Negativ accept – bättre än ingen alls

Ibland får jag för mig att jag kan en del om entreprenadjuridik och avtalsrätt. Ibland får jag veta att jag har en bra bit kvar till examen.

—-

Igår så satt vi på ett möte och pratade om en lösning för en tvättstugeventilation. Frågan har blivit onödigt utdragen, ett förslag kom från totalentreprenören för ett halvår sen, beställaren undrade varför det blev dyrare och bägge väntar på besked från motparten. Lite irritation var det allt också inblandad.

Byggaren tycker alltså att beställaren i princip beställt jobbet genom att beställarens konsult själv gjort förslaget och platschefen menade att eftersom inget meddelats så kunde man se det som en negativ accept.

——

Smaka på det – negativ accept.

Uttrycket är nytt för mig, möjligen också för platschefen men skam den som ger sig – vi skall vara nyskapande 🙂

——

Jurister har en konstigheter för sig, den saken är klar. Jag har snuddat vid det här tidigare. Några uttryck har jag snubblat över också.

Till exempel:

  • Oren accept – när någon i avtalsskedet ändrar, lägger till eller stryker efter det att motparten signerat (= inget avtal)
  • Tyst accept – kan vara en beställare som lämnar en oren accept och en entreprenör som börjar jobba (då träder avtalet i kraft i alla fall)
  • Hårdrocksbandet Accept – i detta sammanhanget helt ovidkommande men alla exempel måste vara tre stycken (so WTF)

——

Om lekmän, privatkunder och annat löst folk undrar varför det tar lång tid att bygga saker så beror det bland annat på att vi är upptagna med sånt här.

——

Sync avslöjar lättköpta byggjobbare

Så enkelt det kan vara.

Sync jobbar med ett projekt som hamnat i en märklig stämning, allting är lite jobbigt, inget funkar lätt, alla går runt och tycker det vilar någon slags förbannelse över bygget. Ingen bra grund för produktiva byggnadsarbetare som vill bygga med kvalitet och arbetsglädje.

—-

Så därför jobbar vi nu med lite mer Sync-stil. Det vill säga vi äter godsaker och har mysstunder över kaffekoppen.

Idag på kvartöverelvarasten så samlade vi den tappra skara gubbar som jobbar i juli och provade den taktiken.

117 kr inkl moms. 12 personer, snabbt räknat en knapp tia per person i investering. Faktiskt så började vi inte på de finska pinnarna och det blev ju som synes ett par bitar över. Den direkta kostnaden stannar ju snarare på runt 7 spänn per person.

Man kan ställa det i relation till att hyrmaskiner och etablering kostar runt åttatusen  kronar om dagen och har tveksam nyttjandegrad. Det räcker faktiskt att vi skickar hem en handmaskin och sparar ett par dagars hyra så är nästa tårta intjänad.

——

Extrainformation:

När Johan försökte inkassera 500 spänn av Morgan från en vadslagning fick jag konkret bevis på att förändringen är på gång. Morgan hade satt 500 kr på att det aldrig skulle komma en tårta på det här sketbygget. 🙂

(som så ofta i byggbranschen var man sen iofs inte överens om vad man slagit vad om, om det faktiskt gällde fortfarande eller om det helt enkelt var ett missförstånd så Johan kan glömma det tillskottet i vilket fall som helst)

——

Mats på Byggbloggarna undrar saker

Han gör så ibland. En gång undrade han om vi inte skulle bli lite mer militäriska i byggbranschen. Jag fick tänka en lång stund innan jag fick till ett svar den gången.

Han undrade ett par saker igen häromdagen.

Två svåra frågor som kräver långa svar. Vi får ta en åt gången.

”Sen när är det bättre att låta någon annan att ansvara för att upptäcka mina egna tillkortakommanden?”

Frågan är befogad. Ibland låter det ju som att att allt jävelskap som sker i byggbranschen beror på att myndigheternas kontroll är för dålig, och att egenkontrollen inte fungerar.

——

Mats tar själv upp Bilprovningen som exempel. Det är bra. Jag tycker Bilprovningen funkar skitbra, det är en smidig, snabb och trovärdig kontroll. Man har viss respekt för den, den kostar ganska lite och gör stor nytta. Att privatisera den sker sannolikt av ideologiska skäl, knappast för att göra den bättre. Det tror inte jag.

Vi tänker oss att Mats har en bil, det är troligt att han har det. Då är han också ansvarig för den när han åker omkring på vägarna, bromsar och avgasrening och säkerhetsbälten skall vara i ordning. Om Mats är som folk är mest så håller han bra koll på sin bil. Men vi vet inte det. Han kan vara en stollig slarver som tycker han har mycket att göra och för lite pengar och gärna skjuter upp det där verkstadsbesöket en vecka eller månad till. Han kan vara en sån som åker omkring med en trafikfarlig bil.

En årlig kontrollbesiktning fråntar inte Mats ansvaret att hålla ordning på sin bil. Ansvaret har han kvar ändå. Det lärde han sig när han tog sitt körkort och fick svettas sig igenom en uppkörning hos Trafiksäkerhetsverket någonstans.

Han har dessutom ansvar för att köra sin bil på ett korrekt sätt, inte köra berusad dagen efter Byggtjänsts personalfest, hålla hastigheten, stanna vid rött, undvika att köra på små barn och gamla tanter och annat löst folk. För att påminna vår käre Mats om detta så står det en och annan polis utefter vägarna och kollar just detta.

——

Ja, jag känner ju tyvärr inte Mats Hultgren personligen, men jag är ändå jävligt glad att Trafiksäkerhetsverket kollade honom innan han fick sitt körkort Jag tycker det är bra att polisen har span på honom ibland och att bilprovningen kollar att hans rishög till andrabil faktiskt kan bromsa vid skolans övergångsställe.

Att samme Mats genom egenkontroll skulle få sitt körkort, alltid hålla hastigheten och alltid rulla omkring i en bra bil – det är tveksamt.

——

Ta inte illa upp, Mats. Det är inte så att jag inte litar på dig. Jag tror bara att du som så många andra av oss behöver en spark i röva och någon som håller koll på det vi gör. Detta gäller då även husbyggande och annat i vår bransch.

Observera. Det befriar oss inte från ansvar, inte någon gång.

—–

Byggbranschen utvecklas, det kan inte hjälpas

Sync har planer på att starta ett litet företag med några goda kumpaner. Vi har kommit på världens bäste idé. Den var dessutom helt unik innan kollegan googlat en stund och insett att vi inte är ens tvåa på bollen, egentligen är vi inte ens med i matchen faktiskt.

Men skit samma, vi kör ändå.

I konstellationen ingår en gammal vän som fått förmånen att hoppa från entreprenörsledet till att bli byggmaterialleverantör. Inte illa. Nu kan vi kanske snart jobba med bygglogistik och inte bara prata om den. Vi får se.

Kompisen, ja han har börjat röja på kontoret och när vi hälsade på undrade han om jag kunde rensa hårddisken på den här!



Jag är inte helt säker men jag tror att man i förr i tiden kallade detta för DATAMASKIN. En gång var den ny, avancerad och dyr. Möjligen var den också effektiv och nyttig, mer osäkert dock med tanke på vem som hanterat den.

Jag kunde inte prata med den heller, den där gröna texten och ett språk jag inte förstår satta stopp för den övningen. Den tvingade mig att först ställa in dagens datum och föreslog 1980-01-01 som alternativ. (Då var jag elva år, det var länge sen)

——

Synd egentligen att slänga saker som funkar, tycker jag, men utvecklingen går inte att stoppa. Inte ens i byggbranschen.

——

Twitter-nytta i byggbranschen? Kanske lite

Jag forskar ju i ämnet Sociala medier i Byggbranschen. Det går sådär.

Facebook är mest trams, maffiakrig och bondgårdar.

Twitter för byggare är begränsat, det har Sync konstaterat här tidigare, det mest de stora byggbolagen som matar ut pressreleaser och blänkare om sin egen förträfflighet. Med andra ord ganska glest mellan höjdpunkterna.

Men.

Igår så hände det lite minsann. Av någon anledning finns det en Twittrare som heter Konradkrabba som frågade efter byggare på Twitter, han ficj Sync till svar och blev en follower. Så av artighet och lite nyfikenhet så followade jag honom också.

Det visar sig att han är någon slags tekniksamordnare på ett stort konsultbolag i branschen och just igår var han på ett seminarium som jag av någon outgrundlig anledning missat. inte likt Sync, det var en miss.

Nåväl, Konradkrabba twittrade hela dagen, en hel massa och det var faktiskt lite roligt att följa det hela. Det var LEAn och logistik på schemat. Sync favoritämnen.

Typ så här såg det ut:

”Hörde just Per-Erik Josephson prata om slöserier – riktigt bra. Bara att börja gräva där vi står!”

”Nu Janne Byfors om Lean – utmaning för konsulter att hänga med. Huvudbudskap: låt långsiktighet styra även över kortsiktig lönsamhet. Oj då.”

”Mest om vad ÄR lean, inte vad gör vi med lean. Pekar på ledningens engagemang som nyckelfråga.”

”Aha, logistiken bestämmer allt – tidplanen är underordnad logistikplaneringen!”

”Mätning och uppföljning av logstiken. Vid avvikelser – håll fast vid logistiken och justera med resurser, inte tvärtom.”

”Låt materialleverantören sköta leveranser hela vägen in i till montage, vara temporärt lager etc, använd en standardiserad process”

Sammanfattning – jag fick lite underhållning och vatten på kvarnhjulet via Twitter och byggbranschen pratar på 🙂

——-

Sen var det lite om kundvärde och sånt också, men det får ni ta med Byggblasket.

Willkommen! Welcome! Bienvenue! Mile widziany! Bienvenido!

Den där centerkillen som vill öka vår produktivitet genom att släppa in utländska företag, har han löst några problem än?

Nej, knappast. Jag tror inte en sekund på att utländska företag kommer hit och jobbar mer effektivt och strukturerat. Jag har inte helt koll på byggbranschen i våra grannländer runtomkring men misstänker att hög produktivitet och standardisering inte är kännetecknande för dem. Heller. Så varför skulle de komma hit och plötsligt bli så bra?

De måste hålla sig till samma lagar och regler som vi. Arbetsmiljölagen gäller alla, det gör PBL också. Jag vet inte om Centern vill att det samtidigt blir en rejäl lönedumpning också. Det skulle ju i alla fall underlätta för de utländska företagen och förändra vardagen för ganska många hundratusen byggubbar, det är helt klart. Men hur det skulle öka produktivitet och standardisering har jag inte en susning om och ingen annan heller, tror jag.

Mest sannolikt är väl ändå att de kommer hit och pressar priser på traditionellt sätt. Troligen genom att krama mer ur manskapet, betala lägre löner och snåla på förutsättningarna gubbarna.  (Calle får ta den matchen).

Mer intressant är att utländska företag med förgreningar ute i världen kan plocka in material till rätt priser. Materialbranschen i Sverige känns inte helt ren, det är många led som skall ha sin bit av kakan och procentpåslagen är många på vägen. Det kanske utländska byggare är mer angelägna att ändra på.

Jag frågar mig ibland varför de inte redan är här i större utsträckning. Gränserna öppnades ju för ganska länge sen, åtminstone för våra EU-grannar. Kan det vara så att det inte är så attraktivt att jobba i Sverige?

Kanske är det så att de stora franska byggjättarna en återkommande punkt på styrelsemötena – Skall vi etablera i Suède? – men att analysen alltid stannar på samma punkt. Inte lönsamt. Non profitable.

——

Så frågan kanske är:
Är vi säkra på att de verkligen vill komma hit?
Är vi säkra på att de vill och kan lösa våra problem?

——–

WTF.

Jag tycker det värt ett försök
– Willkommen! Welcome! Bienvenue! Mile widziany! Bienvenido!

(om inte annat så kan man få in lite mer god mat och lite roligt utbyte med andra än Sonny, Conny och Ronny)

——

UPPDATERING:

Hans Tilly Newsmillar på samma tema som Sync Blog har haft senaste dagarna.

Och Byggblasket vill inte vara sämre.

Byggbranschen goes Newsmill

Fredrik på Byggvärlden har uppenbarligen ambitioner.

Han jagar efter Jonas Petterson, centerpartisten som kastat sig handlöst in i en diskussion om byggbranschens utveckling och framtid. Fighten utspelar sig på Newsmill, denna arena för fria åsikter som verkligen blandar högt med lågt och är en allmän samlingsplats på idiotkommentatorer och haverister dessutom.

Fredrik är i och för sig i gott sällskap. Min Facebook-kompis Leif Waldendorf på Mullbergaskolan hade ju en grandios stund i rampljuset med sin artikel för ett tag sen. Censuren tog bort honom och skymningen sänkte sig över landet igen.

Fredrik har till skillnad från centerpartisten en viss förankring i sina förslag. Faktiskt riktigt bra.

Jonas P han ägnar lång tid åt att förklara begreppet produktivitet. Han använder sig  själv som exempel på hur produktiviteten kan utvecklas med tiden. Han säger sig kunna producera mycket om han får en dator och en timme på sig. Min fråga är om Jonas mått på produktivitet tar hänsyn till kvalitet också. Det han skickar ut från sin dator håller väl inte helt den kvalitet vi i byggbranschen önskar, men väl i nivå med en del av det vi levererar.

Vi producerar en del skit i byggbranschen, det har vi gemensamt med Jonas P, Centerpartiet. Skönt att ha något gemensamt, något att samlas runt.

Sync har haft det tufft…

…precis som alla andra. Vi startade våren 2008. Då vi mentalt kvar på toppen av högkonjunkturen. Egentligen stod hela byggbranschen på ett sluttande plan och inför en oundviklig nedgång. Vi visste det, men lurade oss själva ändå att allt skulle fortsätta som förut.

Vi hade köpt nya datorer, cyklar och väldigt fina cykelhjälmar. Vi hade gjort en hemsida och långa listor på projekt som skulle starta bara vi hade tid. Det var mjukstart och invärtes myspys i några månader först, men så småningom hade vi nog tänkt jobba för fullt och dessutom ta betalt för det.

Då kändes det väl ungefär så här:

Nu finns det ingen anledning att gnälla eller tycka synd om sig själv. Vi fick in en del jobb, anpassade oss till nya förutsättningar, vi gick ner i vikt och jobbade på. Från hösten 2008 som betecknades som ”koma” av en fastighetsägare så började det röra på sig lite lätt under början på 2009. Slutet av 2009 var ett crescendo som heter duga. Då var det hårdkörning, långa dagar och det syntes i faktureringen.

Nu är det 2010. Sync har det väl förspänt. Som för nästan alla så är det kort framförhållning men det som ligger på lut är riktigt spännande. Det enda som egentligen krävs för ett fullskaligt världsherravälde är att vi får bort de här orden ur alla förstudier och projektplaner:

  • Kanske
  • Eventuellt
  • Sannolikt
  • Förhoppningsvis
  • Förmodligen
  • Preliminärt
  • Förutsatt

——-

Tecknare – Jean-Maurice Bosc

Sync har haft en konstpaus…

…eller en av oss. Kollegan. Men nu är han på det igen.

Själv är jag ju konsekvent tråkig och formaliserad i mitt tänk och beteende. Budgetfascist, kontrollfreak och ständigt redo att sänka roliga idéer onödiga/dyra/dumma. Allt in the name of projektledning. Sån är jag.

Kollegan däremot har en annan ingång. Med minst en halv fot kvar i konstnärsvärlden och ett oförtröttligt barnasinne så vill han göra lite roligt och fint också. Kollegan är djupt insyltad i arbetet med att knyta konstnärer till byggbranschen och har egen nyckel till huset där konstnärerna håller till. Sån är han.

——

Det finns ju några kommuner i landet och faktiskt några företag som tagit ett principbeslut att 1 % av byggkostnaderna skall gå till konstnärlig utsmyckning. Det är mycket pengar det.

Skeptikern i mig säger: – Håhåjaja, vi får väl se.

Det brukar inte finnas pengar över på slutet, så gäller att konstnären får komma in tidigt i spelet i så fall. Att med hopplöst liten budget hitta på något när bygget är klart och färdigt är en ganska otacksam uppgift.

Däremot tror till och med jag som auktoriserad tråkmåns och glädjedödare att det kan funka bra om man tidigt i processen bestämmer sig att detta är viktigt för projektet och att beställaren är väldigt tydlig med detta. Det behöver inte kosta så mycket heller, 1 % är väldigt mycket om man frågar mig.

Så om vi ger plats för en konstnär med kreativa och roliga idéer i projekteringsskedet, har en lyhörd arkitekt och en engagerad och tydlig beställare, om vi får konstnären att stanna i ramarna för vad som funkar ekonomiskt, då kan det bli riktigt bra.

——

(hittade teckningen i en gammal bok – Barbara Henniger – duktig tjej det)

Kom tillbaka Berra! Allt är förlåtet…

…eller nåt. Nästan allt. Vet inte riktigt.

Det var ju så här. En kommentator härjade på ett oförskämt sätt hos Byggblasket. Jag gjorde mig en smula lustig när jag försökte bemöta hans resonemang här på Syncbloggen. Han blev återkommande gäst här med en emellanåt ganska låg nivå på dumheterna men också med en viss insikt och sans ändå, han lovade faktiskt att återkomma. Jag bad honom göra så, fast bara om han hade konstruktiva förslag.

Vi behöver det i byggbranschen. Konstruktiva förslag. Ingen säger emot.

Så häromdagen i debattartikel i Expressen/GT så gjorde Gudrun Schyman och Barbro Engman (Hyresgästföreningen) ett debattinlägg av gammal skåpmat. Man hänvisade till utredning och undersökningar som talar om att byggbranschen fungerar ganska så uselt. Å fan säger alla förvånat. Not.

——

Så precis nu så tänkte jag så här – Vad är det som skiljer Berra och de bägge damerna åt? Berra med sina fördomsfulla slutsatser och inskränkta påståenden och Schyman/Engmans ganska lama men välformulerade plankning av kända fakta. Inte mycket. Schyman/Engman är inte otrevliga i och för sig, det var ju Berra ibland.

Det de har gemensamt är att det saknas konstruktiva förslag, goda idéer och positiva infall. Där är Berra är i gott sällskap.

——

Jag gillar Gudrun Schyman. Jag gillar inte allt hon säger och tycker, men det är en karismatisk och imponerande person. Jag gillar hyresgästföreningen också. Det behövs en tydlig förhandlingspart för fastighetsägarna, och det behövs en röst för hyresgästerna som inte hörs var och en för sig. Men deras gemensamma inlägg blir i det här fallet ungefär lika mycket värt som om jag hade skrivit ett inlägg om att jag bara tycker man borde minska på administrationskostnaderna i EU, att man borde ha mer lön kvar i slutet på månaden eller att SMHI skulle förutse lite mindre regn (generellt sett).

Så kom igen – det går att göra bättre.