill få sitt jobb på grund av sin egen personlighet och sina egna färdigheter, inte för att man representerar en minoritet i sammanhanget. Det krävs stabila och duktiga chefer som vågar välja rätt person för jobbet, inte för statistiken.

Nu har det gått 20 år sen första mötet med arbetschefen på det stora byggbolaget, jag har väl nått ungefär den position han hade då. Jag undrar om fördomarna har förändrats några millimeter sen dess, eller om hanterar vi dem bara lite annorlunda?