Sync höjer köksveckan till ny nivå

Ja, här sitter jag på mitt kontor alldeles rosig om kinderna och rör rytmiskt på högerhanden. Alltmer hetsigt också.

Sync har köksvecka. Det innebär att vi skall tömma/fylla diskmaskinen, tömma myntfacket och sumpen ur kaffeautomaten och allmänt hålla ordning i det gemensamma utrymmet.

Alla dessa tre uppgifter är vi konsekvent dåliga på att bevaka och vi drar oss gärna för sånt, det finns tusen ursäkter och vi har tyvärr använt de flesta nu. Men det finns hopp. Vi har en kumpan som villigt hjälper oss att planera en kompensation för övriga brister och att befästa vår image som festfixare och allmänt kul killar. Det handlar om onsdagsfikat.

Att arrangera onsdagsfikat ingår också i köksveckans arbete, den delen brukar vi lösa bättre. Denna gången tar vi det till en ny nivå  Det är därför jag sitter här och stånkar med gräddskålen mellan benen. Det blir marängsviss.

Marängsviss med glass, strössel. nougatsås, paraplyer och tomtebloss.
(Vi är just ju sjuk nöjda med oss själv)

—–

Eftersom alla andra på kontorsplanet jobbar utanför byggbranschen har vi här chansen att höja branschens image ett pyttelitet snäpp. Hoppas de går på det 🙂

—–

UPPDATERING KL 15:32

Kort marängsvisskola:

  • Köp maränger, glass, strössel, nougatsås, vispgrädde och en visp
  • Slarva bort konsulttid för ungeför tusen kronor genom att vispa grädde
  • Tänk på att grädde skvätter på tangentbordet, så undvik att titta på sporten på svtplay samtidigt.
  • Ta fram ett lock från en faörvaringsbox och lite smörpapper.
  • Gör sviss

Före:

Efter en kort kreativ process och konstnärligt övervägande:

What goes around comes around

Detta inlägg är fortsättningen till inlägget Unga, otåliga chefer i byggbranschen och deras beteende.

—–

På Sync är vi ju omåttligt malliga för vårt kontaktnät, jag har 913 kontakter in min telefonbok. Några som jag ringer dagligen, några som jag säkert behöver max en gång per år, vissa kanske vi bara hade kontakt med en endaste gång för flera år sen men de finns där ändå. En del av dem vill jag helst slippa prata med igen.

Rätt många kontakter vi har är sådana som vi i regel inte pratar så mycket själva men som vi förmedlar till andra, det är en del av det roliga – att kunna hjälpa någon som behöver hjälp att få kontakt med någon annan som faktiskt kan hjälpa till.

—–

På medelstora byggfirman fick jag lära mig att man aldrig kan be någon fara åt helvete hur välförtjänt det än kan vara för man vet aldrig var han dyker upp igen. Han kan sitta som beställare, besiktningsman eller jobba med inkasso och åka Harley Davidsson iklädd skinnväst nästa gång ni träffas.

Jag fick ett ryck en kväll hemma i soffan och en tanke formades. Orsaken till tänkandet var just det faktum att vi i byggbranschen rör oss runt bland olika firmor. Det är precis som Fredrik fick klart för sig häromdagen, att många inte vill sitta still på ett och samma ställe.

Jag fick en tanke att skriva ner en associationstråd som beskriver hur folk känner varandra, som ett sociogram fast på ett långt snöre. Det var för att beskriva att allt går runt och kommer tillbaka. Detta med utgångspunkt i mitt eget nätverk.

Jag skrev en enda lång mening som täckte en och en halv A4-sida. Det gick tvärs genom mina tjugo år, studsade på de företag jag jobbat på och de ställendär  mina kontakter och vänner jobbade just då. Det går ju egentligen inte att beskriva det linjärt, det går i cirklar och spiraler, hoppar fram och tillbaka i tid och kopplingarna mellan människor kan vara släktskap eller en gemensam arbetsgivare eller att man råkat lära känna varann på ett bygge nångång.

Min poäng är att ingen (eller väldigt få) försvinner, de flesta finns kvar i systemet fast med nytt visitkort och lite högre lön, finare bil eller roligare chef. Nätverket alltså.

Lite som Facebook fast på riktigt.

—–

Platschef sökes – Noggrann och nitisk

Att vara platschef på byggen är ingen lek. Det krävs en lång rad goda egenskaper. Ibland räcker man inte till ändå.

Idag skriver Byggvärlden om en platschef på NCC som dömts för arbetsmiljöbrott. Olyckan där en betongpelare föll så olyckligt att det kostade en ung man livet. Sorgligt för alla inblandade, grymt och omänskligt för killens familj och närstående.

Byggvärlden skriver:

Betongpelarna hade levererats av Strängbetong tillsammans med montageanvisningar och en konstruktionsritning. Några lyftöglor ingick inte i leveransen, men av handlingarna framgick pelarnas vikt, att de skulle lyftas med ingjutet skruvfäste i pelartoppen och att lyftöglorna skulle ha gängstorleken M20.

Platschefen gav därför sin arbetsledare i uppdrag att handla M20-öglor, och arbetsledaren åkte till Ahlsells. I tingsrätten har han berättat att han inte tänkte på vad pelarna vägde när han köpte öglorna.

Tingsrätten konstaterar att både platschefen och arbetsledaren felaktigt utgick ifrån att öglor med gängstorleken M20 skulle vara tillräckligt starka för lyften”

—–

Platschefen hade gjort ett så ynka litet misstag att vem som helst av oss kunde gjort detsamma. Av tusen beslut och saker att tänka på så passerade en fundamentalt viktig detalj förbi utan eftertanke.

Hantering av tunga element är ett moment solklart skall noteras som arbete med särskild risk i arbetsmiljöplanen. Därmed skall det också noga beskrivas hur jobbet skall utföras, vilka hjälpmedel och säkerhetsåtgärder som skall vidtas. Det framgår inte av artikeln men platschefen var säkert Bas-U och ansvarig för arbetsmiljöplanen, kanske hade han till och med gjort den själv.

En arbetsmiljöplan brukar i regel innehålla en del ordningsregler som normalt sett är så självklara att en normal arbetarklassuppfostran egentligen täcker in det mesta av det. Typ att man inte skall röka på arbetsplatsen, inte skräpa ner och inte spela hög musik så att omgivning störs av de det. Typ så. Längst bak brukar vi lista Arbeten med särskild risk (AFS 1999:3 §11), det är där det blir riktigt allvarligt.

Allvarligt och därmed extra viktigt att göra rätt.

—–

Jag kan lätt känna med samtliga inblandade, jag har själv varit med om en olycka med samma tragik, det minnet sitter kvar och bubblar upp gång på gång.

Domen är säkert helt korrekt, det hjälper inte att skylla på arbetsbörda, okunskap eller otur, det får bara inte hända sånt här. Platschefen och arbetsledaren har min sympati men det får inte hända.

—–
(mer om Platschef sökes på Sync Blog – här)
—–

Rekrytering i lönndom

Min dotter har ju här väldigt tydligt markerat att hon inte vill jobba i byggbranschen när hon blir stor. Trots de uppenbart nyttiga egenskaper hon besitter. Hon är ekonomiskt smart, både ärlig och slug och kan förhandla på ett listigt sätt. Hon har ett visst patos, gillar att strukturera och hon kan göra en tidplan. Med andra ord – en byggprojektledare.

Men hon vill alltså inte. Ännu.

Nu har jag kanske hittat en genväg ändå. Reflexvästar med firmatryck verkar vara poppis. Så jag liksom smyger in in lite känsla av att pappas jobb är lite bra ändå. Kanske, kanske.

Produktionskalkyl, andelstal, tidplan

Jo, här på Sync håller vi på med årets projekt just nu – Julknytkalaset.

I stort sett har allt annat lagts åt sidan så här dags på kvällarna, när det fest som gäller. Nu är ju festplanering som vilket annat projekt som helst så det finns en budget, en tidplan, en nästan färdig fördelningslista och ganska lite tid att bli klar.

Så i brist på utlovade kalkyllektioner häromkring så kan vi väl redovisa andelstalen på kalaset.

Jag utgår från min egen konsumtion och beräknar alltså 1 890 gram blandad mat, 3 skivor bröd, två ägghalvor med grejor på, två skivor mjuk kaka, mycket hårt, lyxig bröd, pepparkakor, några glas julmust och 15 cl sprit. Lite kaffe på det?
(Öl finns i baren 🙂 )

Förmodligen drar vi på lite till, det skall bli mat över denna gången. Rejält över.

—–

Platschef sökes – Paus

Fick frågan igår:

– Har du nånsin avslutat någonting?
(betoningen på första stavelsen, sista ordet)

—–

Det var i ett annat sammanhang men gäller ju för bloggen med. Så jag tänkte stänga ett ämne/projekt tills vidare.

Min analys av platschefandet kommer fortgå i lönndom men pausa här på bloggen.

Och hur konstigt det än låter så har inte allt skrivet godkänts för publicering här på redaktionen. I kolumnen för utkast ligger följande:

Det här går ni alltså miste om.
(Ni får läsa det som slank igenom censuren/omdömet)

—–

Byggbranschen är väldigt social

I DN redovisar man en undersökning som är viktig och bra.

Det handlar om hur mycket folk fikar i olika delar av landet.

Dessutom konstateras att man blir effektiv av fikandet! Tjohoo 🙂
(det har vi inte blivit anklagade för på ett tag)

Nu sitter jag här och väntar på att den undersökningen görs branschvis så kanske vi i byggbranschen kan få toppa något annat än korruptionslistan.

—–
Mer om kaffe i byggbranschen här, här och här.
—–

Om klockan, kalendern, karriären och kroppen?

Jag jobbar ganska mycket, det är ett faktum.
Jag försöker ändå vara duktig på att utbilda mig, gå på seminarier, läsa byggmedia och sånt.
Det går sådär oftast.

Idag tänkte jag försöka mig på att bevista en massa skojiga seminarier när Ledarna ordnar Kunskapsdagar.

Bland annat:

Tid: 13:25-14:15
Titel: TimeOut – Om klockan, kalendern, karriären och kroppen
Föreläsare: Görhan Hellström

—–

Det slutar alltså 14:15 och om jag lubbar ganska snabbt så hinner jag till byggmötet 14:30.

Enligt Google tar det 14 minuter, så om jag sitter närmast dörren med jackan i famnen, skiter i att mingla med alla jag känner och träffar på och i stället drar direkt så har jag nästan en minut till godo.
( det måste gå)

—–

Är det så konstigt att folk blir gamla egentligen?

Läser i Byggindustrin om hur många som slutar i branschen inom kort. Eller rättare sagt – inom femton år.

Jag vet inte – jag kanske tänker fel – men om ett yrkesliv är ca förtio-förtiofem år så är det väl helt jävla statistiskt att en tredjedel slutar inom femton år?

Ibland låter det som jorden/byggbranschen skall gå under i samband med alternativt på grund av pensioneringen av förtiotalisterna. Nu verkar det som prognosmakarna säger att även femtiotalisterna skall åka Harley Davidsson och spela golf på heltid, fast tio år efter -40.

No shit.

Det är lika bra jag släpper bomben direkt. Jag representerar sextiotalisterna och jag tänker fan inte sitta på kontoret på söndagarna från år 2034 och framåt. Då har jag lagt av.  Så sätt igång och planera för det.

—–