Acceptans för nollvision

Jag startade veckan med en plan på att lufta funderingar kring ackordslöner. Det gick så där, det kantrade över till ett mer tungt ämne – arbetsplatsolyckor.

Läste i våras om någon som inte accepterar dödsolyckorna. Andra vill införa en nollvision. Inga olyckor. Det är ju bra. Men samtidigt har lite svårt för resonemanget. Alltså jag har nollvision för arbetsplatsolyckor, tro inget annat. Jag kan utöka det till att  jag har nollvision mot trafikolyckor, hungersnöd och svält plus dåliga diktatorer. Tyvärr har jag och min cyniska klon ganska svårt för nollvisioner.

Kan man alls ha en nollvision när det finns risker?

Det ligger på något sätt i sakens natur att risken för olyckor är större i byggbranschen. Ta till exempel den man som körde en borrigg (tung som en medelstor grävmaskin) i Stockhom, av någon anledning välte den över honom och han klämdes ihjäl. Det tyngsta maskinerna en lärare kommer i kontakt med är väl kopieringsmaskin eller möjligen en kaffeautomat (om det är en friskola).

Det fallet som togs upp Expressen häromdan, det när ett preabtrapphus rasade och Chrisse, 26 år, dog är ett annat exempel. Få yrkesgrupper utsätts för den faran att hamna underst i en hög med betongblock. Journalister togs ju också upp som exempel i Expressens jämförelse. Man menar att det hade blivit stor uppståndelse om det skett abetsmiljörelaterade dödsolyckor på tidningsredaktioner runt om i Sverige. Oräknat de murvlar som söker sig till krisskådeplatser och katastrofområden så är nog arbetsmiljöproblemen begränsade till överdosering av Twitter och helt vanliga utbränningssymptom. Tror jag.

Så det handlar om att se riskerna. Och riskhantering.

Riskhanteringen skall vi sköta i vår Bas-P (byggarbetsmiljösamordning i projektering) och vår Bas-U (byggarbetsmiljösamordning i utförandet). Verktygen vi använder är kontrollplaner, arbetsmiljöplan och skyddsronder. Verktygen vårdas och utvecklas i ett systematiskt arbetsmiljöarbete. Vi försöker hitta risker och hitta sätt att eliminera dem. Vi lyckas inte allt.

Tyvärr räcker inte det.

Ta olyckan i Göteborgs Hamn nyligen, där en odetonerad sprängladdning plötsligt fick liv och svårt skadade en person och riskerade livet på många fler. Om man inte ”accepterar” en sån olycka så är väl följden att man inte kan spränga något mer? Nånsin. Vi får helt enkelt sluta stoppa ner dynamit i borrade hål. Vi får knäcka berget på ett annat mer riskfritt sätt. Notera gärna att så kallade dolor tydligen inte är helt ovanliga, det händer alltså ibland men då går det oftast bra, typ.

Man kan fortsätt rada upp typ av olyckor. Fall från hög höjd, ras där människor blir klämda, olyckor med tunga maskiner, sprängningar som går fel, olyckor i trafiken vid vägbyggen. Så länge vi utför sådant som kan gå fel så kommer något ibland att gå fel. Murphys lag gäller – för eller senare. Cyniskt?

Om man i stället formulerar det – Jag accepterar inte att någon utför ett arbete där det på något sätt finns risk för en olycka med dödlig utgång – funkar det?

Nähe, inte det. Och vi måste fortsätta med byggverksamheten i Sverige? Det vi kan göra då är att fortsätta att försöka bli bättre. Bra förslag mottages tacksamt.

—–

Jag är inte helt sällan förvånad att det egentligen inte händer mer elände på byggena än vad det faktiskt gör. Alldeles nyligen var jag inblandad i slutfinishen på ett bygge där det blev enormt personalintensivt. Det var fler parallella aktiviteter än vad som var vettigt, men slutdatum närmade sig och ansträngningen blev tuffare allteftersom. Efter bygget var klart så fick vi klapp på axeln och beröm för att det faktiskt blev klart i tid. Kommentaren följdes dessutom av ”…och utan att det hände några olyckor!
Det var helt klart inte frukten av ett väl utfört arbetsmiljöarbete, snarare tur och bra gubbar på plats.

Jag tror att den största orsaken till att inte varje dag slutar i kaos och tragedi är att det finns en rejäl dos sunt förnuft på våra byggarbetsplatser. Det är ingen tröst för de anhöriga till de förolyckade, jag vet.

—–

(Artikeln i GT/Expressen + Byggvärlden om olyckan med Chrisse)

Arbetsmiljöverket behövs

Fundering med tanke på de arbetsplatsolyckor som uppmärksammats på sista tiden och mitt bloggande i skuggorna utav dessa.

—–

Jag har jobbat på byggen sen 1989. Först som arbetsledare, sen som platschef, en kort tid som hantverkare och numera som projektledare. En del har förändrats, annat är som det var då för 22 kg sen.

På byggen får vi ibland besök av en representant för Arbetsmiljöverket, AV. Antingen kan det skett en anmälan om dumheter eller så hade råkade det bara bli just ditt bygge. För länge sen hette detinte AV utan Yrkesinspektionen men fungerade väl ändå ungefär likadant. Besöket brukar i regel ske i positiv anda och med en vänlig ton från bägge parter. I mitt fall oftast även med ett inslag av nyvaken och genant medvetenhet om brister som jag blundat för.

Besöken brukar i regel resultera i ett inspektionsmeddelande som kommer dels till entreprenören, dels till byggherren. Jag minns inte exakt formuleringen men det brukar vara ett punkter som skall åtgärdas och att man, om man inte fixar till detta, riskerar böter eller möjligtvis får skaka galler ett tag framöver. Det är sällan någon större tvekan om att detta fixas till, och faktiskt tror jag att man inte gärna upprepar just det felet.

Om det är så att AV fått kraftigt minskade anslag och inte har resurser att göra dessa besök så är väl resultatet ganska solklart.

Någon gång har jag bett att få träffa AV innan vi kört igång ett projekt. Senast 2006 inför ett lite komplicerat projekt. Det var inte självklart att få till det mötet, den typen av förebyggande möten fanns inte med i deras budget då. Knappast heller nu. Sen dess har ju vi konsulter börjat sälja tjänsten Bas-P (byggarbetsmiljösamordning) men ärligt talat är det en ganska uddlös historia.

Nu har ju borgarna tillfälligt bromsat sin iver att sänka min skatt, det har de ju varit ganska lyckosamma med annars. Möjligen hänger detta ihop med indragna besök från AV. Härmed meddelar jag Anders Borg och Fredde att jag accepterar en skattehöjning om pengarna används på ett bra sätt, t ex av AV.

—–

En arbetsmiljöingenjör jag känner sa över en lunch i förra veckan att han har det lättare att få platschefer att sköta arbetsmiljöarbetet än vad man har att få dem att följa kvalitetssytemet. Risken att bli personligt ansvarig och få dagsböter funkar som hot där.

Det är nya regler på gång efter Statens offentliga utredning ”En bättre arbetsmiljö genom effektivare sanktioner”, SOU 2011:57. Om jag tolkar det rätt så styr man över från möjligheterna att straffa personer till att använda viten och sanktionsavgifter. Det skall svida i plånboken alltså. Att AV skall kunna hota med tyngre viten mot byggarna och byggherrarna kommer sannolikt speeda upp åtgärderna en hel del, en miljon är mycket pengar. Dock att det är nästan två år tills det kan bli verklighet.

Men då krävs naturligtvis att AV har pengar nog att besöka de arbetsplatser där de nya reglerna skall användas.

Här skulle till exempel AV kunna skriva ett föreläggande om att en traktorgrävare inte får användas som solskydd på rasterna. En fet sanktionsavgift borde få byggarchefen att köpa ett parasoll till gubbarna istället. Kanske.

—–

(En bättre arbetsmiljö genom effektivare sanktioner, SOU 2011:57)

Olycksstatistik och orsaker till död

GT/Expressen hade en ledare signerad Liv Landell den 19 augusti om byggbranschen olyckor och hur en byggnadsarbetares liv värderas. Det är en befogad frågeställning. Jämförelsen med om det skulle kola lika många journalister eller lärare i arbetsmiljörelaterade olyckor är intressant.

Statistiken på döda i byggbranschen har hanterats här på bloggen förrut och jag är inte helt klar över om olyckorna faktiskt ökar. Det kan man annars lätt få för sig när man läser de svartaste rubrikerna. Fast det är egentligen skit samma, en död per månad är en familjetragedi för mycket. Varje månad.

Man kan undra varför det är som det är. Igår refererade jag till en annan artikel i GT/Expressen. I den fanns en del matnyttigt som jag kan skriva under på. Bland annat att Arbetsmiljöverket har tvingats minska sina inspektioner på grund av minskade resurser. Det är synd för det det är definitivt en sak som fått mig att skärpa mig under åren som platschef. Besöken av arbetsmiljöinspektören har i princip alltid lett till en uppryckning.

Problemet med arbetsmiljön och säkerhetstänkandet på  de arbetsplatser där arbetskraften inte heter Johansson, Lundström och Andersson, det påtalas också i artikeln. Det finns många byggnadsarbetare och alltfler företag som tagit färjan över Östersjön till Sverige. Man har ibland med sig en arbetsmiljökultur som i vissa stycken är helt apart från den vi önskar uppnå. Det är ett problem som på vissa håll  förstärks av skumrask som ibland tangerar människohandel.

 

Men det är också en fråga om attityder bland svenska pojkar, män och en och annan kvinna. ”Grabbigheten, stressen och de korta byggtiderna påverkar säkerheten”, sägs det i Expressentexten. Jag håller nästan helt med. Kort byggtid funkar alldeles utmärkt om man planerat bra och har ordning på sin arbetsplats och sitt projekt. Stress genereras när det inte fungerar.

Jag tror att AV´s uppsökande verksamhet är viktig och att den borde förstärkas. Facket har en fortsatt viktig roll, jag tycker man skall hålla isär prat om löneformer och koncentrera sig på arbetsmiljön. Företagen måste jobba ännu mer med arbetsmiljön, för mig är det en självklar faktor för att få en långsiktig lönsamhet i byggföretag.

Sen är det förstås så att våra kära byggherrar har ett tungt ansvar även här. Byggherren kan ställa krav på entreprenören, även när det gäller arbetsmiljön för byggnadsarbetare, även om det råkar vara polacker, även om gubbarna konstant går med en cigg i mungipan och envist dissar hörselkåpor och skyddsglasögon. Förändringen kommer uppifrån och går nedåt.

—–

(GT/Expressens ledare)

Ackordssystemet tar inte livet av folk

Ackordssystemet tar inte livet av folk, knappast räddar det någon heller. Inte från att skadas på en byggarbetsplats.

—–

Expressen hade i fredags den 19 augusti en bra artikel och olyckorna i byggbranschen. Flera kloka människor intervjuas. Verkligheten blir grymt påtaglig av av att en nyligen förolyckad ung man och hans anhöriga får plats i artikeln. Han dog när trapphuset rasade i Stockholm i maj 2011. Han blev 26 år.

En som citeras i artikeln är Hans Tilly, Byggnads ordförande.

”Hans Tilly medger att byggvärlden är grabbig, trots att mycket blivit bättre jämfört med för 20 år sedan.

– Men våra medlemmar känner sig inte pressade av varandra att göra saker som kan ge ökad risk för olyckor. De framhåller i stället att stressen och slarvet som orsak.
– Och ett arbetslag som arbetar på ackord är väldigt starkt. Det finns inte en platschef som säger nej om basen exempelvis kräver hjälpmedel att lyfta. Arbetslagen håller ordning på grejerna och det betyder ökad lönsamhet och säkerhet, säger Hans Tilly.”

Va?

Fick han med just in ackordslönesystemet som en faktor som förbättrar arbetsmiljön?
Jag gissar att jag kan samla in rätt många objektiva och insatta personer som tycker precis tvärtom.

—–

Jag tycker så här.

Fackföreningsrörelsen i Sverige är viktig, den omtalade svenska modellen har gynnat alla vad jag kan se. Vi kan till stor del tacka facket för den trots allt goda arbetsmiljö som finns. Man behöver inte titta så långt bortom landets gränser för att se skillnaden. Sen kan man tycka vad man vill om lönenivån för byggnadasarbetare i förhållande till andra yrkesgrupper men det är ett faktum att Byggnads varit framgångsrika på den fronten, och det är självklart i medlemmarnas intresse. Jag tycker det är bra att man kan tjäna pengar i byggbranschen.

Sen tycker jag så här också.

Ackordslöner har inte minskat dödsfallen i byggbranschen, ackordslöner har knappast förbättrat arbetsmiljön i allmänhet och ackordslön skulle inte räddat Chrisse, 26 år, från att klämmas ihjäl när trapphuset rasade.

—–

(Artikeln i GT/Expressen + Byggvärlden om olyckan med Chrisse)

På´t igen

Jag gjorde comeback på arenan idag. Rakt in i hetluften. Insåg att allting rullat på utan mig.

Ok?

Det är inte helt oangenämt att vistas på bygge igen. Semestern var underbar, Kolmården och Gröna Lund och sånt är skoj men det var precis lagom nu. Ett bygge med grävmaskiner, kranar och gubbar som inte märkt att man varit ledig, det känns gott.

Och så får man ju bryggkaffe i pappmugg, leka kontor och umgås med lika tjocka medelålders män igen, det känns ju också lite bra.

Lite nytt att ta tag i också. Fick ett telefonsamtal precis innan semestern som gladde mig. Det var 2001 som ringde och ville ha tillbaka en projektledare. Ett projekt som avslutades lite snopet är på plan igen. 10 år senare så beställaren hör beställaren av sig och vill köra vidare som inget hade hänt 🙂

På tal om tjocka medelåldersmän så kastar jag spjut i radhus när JM´s arbetsledare får illustrera gubbmagen. Så nu är det dags igen för personalminskning på Sync.

Nu jävlar.

Den här bloggen behöver lite ledigt

Den här bloggen behöver lite ledigt ibland.  Precis som jag. Vi har i och för sig lite svårt att erkänna det bägge två, lite dålig självinsikt.

Jag vet inte hur bloggen hade tänkt egentligen, men jag hade tänkt tokbluffa min omgivning och säga att jag skulle vara ledig fem veckor, sen jobba i lönndom den första veckan jobba avstannade och städa av lite dåliga samveten och andra sega långliggare på ToDo-listan. Nu är jag en erkänt usel bluffare och kalendern kommande vecka är inte det minsta hemlig.

Bloggen däremot liksom bara slutade den 23 juni, sen dess intet nytt, inget meddelande om när den återkommer. Starkt men lite snopet.

När jag dessutom fick glatt mail kl 21.40 i torsdags kväll att en beställare ville att vi skulle åka till xxx (oväntad plats) och titta på ett bestånd av xxx lägenheter som han vill köpa, att vi gärna fick göra det de närmsta veckorna, ja då var ju den avstannade taktiken rätt körd. Märkligt ändå hur hungrigt man hugger på ett nytt uppdrag och att det varje gång är lika spännande.

Så vecka 27 är en arbetsvecka åtminstone fram till torsdag, om jag är duktig/effektiv/fokuserad så är det ledigt på fredag. Sen fyra veckor ledigt med familjen.

Bloggen kommer sannolikt stå still den med. De ämnen som annars kan bli aktuella är grillrecept, djurparksbesök, dåligt väder, bra väder, orimligt många gulliga-barn-bilder och allmänt fyllepladder. Det är ju den huvudsakliga födan på Facebook så det är inget de bloggen skall spä på eller konkurrera med.

Alltså – stängt tills annat meddelas.

—–

Med hopp om återseende i augusti önskar bloggredaktionen glad sommar

Fokus på noll

Noll döda i byggbranschen. Det är visionen. Gärna noll skadade också.

Tidningen Fokus har en artikel som inspirerar till den tanken. Det handlar om landets trafiksäkerhetschef Claes Tingvall som är pappa till nollvisionen. Riktigt bra läsning om en imponerande person.

Han får ett SMS för varje dödsolycka som händer. Hans gäng utredar allt, varje gång.

– Vi ser varje olycka som en kedja. En sak leder alltid till en annan och så vidare, fram till just den sekund där två bilar kolliderar eller någon kör mot ett träd. Vi försöker hitta en punkt i den kedjan som kan brytas.

Poliser frågas ut, bärgningspersonal intervjuas, vägar ska mätas och vittnen ska vittna.

De har ett uttryck för det i Borlänge: de möblerar om i olyckan. Vad hade kunnat vara annorlunda?

—–

Jag vet inte hur väl byggbranschen följer upp olyckorna som händer. Vissa av dem blir uppmärksammande och fortsätter upp i rättegångar och syns i media. Andra stannar synbarligen som en kort notis, som den polske killen som fick sin borrigg över sig och klämdes ihjäl.

Byggbranschen kanske behöver en CSI-avdelning som direkt efter en allvarlig olycka undersöker och utreder? Inte för att i första hand utkräva hämnd och utse en syndabock, utan för att en liknande olycka aldrig skall hända igen. Då måste de också få makt att besluta om tvingande åtgärder och ta beslut som kostar pengar. Tingvall fick bygga massor med rondeller och sätta upp vajerräcken. Funkar det i byggbranschen så röstar jag för fler rondeller på byggena. Direkt.

—–

Claes Tingvall har en nollvision men vet att det aldrig blir nollkommanoll.

Han säger:

– Noll kommer vi aldrig till, men det är inte svårt att komma nära. Det är inte ens särskilt dyrt. Det enda som krävs är tid och att komma runt vissa vanföreställningar.

—–

Läs hel artikeln.

Vi säger en sak och gör en annan

Jag tycker det är trist när bloggare inleder med att ursäkta sig att de inte uppdaterar sig tillräckligt. Vi släpper det.  Man har ju krav på sig och så, visst, men det kan man faktiskt hålla för sig själv. Tycker jag.

Nej, annars? Jorå.

Det är mycket om arbetsmiljö nu. Byggvärlden kör hårt. BI likaså. Till och med så har åklagare Sven-Erik Alhem uttalat sig. Man kräver nollvision. Svårt att säga emot. Varför skulle någon göra det efter tre dödsolyckor bara i maj 2011?

Jag tillhör ju annars dem som brukar kontra när jag tycker det blir för negativt i media om byggbranschen. Jag försöker vända på kuttingen och visa att vi är ganska bra, att vi menar väl men misslyckas med en del saker. Det synsättet funkar dåligt när det gäller döda kamrater, eller för den sakens skulle risken att någon mer dör.

För ett litet tag sen så satt jag med två chefer på ett mellanstort bolag och pratade ledningssystem och hur man skall jobba i framtiden. Det vi återkom till hela tiden var att man har bra system, man vet hur det borde göras och man har avsikten att vara precis så duktig som man egentligen kan vara. I teorin. Ändå gör man inte så. Eller rättare sagt vi, för det gäller många av oss. Vi säger en sak och gör en annan.

Dyrbara kvalitetssystem och dyrbara företagspolicys blir ju helt meningslösa om de inte används. Arbetsmiljöplanen gör bara nytta som pappersåtervinning om den inte används på rätt sätt. Ett meningslöst dokument. Vi säger en sak och gör en annan.

Den tysta minut som utlystes häromveckan och säkert också respekterades på många håll kan tjäna som exempel. Jag hittade ett inlägg från en kille på JM som beskrev hur arbetsledningen ryckte på axlarna åt ett riskfyllt jobb samma dag som högste chefen uppmanade alla till en tyst minut. Vi säger en sak och gör en annan.

—–

Artiklar i Byggvärlden med begränsad livslängd och blogginlägg som försvinner i rymden kommer inte förändra, möjligen påverka pyttelite. Gott så, men det räcker ju inte.

Det som behövs är att vi tar det på allvar, att vi gör arbetsberedningar som alltid inkluderar riskanalyser, att vi alla följer de regler vi själva satt upp.

Typ så. Vi kan bättre.

—–

Byggbodar, ett favoritämne för Sync!

Rotpartnern har gjort inlägg om byggbodar, energi och beställarnas möjlighet att påverka. Intressant

Energitänket är för min del relativt nytt, men samtidigt skrämmande i sin enkelhet att vi gör åt så mycket energi i onödan. På en promenad från vårt projekt i Gårda till city i GBG så passerar jag följande bodetableringar. Det plus en joker från ett projekt i Frölunda. Tänk vilken besparing för Planeten Jorden det kan bli bara på dem.

Jag har en annan infallsvinkel på detta också. Det är att vi har chans att skapa bra förutsättningar på byggena redan när vi planerar etablering av bodar och platskontor. Jag kan säga att det många gånger är avgörande för hur det fungerar i övrigt på arbetsplatsen. Man sätter nivån på hela projektet vad gäller arbetsmiljö, rutiner, ordning och reda.

Ett väl fungerande platskontor är en plats med bra plats att jobba enskilt, hålla möten, stå runt ett ritningsbord, fika (platschefer och arbetsledare är också människor) och en mötesplats för alla i projektet där information utbytes på ett vettigt sätt. Ett dåligt fungerande platskontor är ungefär tvärtom.

När det gäller manskapet är min favoritvariant den där man har en stormatsal där samtliga på bygget sitter, ordentliga möjligheter att förvara och värma mat, gärna en diskmaskin. När det är större ombyggnadsprojekt så kan vi ibland få till detta inne i huset istället för i byggbodar, om man har tur så finns lokaler i intilliggande kåkar.

Platskontoret och matplatsen hör ihop, de skall vara nära emellan. Lite gosigt så där.

Alla byggen är lite olika, förutsättningarna varierar. Men det är alltid lika viktigt att planera etableringen i tidigt skede. Fredriks tankar om att vi som är projektledare kan påverka energiåtgång är helt rätt, men vi kan och skall (Bas-P) se till att det finns bra arbetsmiljö för såväl snickare som murare och annat löst folk (a.k.a. arbetsledare och platschefer).

Planering och förberedelser alltså. Snart så skall vi prova det inom övriga delar av byggandet. Kan bli banbrytande 🙂

—–

Rotpartnerns inlägg finns här.

—–